Att ta fasta på

Ännu ett radiotips att ta fasta på. Veckans morgonandakter i Sveriges Radio P1 har letts av dominikansyster Madeleine Fredell. Vad kan och bör fastetiden fram till påsk innebära? Måste-lyssning!

Fest före fasta

Fastlagen föregår fastan. I vissa delar av världen innebär det karnevalsdagar. Hemma hos oss festar vi på semlor och annat hembakat gott tillsammans med familj och vänner. Med hög andel ekologiskt och Fair Trade på bordet såklart. Men på askonsdagen (14/2) åker tagelskjortan på. Fast det är då det. Idag är det fastlagsfest!

Annons

Schysst bakchoklad

Om en vecka är det dags för vårt traditionsenliga fastlagsfika. En rejäl fikafest för familj och vänner innan vi går in i den 40 dagar långa påskfastan.

Under fastlagsfikat dukar vi upp semlor av olika slag samt sju sorters kakor. Bakningen är nu i full gång. Självfallet använder vi en hög andel ekologiska och Fairtrade-certifierade produkter. På bilden Divines schyssta bakchoklad till Chocolate chip cookies. Den och mycket annat som är rättvist handlat köper vi i Fair Trade Shop Globalen där vi också är ideellt engagerade.

Hushållet en del av världen

Min fru och jag har givetvis rätt till ett privatliv. Men livet i hushållet är inte en ren privatsak. Vårt hushåll, dess åsikter och handlingar, är en del av världens liv. Inte bara lokalsamhällets eller nationens liv utan hela världens liv. Det privata/enskilda/partikulära och det politiska/gemensamma/universella hänger ihop. Idag mer än någonsin tidigare.

I en tid av nationalism, populistiska förenklingar och skygglappar, känns detta extra viktigt att påminna sig själv och andra om. Att vi i vårt hushåll faktiskt är med och (om)formar världen med varje handling vi väljer. Och att icke-valet eller skygglapparna också är ett val som hushållets medlemmar är moraliskt ansvariga för. Att valen och icke-valen får små och stora konsekvenser som i de flesta fall inte känner några mänskligt konstruerade (nations)gränser. Varje hushåll i dagens Sverige har en glokal påverkan och ett universellt ansvar ekologiskt, socialt och ekonomiskt. Det gällde under 2017 och det kommer att vara sant även 2018.

Apropå detta rekommenderas läsning av författaren och journalisten Niklas Ekdals artikel Nu går jag med i kyrkan och försöker betala mer i skatt på dagens DN Debatt. För mig som kristen och del av en världsvid kropp – som sträcker sig över tid och rum – är ett glokalt förhållningssätt och kampen för vissa universella värden något självklart. Där står enligt min mening inte kristen tro och upplysningens ideal emot varandra. Jag tror förvisso inte på förnuftet, men jag använder min Kristustro och mitt förnuft i strävan efter en mer hållbar och rättvis värld att leva i nu och framöver. Instämmer här helt med Ekdal: ”mer än någonsin behöver vi berättelserna om rätt och fel, svart och vitt, upp och ner.” Vårt hushåll fortsätter att vara och agera som världsmedborgare även nästa år. Glokal hållbar utveckling first.

Med dessa ord säger Hållbara handlingar tack för det år som gått och önskar alla läsare och följare ett Gott Nytt År!

Något att ta fasta på

Juice av blåbär och svarta vinbär. Foto: Magnus Myrberg.

Vi är mitt i stilla veckan. Eller stora veckan som den benämns i vissa delar av kristenheten. Just idag är det dymmelonsdagen, som kallas så efter seden att byta ut kyrkklockans metallkläpp mot en av trä, en ”dymmel”. Klangen från klockorna skulle/ska vara mer dov från denna dag. För att helt tystna på långfredagen. 

Apropå att byta ut saker så lever jag på vätska sedan i söndags (palmsöndagen). Istället för fast föda står juicer, utspädda mixade soppor, vattnig välling och olika teer på menyn. Samt vatten i mängd. En övning i att hålla abstinensen stången och söka fokusera på annat. Och förhoppningsvis en väg till mer medvetet och eftertänksamt ätande nu och framöver. Bitvis lite tufft att baka och laga mat utan att få smaka, och dela bord men inte kunna tugga. 

