Smoothie istället för slöseri

En övermogen banan. Några deciliter naturell eko-yoghurt och lite kvarg med kort datum. Ett par nävar blåbär och ett gäng myntablad ur frysen. En matsked vetekli och ett par teskedar chiafrön. Mixat till smoothie i kanna, serverad i glas. Förvarad till mellanmålsdags täckt av Bee’s Wrap. Så enkelt, aptitretande och nyttigt kan det vara att minska på både matsvinn och onödigt plastslöseri i hushållet.

Smoothie

Smoothie istället för slöseri.

 

En dubbelt god affär

Det går att göra bra affärer för både miljön och plånboken om man håller utkik efter livsmedel som är på väg mot eller just har passerat bäst före-dag. Tidigare idag hittade jag ett gäng kaffepaket med kort eller passerat datum på ICA-butiken i vår stadsdel. När jag påtalade det hela var handlaren inte sen att sänka priset till en bra bit under hälften. Se där vad lite uppmärksamhet under kundvarvet och en engagerad fråga till personalen kan leda till. Lite otur bara att kaffesorterna varken var ekologiska eller Fairtrade-märkta. I mitt hushåll handlar vi av princip bara eko och reko på kaffesidan, men inför utsikten att göra en riktigt bra affär och samtidigt undvika att kaffet skulle vara producerat till ingen nytta så gjorde jag ett undantag.

Kaffepaket med kort eller passerat datum.

Prisvärda kaffepaket med nära till eller passerad bäst före-dag.

 

 

Fulheten som bedrar

Päron med smärre skönhetsfläckar

Päron med smärre skönhetsfläckar. Varför ratar jag – och många med mig – fullt ätbara frukter och grönsaker i livsmedelsbutiken bara för att de har små skavanker!?

På söndag anordnar Hans Mosesson (musiker och skådespelare, känd som ICA-Stig) och Måns Herngren (skådespelare, manusförfattare och regissör) en dumpstermarknad i hörnet av Götgatan och Åsögatan på Södermalm i Stockholm. De gör det för att uppmärksamma det vansinniga i att vi svenskar slänger mängder av fullt ätbar mat. Läs och se mer om deras initiativ i DN-artikeln Fulheten som bedrar. Och skriv gärna dina bästa tips om hur vi kan minska matsvinnet i en kommentar till detta inlägg.

Matavfall och matsvinn

Läser i UNT att Mer matavfall ska bli biogas när Uppsala Vatten bygger ut biogasanläggningen på Kungsängens gård. Det är utmärkt att biogasanläggningen anpassas för att kunna ta emot mer matavfall och producera 25 procent mer biogas än idag. Ambitionen att öka Uppsalabornas insamling, att fler hushåll börjar sortera sitt matavfall eller blir ännu duktigare i sitt sorterande, är också bra.

På samma gång är det viktigt att minnas att mycket mat slängs i onödan. Matsvinn innebär att maten hade kunnat ätas om den hanterats annorlunda. Och det är ett stort resursslöseri när livsmedel och färdiglagad mat kastas utan egentlig anledning. Här kan många hushåll göra en viktig miljöinsats och spara sköna slantar. Ja, bara genom att ha rätt temperatur i kyl- och frysskåp (+4-5 °C respektive -18 °C), ta hand om rester på ett bra sätt (kyla ner snabbt och sedan förvara kallt) och hålla koll på skillnaden mellan bäst före-dag och sista förbrukningsdag kommer man långt.

Om du behöver mer inspiration för att sluta slänga mat i onödan, se den här filmen:

 

 

Skräpmat

Skräpmat är (oftast) dålig mat, fast kasserade matvaror behöver inte vara det. I ett par artiklar i UNT berättar dumpstraren (containerdykaren) Andreas Jakobsson om hur han kan leva gott på bortslängd mat: Containerfynd blir god mat och Han lever på bortslängd mat. Jag vet inte om jag vill uppmana till sopdykning, men dumpstrarnas förhållningssätt till mat som slängts av butikerna kan vara inspirerande även för oss inte fullt så radikala. För i många (matav)fall kan vi lita på våra sinnen. Titta, lukta och smaka – innan du ratar den enligt bäst-före-märkningen gamla maten!

Spola matsvinnet

Svenska hushåll häller ut cirka 224 000 ton mat och dryck i avloppet varje år, med andra ord cirka 26 kilo per svensk. Siffrorna kommer från en nyligen publicerad studie genomförd av Livsmedelsverket och Naturvårdsverket. Undersökningen visar också att det vanligaste skälet till att maten eller drycken hälls ut är att den blivit över från en måltid. Andra skäl är att livsmedlet blivit gammalt eller att bäst före-dag passerats. 

