Recension Bee’s Wrap

Bee's Wrap logga

Bee’s Wrap logga

För ett par månader sedan beställde jag Bee’s Wrap, ett vad det verkade smart och lite mer miljövänligt alternativ till plastfolie. Nu har jag hunnit använda produkten ett tag och tänkte berätta om den i ord och bild.

Bee's Wrap ark i olika storlekar

Bee’s Wrap-ark i olika storlekar

Bee’s Wrap finns i olika dimensioner och genom Bucks and Spurs köpte jag ett set med ett ark i varje storlek (S/M/L). Jag har för mig att de tre arken kostade 175 kr och idag tar butiken 190 kr för samma paket. Det är dyra grejer och en kostnad som kan vara svår att motivera i jämförelse med den betydligt billigare plastfolien. Här får en längre tids användning visa om en återanvändningsbar produkt ändå kan bli prisvärd i längden eller om det handlar om en kostnad som konsumenten får ta för att bidra till en mer hållbar utveckling.

Att ha olika storlekar på arken har visat sig väldigt bra. Det är ju en sak att täcka kortänden av en gurka och en annan sak att slå in ett halvt vitkålshuvud.

Inslagen gurka

Gurka inslagen i minsta Bee’s Wrap-arket

Delat vitkålshuvud

Delat vitkålshuvud före förvaring i Bee’s Wraps största ark

Det har även varit smidigt att täcka tallrikar och skålar med hjälp av arken. Jag har dock undvikit att använda produkten i direkt kontakt med mat som kan ge smak, som till exempel tsatsiki och starka ostar. Jag har också följt tillverkarens råd om att inte förvara rått kött i arken.

Hur är det då att få arken på plats? Och sitter de fast sedan? Här håller produkten vad tillverkaren lovar. Det är bara att slå in livsmedlet eller täcka en skål och sedan värma arken med händerna så att materialet får den form man önskar. Hittills har arken också stannat på plats och därtill återgått till ursprungsformen efter rengöring och torkning.

Täckt bunke

Bunke täckt med ett ark av Bee’s Wrap

Arken har varit väldigt lätta att rengöra och torka. Det har räckt att skölja av dem i kallt vatten eller diska dem varsamt med vanligt diskmedel och fingervarmt vatten. Sedan har arken fått torka i diskstället eller upphängda i en nypa intill. När arken inte använts har de förvarats torrt och mörkt i en låda, ovanpå förpackningen med plastfolie – som en påminnelse om att det finns ett mer hållbart alternativ till hands. Första gången jag skulle lägga undan arken var jag dock på väg att samla dem i en plastpåse. (O)vanans makt är stor!

Bee's Wrap på tork

Bee’s Wrap på tork

Enligt tillverkaren är Bee’s Wrap-arken miljövänliga, gjorda av ekologisk bomullsmuslin (en tunn bomullsväv), bivax, jojobaolja och kåda. Hur produktens miljöbelastning faktiskt ser ut kan jag inte avgöra i alla detaljer, men jag sätter ett litet frågetecken i kanten eftersom det rör sig om ett material av bomull. Att bomullen är ekologisk är givetvis ett stort plus (eftersom jordbrukskemikalier för gödning och insektsbekämpning inte används), men bomull är ändå en väldigt törstig gröda som kräver stora mängder vatten. Något jag inte heller kan bedöma är bivaxets och jojobaoljans påstådda antibakteriella egenskaper. Arken har hur som helst förefallit fräscha och hygieniska så här långt.

Bee’s Wrap finns bland annat att köpa genom Bucks and Spurs, Lapland Eco Store och VitaVera.

Bee’s Wrap miljövänligt alternativ till plast

Jag har just beställt Bee´s Wrap, en produkt som verkar vara ett smart och naturligt alternativ till plastfolie.

Bee's Wrap ark

Bee’s Wrap ark. Foto: Emily Blistein, http://www.beeswrap.com.

Bee’s Wrap-arken är miljövänliga, gjorda av ekologisk bomullsmuslin, bivax, jojobaolja och kåda. Enligt tillverkaren gör kombinationen av bivax och jojobaolja dessutom att matvarorna hålls fräscha. Produkten kan användas för förvaring av bröd, ost, grönsaker och frukt, eller för att göra ett smörgåspaket eller täcka en skål. Rekommenderas dock inte till rått kött.

Bee's Wrap lätt att använda

Bee’s Wrap är lätt att använda. Foto: Emily Blistein, http://www.beeswrap.com.

Arken förefaller lätta att använda. Det är bara att slå in livsmedlet och värma med handen så hålls det på plats. Materialet rengörs i kallt vatten och när arket har torkat är det bara att använda det igen. Och igen. Och igen.

Bee’s Wrap får fem av fem gafflar av Allt om mat. Produkten finns bland annat att köpa genom Bucks and Spurs i Stockholm.

