Återvinningen ökar, plasten en utmaning

De svenska återvinningsmålen är 65 procent för pappersförpackningar, 30 procent för plastförpackningar, 70 procent för metallförpackningar, 70 procent för glasförpackningar och 75 procent för tidningar. Dessa mål nåddes redan 2015, men återvinningsgraden fortsätter att öka enligt färsk statistik från Förpacknings- och tidningsinsamlingen, FTI. Förra året återvanns hela 80,4 procent av pappersförpackningarna, 42,2 procent av plastförpackningarna, 77,5 procent av metallförpackningarna, 92,8 procent av glasförpackningarna och cirka 95 procent av tidningarna. På många sätt ett mycket glädjande resultat.

Från och med 2020 kommer dock återvinningsmålen att höjas till 85 procent för pappersförpackningar och metallförpackningar och 90 procent för glasförpackningar. Målet för återvinning av plast höjs till 50 procent. För att nå de nya 2020-målen måste genomsnittssvensken återvinna ytterligare minst två pappersförpackningar och två plastförpackningar i veckan samt en metallförpackning i månaden. Det borde medelsvensson klara.

En stor och viktig utmaning nu och framöver är att minska mängden plast som hamnar i naturen. Här bär hushållen ett stort ansvar att både minska konsumtionen och se till att de plastförpackningar som trots allt används går till återvinning när de tjänat ut. I återvinningsledet är dock plasten ett särskilt bekymmer. Materialet kräver avancerad teknik och eftersortering när polymerer ska skiljas ut från varandra. Därför har FTI nyligen publicerat riktlinjer för industrin att utforma plastförpackningar som är enklare att återvinna. Om alla drar sitt strå till plaststacken så kan vi få utvecklingen att gå i en mer hållbar riktning.

Annonser

Gamla plagg blir fräscha fibrer

Svensken handlar i genomsnitt 13,5 kg kläder och hemtextilier varje år. Hälften av dessa textilier åker direkt i soporna när de tjänat ut eller vi tröttnat på dem. Här går enorma resurser bokstavligen upp i rök istället för att nyttjas igen. Inte så klädsamt ur kretsloppsperspektiv. För stora delar av de textilier som slängs skulle kunna återanvändas (second hand) eller återvinnas. Det senare kan göras mekaniskt eller kemiskt, men sker tyvärr i obetydlig utsträckning i Sverige idag. 

För att sluta textilkretsloppet på ett bättre sätt har Naturvårdsverket föreslagit införandet av en kommunal klädinsamling. Alltså en ny fraktion i källsorteringen. Det vore på tiden tycker Hållbara handlingar. Fast det krävs också företag som kan ta hand om och göra förnyad råvara av gamla paltor. Re:newcell i Kristinehamn är ett exempel på ett sådant. I P1 Vetenskapsradions reportage Gamla plagg blir fräscha fibrer kan du höra mer om hur det går det i praktiken. 

Trovärdigheten upp i rök

Under rubriken Här brinner plasten som du har sorterat rapporterar DN om ett misstänkt storfusk med plaståtervinning. Att plastförpackningar som svenskar ger till materialåtervinning istället eldas upp. År 2015 brändes så mycket som en femtedel av alla plastförpackningar som samlades in. Boven i dramat är företaget Swerec som lovat att 80 procent av plasten som samlas in ska gå till återvinning, men bara materialåtervinner 35 procent i praktiken. Resten matar lågor, bland annat i en cementfabrik på Gotland. Det är väl det som företaget åsyftar när det skriver om ”en ansvarsfull och miljövänlig hantering av källsorterat material” på sin hemsida.

Det DN grävt fram är en mardröm för alla som jobbar för att motivera andra att källsortera sitt avfall. Vet inte hur många gånger jag har försökt bemöta myten om att ”allt hamnar ju ändå på samma ställe till slut”. Tyvärr tvingas jag och många med mig nu konstatera att förpackningsinsamlingens trovärdighet just gått upp i rök. Ja, det kommer att ta lång tid att reparera det skadade förtroendet för systemet. Och medan ett profithungrigt och kortsiktigt tänkande företag gör klirr i kassan är miljö och människa de stora förlorarna.

