Människan bakom ökningen av medeltemperaturen

Från år 1900 till år 2017 steg medeltemperaturen i Sverige från 3,1 till 4,3 grader rapporterar SVT. Det är en ökning med mer än en grad och handlar inte om några naturliga variationer enligt forskare på området. Nej, det är människans verksamhet – inte minst koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen – som är orsaken. SVTs meteorolog Pererik Åberg förklarar sambanden i en informativ kortfilm.

Ökningen av medeltemperaturen är alltså ett faktum och människans beteende från industrialismens intåg och framåt boven i dramat. Men gjort är gjort. Frågan är vad vi lär av misstagen och hur vi förändrar sakernas tillstånd framåt? Här krävs modiga politiska beslut men även varje hushålls medverkan.

Kommer klimatfrågan att få den plats den förtjänar i årets valrörelse? Hittills verkar det inte så, utan det är farliga förenklingar om den andre och ett ovärdigt tonläge som dominerar. Som så ofta förr. Det är inte så vi löser vår tids största ödesfråga. Fast utmaningarna löses inte heller genom business as usual i hushållet, i väntan på strukturella förändringar och tekniska innovationer. Människan bakom ökningen av medeltemperaturen möter också i en livsstilsspegel framför dig.

Annons

Hushållet en del av världen

Min fru och jag har givetvis rätt till ett privatliv. Men livet i hushållet är inte en ren privatsak. Vårt hushåll, dess åsikter och handlingar, är en del av världens liv. Inte bara lokalsamhällets eller nationens liv utan hela världens liv. Det privata/enskilda/partikulära och det politiska/gemensamma/universella hänger ihop. Idag mer än någonsin tidigare.

I en tid av nationalism, populistiska förenklingar och skygglappar, känns detta extra viktigt att påminna sig själv och andra om. Att vi i vårt hushåll faktiskt är med och (om)formar världen med varje handling vi väljer. Och att icke-valet eller skygglapparna också är ett val som hushållets medlemmar är moraliskt ansvariga för. Att valen och icke-valen får små och stora konsekvenser som i de flesta fall inte känner några mänskligt konstruerade (nations)gränser. Varje hushåll i dagens Sverige har en glokal påverkan och ett universellt ansvar ekologiskt, socialt och ekonomiskt. Det gällde under 2017 och det kommer att vara sant även 2018.

Apropå detta rekommenderas läsning av författaren och journalisten Niklas Ekdals artikel Nu går jag med i kyrkan och försöker betala mer i skatt på dagens DN Debatt. För mig som kristen och del av en världsvid kropp – som sträcker sig över tid och rum – är ett glokalt förhållningssätt och kampen för vissa universella värden något självklart. Där står enligt min mening inte kristen tro och upplysningens ideal emot varandra. Jag tror förvisso inte på förnuftet, men jag använder min Kristustro och mitt förnuft i strävan efter en mer hållbar och rättvis värld att leva i nu och framöver. Instämmer här helt med Ekdal: ”mer än någonsin behöver vi berättelserna om rätt och fel, svart och vitt, upp och ner.” Vårt hushåll fortsätter att vara och agera som världsmedborgare även nästa år. Glokal hållbar utveckling first.

Med dessa ord säger Hållbara handlingar tack för det år som gått och önskar alla läsare och följare ett Gott Nytt År!

REKO-ringar på vattnet

Lokalproducerad mat går starkt just nu. Många besöker och handlar i gårdsbutiker eller letar medvetet efter lokala och regionala producenters varor i livsmedelsbutiken. Ännu ett uttryck för denna starka trend är de REKO-ringar som börjat etableras runt om i Sverige på senare tid. Idag uppmärksammar Sveriges Radio fenomenet i reportaget Köper direkt av lantbrukarna – utan kontroller.