Vad är det då som hamnar i avloppet? Undersökningen presenterar följande lista:

Kaffe/te 38 procent
Mejeriprodukter 25 procent
Drycker (exempelvis saft, läsk, vin, öl) 11 procent
Fast avfall som ris, pasta, flingor 10 procent
Sås och soppa 10 procent
Sött (glass, sylt mm) 2 procent
Övrigt flytande matavfall (exempelvis rått ägg och tomatpure) 4 procent 

När jag läser listan konstaterar jag hur väl den första punkten stämmer med mitt hushåll. Det är snarare regel än undantag att vi brygger fler koppar kaffe eller te än vi verkligen behöver. Något som är ett dubbelt resursslöseri, då det går åt mer kaffebönor och teblad än nöden kräver samtidigt som vi hettar upp vatten helt i onödan.

När det kommer till mejeriprodukterna så tycker jag faktiskt att vi har blivit allt bättre på att titta, lukta och smaka på livsmedlen istället för att vara missriktat fixerade vid bäst före-dag (som ju är något annat än sista förbrukningsdag). Och mat som blir över försöker vi också ta hand om genom att äta rester och skapa (mer eller mindre kreativa) matlådor. Fast när det gäller matrester som varit i kylen eller frysen och sedan hettats upp en andra gång är vi lite mer försiktiga. Vi är extra uppmärksamma på kvaliteten om inte allt konsumeras direkt vid det andra tillfället och fryser aldrig om maten. Matsvinnet ska minska, men inte på bekostnad av livsmedelshygienen.

Fasteutmaning – sluta slänga mat

Apropå Stora fastan så har Svenska kyrkan lanserat en fasteutmaning. Den går ut på att utmana sig själv och andra att sluta slänga mat under perioden 2 mars – 13 april.

Svenska kyrkan skriver bland annat följande om fasteutmaningen på sin hemsida: ”Fastan är en tid att reflektera över vår livsstil. Vad väljer vi och vad väljer vi bort? Att faktiskt äta den mat vi köper kan vara ett sådant val. — Våra personliga insatser för en bättre värld kan vara enkla men ändå meningsfulla, såväl för oss själva som för våra medmänniskor som för skapelsen som helhet.”

Utmaningen följs också av några tips på hur du kan minska ditt matsvinn:

  • Planera dina inköp! Gör en inköpslista och köp bara det du behöver.
  • Luras inte av extrapriser! Att köpa fler varor för att få ett billigare pris blir dyrare om du slänger hälften.
  • Tänk på att datummärkningen inte är lag! Lita på ditt lukt- och smaksinne!
  • Släng inte rester! Gör en lunchlåda till jobbet eller frys in maten till senare tillfälle.
  • Våga fråga matlåda! Be om en matlåda att ta hem resterna i när du är på restaurang.
  • Köp mer ekologiskt! Ekologiska produkter är inte bara bra för kroppen och miljön. Det är också varor vi slänger mindre av då vi ofta får betala lite mer för dem.

Jag tänker att Svenska kyrkans fasteutmaning är ett bra sätt att föra upp frågan om matsvinn ännu tydligare på vardagens agenda. Och att öva sig intensivt på ett förändrat beteende under fastetiden kan ge nya goda vanor som håller i sig även efter påsk.

Samtidigt kan jag tycka att uppmaningen om att ”sluta slänga mat” är väl utopisk och aningen missvisande. Vi behöver absolut anstränga oss mycket för att minska matsvinnet, men i vardagen möter vi också livsmedel som faktiskt inte ska konsumeras. Att påstå att ”datummärkningen inte är lag” är dessutom bara delvis sant. Här gäller det att kunna skilja på bäst före-dag och sista förbrukningsdag. På Konsumentföreningen Stockholms sajt Släng inte maten kan den som vill läsa mer om datummärkning.

Fram till palmsöndagen pågår för övrigt Svenska kyrkans stora fasteinsamling med temat Allt för att utrota hungern. De pengar jag sparar genom att avstå från alkohol och utrymmesmat under fastan ska jag ge dit!

Bäst före sista förbrukningsdag

Mjölkmannen är inte ensam. Det är nämligen vanligt att bäst före-dag och sista förbrukningsdag misstolkas eller blandas ihop. Något som leder till matsvinn och därmed onödig belastning av både plånbok och miljö. Eftersom repetition är all kunskaps moder skriver jag lite om datummärkning av livsmedel nedan. Information som kan komma väl till pass under och efter stundade helger.