Att frivilligt avstå fast föda ställer mig knappast i samma utsatthet och nöd som många fattiga tvingas uppleva i världen. Men tillståndet av abstinens väcker viljan att verka för en mer rättvis och solidarisk fördelning av ändliga resurser. Att mitt bord hör ihop med andras bord – eller brist på bord. Att allt och alla är beroende och bärs av samma jord. Det slår mig med kraft att allt ytterst sett är en oförtjänt gåva. En gåva att vårda och värna. Det vi får ta emot av nåd är ämnat att delas. 

Framtiden i våra händer II

Du och jag har framtiden i våra händer. Foto: Magnus Myrberg.

Vissa stunder, en del dagar, känns det som att det är på väg att vända. Jag och många med mig vet vad som måste till. Vad vi behöver göra – och avstå från att göra – för en hållbar utveckling. Och vi börjar göra det, och bryter ohållbara beteenden. Inte för att det alltid är enkelt. Men de flesta av oss är rätt medvetna om sakernas tillstånd vid det här laget. Därför låter vi allt oftare långsiktiga prioriteringar hamna i förarsätet för våra liv. 

Det känns så hoppfullt. Att se och höra det hos familjemedlemmar och släktingar, bland vänner och arbetskamrater. I Svenska kyrkan och andra ideella sammanhang, där jag har ett djupt engagemang. Och att möta det i spegeln. Det får mig att tro att det kanske ändå inte är kört. Trots allt. ”Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” (Matt 6:21)

Framtiden i våra händer

Du och jag har framtiden i våra händer. Foto: Magnus Myrberg.

Vissa stunder, en del dagar, känns det som att loppet är kört. Jag och många med mig vet vad som måste till. Vad vi behöver göra – och avstå från att göra – för en hållbar utveckling. Ändå gör vi det inte, utan håller fast vid våra ohållbara beteenden. Knappast av okunskap. För de flesta av oss är rätt medvetna om sakernas tillstånd vid det här laget. Det är snarare så att bekvämlighet och kortsiktiga prioriteringar hamnar i förarsätet för våra liv. 

Det känns så nedslående. Ja, rätt hopplöst. Att se och höra det hos familjemedlemmar och släktingar, bland vänner och arbetskamrater. I Svenska kyrkan och andra ideella sammanhang, där jag har ett djupt engagemang. Och inte minst att möta det i spegeln. Det är det värsta. ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.” (Rom 7:19)

En tid att ta fasta på

Idag är det fastlagssöndagen. Det är den första av de tre (fest)dagar som föregår den stora fasta som många kristna iakttar från askonsdagen och fyrtio dagar fram till påsk. Efter fastlagssöndagen (även kallad köttsöndagen) kommer blåmåndagen (också kallad fläskmåndagen eller korvmåndagen), följd av fettisdagen (eller vita tisdagen).

Fastlagen är en tid för fest. Därför har jag och Ida skapat en tradition med stor semmelbjudning under dessa dagar. Sedan vi flyttade till en mindre lägenhet har dock festligheterna fått ligga i träda, men kommer att återuppstå så snart vi får chansen (läs: bor lite större). När det begav sig uppmärksammades vår lilla tradition till och med i Dagens Nyheter under rubriken ”Kristen fasta på nytt sätt”.

Fastlagsdagarnas traditionella namn avslöjar att det är en tid för fest och på många håll i världen hålls just nu uppsluppna karnevaler. Ordet karneval har sin bakgrund i medeltida latin och betyder ungefär ”ta bort kött” eller ”farväl kött”. Det är också precis vad jag tänker göra från och med askonsdagen. Kött är nämligen en av de saker som jag kommer att avstå ifrån under årets påskfasta. Och egentligen är det inget märkvärdigt med det, för många kristna gör exakt samma sak både här i Sverige och runt hela vår jord. Jag vill dock berätta om det eftersom det handlar om att tro och liv hör ihop, att tro inte kan reduceras till en privatsak utan också är en viktig drivkraft i min och andra människors strävan efter en bättre värld. För att äta helvegetarisk mat fram till påsk är ett av mina bidrag till att hushålla med jordens resurser, minska min klimatpåverkan och skapa bättre förutsättningar för mat åt alla människor. Det som står (och inte står) på bordet blir förhoppningsvis också en påminnelse för mig (och andra) om den självutgivande kärlekens väg som leder till livet.