En REKO-ring är ett sätt att koppla ihop producenter och konsumenter av mat. En bärande tanke är att kapa bort mellanleden i livsmedelskedjan och skapa en direkt kontakt mellan bonde och konsument. Kontakten upprättas genom grupper – som kallas just REKO-ringar – i sociala medier. Konsumenten förbokar de varor hen vill ha och sedan möts säljare och kund på en i förväg uppgjord utlämningsplats, till exempel en parkeringsplats (i Uppsala är det IKEAs parkering som gäller). Betalningen sker i förväg eller i samband med upphämtningen. En av REKO-ringarnas styrkor är också att de samlar flera lokala livsmedelsproducenter, vilket är tilltalande för kunden som slipper besöka och handla från ett flertal gårdsbutiker. Allt (nåja) samlas i en grupp och levereras på en och samma utlämningsplats.

Konceptet med REKO-ringar kommer från Finland. Där startade rörelsen 2013 och idag finns 180 REKO-ringar med en kvarts miljon medlemmar i vårt östra grannland. I Sverige är antalet ringar (än så länge) lite mer blygsamt. Ett 40-tal svenska REKO-ringar finns med på sajten REKO-ringar i Sverige.

Hållbara handlingar tycker att utvecklingen är spännande men har inte gått med i någon ring (ännu). De flesta (eller kanske alla) ringar är Facebook-baserade och om en inte är med där försvåras kontakten mellan producent och konsument. Ett frågetecken kring REKO-ringarna gäller dock livsmedelshygienen. Att lokalproducerade livsmedel säljs direkt av bönderna på en parkeringsplats behöver inte innebära undermålig hygien, men verksamheten måste vara helt säker. Att tumma på hygienen är ingen framkomlig väg, hur närproducerad varan än är. Dålig livsmedelshygien innebär nämligen hälsorisker, sämre kvalitet och förkortad hållbarhet. Som konsument är det också viktigt att vara medveten om att resan till utlämningsplatsen kan vara problematisk ur klimatsynpunkt. En biltur till möbeljättens parkering i utkanten av stan för att köpa några lokalproducerade kycklingar är ingen miljöbravad. Lägg därtill att det inte alltid är självklart att lokalt eller regionalt producerade livsmedel innebär lägsta möjliga utsläpp av växthusgaser. Så fråga gärna ring-bönderna hur de arbetar med frågor som rör hygien och klimatpåverkan. Sådant måste de kunna svara tillfredsställande på för att REKO-ringen ska vara ett riktigt bra alternativ till livsmedelsbutiken.

Rädda planeten på två minuter

Planeten räddar vi kanske inte på två minuter. Men ge Johan Rockström ett par minuter och jobba sedan enligt hans både välgrundade och uppmuntrande tankar de närmaste tio åren. Om vi är många som gör det vore mycket vunnet!

5 b:n 2016

I mitt förra inlägg skrev jag om 2016 som handlingens år. Men hur kan man då gå från prat till verkstad i sin strävan att bli planetskötare istället för misskötare?

Ibland framhålls bilen, biffen, bostaden och börsen som fyra konkreta områden där det enskilda hushållet kan göra stor skillnad för miljön genom att ändra beteende. De fyra b:na handlar om hur vi reser, vilken mat vi äter, hur vi bor och hur vi placerar våra eventuella sparpengar. Till dessa fyra b:n skulle jag vilja lägga ett femte: Bloggen. Med bloggen menar jag hur vi kommunicerar om hushållets handlingar i relation till hållbar utveckling.

Under januari månad tänker jag återkomma till bilen, biffen, bostaden, börsen och bloggen och berätta om mina ambitioner för respektive område år 2016. Eventuellt kommer jag också med en eller flera utmaningar till bloggens läsare. Redan nu får du dock gärna berätta om dina tankar och miljömålsättningar för 2016. Hur kan och tänker du bidra till att det nya året blir ett handlingens år?

50 sätt att rädda Östersjön

Östersjön är ett hotat hav, hårt drabbat av övergödning, syrebrist, miljögifter och tungmetaller. Ja, Östersjön är världens mest förorenade hav och vi närmar oss tyvärr den punkt då loppet är kört och havet dör. Situationen är dock inte helt hopplös. Dina och mina val idag och framöver kan ha snabba och positiva effekter på utvecklingen. För även om Östersjöns situation styrs av komplexa orsakssamband så kommer en hel del av denna miljöpåverkan direkt och indirekt från enskilda konsumenter och hushåll i området runt havet.