ReTuna återbruksgalleria

ReTuna återbruksgalleria

ReTuna är Sveriges – och kanske världens – första kombinerade shoppinggalleria och återvinningscentral.

En del tar flyget för shoppinghelger i London och andra europeiska metropoler. Men det är i Eskilstuna som Sveriges – och kanske världens – första kombinerade shoppinggalleria och återvinningscentral är belägen. ReTuna är fylld med butiker som ger förbrukade saker nytt liv genom att reparera, fixa till, omvandla och förädla dem och sälja dem vidare. Jag har inte besökt återbruksgallerian, men skulle gärna ta tåget dit någon lördag. ReTuna tar även emot studiebesök och konferensgäster. Ett tips för skolklasser och personalgrupper som vill göra något annorlunda på tågavstånd och inspireras till mer hållbar konsumtion.

 

Ett Simplet sätt att minska resursslöseriet

Så här strax före jul är det väl ett understatement att tala om konsumtionshets. En baksida av vår tids konsumtion är hur som helst det resursslöseri som stavas slit och släng. Somligt hamnar dock inte i soporna utan förpassas långt in i garderober och förråd. Och där gör prylarna föga nytta. En hel del saker hittar förvisso till Blocket, Tradera, Ebay och andra köp-, sälj- och auktionssajter. Samtidigt finns det nog många som varken ids eller har kunskap nog att sälja av sin gamla elektronik, de kläder som inte används eller julklapparna man egentligen inte önskade sig.

Mot bakgrund av vår tids resursslöseri känns det därför roligt att få puffa för ett relativt nystartat grönt företag som siktar in sig på just detta. Sommaren 2015 startades nämligen Simplet av entreprenörskapsstudenten Marcus Gärdskog Hill när han pluggade på Södertörns högskola. Företaget har specialiserat sig på att hjälpa privatpersoner och företag att sälja prylar som inte längre kommer till användning. Och Simplet gör det lätt för sina kunder. Företaget fraktar prylarna till sitt lager, väger, mäter, fotar, och säljer dem sedan genom kanaler som Tradera, Ebay och Blocket. Kanske inte en tjänst för den som gillar att sälja på egen hand, men definitivt något att överväga för den person eller det företag som aldrig får ändan ur men som sitter på resurser som skulle kunna komma till användning samtidigt som det genererar en slant.

Läs mer om hur Simplet jobbar för att minska resursslöseriet på simplet.se eller på företagets Facebooksida.

Mindre ljus nytolkning

Tidningen Ny Teknik uppmärksammade nyligen att det nu är Stopp för värmeljuskoppar i återvinningen. Den aluminiumkopp som blir kvar när värmeljusets ljusmassa förbränts är nämligen inte välkommen längre i det insamlingssystem som sköts av FTI, Förpacknings- och tidningsinsamlingen. Anledningen är en ny tolkning av EU:s direktiv för producentansvar, där värmeljusens koppar inte längre räknas som förpackningar. Nytolkningen innebär att värmeljus likställs (ofrivillig ordvits!) med gravljus, som inte heller tidigare har omfattats av producentansvaret.

Nu är det upp till varje kommun att besluta om hur använda värmeljuskoppar ska samlas in. Och det är mycket angeläget att kommunerna tar detta ansvar. Det säljs cirka 300 miljoner värmeljus i Sverige varje år och det är betydligt mer energieffektivt att återvinna aluminium än att nytillverka det. Att slänga använda värmeljuskoppar i brännbart är med andra ord ett väldigt dåligt alternativ.

Som Uppsalabo är jag givetvis nyfiken på kommunens lösning på problemet, men på Uppsala Vattens hemsida hittar jag ingen information om hur aluminiumkopparna ska hanteras. Hoppas det kommer snart och att det finns ett insamlingssystem som både fungerar och är väl kommunicerat när det är dags för högsäsong för värmeljus nästa gång.

