Den här granen visar i vilken ordning det generellt sett är rimligt att tänka och agera om sina ägodelar. Ju längre ner i basen på granens pyramid, desto mer prioriterat. Om vi ska förenkla det ännu mer kan vi säga: i första hand ta hand om det värdefulla vi redan har, i andra hand skaffa […]
Allhelgonahelgen är på ingång. För många ett tillfälle att besöka döda släktingars och vänners sista viloplats. En tid för sorg och smärta, men också för tacksamhet och glada minnen. Dagar för gravskötsel. Och inte minst en helg med kyrkogårdar som badar i ljus.
Det är viktigt att få bearbeta förluster och närma sig såväl ljuva som plågsamma minnen genom att besöka och smycka gravar och minneslundar. Hållbara handlingar ifrågasätter på intet sätt dessa riters plats i våra liv. Såhär i ljuständartider vill jag dock komma med några tankar och tips för en mer hållbar Allhelgonahelg:
– Ta dig till kyrkogården till fots, med cykel, kollektivtrafik eller samåk.
– Använd naturmaterial från närmiljön till kransar och annan blomsterutsmyckning. Undvik att blanda in plast och metall vid bindningar.
– Plantera perenner istället för säsongsblommor. Kanske inte genomförbart i början av november, men ta med idén till våren.
– Välj gravljus med omsorg. Undvik paraffin (fossil källa) och palmolja. Fråga efter miljövänliga alternativ i butiken. ReLuminus gravlyktor och gravljusrefiller i stearin är ett alternativ. Tänd ett ljus istället för två.
– Välj uppladdningsbara batterier till batteridrivna lyktor. Se till att ljuskällan i LED-lyktor går att byta ut vid behov, annars måste ju hela lyktan kasseras om LED-lampan trots allt ger upp.
– Källsortera. Och hjälp andra att göra det. Upplys kyrkogårdsförvaltningens personal om behovet av tillräckligt med kärl och rätt fraktioner om de inte redan ordnat det.
Läs också DN-artikeln Mängder av gravpynt slängs under Allhelgona.
En fridfull Allhelgonahelg önskar Hållbara handlingar!
Den 1 juni införde EU ett direktiv i syfte att minska användningen av plastpåsar. Plastpåsdirektivets mål är 40 påsar per person och år 2025, jämfört med dagens ca 198 påsar. Den svenska regeringen har dock valt en mjuk linje vid införandet av direktivet. Det innebär att alla som säljer eller ger bort plastkassar ska informera konsumenterna om miljöpåverkan och hur antalet kassar kan minskas. En hårdare linje hade varit att liksom en del andra länder avgiftsbelägga plastpåsar i handeln eller förbjuda dem.
Många företag har emellertid valt en tuffare hållning än regeringen. En rad kedjor och butiker har börjar ta betalt för sina plastkassar. Livsmedelsjätten Hemköp har infört ett pantsystem för plastpåsar. H&M, Kappahl och Lindex har tillsammans tagit initiativet One bag habit för att minska konsumtionen av plastpåsar. Allt överskott från försäljningen av plastpåsar från kedjornas butiker går dessutom till ändamål som driver hållbar utveckling inom sociala eller miljörelaterade projekt.
Och åtgärderna har effekt. Många kedjor berättar om minskad eller kraftigt minskad åtgång på plastpåsar. Nyligen meddelades att Joy och MQ har minskat plastpåsarna med 60 respektive 50 procent sedan direktivet infördes. På samma tid har Apotek Hjärtat minskat användningen av plastpåsar med 40 procent. Avgifterna biter, vilket pekar mot att en generell avgift på plastpåsar vore rätt väg att gå.
Läkemedelsrester en huvudvärk för natur och djur. Foto: Magnus Myrberg.
Men de läkemedel som vi konsumerar ger i många fall ändå en miljöpåverkan när rester av dem lämnar kroppen den naturliga vägen. Tills nyligen har det inte heller funnits någon fullskalig rening av läkemedelsrester i avloppsvatten i någon svensk kommun. Fast nu har Nykvarnsverket i Linköping infört ett nytt reningssteg med ozon som tar bort mer än 90 procent av läkemedelsresterna i avloppsvattnet. Vilket kommer att förbättra vattenkvaliteten i Stångån framöver. Hoppfullt.
