Septembers ugnsstekta Oumph med rotsaker och äpple

I vårt hushåll är vi ganska sparsamma med köttersättningsprodukter. Vi anser att vegetarisk mat står utmärkt på egna ben utan att försöka efterlikna olika kötträtter. Lägg därtill att få soja- eller quornprodukter är riktigt tilltalande vad gäller smak och konsistens. Men med detta sagt så måste jag erkänna att vi ägnat en del tid åt den relativt nya sojaprodukten Oumph de senaste veckorna. Det är ju som bekant undantaget som bekräftar regeln.

Oumph är en råvara som är gjord av sojabas. Genom att extrahera sojaproteinkoncentrat från sojabönor, blanda koncentratet med vatten och processa degen med värme och tryck skapas en tilltalande konsistens (som liknar kycklingkött, fast sådant gillar jag egentligen inte att skriva). Råvaran fungerar fint som smakbärare och kan såväl stekas, kokas, grillas som friteras, vilket gör den till ett attraktivt alternativ om man är ute efter ett köttsubstitut.

Oumph säljs både naturell (The Pure Chunk och The Pure Stripe) och färdigkryddad (Jerk, Grill, Pulled Oumph, Kebab och Thyme & Garlic). Efter att ha testat Grill, Thyme & Garlic och hemmamarinerat The Pure Chunk tycker vi bäst om det senare. De färdiga produkterna är lite tama i kryddningen och smakar aningen ”förpackade”. Med egen smaksättning lyfter Oumph en nivå eller två. Tyvärr finns inte Oumph gjord på ekologisk soja, men tillverkaren säger sig ha ambitionen att nå dit så snart som möjligt. Kryddorna i de färdiga produkterna är dock ekologiska.

Nedan bjuder jag på vårt senaste experiment, där Oumph fått ersätta kyckling i en rätt som vi hämtat från DN Mat & Dryck för ett antal år sedan.

Oumph

Ugnsstekt Oumph med rotsaker och äpple, med emmer och en myntasås som tillbehör.

Ugnsstekt Oumph med rotsaker och äpple

Ingredienser (2 portioner)
1 pkt (280 g) Oumph The Pure Chunk
50 g soltorkade tomater 
1 tsk sambal oelek
1/2 msk pressad citron
2 morötter (medelstora)
1 palsternacka (medelstor)
100 g kålrot
1 äpple
1 msk olivolja
1 krm flingsalt
Nymald svartpeppar

Gör så här
1. Tina Oumph The Pure Chunk. 

2. Mixa soltorkade tomater tillsammans med sambal oelek och citronsaft. 
"Knåda in" tomatröran ordentligt i Oumph-produkten. Låt stå en stund så 
att smakerna hinner tas upp.

3. Sätt ugnen på 200 grader.

4. Skala och skär rotsakerna i stavar. Kärna ur och klyfta äpplet. Lägg
allt i en skål och blanda med olivolja, flingsalt och lite nymald svart-
peppar. 

5. Lägg rotsaker och äpple i en ugnssäker form. Sätt in i ugnen på näst
nedersta falsen. Ugnsstek i 20-25 minuter. 

7. Ta ut formen, rör runt bland rotsakerna, och lägg i Oumph. Ugnsstek i 
ytterligare 15-20 minuter, till dess rotsakerna börjat få färg och är 
al dente.

8. Servera med matgryn av något slag och en yoghurtsås. Vi använde kokt 
emmer och en myntasås som tillbehör, vilket blev utmärkt gott.

Skördepizza och pizza på rester

Igår vandrade Ida och jag drygt två mil längs etapp 11 på Upplandsleden mellan Gimo och Österbybruk. En fin sensommardag tillsammans med vänner i Helgas pilgrimsvandrare. När vi kom hem väntade en kalljäst pizzadeg i kylskåpet. Inspirerade av senaste numret av utmärkta Magasinet Hunger satte vi igång och gjorde skördepizzor.

Magasinet Hunger och skördepizza

Senaste numret av Magasinet Hunger och skördepizza med ett antal pålägg från egna täppan.