Värmeljus i aluminiumkopp.

Värmeljus i aluminiumkopp.

Ljuset kommer åter

Ute är det vårvinter, idag med värmande sol och ljumma vindar. Inne är ljuset också åter, men på ett lite annat sätt. Sedan en tid tillbaka är vårt hushåll nämligen med en inomhusmarschall i vilken vi återvinner ljusstumpar och andra stearinrester.

Vinnaljus Indoor CeraLava

Vinnaljus Indoor CeraLava, en fin och praktisk inomhusmarschall.

Vinnaljus Indoor CeraLava är både fin och praktisk. Dess aluminiumbrännare har en permanentveke av glasfiber som avger en rökfri låga. Bara att fylla på med ljusstumpar och stearinrester från värmeljus när ljusmassan i marschallen börjat minska. Brinntiden är upp till 12 timmar.

Inomhusmarshallen rekommenderas varmt för den som inte har möjlighet att stöpa ljus i egen regi och som inte vill kasta användbara stearinrester i soporna. Marschallen finns även i vindsäkert utomhusutförande och har då namnet Vinnaljus Outdoor CeraLava.

Återvinning av ljusstumpar

Återvinning av ljusstumpar. Det är bara att lägga ned det överblivna stearinet i marschallens varma ljusmassa, så smälter det för att sedan förbrännas i aluminiumbrännaren.

Stearinstumpar

Ljusstumpar och andra stearinrester i väntan på återvinning, först i vår stumpljusstake och sedan i inomhusmarschallen. Återvinning steg för steg helt enkelt.

Överskott blir kretslopp

Den som läste gårdagens DN.STHLM kunde knappast missa den spännande och hoppfulla nyheten om att Datorhallar och butiker ska värma tusentals bostäder i huvudstaden. Upplägget innebär att man tar överskottsvärmen från datorhallar, kontor, livsmedelsbutiker och industrier och för in den i fjärrvärmenätet. En teknik som varken är ny eller särskilt komplicerad, men nu verkar tiden mogen för en mer storskalig satsning.

Istället för att fläkta bort överskottsvärmen i ett kyltorn så leds uppvärmt kylvatten in i en värmepump, som i sin tur höjer temperaturen på vattnet och skickar ut det i stadens fjärrvärmenät. Ett enkelt men genialt sätt att låta överskottet bidra till något som nästan kan kallas för ett uppvärmningens och kylningens kretslopp.

Ekonomiskt fördelaktigt verkar det dessutom. De företag som säljer sin överskottsvärme vänder en kostnad till inkomst, och fjärrvärmebolaget slipper köpa råvaror för att producera energi. Förhoppningsvis kommer denna besparing även fjärrvärmekunderna till godo. Alltså ännu ett exempel på hur resurshushållning och återvinning är bra både för miljön och plånboken.

Fett bra

Här om dagen kom senaste numret av foldern Information & inspiration från Uppsala Vatten och Avfall AB i brevlådan. Låter kanske inte så spännande, men om man är det minsta intresserad av hållbar utveckling så är det ofta givande läsning. I detta nummer får Uppsalas hushåll bland annat konkreta tips på hur man kan värna stadens och närområdets vattenmiljö genom vardagsbeteendet i badrummet, köket och tvättstugan (titta gärna in på kampanjsidan Varje droppe räknas). Fast bäst av allt är den positiva nyheten att Uppsalaborna numera kan lämna sitt använda flytande matfett på någon av kommunens återvinningscentraler. Något som är på tiden eftersom den vanligaste störningen i stadens avloppssystem är matfett som hälls ut i slasken. Bättre då att fettet återvinns och bidrar till nya produkter som tvål, stearinljus och biogas. Fett bra nyhet.

Information & inspiration från Uppsala Vatten och Avfall AB

Nu kan fettet återvinnas. En god nyhet förmedlad av Information & inspiration från Uppsala Vatten och Avfall AB.