På gång är även ett nytt nationellt kunskapscentrum under Läkemedelsverket, som ska samla kunskaper om hur läkemedel påverkar miljön och metoder för att minska utsläppen. Ännu mer hoppfullt.
Fimpar. Foto: Wolfgang Brauner/Pixabay.
Jag är uppväxt med två rökande föräldrar. Ja, inte minst min pappa var en riktig storrökare med en förbrukning på två, ibland uppåt tre, paket om dagen. Inte konstigt att jag hyser en stark aversion mot cigaretter och rökning. Och inte minst mot fimpar.
Visste du förresten att det slängs 2,7 miljoner fimpar på marken!? Varje dag. Bara i Sverige. Det blir omkring 1 miljard fimpar på gator och torg och i naturen varje år enligt Håll Sverige Rent. Väl i naturen tar det 2-5 år för en fimp att brytas ned. 80 procent av allt skräp i stadsmiljöer är dessutom tobaksrelaterade produkter som fimpar, cellofanpapper, snusdosor och cigarrettpaket. Både äckligt och ohållbart.
Men är inte fimpar – även om de är många och äckliga – ett ganska oskyldigt skräp? Nej, knappast! Fimpen är en riktig miljöbov. Cigarrettfiltret är gjort av cellulosaacetat som är en form av plast. Filtret sitter där det sitter för att skydda rökarens lungor från de mest skadliga ämnena i tobaksröken. Så i filtret fastnar gifter som nickel och kadmium. När fimpar sedan förs av regn och vindar till åkrar, skogar, sjöar och hav så sprids både plast och miljöfarliga ämnen i naturen. Stadsmiljöer, vattendrag och stränder förfulas dessutom. Och som om detta inte vore nog så innebär denna nedskräpning att kommuners resurser läggs på renhållning istället för annat. Då har jag inte ens lyft alla samhällsresurser som går till hälso- och sjukvård på grund av rökning. Enligt WHO medför rökning en nota på över 1000 miljarder dollar varje år för den globala ekonomi. Som sagt, fullständigt ohållbart.
Vad kan då göras åt saken? 1. Börja aldrig röka. 2. Sluta röka om du trots allt börjat. 3. Om du inte kan sluta röka – släng aldrig fimpar utomhus. 4. Plocka upp några fimpar efter andra i stan eller i naturen, så gör du en viktig miljöinsats.
De svenska återvinningsmålen är 65 procent för pappersförpackningar, 30 procent för plastförpackningar, 70 procent för metallförpackningar, 70 procent för glasförpackningar och 75 procent för tidningar. Dessa mål nåddes redan 2015, men återvinningsgraden fortsätter att öka enligt färsk statistik från Förpacknings- och tidningsinsamlingen, FTI. Förra året återvanns hela 80,4 procent av pappersförpackningarna, 42,2 procent av plastförpackningarna, 77,5 procent av metallförpackningarna, 92,8 procent av glasförpackningarna och cirka 95 procent av tidningarna. På många sätt ett mycket glädjande resultat.
Från och med 2020 kommer dock återvinningsmålen att höjas till 85 procent för pappersförpackningar och metallförpackningar och 90 procent för glasförpackningar. Målet för återvinning av plast höjs till 50 procent. För att nå de nya 2020-målen måste genomsnittssvensken återvinna ytterligare minst två pappersförpackningar och två plastförpackningar i veckan samt en metallförpackning i månaden. Det borde medelsvensson klara.
En stor och viktig utmaning nu och framöver är att minska mängden plast som hamnar i naturen. Här bär hushållen ett stort ansvar att både minska konsumtionen och se till att de plastförpackningar som trots allt används går till återvinning när de tjänat ut. I återvinningsledet är dock plasten ett särskilt bekymmer. Materialet kräver avancerad teknik och eftersortering när polymerer ska skiljas ut från varandra. Därför har FTI nyligen publicerat riktlinjer för industrin att utforma plastförpackningar som är enklare att återvinna. Om alla drar sitt strå till plaststacken så kan vi få utvecklingen att gå i en mer hållbar riktning.
