Gamla plagg blir fräscha fibrer

Svensken handlar i genomsnitt 13,5 kg kläder och hemtextilier varje år. Hälften av dessa textilier åker direkt i soporna när de tjänat ut eller vi tröttnat på dem. Här går enorma resurser bokstavligen upp i rök istället för att nyttjas igen. Inte så klädsamt ur kretsloppsperspektiv. För stora delar av de textilier som slängs skulle kunna återanvändas (second hand) eller återvinnas. Det senare kan göras mekaniskt eller kemiskt, men sker tyvärr i obetydlig utsträckning i Sverige idag. 

För att sluta textilkretsloppet på ett bättre sätt har Naturvårdsverket föreslagit införandet av en kommunal klädinsamling. Alltså en ny fraktion i källsorteringen. Det vore på tiden tycker Hållbara handlingar. Fast det krävs också företag som kan ta hand om och göra förnyad råvara av gamla paltor. Re:newcell i Kristinehamn är ett exempel på ett sådant. I P1 Vetenskapsradions reportage Gamla plagg blir fräscha fibrer kan du höra mer om hur det går det i praktiken. 

Bilen 2016

Enligt Naturvårdsverket kommer cirka en tredjedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser – cirka 20 miljoner ton koldioxid – från transporter. Av dessa står personbilar för nästan 11 miljoner ton. Flyget är dock det trafikslag som har allra störst energianvändning och klimatpåverkan per personkilometer. Buss och rälsbunden trafik som tunnelbana och tåg är de mest miljövänliga transportalternativen.

Diagram energianvändning och klimatpåverkan

Diagram över energianvändning och klimatpåverkan per personkilometer.     Källa: Trafikverket.

Jag har aviserat 2016 som ett handlingens år. Vilka konkreta åtgärder kommer det att innebära för mina och min frus resor och de transporter vårt hushålls konsumtion ger upphov till?

Vi flyger i princip aldrig, och kan med andra ord inte minska vår klimatpåverkan på just den punkten. Däremot äger vi en bil och skulle kunna se över vårt sätt att använda den. Sedan tidigare har vi för vana att ställa av bilen i perioder, vilket vi ska fortsätta med under detta år. Det nya året har medfört nya vardagsuppgifter för oss båda, och inte minst i min frus fall skulle bilen kunna vara en bekväm pendlingslösning. Här är vi dock klara över att det är tåg och buss som gäller i vardagen. Och när årets semesterresor ska planeras blir utgångspunkten också tåg och buss i första hand.

Men det finns faktiskt fler saker som vårt hushåll kan göra för att minska klimatpåverkan från transporter. En sådan sak är att bli ännu bättre på att prioritera frukt och grönsaker som är i säsong. Närodlat och närproducerat kan också vara bra, men det är dock inte alltid givet att korta transporter ger lägre växthusgasutsläpp per liter/kilo livsmedel än vad längre transporter gör. En dåligt fylld lastbil som åker runt i Uppland kan vara en större miljöbov än en välfylld transport från Sydeuropa. Som konsumenter kan vi dock minska vår klimatpåverkan genom att endast undantagsvis ta bilen till stormarknaden.

De gånger vi ändå använder bilen ska vi bli bättre på EcoDriving. Bättre planerad körning och mer motorbroms, generellt lägre varvtal, mjukare accelerationer och lägre topphastighet är några av åtgärderna som kan minska bränsleförbrukningen med 10-20 procent.

Slutligen har vi frågan om själva bilägandet eller bilberoendet om man så vill. Tillsvidare har vi kvar vår Renault Clio, men vi för samtal om vi ska vara utan bil alternativt satsa på en elbil eller riktigt soppasnål hybrid. Vi behöver dock avvakta med ett definitivt beslut, både av ekonomiska och praktiska skäl. Men vi är i ”process” och kanske blir 2016 året då vi på allvar tar ut kursen mot att bli mer eller mindre fossilfria på bilsidan. Min ambition är att vi ska vara där senast 2020.

 

 

Stoppa matsvinnet och bli en vinnare

”En brödskiva i sophinken. Och spagettin som blev över från middagen. Och gräddfilen som visst gått ut. Varje dag kastar de flesta av av oss en hel del mat, knappt utan att tänka på det.

Men det är värt att tänka på. Dels kastar vi bort mycket pengar. I vårt land slänger en tvåbarnsfamilj mat i onödan för ungefär 6000 kr varje år. Dels är det en belastning för miljön. Maten som slängs i svenska hushåll motsvarar växthusgasutsläpp på 500 000 ton. Det är lika mycket som 200 000 bilar släpper ut på ett år. Matsvinnet är alltså en riktig klimatbov.

