Ohållbara bekännelser

Jag försöker ändra mitt vardagsbeteende på en rad områden för att leva mer hållbart. Denna ambition rymmer även en strävan efter progression, efter ständig förbättring. För jag blir aldrig färdig med hållbar utveckling. Nedslående? Jag ser det mest som en angelägen och uppfordrande utmaning, och en möjlighet till livslångt lärande.

I inledningen ovan låtar jag kanske aningen präktig och självbelåten. Poängen med det här inlägget är emellertid inte att framhålla min egen förträfflighet, snarare motsatsen. Jag misslyckas nämligen ofta i min strävan. Och om sanningen ska fram – och det ska den om det ska bli någon hållbar utveckling – så finns det områden och beteenden där jag inte ”ställer om” även om jag vet vad jag borde göra. ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.” (Rom 7:19)

Ett av de ohållbara beteenden jag har på mitt samvete rör lampor och belysning. I mitt hushåll är vi nämligen väldigt förtjusta i lampor och kompromissar ogärna på området. Att sätta en LED- eller lågenergilampa i viss armatur har tagit emot. Och när glödlamporna började fasas ut så tillhörde vi faktiskt hamstrarna. Ja, vi har ett helt litet lager med glödlampor här hemma (nej, vi säljer dem inte).

Taklampa i köket

Taklampan i vårt kök. Det tar emot att byta bort de vackra glödtrådarna.

Det var en ohållbar bekännelse från mig och mitt hushåll. Hur ser det ut hos dig? Vilka ohållbara lik har du i hushållets garderob? På vilka områden eller med vilka vardagsbeteenden gör du inte det goda som du vet att du borde för en mer hållbar utveckling? Jag är nyfiken på din berättelse om ohållbarhet. Bekänn gärna i kommentarsfältet!

Samåkningsdagen

I morgon fredag 10 oktober är det samåkningsdagen eller The International #RidesharingDay. Bakom det ursprungliga initiativet till dagen står den svenska ideella rörelsen Skjutsgruppen, men fler aktörer i samåkningssvängen har hakat på. Ett exempel är GoMore som erbjuder sina medlemmar presentkort på gratis skjuts via företagets hemsida i morgon.

Jag puffar gärna för samåkning, men kan inte skryta med att jag är särskilt duktig på det i praktiken. Visst, jag försöker lyfta frågan om samåkningens fördelar i olika sammanhang (som i detta inlägg) och brukar jobba för att ”fylla bilar” i görligaste mån, till exempel vid resor i föreningslivet. På samma gång har jag svårt att släppa taget om den bil vi äger och upplever det som ett ganska långt steg att dela den fullt ut med något eller några andra hushåll. Ett mindre hållbart förhållningssätt som jag är medveten om, men uppenbarligen inte riktigt mogen att förändra….

Andra, inte jag

Idag publicerar Livsmedelsverket en ny undersökningar om konsumenternas kunskap, attityder och beteende kopplat till matsvinn. Studiens resultat kan sammanfattas med orden ”andra, inte jag”. SLV skriver bland annat följande: ”De flesta upplever inte att de slänger särskilt mycket mat. Istället är matsvinnet ett problem för andra, för samhället i stort och för världen. Detta trots att ny statistik visar att svenskarna i genomsnitt slänger motsvarande en månadskostnad mat varje år.”

SLV tipsar också om hur man kan minska matsvinnet.

Grön självbild är falsk

I en serie läsvärda blogginlägg analyserar Mikael Karlsson (ordförande i Naturskyddsföreningen) hur Sverige står sig på miljöområdet i en internationell jämförelse. Den bild som tornar fram är inte så ljus som vi ofta vill tro. Nej, vår gröna självbild förefaller falsk och om Sverige haft ledartröjan på vissa miljöområden så har den numera åkt av.

Det är ofta roligt, ja ibland till och med lite kittlande, när myter avslöjas och beläggs som falska. I just detta fall är det dock svårt att känna någon glädje. Däremot är det utmärkt att vår gröna självbild synas i sömmarna. För även vi svenskar verkar vara självbedragare av naturen (se tidigare blogginlägg).