En tid att ta fasta på

Idag är det fastlagssöndagen. Det är den första av de tre (fest)dagar som föregår den stora fasta som många kristna iakttar från askonsdagen och fyrtio dagar fram till påsk. Efter fastlagssöndagen (även kallad köttsöndagen) kommer blåmåndagen (också kallad fläskmåndagen eller korvmåndagen), följd av fettisdagen (eller vita tisdagen).

Fest i fastlagen

Fastlagen är en tid för fest. Därför har jag och Ida skapat en tradition med stor semmelbjudning under dessa dagar. Sedan vi flyttade till en mindre lägenhet har dock festligheterna fått ligga i träda, men kommer att återuppstå så snart vi får chansen (läs: bor lite större). När det begav sig uppmärksammades vår lilla tradition till och med i Dagens Nyheter under rubriken ”Kristen fasta på nytt sätt”.

Fastlagsdagarnas traditionella namn avslöjar att det är en tid för fest och på många håll i världen hålls just nu uppsluppna karnevaler. Ordet karneval har sin bakgrund i medeltida latin och betyder ungefär ”ta bort kött” eller ”farväl kött”. Det är också precis vad jag tänker göra från och med askonsdagen. Kött är nämligen en av de saker som jag kommer att avstå ifrån under årets påskfasta. Och egentligen är det inget märkvärdigt med det, för många kristna gör exakt samma sak både här i Sverige och runt hela vår jord. Jag vill dock berätta om det eftersom det handlar om att tro och liv hör ihop, att tro inte kan reduceras till en privatsak utan också är en viktig drivkraft i min och andra människors strävan efter en bättre värld. För att äta helvegetarisk mat fram till påsk är ett av mina bidrag till att hushålla med jordens resurser, minska min klimatpåverkan och skapa bättre förutsättningar för mat åt alla människor. Det som står (och inte står) på bordet blir förhoppningsvis också en påminnelse för mig (och andra) om den självutgivande kärlekens väg som leder till livet.

”Herre, du vandrar försoningens väg, själv både flykting och fredlös.
Smärtornas gata med hetta och damm drev dig din kärlek att gå.
Visa oss vägen, försoningens Herre. Ge oss nu viljan att gå den.” (Sv Ps 738:1)

 

 

 

Minskad och förändrad köttkonsumtion #3

Enligt färska siffror som Jordbruksverket och Livsmedelsverket tagit fram åt DN så har svenskens köttkonsumtion ökat från 50,9 kg/år till 88,2 kg/år från 1950 till 2013. Det är en ökning med ungefär 73 procent på sex decennier. Den mest markanta ökningen har skett under de senaste två decennierna, från 60,1 kg/år 1990 till dagens rekordnivå.

Men det går faktiskt att bryta utvecklingen. Sedan nyår har jag som ambition att både minska och förändra min köttkonsumtion. Och jag är faktiskt på god väg att nå mitt mål, att halvera konsumtionen och äta max 25 kött inklusive fisk under året. För under första kvartalet 2014 åt jag inte mer än ungefär 4,3 kg kött, varav cirka 2,8 kg var fisk och skaldjur. Om jag kan hålla denna konsumtionsnivå handlar det om si sådär 17 kg kött under 2014.

Att minska på köttkonsumtionen har hittills inte känts som någon större uppoffring. Däremot upplever jag det ibland som lite svårt att välja eller få tag på kött som är så bra som möjligt både ur miljöperspektiv och djuretisk synvinkel. Köttguiden är förvisso en väldigt bra hjälp när mina kunskapsluckor blir för påtagliga. Men det händer också att jag av gammal vana inte reflekterar aktivt över det kött som jag köper i butik eller beställer vid restaurangbesök. Här återstår det alltså en hel del att göra under resten av året (och livet). Lägg därtill att jag paradoxalt nog behöver öka min konsumtion av fisk och skaldjur. Om jag ska nå upp till de svenska kostrådens rekommendation om att äta fisk 2-3 gånger i veckan behöver jag bli ännu bättre på att prioritera vilket kött jag äter. Men det får bli något jag jobbar med efter påsk. Än så länge gäller Stora fastan.

Fasteutmaning – sluta slänga mat

Apropå Stora fastan så har Svenska kyrkan lanserat en fasteutmaning. Den går ut på att utmana sig själv och andra att sluta slänga mat under perioden 2 mars – 13 april.

Svenska kyrkan skriver bland annat följande om fasteutmaningen på sin hemsida: ”Fastan är en tid att reflektera över vår livsstil. Vad väljer vi och vad väljer vi bort? Att faktiskt äta den mat vi köper kan vara ett sådant val. — Våra personliga insatser för en bättre värld kan vara enkla men ändå meningsfulla, såväl för oss själva som för våra medmänniskor som för skapelsen som helhet.”