Boken 50 sätt att rädda Östersjön är inriktad på just detta – hur individer och hushåll med relativt enkla beteendeförändringar kan bidra till en omställning i hållbar riktning. Den är författad av miljöskribenten Johan Tell, som även författat 100 sätt att rädda världen, och har en fördjupande inledning skriven av Johan Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet. Att läsa boken är klart inspirerande och jag tänker att många av de konkreta tipsen inte bara hjälper till att rädda ett hotat hav utan kan bidra till minskad miljöbelastning över lag. För att ta ett exempel:

Tips nr ”41. Bejaka årstiderna. Ät jordgubbar på sommaren, kåldolmar på hösten, svenska äpplen på vintern, blodapelsiner på vårvintern och nässelsoppa på våren. Vandra på våren, bada på sommaren, paddla på hösten och åk skidor på vintern. Att vända på årstiderna, oavsett om det gäller att importera jordgubbar mitt i vintern eller åka längdskidor i en nedkyld tunnel mitt i sommaren, leder ofelbart till en ökad förbrukning av energi, ofta fossila bränslen”.

50 sätt att rädda Östersjön finns att köpa i bokhandeln men skickas också kostnadsfritt till alla högstadieskolor i klassuppsättningar i Sverige, Finland, Estland, Lettland och Litauen. Bokprojektet har initierats av stiftelsen Expressions of Humankind och boken har producerats av Bokförlaget Max Ström i samarbete med Stockholm Resilience Center och Världsnaturfonden WWF. En framsynt och viktig satsning då ungdomar är en nyckelgrupp för att skapa ett förändrat förhållningssätt i såväl hushåll som samhälle. Det senare hindrar dock inte vuxna från att läsa och ha stor behållning av boken!

 

 

Årets julklapp och en köpfri dag

HUI Research vill få oss konsumenter att tro att robotdammsugaren är årets julklapp 2015. Enligt pressmeddelandet uppfyller robotdammsugaren också samtliga tre kriterier för att bli årets julklapp: den representerar den tid vi lever i, den säljer i många exemplar och den har fått ett nyväckt intresse.

Hållbara handlingar undrar dock om inte En köpfri dag-bloggen har ett betydligt bättre förslag på årets julklapp: luftgitarren! Den representerar den tid vi borde leva i. En tid då vi konsumerar mindre, men har lite roligare och mår betydligt bättre. En tid där inte prylar väcker intresse, utan relationer och omsorgshandlingar är det intressanta.

På lördag 28/11 är det för övrigt den internationella kampanjdagen En köpfri dag (Buy Nothing Day). Delta i denna motvikt till Black Friday och adventstidens köphysteri genom att avstå konsumtion för en dag (eller flera).

Svenskt griskött – från kris till ljusnande framtid

Det är ingen nyhet att många svenska mjölkbönder har det väldigt tufft just nu. Desto roligare då att höra att svenska grisbönder ser ljust på framtiden. Svenska konsumenter är just nu villiga att betala lite extra för högre djurvälfärd och låg antibiotikaförbrukning, och idag är efterfrågan till och med större än tillgången på svenskt griskött. Exemplet visar att en negativ utveckling kan vändas genom information och förändrade konsumtionsmönster. Det var nämligen bara något år sedan svensk grisuppfödning var en krisbransch. Förhoppningsvis kan detta faktum skänka lite hopp till landets mjölbönder och få fler konsumenter att gynna det svenska lantbruket genom att prioritera närproducerade – och helst också ekologiska – livsmedel. För dina och mina val i livsmedelsbutiken gör skillnad. Både för svenska bönder och miljön!

Här kan den som är intresserad läsa mer om ekologisk produktion av griskött.

 

 

Fairtrade i varje kundkorg

Just nu pågår Fairtrade Fokus, en kampanj för att fler ska upptäcka hur lätt det är att göra skillnad för odlare och anställda i länder med utbredd fattigdom. Och hur kan du och jag göra skillnad? Jo, bland annat genom att lägga Fairtrade-märkta produkter i kundkorgen när vi handlar!

Den 15 oktober kulminerar kampanjen med Fairtrade Challenge, årets stora fikadag. Förra året samlade dagen 650 000 deltagare. Det var enskilda personer, butiker, arbetsplatser, kommuner, företag och organisationer som arrangerade olika schyssta fikapauser.