När vi kavlat ut degen bredde vi ut Crème fraîche på pizzorna istället för tomatsås och riven ost. Påläggen var hyvlad rödbeta, morot och palsternacka, och krämig getost i skivor. Vi kryddade med torkad ramslök och rotsakskrydda från Urtekram, flingsalt och nymald svartpeppar. Efter gräddningen ringlade vi lite flytande honung och olivolja över pizzan, och toppade med hackad gräslök och persilja. Det fick bli krusbladig, för den slätbladiga hade vi nyligen gjort slut på i annan matlagning. Resultatet blev en riktig höjdare om vi får säga det själva. Crème fraîche som ett alternativ till tomatsås och riven ost kommer vi definitivt att använda oss av igen. Denna pizzavariant kan dock behöva kryddas lite mer då tomatsåsen är utesluten.

På tal om pizza så är det en utmärkt maträtt när man behöver ta hand om rester i kyl och skafferi. Om man vågar tänka utanför den sedvanliga pizzakartongen så öppnar sig faktiskt oanade möjligheter. En köttbullsmacka i jätteformat!? Eller en pizza-sill-tallrik!? Kanske har du något tips på hemgjord pizza, gjord på skörd från egen täppa eller komponerad av de matrester som fanns hemma?

Låt grönsaksskörden jäsa

I två tidigare inlägg har jag uppmärksammat de många fördelarna med fermentering och hur man gör när man mjölksyrajäser grönsaker. Så här i sensommartid är metoden högaktuellt igen, för nu gäller det att ta till vara på alla skördemogna grönsaker på vår kolonilott. Men man behöver inte ha egen täppa för att fermentera. Det går givetvis lika bra att mjölksyra ekologiska grönsaker från närmaste livsmedelsbutik.

Fermentering, ett mathantverk

Fermentering, ett fysiskt mathantverk.


Orangerött riv

Orangerött riv, vackert och aptitretande redan innan jäsningsprocessen har börjat.

Härom kvällen revs det ett par kilo morötter och rödbetor i vårt kök. När rivet saltats, knådats och stoppats på burk, återstod att hälla vassla och saltvatten i burkarna. Det blev fyra stora burkar orangerött riv totalt. Ett väldigt enkelt och roligt sätt att förädla och konservera grönsaksskörden. Att mjölksyrade grönsaker dessutom är nyttig, prisvärd och miljösmart mat gör inte saken sämre.

Dags för jäsning

Dags för jäsning, denna gång under diskhon.

I ett litet hushåll är det ibland svårt att hitta lämplig förvaringsplats för burkar med fermenterade grönsaker och olika inläggningar, för marmelad, sylt och mos med mera. Ja, ur förvaringssynpunkt är augusti, september och oktober en tuff tid för koloniodlare som bor på 60 kvm utan vettig matkällare och bara har tre frysfack i köket. Det krävs en del kreativitet och logistik för att få ihop det. Just nu står de fyra burkarna med orangerött riv och jäser under diskhon…

KRAV-fylld prisjämförelse

Veckan som gick släppte KRAV en prisjämförelse mellan konventionell och KRAV-märkt mat. I undersökningen ingick tio olika produkter i nio olika livsmedelsbutiker, med tre av de största butikskedjorna representerade. De livsmedel som ingick i jämförelsen var mjölk, ägg, nötfärs, laxfilé, torskfilé, makaroner, havregryn, gröna ärtor, morötter och potatis.

Den minsta prisskillnaden, 0,28 öre/portion, återfanns mellan KRAV-märkta och konventionellt odlade morötter, medan laxfilé stod för den största differensen med 4,51 kronor/portion. Prisskillnaden mellan de ekologiska och de oekologiska produkterna var alltså inte så stor som man skulle kunna tro. Något som är intressant med tanke på att konsumenters matval ofta handlar om just pris och smak.

På samma gång måste det understrykas att KRAV:s prisjämförelse gäller enstaka varor. Om man lägger ihop flera produkter till en måltid blir differensen givetvis större per måltidsportion. Vissa produkter konsumeras dessutom i betydligt större volymer än andra. Det faktum att ekologiska gröna ärtor är i genomsnitt 0,97 öre dyrare per portion gör nog mindre för en flerbarnsfamilj än att KRAV-märkning fördyrar mjölken med 0,35 öre/glaset. Att påstå att undersökningen bevisar att alla har råd att köpa KRAV-märkt vore därför alltför onyanserat.