”Herre, du vandrar försoningens väg, själv både flykting och fredlös.
Smärtornas gata med hetta och damm drev dig din kärlek att gå.
Visa oss vägen, försoningens Herre. Ge oss nu viljan att gå den.” (Sv Ps 738:1)

 

 

 

Det händer när du vilar

Vi lever i en tid av stora hot och svåra utmaningar. De senaste dagarnas händelser i Paris förskräcker och väcker avsky. Moskébränderna i flera svenska städer likaså. Vi ställs mot dem på ett farligt sätt, rädslor och fientlighet eskalerar både i världen och här hemma. Lägg till detta de allvarliga miljö- och klimathot som du och jag, och världens ledare, inte tycks kapabla att möta på ett tillräckligt radikalt sätt. Ja, vissa dagar känns mörkret kompakt (när jag skriver detta nås jag av uppgiften om att två personer förmodas döda i ytterligare ett gisslandrama i Paris).

Mot bakgrund av det ovan sagda verkar det kanske lite märkligt att skriva ett inlägg om behovet av vila och nyttan av bokläsning. Är det inte på barrikaderna kampen nu måste föras? Jo, nog är det så att vi som tror på demokrati, tolerans och människors lika värde måste vara beredda att kämpa för vår övertygelse och är skyldiga att höja våra röster för andra människors rättigheter i en tid som denna. Behovet av enveten kamp gäller även strävan efter en mer hållbar livsstil. Nu och framöver är det handling som räknas på en rad områden.

Samtidigt tror jag att denna kamp måste grunda sig i och hämta kraft från stunder och perioder av vila och besinning. Hoten och utmaningarna kräver förvisso både mod och handlingskraft, och det vore fegt att dra sig undan när världen som mest behöver oss. Men även goda krafter behöver fyllas på, både för att orka och för att vara tillräckligt klarsynta. Kampen vinner nämligen inte på att likriktas eller förhastas. Det är bråttom, men all handling behöver växa ur eftertanke för att inte bli kontraproduktiv eller springa in i återvändsgränder.

På mitt nattduksbord ligger Det händer när du vilar av Tomas Sjödin. Boken är ännu oläst, men i mötet med nyhetsflödet dessa dagar tänker jag att det är hög tid att ge den tid och mentalt utrymme. Inte för att dra mig tillbaka från eller förneka världen, men för att söka vettiga proportioner mellan vila och aktivitet – vilket jag tänker är en förutsättning för hållbar och framåtsyftande verksamhet. Världen vilar förvisso inte medan jag ägnar mig åt en bok, fast mina möjligheter att bidra till världens fred ökar om jag har frid i mitt eget liv.

Tomas Sjödins Det händer när du vilar ska få komplettera nyhetsflödet under en tid framöver.

 

 

 

Fem för fem

Fick nyligen en frågeutmaning av Katarina Wohlfart. Hållbara handlingar brukar inte haka på och sprida dylika saker, men undantaget är ju som bekant det som bekräftar regeln. De fem frågorna besvaras med hjälp av fem bilder nedan. Utmaningen skickar jag sedan vidare till Green & Bloggen, Ekolisa, Gröna Ekeby, Gröna Pengar och Ett Eko.

1. Vilket livsmedel kan du inte leva utan?

Ägg. Kan användas till väldigt mycket och innehåller nästan alla näringsämnen en människa behöver utom C-vitamin.

2. Godaste efterrätten?

Chokladkaka med kaffeglasyr. Blir god i dubbel bemärkelse om den görs på ekologiska och Fairtrade-märkta råvaror.

3. Vad tränar du helst en dag då du har all tid i världen?

Mina sinnen.

4. Bästa träningsredskapet?

Tidegärden. Bra verktyg för den ständiga övningen att böja sig inför Den som är större.

5. Vad är du tacksam för just nu?

Vägen valde dig – och du skall tacka. (ur Vägmärken av Dag Hammarskjöld)