Ordna en egen Fairtrade-fika och utmana andra att haka på. På kampanjsajten ovan finns det du behöver för att marknadsföra fikapausen; inbjudningar, affischer, banners och annat material. Fairtrade-märkta produkter hittar du i de flesta livsmedelsbutiker. Baka bröd och brygga te/kaffe får du göra själv!

För egen del har jag bjudit in kyrkvärdskollegorna i Tunabergskyrkan i Gamla Uppsala församling till ett fair-fika på kvällen den 15 oktober, där det bland annat kommer att serveras schysst chokladkaka. Te och kaffe är som alltid Fairtrade-märkta i Tunabergskyrkan.

 

 

 

 

Mjölkkronan, mejerientreprenörer och konsumentmakten

Som konsument är det aningen svårt att orientera sig i mjölkkrisens Sverige. Att handla mejeriprodukter gjorda på svensk råvara kan tyckas vara en god utgångspunkt. Men ersättningen till den mjölkproducerande bonden hänger på mejeriföretaget. Om/när man handlar svenska produkter från mejerijätten Arla är det tyvärr inte givet att svenska bönder tjänar särskilt mycket på det. Jenny Jewert, miljö- och vetenskapsjournalist och fristående kolumnist på DN, skrev en intressant artikel på temat – Spelet om mjölken – förra veckan.

Arla kontrollerar ungefär 70 procent av svensk mjölkråvara samtidigt som man har ett gemensamt avräkningspris (det pris bonden får för mjölken) som baseras på världsmarknadspriset för drygt 13 000 Arlabönder runt om i världen. Detta marknadspris sätts på en lägstanivå utifrån – med svenska mått mätt – låga krav på hur djur och natur tas omhand. Arlas kooperativa konstruktion innebär dessutom att en eventuell höjning av priset på företagets mejeriprodukter gjorda på svensk råvara inte kommer svenska bönder till del i någon större utsträckning. Ur det perspektivet verkar det bättre att gynna andra mejeriföretag och därmed de svenska bönder som levererar mjölkråvara till dem. Fast det blir ju inte Arlas svenska bönder lyckligare av.

I ett försök att möta krisen och ”runda” Arla har ICA och LRF tagit initiativ till Mjölkkronan. Under perioden 21/9 2015 till 27/3 2016 ger ICA Sveriges mjölkföretagare en direktersättning på en krona per såld enlitersförpackning, som fördelas utifrån respektive företags leveransvolym. Eftersom svenska bönder bara utgör en liten minoritet bland det kooperativa Arlas medlemmar, sker fördelningen till dessa 3100 mjölkbönder med hjälp av LRF Konsult. Övriga mejerier fördelar mjölkronan direkt till sina mjölkråvaruleverantörer. Ett utmärkt men tidsbegränsat initiativ av ICA och LRF, och en välförtjänt känga till Arla som inte förmår att ta hand om sina egna medlemmar.

Mjölkkrisen måste dock mötas även med andra medel. Det behövs inte minst aktörer som kan utmana Arlas dominerande ställning på den svenska marknaden. Och här verkar det hända saker runt om i landet, i alla fall om man får tro Sveriges Radios rapportering om att Allt fler små mejerier startas. Det är roligt och angeläget att småskaliga mejerientreprenörer tar chansen när den stora aktören på marknaden sviker. Jag tänker att det sannolikt är satsningar som kommer att bära sig, för det råder knappast någon brist på konsumenter som är villiga att betala lite extra för viktiga värden som bevarande och utveckling av svensk mjölkproduktion, höga krav i djurhållningen, vård av kulturlandskapet och gynnande av den biologiska mångfalden.

Som Uppsalabo försöker jag bidra till de uppländska böndernas överlevnad genom att köpa ekologiska mjölkprodukter från Sju Gårdar. Och att det är fler som tänker och gör så vittnar tomma eller nästan tomma vagnar och hyllor med Sju Gårdars produkter om. Det och en växande skara nya mejeriföretagare är hoppfulla tecken i mjölkkrisens Sverige.

Mjölk från uppländska Sju Gårdar säljer bra i Uppsala.