Det är inne med matsvinn. Eller snarare att ta initiativ för att minska det. En lovvärd trend. För matsvinnet behöver minskas. I produktionsledet, livsmedelsbutiker, storkök, hushåll och restauranger. Och där trender drar fram finns pengar att tjäna. Dagligvarujättar som Willy:s börjar lyfta frågan om matsvinn i sin reklam och nya affärsidéer ser dagens ljus. Apparna Karma och ResQ Club är exempel på det senare. De är enkla men smått geniala tjänster som parar ihop kunder med restauranger som står med mat över. Som konsument får en bra mat till en billigare peng. Samtidigt som det bidrar till hushållning med resurser. Bara i Uppsala har de två apparna redan ett 30-tal restauranger kopplade till sig. Heja!
Svensken handlar i genomsnitt 13,5 kg kläder och hemtextilier varje år. Hälften av dessa textilier åker direkt i soporna när de tjänat ut eller vi tröttnat på dem. Här går enorma resurser bokstavligen upp i rök istället för att nyttjas igen. Inte så klädsamt ur kretsloppsperspektiv. För stora delar av de textilier som slängs skulle kunna återanvändas (second hand) eller återvinnas. Det senare kan göras mekaniskt eller kemiskt, men sker tyvärr i obetydlig utsträckning i Sverige idag.
För att sluta textilkretsloppet på ett bättre sätt har Naturvårdsverket föreslagit införandet av en kommunal klädinsamling. Alltså en ny fraktion i källsorteringen. Det vore på tiden tycker Hållbara handlingar. Fast det krävs också företag som kan ta hand om och göra förnyad råvara av gamla paltor. Re:newcell i Kristinehamn är ett exempel på ett sådant. I P1 Vetenskapsradions reportage Gamla plagg blir fräscha fibrer kan du höra mer om hur det går det i praktiken.
Under rubriken Här brinner plasten som du har sorterat rapporterar DN om ett misstänkt storfusk med plaståtervinning. Att plastförpackningar som svenskar ger till materialåtervinning istället eldas upp. År 2015 brändes så mycket som en femtedel av alla plastförpackningar som samlades in. Boven i dramat är företaget Swerec som lovat att 80 procent av plasten som samlas in ska gå till återvinning, men bara materialåtervinner 35 procent i praktiken. Resten matar lågor, bland annat i en cementfabrik på Gotland. Det är väl det som företaget åsyftar när det skriver om ”en ansvarsfull och miljövänlig hantering av källsorterat material” på sin hemsida.
Det DN grävt fram är en mardröm för alla som jobbar för att motivera andra att källsortera sitt avfall. Vet inte hur många gånger jag har försökt bemöta myten om att ”allt hamnar ju ändå på samma ställe till slut”. Tyvärr tvingas jag och många med mig nu konstatera att förpackningsinsamlingens trovärdighet just gått upp i rök. Ja, det kommer att ta lång tid att reparera det skadade förtroendet för systemet. Och medan ett profithungrigt och kortsiktigt tänkande företag gör klirr i kassan är miljö och människa de stora förlorarna.
Om du (trots allt) funderar på att köpa en ny T-shirt rekommenderas Dedicated (tidigare T-shirt Store). Enligt egen utsago är alla deras t-shirts tillverkade i 100% ekologisk och Fairtrade-certifierad bomull.
7000 liter vatten. Tre kilo kemikalier. Tre kilo råvara. Det är resurserna – plus mänskligt arbete – som krävs för att producera en konventionell T-shirt av bomull. Mot bakgrund av sådana siffror känns det verkligen angeläget att uttjänta kläder lämnas in för återanvändning. Till second hand-butiker eller textilåtervinning. Så när Sveriges Radio rapporterar att exporten av begagnade kläder ökar från Norden är det en god nyhet. De miljömässiga kostnaderna för denna export till länder i Östeuropa, Afrika och Asien är nämligen minimal jämfört med den påverkan som nyproduktion innebär. Och exporten förefaller inte slå ut den inhemska textilproduktionen i andra länder, utan främjar snarare möjligheten till överlevnad för människor.
Fast det ska också sägas att ”slit och släng och exportera” knappast är en hållbar framtidsväg. Att dra ned på klädkonsumtionen i Sverige och andra rika länder är nödvändigt för en vettig resurshushållning. Ja, budskapet till konsumenten borde vara: Köp kläder av hög kvalitet, av ekologisk och Fairtrade-märkt råvara när det går, vårda kläderna väl och lämna dem till återanvändning när de tjänat ut.
Hållbara handlingar 