Utmaningen följs också av några tips på hur du kan minska ditt matsvinn:

  • Planera dina inköp! Gör en inköpslista och köp bara det du behöver.
  • Luras inte av extrapriser! Att köpa fler varor för att få ett billigare pris blir dyrare om du slänger hälften.
  • Tänk på att datummärkningen inte är lag! Lita på ditt lukt- och smaksinne!
  • Släng inte rester! Gör en lunchlåda till jobbet eller frys in maten till senare tillfälle.
  • Våga fråga matlåda! Be om en matlåda att ta hem resterna i när du är på restaurang.
  • Köp mer ekologiskt! Ekologiska produkter är inte bara bra för kroppen och miljön. Det är också varor vi slänger mindre av då vi ofta får betala lite mer för dem.

Jag tänker att Svenska kyrkans fasteutmaning är ett bra sätt att föra upp frågan om matsvinn ännu tydligare på vardagens agenda. Och att öva sig intensivt på ett förändrat beteende under fastetiden kan ge nya goda vanor som håller i sig även efter påsk.

Samtidigt kan jag tycka att uppmaningen om att ”sluta slänga mat” är väl utopisk och aningen missvisande. Vi behöver absolut anstränga oss mycket för att minska matsvinnet, men i vardagen möter vi också livsmedel som faktiskt inte ska konsumeras. Att påstå att ”datummärkningen inte är lag” är dessutom bara delvis sant. Här gäller det att kunna skilja på bäst före-dag och sista förbrukningsdag. På Konsumentföreningen Stockholms sajt Släng inte maten kan den som vill läsa mer om datummärkning.

Fram till palmsöndagen pågår för övrigt Svenska kyrkans stora fasteinsamling med temat Allt för att utrota hungern. De pengar jag sparar genom att avstå från alkohol och utrymmesmat under fastan ska jag ge dit!

Stora fastan

Efter den tre dagar långa fastlagen – fastlagssöndagen, blåmåndagen (ibland kallad fläskmåndagen eller korvmåndagen) och fettisdagen (eller vita tisdagen) – är det idag askonsdagen och påskfastan tar sin början.

Kors vid Husaby källa

Kors vid Husaby källa (eller S:t Sigfrids källa) där Olof Skötkonung döptes år 1008.

Askonsdagen har fått sitt namn från den gamla tradition där botgörares pannor korstecknades med aska, varefter de fick lämna kyrkans gemenskap för att återkomma efter att ha fått syndernas förlåtelseskärtorsdagen. Under de senaste decennierna har seden att låta sig korstecknas med aska vid fastans ingång återkommit i Svenska kyrkan, och i många församlingar firas därför särskilda askonsdagsmässor idag. En tydlig markering för den kristne att vi nu lämnar fastlagens uppsluppna karneval (bakgrund i medeltida latin, betyder ungefär ”ta bort kött”) och går in i en betydligt mer allvarstyngd period av rannsakan och botgöring fram till påsk.

Påskfastan – eller Stora fastan – är en förberedelsetid inför påsken i kristen tradition. I den västliga kyrkotraditionen sträcker sig denna fastetid från askonsdagen till påskafton, en period om 40 dagar om man tar bort söndagarna (som alltid är festdagar i kyrkan – Jesus uppstod ju på påskdagen som är alla söndagars söndag).

Att fasta är att avstå från något för att öppna upp för, fördjupa eller vinna något annat. För egen del tänker jag att min fasta inför påsk ska vara sådan att den aktualiserar och ger ökat utrymme för min gudsrelation och mina relationer till allt Gud har skapat. Till det skapade hör givetvis medmänniskan men också djur och natur. Jag tänker inte att min fasta per automatik för mig närmare Gud, men jag ber och hoppas att den kan bidra till att både den inre och den yttre världen får lite mer liv. Ja, för mig handlar fasta på många sätt om att öva mig i ett lite mer hållbart liv, ett liv som är hållbart i både inre och yttre bemärkelse.

I år har jag kommit fram till att påskfastan bland annat ska få bli en period då jag äter helvegetariskt och avstår från all alkohol och utrymmesmat. Att äta vegetarisk mat bidrar till att hushålla med jordens resurser, minskar min klimatpåverkan och skapar bättre förutsättningar för mat åt alla människor. Att avstå från alkohol ger också vissa positiva miljöeffekter men skapar dessutom ett ökat ekonomiskt utrymme att avvara pengar till välgörande ändamål. Den så kallade utrymmesmaten – godis, bakverk, läsk och annat som tillför mycket av kalorier och/eller fett men väldigt lite näringsämnen – avstås av samma skäl som alkoholen.

Detta fokus på kosthållningen kan för somliga tyckas världsligt, men jag tror och tänker att alla bitar i livet hör samman. Min kristna tro aktualiserar vad jag äter under tiden fram till påsk, och det som står (och inte står) på bordet blir en påminnelse för mig (och andra) om vart vi är på väg och vem som vandrar med oss längs vägen. ”O du som världens synder bär och kan allt ve förstå, giv oss din kärleks eld och lär oss korsets väg att gå.” Sv Ps 137:5