Ett år med Hållbara handlingar

Idag är det precis ett år sedan det första inlägget här på Hållbara handlingar. Nu, i inlägg nummer 144, kan jag konstatera att det är klimatfrågan, resurshushållning och olika aspekter av avfall (ofta matsvinn) som avhandlats mest frekvent. Men jag har även skrivit en hel del om ekologisk mat, konsumentmakt, livsmedelsförvaring och hållbart resande. Bredden är stor med andra ord och många av frågorna hänger ihop, vilket inte är så konstigt eftersom intentionen är att behandla hållbar utveckling ur ett hushållsperspektiv. Något Hållbara handlingar förhoppningsvis kommer att genomsyras av även under det kommande bloggåret. Den som följer får se!

Spola matsvinnet

Svenska hushåll häller ut cirka 224 000 ton mat och dryck i avloppet varje år, med andra ord cirka 26 kilo per svensk. Siffrorna kommer från en nyligen publicerad studie genomförd av Livsmedelsverket och Naturvårdsverket. Undersökningen visar också att det vanligaste skälet till att maten eller drycken hälls ut är att den blivit över från en måltid. Andra skäl är att livsmedlet blivit gammalt eller att bäst före-dag passerats. 

Vad är det då som hamnar i avloppet? Undersökningen presenterar följande lista:

Kaffe/te 38 procent
Mejeriprodukter 25 procent
Drycker (exempelvis saft, läsk, vin, öl) 11 procent
Fast avfall som ris, pasta, flingor 10 procent
Sås och soppa 10 procent
Sött (glass, sylt mm) 2 procent
Övrigt flytande matavfall (exempelvis rått ägg och tomatpure) 4 procent 

När jag läser listan konstaterar jag hur väl den första punkten stämmer med mitt hushåll. Det är snarare regel än undantag att vi brygger fler koppar kaffe eller te än vi verkligen behöver. Något som är ett dubbelt resursslöseri, då det går åt mer kaffebönor och teblad än nöden kräver samtidigt som vi hettar upp vatten helt i onödan.

När det kommer till mejeriprodukterna så tycker jag faktiskt att vi har blivit allt bättre på att titta, lukta och smaka på livsmedlen istället för att vara missriktat fixerade vid bäst före-dag (som ju är något annat än sista förbrukningsdag). Och mat som blir över försöker vi också ta hand om genom att äta rester och skapa (mer eller mindre kreativa) matlådor. Fast när det gäller matrester som varit i kylen eller frysen och sedan hettats upp en andra gång är vi lite mer försiktiga. Vi är extra uppmärksamma på kvaliteten om inte allt konsumeras direkt vid det andra tillfället och fryser aldrig om maten. Matsvinnet ska minska, men inte på bekostnad av livsmedelshygienen.

Allt du (inte) vill veta om plast

Igår släppte Naturskyddsföreningen rapporten Allt du (inte) vill veta om plast. Rapporten förefaller både intressant och balanserad, fast jag kan inte leverera någon regelrätt recension då jag endast hunnit skumma den åtta sidor långa sammanfattningen.

Naturskyddsföreningen står knappast för plastkramande, men är samtidigt inte så kategorisk att den hävdar att all plast ska rensas bort utan urskiljning. Klokt eftersom plast är ett praktiskt och bra material i många sammanhang. Fast det beror givetvis på vilken plast det handlar om. Därför är det lätt att stödja Naturskyddsföreningens krav på tydligare innehållsförteckningar för plaster och förbud mot en rad farliga ämnen – bland annat ftalater och bisfenoler – eller misstänkt farliga ämnen i olika plaster.

Som i så många fall gäller det alltså att inte kasta ut barnet med badvattnet. För att ta ett exempel. Plast har revolutionerat livsmedelsförvaringen och radikalt förbättrat möjligheterna till en god livsmedelshygien. Sedan är det en annan sak att en del – eller många – av de plaster som kommit att användas för detta ändamål innehåller ämnen som visat sig mindre lämpliga. Fast den senare risken ska givetvis vägas mot den förra. Man kan ju faktiskt fara väldigt illa av undermålig livsmedelsförvaring också.

Det gäller alltså att hålla två tankar i huvudet samtidigt, förmå se plastens fördelar på samma gång som kraven på plasten måste höjas och vissa ämnen i plaster förbjudas. Här tänker jag även på den plastbantning som pågår i många hushåll. Det är alldeles utmärkt att sluta köpa eller fasa ut plaster som innehåller farliga ämnen. I vissa fall får jag dock intrycket att det är all plast som ska bekämpas. En sådan onyanserad hållning kan bland annat leda till ett onödigt resursslöseri, där plast som redan är producerad inte kommer till användning utifrån beslut som kanske grundar sig mer på ryktesspridning om risker och känslomässiga reaktioner än på saklig information. Men visst, i de fall man är osäker på om ett material är säkert att använda är försiktighetsprincipen att bra alternativ.