Bäst före sista förbrukningsdag

Mjölkmannen är inte ensam. Det är nämligen vanligt att bäst före-dag och sista förbrukningsdag misstolkas eller blandas ihop. Något som leder till matsvinn och därmed onödig belastning av både plånbok och miljö. Eftersom repetition är all kunskaps moder skriver jag lite om datummärkning av livsmedel nedan. Information som kan komma väl till pass under och efter stundade helger.

Bäst före-dag indikerar till vilket datum ett livsmedel kan förväntas ha fullgod kvalitet, förutsatt att de förvarats på det sätt som föreskrivs på förpackningen. Tillverkaren garanterar alltså att livsmedlet har kvar smak, färg, konsistens och näringsämnen under den angivna hållbarhetstiden. Fast många livsmedel går utmärkt att äta även efter passerad bäst före-dag. Ta för vana att testa om livsmedlet är ok genom att använda dina sinnen – titta, lukta och smaka. Och kom ihåg att förvaring av kylvaror vid lägre temperatur än den som anges på förpackningen vanligtvis medför längre hållbarhetstid än bäst före-dag. Inte minst om förpackningen är obruten.

Det är tillåtet att sälja livsmedel även efter bäst före-dag, om butiken gör bedömningen att livsmedlet fortfarande håller god kvalitet. Många butiker sänker priset på varor som närmar sig bäst före-dag. En aktiv och flexibel konsument kan alltså både göra en miljöinsats (minska matsvinnet) och spara några kronor genom att leta efter och använda sådana varor.

Sista förbrukningsdag är den sista dag ett livsmedel garanteras som tjänligt. Man ska inte äta livsmedel som passerat denna dag. Det är inte tillåtet att sälja livsmedel efter det att sista förbrukningsdag har passerats!

Brödet som kom in från kylan

”Ge oss i dag det bröd vi behöver” heter det i den (numera inte så) nya ekumeniska översättningen av Herrens bön/Vår Fader. Men hur förvarar man bäst det fysiska bröd många av oss både behöver och njuter av i vardagen?

Jag har i flera sammanhang stött på missuppfattningen att mjukt bröd ska förvaras i kylskåp. Faktum är istället att mjukt bröd blir torrt och smuligt av kylförvaring. Kvalitetsförsämringen går som snabbast vid cirka 4 ºC. Förvara därför mjukt bröd i plastpåse i rumstemperatur, gärna skyddat från ljus.

Mjukt bröd går bra att frysa. Fast frysning innebär vissa kvalitetsförsämringar och att brödet måste passera den minst lämpliga förvaringstemperaturen vid två tillfällen. Bröd som kommer att konsumeras inom de närmaste 2-3 dygnen bör alltså behållas i rumstemperatur. Frys bara in bröd som ska förvaras längre än så.

Hårt bröd förvaras torrt, mörkt och svalt (alltså inte heller det i kylskåpstemperatur).

För höga krav leder till matsvinn

Ibland får man svar på tal omgående (se gårdagens inlägg). Idag rapporterar Ekot om en studie gjord vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som visar att en genomsnittlig livsmedelsbutik slänger eller reklamerar ungefär 65 ton mat varje år. Forskarna vid SLU konstaterar att minst hälften av den mat – inte minst frukt och grönt – som slängs eller reklameras av livsmedelsbutikerna egentligen kan säljas. Studien antyder också att butikspersonalens kunskaper är avgörande för hur stort matsvinnet blir. Det verkar som att för höga krav leder till att mat slängs i onödan. Samtidigt finns det ekonomiska faktorer som påverkar butikspersonalens beteende. Det är nämligen lönsamt för butikerna att reklamera varor eftersom kostnaden och ”risken” då hamnar på leverantören istället.

Ekots inslag väckte flera intressant frågor hos mig som lyssnare. Vilken utbildning har/får de butiksanställda om livsmedelshygien och livsmedelsförvaring? Sker det kontinuerlig fortbildning? Går det att komma åt de ekonomiska incitament som förefaller styra butikspersonalens handlingar i ”fel riktning”? Ställer vi generellt sett för höga krav på maten i vår tid? Och vilken insats kan den enskilda konsumenten göra? Jag lämnar de tre första frågorna och utvecklar de två följande i korthet nedan.

Det är viktigt och riktigt med högt ställda krav på riskfria livsmedel. Men riskfria livsmedel är inte detsamma som perfekta eller helt felfria livsmedel. Ett kantstött äpple eller en banan som utvecklat bruna fläckar (tecken på mognad) går utmärkt att äta. Samma sak gäller kylvaror med bäst före-dag som snart går ut. Om leverantören och butiken skött kylförvaringen korrekt kan till exempel många mjölkprodukter ofta konsumeras efter utsatt dag. Ett tredje av många möjliga exempel är ägg som har bäst före-dag satt utifrån förvaring i rumstemperatur. Vid kylförvaring kan ägg vanligen förvaras och användas flera veckor till. Det är viktigt att tillägga att det är tillåtet att sälja livsmedel även efter bäst före-dag, så länge butiken gör bedömningen att maten fortfarande håller god kvalitet.