Bäst före-dag indikerar till vilket datum ett livsmedel kan förväntas ha fullgod kvalitet, förutsatt att de förvarats på det sätt som föreskrivs på förpackningen. Tillverkaren garanterar alltså att livsmedlet har kvar smak, färg, konsistens och näringsämnen under den angivna hållbarhetstiden. Fast många livsmedel går utmärkt att äta även efter passerad bäst före-dag. Ta för vana att testa om livsmedlet är ok genom att använda dina sinnen – titta, lukta och smaka. Och kom ihåg att förvaring av kylvaror vid lägre temperatur än den som anges på förpackningen vanligtvis medför längre hållbarhetstid än bäst före-dag. Inte minst om förpackningen är obruten.

Det är tillåtet att sälja livsmedel även efter bäst före-dag, om butiken gör bedömningen att livsmedlet fortfarande håller god kvalitet. Många butiker sänker priset på varor som närmar sig bäst före-dag. En aktiv och flexibel konsument kan alltså både göra en miljöinsats (minska matsvinnet) och spara några kronor genom att leta efter och använda sådana varor.

Sista förbrukningsdag är den sista dag ett livsmedel garanteras som tjänligt. Man ska inte äta livsmedel som passerat denna dag. Det är inte tillåtet att sälja livsmedel efter det att sista förbrukningsdag har passerats!

För höga krav leder till matsvinn

Ibland får man svar på tal omgående (se gårdagens inlägg). Idag rapporterar Ekot om en studie gjord vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som visar att en genomsnittlig livsmedelsbutik slänger eller reklamerar ungefär 65 ton mat varje år. Forskarna vid SLU konstaterar att minst hälften av den mat – inte minst frukt och grönt – som slängs eller reklameras av livsmedelsbutikerna egentligen kan säljas. Studien antyder också att butikspersonalens kunskaper är avgörande för hur stort matsvinnet blir. Det verkar som att för höga krav leder till att mat slängs i onödan. Samtidigt finns det ekonomiska faktorer som påverkar butikspersonalens beteende. Det är nämligen lönsamt för butikerna att reklamera varor eftersom kostnaden och ”risken” då hamnar på leverantören istället.

Ekots inslag väckte flera intressant frågor hos mig som lyssnare. Vilken utbildning har/får de butiksanställda om livsmedelshygien och livsmedelsförvaring? Sker det kontinuerlig fortbildning? Går det att komma åt de ekonomiska incitament som förefaller styra butikspersonalens handlingar i ”fel riktning”? Ställer vi generellt sett för höga krav på maten i vår tid? Och vilken insats kan den enskilda konsumenten göra? Jag lämnar de tre första frågorna och utvecklar de två följande i korthet nedan.

Det är viktigt och riktigt med högt ställda krav på riskfria livsmedel. Men riskfria livsmedel är inte detsamma som perfekta eller helt felfria livsmedel. Ett kantstött äpple eller en banan som utvecklat bruna fläckar (tecken på mognad) går utmärkt att äta. Samma sak gäller kylvaror med bäst före-dag som snart går ut. Om leverantören och butiken skött kylförvaringen korrekt kan till exempel många mjölkprodukter ofta konsumeras efter utsatt dag. Ett tredje av många möjliga exempel är ägg som har bäst före-dag satt utifrån förvaring i rumstemperatur. Vid kylförvaring kan ägg vanligen förvaras och användas flera veckor till. Det är viktigt att tillägga att det är tillåtet att sälja livsmedel även efter bäst före-dag, så länge butiken gör bedömningen att maten fortfarande håller god kvalitet.

Här tänker jag att den enskilda konsumenten faktiskt kan göra en viktig insats. Genom att ställa rätt och rimliga krav på livsmedlen i butiken kan konsumenten hjälpa butikspersonalen till ett mer hållbart beteende. Men för att kunna göra detta krävs vissa basala kunskaper om livsmedelshygien och livsmedelsförvaring. Konsumenten behöver också utveckla en beredskap att handla mat både planerat och flexibelt. God planering gör att onödiga spontanköp kan undvikas. Det leder till mindre matsvinn och sänkta matkostnader för hushållet. Med beredskap för flexibilitet kan konsumenten samtidigt passa på att handla livsmedel som är tjänliga men kanske inte helt felfria, eller köpa mat som närmar sig eller just passerat bäst före-dag. I vissa fall kan det senare också vara en god affär ur ekonomisk synvinkel, eftersom en del butiker sänker priset på varor som är på väg att ”gå ut”. Lägg därtill att konsumenten faktiskt kan aktualisera frågor som rör matsvinn i mötet med butikspersonalen. Vem vet, en levande dialog mellan kunder och handlare kanske skulle kunna bidra till både minskat matsvinn och sänkta matkostnader!?