Charkprodukter, cancer, klimatet och könsstereotyper

Idag har Världshälsoorganisationen (WHO) presenterat en sammanställning om sambandet mellan konsumtionen av charkprodukter, rött kött och cancer, vilket bland annat DN rapporterar. Det är första gången organisationen klassar livsmedel som direkt cancerframkallande, och till denna kategori räknas nu processade charkuteriprodukter som korv, bacon, skinka och pastejer. Stort intag av rött kött från nöt, gris och lamm anses också kunna orsaka cancer, men här konstateras sambandet som lite mindre tydligt (”orsakar troligen cancer”).

WHO:s sammanställning är en nyhet i den meningen att sambandet mellan köttkonsumtion och cancer skrivs ut så explicit. Fast redan sedan tidigare är Livsmedelsverkets kostråd att vi ska begränsa konsumtionen av kött från nöt, gris och lamm till max 500 gram i veckan och att endast en liten del av dessa bör vara charkuteriprodukter. I sammanhanget ska också framhållas att det är väl känt att köttproduktion slukar betydligt större resurser än odling av vegetabilier och är mycket mer klimatbelastande.

Enligt matvaneundersökningen Riksmaten 2010-11 konsumerar 42 procent av svenska kvinnor och 72 procent av männen mer än 500 gram rött kött och charkuteriprodukter i veckan. En anpassning till kostrådens rekommendationer vore med andra ord en vinst för folkhälsan. Lägg därtill att en minskad köttkonsumtion skulle innebära betydande miljövinster. Ja, bara genom att följa kostråden kan inte minst svenska män göra en viktig insats för sin egen hälsa och mänsklighetens framtida livsbetingelser på planeten. Med sådana givna drivkrafter kan det låta som att saken snart borde vara biff, men med tanke på att köttkonsumtion ofta förknippas med manlighet är nog utmaningen inte alldeles enkel.

Eller så är den det egentligen. Kom igen nu grabbar och gubbar, och tjejer och tanter med för den delen. Ni behöver inte bli helvegetarianer, men minska köttkonsumtionen grejar ni. Ät kött, men gör det med måtta. Nöj er med en portion istället för två. Laga vegetariskt en eller ett par dagar i veckan. Öka andelen vegetabilier på tallriken vid varje måltid. Dryga ut köttfärsen med baljväxter eller rivna morötter går även det. Och kom ihåg att vegetabilier inte är något feminint (men inte heller något maskulint). Det är bara lite godare, hälsosammare och (klimat)smartare mat.

Svensken allt fetare

Enligt en prognos från Världshälsoorganisationen (WHO), som Sveriges Radio rapporterar om idag, riskerar nästan var fjärde svensk att lida av fetma år 2030. Vi står inför en tickande folkhälsobomb och det krävs krafttag för att komma åt problemet. Två relativt enkla sätt att vända utvecklingen är förbättrade kostvanor och mer av vardagsmotion. Här är Livsmedelsverkets nya och mer gröna kostråd en god hjälp på vägen. Den intresserade kan också stämma av sina kostvanor mot nämnda myndighets snabbtest Matvanekollen.

Det är dock viktigt att diskussionen om hur fetmaepidemin (om man nu ska använda det begreppet) kan hejdas inte leder till en ökad stigmatisering av överviktiga och feta personer. För precis som Mai-Lis Hellenius, professor vid Karolinska institutet, säger i radioreportaget så är övervikt och fetma kopplat till faktorer som rör klass och utbildning. Därför blir det fel och orättvist om man enbart pekar på individens ansvar i dylika frågor. Nej, analysen och insatserna måste både vara bredare och mer djuplodande än så. Och jag har sagt det förr och kommer att säga det igen: En utökad hem- och konsumentkunskapsundervisning i grundskolan (och varför inte även i gymnasieskolan) är en viktig bit när åtgärdspusslet ska läggas!

Ett skolämne fett rätt i tiden

Förra torsdagens Vetandets värld i P1 handlade om hur den globala fetmaepidemin ska tacklas. Ett akut ämne då mänskligheten bokstavligen är på väg att äta ihjäl sig. Globalt sett är nämligen mer än 2 miljarder människor feta eller överviktiga. I Sverige har antalet feta personer fördubblats sedan 1990-talet och utgör nu 12 procent av befolkningen. Idag bär nästan varannan svensk på fetma eller övervikt. Denna fetmaepidemi orsakar stort mänskligt lidande och skenande samhällskostnader genom vällevnadssjukdomar som typ 2-diabetes, fettlever, njursvikt, hjärt-kärlsjukdom och cancer.

I programmet diskuterades olika sätt att stoppa fetmaepidemins framfart. Ett huvudspår tycks vara samverkan mellan länder samt mellan myndigheter och företag med syfte att göra det enklare och billigare att äta nyttigt och svårare och dyrare att äta fet, salt och söt mat. Stephan Rössner, professor emeritus i hälsoinriktad beteendeforskning, framhöll också vikten av ett nationellt kunskapscentrum på området. Som blivande lärare saknade jag dock skolan som en möjlig aktör i sammanhanget och ämnet hem- och konsumentkunskap som en resurs i arbetet för en förbättrad folkhälsa.

Hem- och konsumentkunskap är ett skolämne som borde vara fett rätt i tiden. I praktiken är det dock grundskolans minsta undervisningsämne med ynka 118 timmar i timplanen. Tilldelningen av timmar kan jämföras med ämnen som idrott och hälsa (500 timmar), slöjd (330 timmar), bild och musik (220 timmar vardera) eller elevens val (382 timmar). Denna snedfördelning av timmar mellan olika praktisk-estetiska ämnen är ologisk, och med tanke på fetmaepidemin blir den ännu mer svår att förstå. Mot bakgrund av att övervikt och fetma ökar föreslog förvisso den tidigare alliansregeringen en förstärkning av grundskolans hälsoundervisning med 100 timmar, men valde att förlägga satsningen helt till ämnet idrott och hälsa. Min intention är inte att ställa skolämnen mot varandra, men jag anser att skolpolitiker och många andra visar stor okunskap när de missar eller bortser ifrån den potential som finns i ämnet hem- och konsumentkunskap. Ge gärna fler timmar till ämnet idrott och hälsa, men utöka samtidigt undervisningstiden i det av grundskolans ämnen som behandlar hälsa, ekonomi och miljö med utgångspunkt i hemmets handlingar!