Här tänker jag att den enskilda konsumenten faktiskt kan göra en viktig insats. Genom att ställa rätt och rimliga krav på livsmedlen i butiken kan konsumenten hjälpa butikspersonalen till ett mer hållbart beteende. Men för att kunna göra detta krävs vissa basala kunskaper om livsmedelshygien och livsmedelsförvaring. Konsumenten behöver också utveckla en beredskap att handla mat både planerat och flexibelt. God planering gör att onödiga spontanköp kan undvikas. Det leder till mindre matsvinn och sänkta matkostnader för hushållet. Med beredskap för flexibilitet kan konsumenten samtidigt passa på att handla livsmedel som är tjänliga men kanske inte helt felfria, eller köpa mat som närmar sig eller just passerat bäst före-dag. I vissa fall kan det senare också vara en god affär ur ekonomisk synvinkel, eftersom en del butiker sänker priset på varor som är på väg att ”gå ut”. Lägg därtill att konsumenten faktiskt kan aktualisera frågor som rör matsvinn i mötet med butikspersonalen. Vem vet, en levande dialog mellan kunder och handlare kanske skulle kunna bidra till både minskat matsvinn och sänkta matkostnader!?

Minska matsvinnet

Livsmedelsproduktionens miljöpåverkan debatteras mycket i vår tid. Debatten rymmer många viktiga aspekter, men ett perspektiv som ibland inte får det utrymme det förtjänar är frågan om matsvinn. För visste du att vi i Sverige slänger 50-60 kilo fullt ätbar mat per person och år!? Och att matsvinnet utgör nära två procent av den svenska konsumtionens samlade klimatpåverkan!?

Matsvinn kan definieras som livsmedel som slängs men som hade kunnat nyttjas om de hanterats annorlunda. Här finns det mycket att göra i alla led, för livsmedelsindustrin, livsmedelsbutiker, restauranger, storkök, företag, föreningar och privathushåll. Ett vanligt hushåll kan minska sitt matsvinn genom att planera sina livsmedelsinköp, ta hand om matrester och förvara maten på ett bra sätt.

På Livsmedelsverkets hemsida finns det information om matsvinn och optimal förvaring av livsmedel. Följ råden du hittar där – det tjänar både miljön och plånboken på!

Lär känna ditt kylskåp

Kylskåp kan vara konstruerade på lite olika sätt och skåpets utformning påverkar dess egenskaper, bland annat var man kan förvänta sig den lägsta temperaturen.

Äldre kylskåp har ofta ett kylelement (i form av ett liggande U) högst upp i skåpet. I sådana kylskåp är det vanligen kallast längst in på det översta hyllplanet. Idag har de flesta kylskåp istället en kylplatta i ryggen. Denna konstruktion gör att den lägsta temperaturen ofta återfinns längst in i mitten av kylskåpet eller i närheten av kylplattans nedre ände. Eftersom kall luft sjunker är det i stället som varmast på översta hyllan i dessa kylskåp. Här kan den som är van vid äldre kylskåp alltså behöva lära om. I det fall kylskåpet är utrustat med dynamisk kyla – med fläkt eller inblåsning av kall luft – kan dock andra förhållanden gälla. Och olika tillverkare framhåller ibland att kylskåpsmodeller utformats för att hålla exakt samma temperatur i hela skåpet. Dylika kylskåp kan ha sina fördelar, men man kan samtidigt ifrågasätta om detta alltid är bäst ur förvaringssynpunkt. Måttliga temperaturdifferenser mellan olika delar av kylskåpet kan nämligen vara funktionellt när olika livsmedel ska förvaras bakom samma kylskåpsdörr.

Temperaturen kan med andra ord variera mellan olika delar av ett kylskåp. Därför är det bra att lära känna sitt kylskåp och utnyttja eventuella temperaturskillnader för optimal förvaring av livsmedel. Mät med jämna mellanrum temperaturen i olika delar av kylskåpet. Ett tips är att avläsa temperaturen på morgonen då kylskåpet varit stängt hela natten. Flytta termometern mellan olika punkter i skåpet, som högst upp längst in, i mitten längst ut, grönsakslådan, dörren o.s.v. Notera termometerns placering och de uppmätta värdena på ett papper, och reglera vid behov kylskåpets inställningar.

Enligt Livsmedelsverket är 4-5 ºC en lämplig medeltemperatur i kylskåpet hos konsumenter. En låg temperatur är bra då bakterier, jästsvampar och mögel växer långsammare. Det gör att kvaliteten hos livsmedlen bibehålls och att hållbarheten ökar. En del livsmedel – som till exempel tomat, gurka, banan och ananas – är dock känsliga för alltför kall förvaring. Många livsmedel kan emellertid förvaras i temperaturer strax över 0 ºC, med ännu längre hållbarhet som följd. Samtidigt ökar energiåtgången, vilket gör att Energimyndighetens rekommendation för kylskåp också är just 5 ºC.

Mer om optimal förvaring av livsmedel en annan gång.