Hur ska man då göra rent praktiskt med det använda flytande matfettet eller mat- och frityroljorna där hemma? Här ger foldern följande tips: Vänta tills det använda/överblivna flytande fettet svalnat och häll det sedan i en genomskinlig plastflaska med hjälp av en tratt. Är det en mindre mängd fett går det lika bra att torka ur matlagningskärlet med lite hushållspapper och sedan lägga pappret i behållaren för matavfall. Fett i fast form läggs också bland matavfallet. Om man har livsmedel i olja – som tonfisk och soltorkade tomater – kan man sila ned det flytande fettet direkt i sin fettflaska. När flaskan är full lämnas den i fraktionen ”Matfett” på återvinningscentralen. Fett lätt.

Byt tänk, inte mobil

Det är många som vill sälja iPhone 6 till oss konsumenter just nu. Telenor puffar dessutom för möjligheten att byta mobil varje år. Ett upplägg kallat för Change som företaget kört ett tag med Obama-inspirerade kampanjannonser.

Så här beskrivs Telenor Change på företagets hemsida: ”Allt för länge har du tvingats vänta ut din bindningstid för att kunna byta mobil, nu är det dags att ändra på det. Från och med nu får alla som köper en mobil med Telenor Change möjligheten att byta mobil varje år. Du behöver aldrig mer missa ett stort mobilsläpp och kan få den mobil du vill ha när du vill ha den! — Redan 12 månader efter att du köpt din mobil kan du besöka någon av våra Telenorbutiker och byta till en ny mobil. I butik gör vi en snabb besiktning på din nuvarande mobil för att se att allt fungerar. När du gör bytet stryks de resterande delbetalningarna på din gamla mobil och en ny delbetalning på 24 månader för din nya mobil startar – inga dolda avgifter och inga krångliga villkor! — Med Telenor Change ger vi befintliga kunder möjligheten att testa på ny teknik, samtidigt som vi tar hand om den fullt dugliga mobiltelefonen och säljer den vidare till nya användare. Inga fler gamla mobiler som samlar damm i byrålådan och inget mer krångel med att själv försöka sälja den.”

Vid en första anblick ser upplägget både attraktivt och miljösmart ut. Smidigt för den som vill hålla sig ajour med senaste tekniken och fint att mobiloperatören ser till att den gamla (nåja, egentligen nästan nya) mobilen kommer till nytta. Men vänta nu, är det inte en hund (eller snarare kund och hållbar utveckling) begraven någonstans?

Jo, för det första innebär Change att kunden tecknar sig för ytterligare en lång bindningstid hos mobiloperatören. En kostnad och en ofrihet som man givetvis kan välja att ta om man har råd, bara man är medveten om den. Denna ”inlåsning” är inget som företaget döljer, men inte heller något som man talar särskilt högt om. Och det är inte särskilt svårt att gissa att det är just här – genom att binda upp kunder om och om igen – som Telenor kan räkna hem det som vid en första anblick verkar vara bara till fördel för konsumenten.

För det andra innebär Change ett underblåsande av ett ohållbart konsumentbeteende. Det är förvisso bra med återbruk och återvinning, men sett ur perspektivet hållbar utveckling är de bästa prylarna vanligen de som används länge eller som aldrig produceras. För det är knappast långsiktigt hållbart att byta mobiltelefon en gång om året. Och har du och jag verkligen behov av det? Eller är det så att någon annan – i detta fall ett företag – försöker att plantera ett behov och skapa ett beteendemönster hos oss? Ett mönster, ja nära nog en livsåskådning, som brukar kallas konsumism.

Så byt inte mobil varje år. Byt tänk istället. Köp gärna en ny mobiltelefon, men bara när du verkligen behöver en. Börja snarare med att se över din inställning till konsumtion. Det kostar inget och är förhoppningsvis inte inlåst i något långt abonnemang. Ja, byt konsumismen mot en mer hållbar livsinriktning. Inte om 12 månader utan redan idag!