För den som är i färd med att köpa plast ger Naturskyddsföreningen följande vägledning: Leta efter nya produkter tillverkade inom EU, eftersom lagstiftningen inom unionen är strängare än på andra håll. Nya plastprodukter är också oftast bättre än äldre då lagstiftningen skärpts på senare år. Om du vill orientera sig bland plastprodukterna där hemma kan jag rekommendera Wikipedias artikel om plastklassningskoder eller en användbar guide över plastsymboler och återvinningsmärken.

 

 

 

Recension Bee’s Wrap

Bee’s Wrap logga

För ett par månader sedan beställde jag Bee’s Wrap, ett vad det verkade smart och lite mer miljövänligt alternativ till plastfolie. Nu har jag hunnit använda produkten ett tag och tänkte berätta om den i ord och bild.

Bee’s Wrap-ark i olika storlekar

Bee’s Wrap finns i olika dimensioner och genom Bucks and Spurs köpte jag ett set med ett ark i varje storlek (S/M/L). Jag har för mig att de tre arken kostade 175 kr och idag tar butiken 190 kr för samma paket. Det är dyra grejer och en kostnad som kan vara svår att motivera i jämförelse med den betydligt billigare plastfolien. Här får en längre tids användning visa om en återanvändningsbar produkt ändå kan bli prisvärd i längden eller om det handlar om en kostnad som konsumenten får ta för att bidra till en mer hållbar utveckling.

Att ha olika storlekar på arken har visat sig väldigt bra. Det är ju en sak att täcka kortänden av en gurka och en annan sak att slå in ett halvt vitkålshuvud.

Gurka inslagen i minsta Bee’s Wrap-arket

Delat vitkålshuvud före förvaring i Bee’s Wraps största ark

Det har även varit smidigt att täcka tallrikar och skålar med hjälp av arken. Jag har dock undvikit att använda produkten i direkt kontakt med mat som kan ge smak, som till exempel tsatsiki och starka ostar. Jag har också följt tillverkarens råd om att inte förvara rått kött i arken.

Hur är det då att få arken på plats? Och sitter de fast sedan? Här håller produkten vad tillverkaren lovar. Det är bara att slå in livsmedlet eller täcka en skål och sedan värma arken med händerna så att materialet får den form man önskar. Hittills har arken också stannat på plats och därtill återgått till ursprungsformen efter rengöring och torkning.

Bunke täckt med ett ark av Bee’s Wrap

Arken har varit väldigt lätta att rengöra och torka. Det har räckt att skölja av dem i kallt vatten eller diska dem varsamt med vanligt diskmedel och fingervarmt vatten. Sedan har arken fått torka i diskstället eller upphängda i en nypa intill. När arken inte använts har de förvarats torrt och mörkt i en låda, ovanpå förpackningen med plastfolie – som en påminnelse om att det finns ett mer hållbart alternativ till hands. Första gången jag skulle lägga undan arken var jag dock på väg att samla dem i en plastpåse. (O)vanans makt är stor!

Bee’s Wrap på tork

Enligt tillverkaren är Bee’s Wrap-arken miljövänliga, gjorda av ekologisk bomullsmuslin (en tunn bomullsväv), bivax, jojobaolja och kåda. Hur produktens miljöbelastning faktiskt ser ut kan jag inte avgöra i alla detaljer, men jag sätter ett litet frågetecken i kanten eftersom det rör sig om ett material av bomull. Att bomullen är ekologisk är givetvis ett stort plus (eftersom jordbrukskemikalier för gödning och insektsbekämpning inte används), men bomull är ändå en väldigt törstig gröda som kräver stora mängder vatten. Något jag inte heller kan bedöma är bivaxets och jojobaoljans påstådda antibakteriella egenskaper. Arken har hur som helst förefallit fräscha och hygieniska så här långt.

Bee’s Wrap finns bland annat att köpa genom Bucks and Spurs, Lapland Eco Store och VitaVera.

Bee’s Wrap miljövänligt alternativ till plast

Jag har just beställt Bee´s Wrap, en produkt som verkar vara ett smart och naturligt alternativ till plastfolie.

Bee’s Wrap ark. Foto: Emily Blistein, http://www.beeswrap.com.

Bee’s Wrap-arken är miljövänliga, gjorda av ekologisk bomullsmuslin, bivax, jojobaolja och kåda. Enligt tillverkaren gör kombinationen av bivax och jojobaolja dessutom att matvarorna hålls fräscha. Produkten kan användas för förvaring av bröd, ost, grönsaker och frukt, eller för att göra ett smörgåspaket eller täcka en skål. Rekommenderas dock inte till rått kött.

Bee’s Wrap är lätt att använda. Foto: Emily Blistein, http://www.beeswrap.com.

Arken förefaller lätta att använda. Det är bara att slå in livsmedlet och värma med handen så hålls det på plats. Materialet rengörs i kallt vatten och när arket har torkat är det bara att använda det igen. Och igen. Och igen.

Bee’s Wrap får fem av fem gafflar av Allt om mat. Produkten finns bland annat att köpa genom Bucks and Spurs i Stockholm.