Lyckligtvis är matsvinn ett problem som går att lösa. Mycket av maten som slängs är fullt ätbar när den åker i soporna. Eller hade kunnat ätas om den hanterats rätt. Det gäller bara att veta hur man gör. Enkla saker som att ledsen sallad kan räddas i en skål vatten i kylen. Små insatser för att minska matsvinnet gör stor skillnad!”

Detta och mycket att annat kan du läsa om på sajten Stoppa matsvinnet. Och du, på sajten finns en tävling där du kan vinna pengar motsvarande de summor som en tvåbarnsfamiljer slänger i slasken och soporna varje år. Vad skulle du hitta på för roligt för 6000 kr, istället för att kasta bort dem?!

Har du ett tivoli i kylskåpet?

Har du ett tivoli i kylskåpet? I en gemensam kampanj försöker nu Livsmedelsverket, Naturvårdsverket och Jordbruksverket peppa svenska hushåll att minska matsvinnet. Och undersökningar visar att det inte bara är småpotatis som kan sparas. En familj i Sverige beräknas slänga bort 3 000 – 6 000 kronor per år genom matsvinn. Den mat som hushållen i Sverige slänger varje år motsvarar dessutom utsläpp på 500 000 ton växthusgaser. Det är nästan lika mycket som utsläppen från 200 000 bilar under ett år. Och då är inte det flytande matavfallet medräknat. Här finns det alltså stora vinster att göra för såväl plånboken som miljön.

På kampanjsajten Stoppa matsvinnet kan du läsa mer om matsvinn, testa hur matsmart du är och få en mängd tips och knep om saker du kan göra hemma och när du handlar.

Gör det lätt att göra rätt istället

Producentansvar är ett av de styrmedel som används för att uppnå de svenska miljömålen. Med producentansvar menas att producenten eller importören är ansvarig för att samla in och ta hand om produkter efter konsumenternas slutanvändning. Detta ansvar ska motivera framtagandet av produkter som är resurssnåla, mindre miljöbelastande och enkla att återvinna. Idag är det åtta produktgrupper som omfattas av lagstiftningen om producentansvar: batterier, bilar, däck, elektriska och elektroniska produkter, förpackningar, returpapper, läkemedel och radioaktiva produkter och herrelösa strålkällor.

Dagligvaruförpackningar omfattas alltså av producentansvaret, och på mjölktetror och andra livsmedelsförpackningar framgår ofta hur de ska avfallssorteras. Det förefaller dock inte finnas någon lag om sorteringsanvisningar på förpackningar, vilket kan tyckas lite märkligt med tanke på det tvingande producentansvaret (Förpacknings- och tidningsinsamlingen rekommenderar i och för sig sorteringsmärkning av konsumentförpackningar). Det gör att sorteringsanvisningar i vissa fall saknas, och bidrar säkert också till att de ibland är svårtolkade eller inkonsekventa. Nedan följer ett bra exempel på det senare. Gör det lätt för konsumenten att göra rätt istället.

Inkonsekvent sorteringsanvisning

Svårtolkad sorteringsanvisning. Ska förpackningen sorteras i behållaren för komposterbart eller plast? Eller är det meningen att konsumenten ska förstå att emballaget är komposterbart och tråget av plast? Det känns lite krångligt att behöva ringa ICAs kundkontakt för att få veta vad som gäller.

 

 

 

Risk för pajkastning om matsvinn

Enligt DN reagerar branschorganisationen Livsmedelshandlarna starkt kritiskt på innehållet i den rapport från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som uppger att svenska livsmedelsbutiker tillsammans slänger omkring 125 000 ton mat om året. Pär Bygdeson, vd för Livsmedelshandlarna, kallar rapportens slutsatser för ”sensationsforskning” och hänvisar till Naturvårdsverkets siffror på 67 000 ton. En anmärkningsvärt stor skillnad kan tyckas.

För en lekman på området är det givetvis svårt att avgöra vilken siffra som ligger närmast sanningen. I sämsta fall fastnar dessutom bransch och forskare i oenighet om siffror istället för att fokusera på vetenskapligt baserade och praktiskt genomförbara åtgärder för minskat matsvinn. En nödvändig grund för ett sådant arbete är ett allmänt accepterat sätt att räkna på butikernas matsvinn. Bara så kan trovärdiga uppgifter tas fram och jämföras över tid. För utan säkra empiriska data blir all uppföljning tämligen meningslös. Men kanske är den gemensamma utgångspunkten för beräkning av matsvinnet i butiker redan på plats. Branschens starka reaktioner och de motstridiga uppgifterna talar dock ett annat språk.