Det finns hushåll som kan prioritera ekologisk mat i alla eller nästan alla lägen. Men det finns också hushåll som har det väldigt knappt och sällan får matbudgeten att gå jämnt ut, och det även om man systematiskt väljer de billigaste av de konventionella alternativen. Så istället för kravfylld eko-elitism förespråkar Hållbara handlingar uppmaningar som: gör det bästa du kan utifrån din och hushållets situation. Att göra någonting är bättre än att göra ingenting. Och kan man inte köpa ekoprodukten kan man i alla fall tala för varan!

Rått rött riv och surkål

Jag har tidigare skrivet om fördelarna med fermentering och utlovade då också ett inlägg om hur man mjölksyrar grönsaker i praktiken. Nedan följer därför ett par enkla receptförslag och några tips på vägen. Jag är dock något av en nybörjare i fermenteringssvängen och tar tacksamt emot andras erfarenheter av denna spännande form av förädling och konservering av grönsaker!

Fermentering i praktiken

Fermentering – resurshushållning som är både enkel och rolig att praktisera.

Vilka grönsaker?

Det finns många grönsaker som kan fermenteras. Några uppslag är blomkål, rödbetor, morötter, broccoli, selleri, palsternacka och lök. Vitkål – som kallas surkål när den mjölksyrats – är mångas favorit och är dessutom en utmärkt bas i olika syrade grönsaksblandningar.

Vassla och saltvatten

På råa grönsaker finns en naturlig förekomst av mjölksyrabakterier. Dessa bakterier dör vid värmebehandling och det är därför grönsakerna ska vara råa vid fermentering. Syrningsprocessen kan dock snabbas på genom att man tillsätter mer av levande mjölksyrabakterier i form av vassla. En deciliter vassla till ett kilo grönsaker är ett bra riktmärke.

Vassla är enkelt att framställa hemma genom att låta filmjölk rinna av genom ett kaffefilter i en tratt (ställd i ett högt glas eller motsvarande). Tänk på att påbörja detta några timmar före det att grönsakerna bereds, så att vasslan är redo när den behövs. Välj gärna ekologisk filmjölk när du gör vassla, och se till att ta hand om den extra tjocka filmjölk som blir kvar i filtret. Passar utmärkt som alternativ till tjock yoghurt i matlagning eller som tillbehör till olika maträtter.

Det är dessutom bra att förbereda lite saltvatten som kan behövas för att fylla upp de grönsaksfyllda burkarna med vätska. Koka upp några deciliter vatten (använd gärna vattenkokaren) och tillsätt sedan salt motsvarande 1,5 procent av vattnets vikt. Låt vattnet svalna av.

Salt stimulerar tillväxten av mjölksyrabakterier, drar vätska ur grönsakerna, hämmar tillväxten av oönskade mikroorganismer och bidrar positivt till den fermenterade produktens smak. Samtidigt är det viktigt med en korrekt koncentration salt för att fermenteringsprocessen ska bli bra. Koncentrationen ska vara 1,5 procent baserat på grönsakernas vikt (se ingrediensförteckningarna nedan).

Förvaringskärl

De fermenterade grönsakerna förvaras smidigt (och är vackra) i en eller flera glasburkar med tättslutande lock. Här fungerar det utmärkt med honungsburkar eller andra återanvända glasburkar. Det är dock viktigt att burkarna och locken är väl rengjorda. Jag brukar hälla kokhett vatten i burkarna och på locken i förväg, och sedan se till att de är ordentligt svala innan grönsakerna ska på burk.

Beredning av grönsakerna

De grönsaker som ska fermenteras behöver vara någorlunda finfördelade (undantaget är små gurkor som kan vara hela, och blomkål och broccoli som inte finfördelas utan bara bryts eller skärs till mindre bitar). Mjölksyrabakterierna kräver nämligen riklig tillgång till kolhydrater för att den önskade jäsningsprocessen ska uppstå (och finfördelad yta ger mycket att äta åt bakterierna).

Tvätta och skala grönsakerna, och strimla och riv dem sedan. Om man river grönsakerna alltför fint kan de dock släppa mycket saft och de blir ganska grötiga i konsistensen. Därför brukar jag nöja mig med den grova sidan på rivjärnet (eller grova rivskivan i matberedaren). Till vitkål är en osthyvel smidigaste redskapet.

Kom ihåg att det är de strimlade/rivna grönsakernas vikt som anges i ingrediensförteckningarna nedan. Mängderna i recepten kan givetvis justeras så länge proportionerna mellan grönsaker, salt och vassla är de rätta. Och var frimodig – våga prova nya och olika kombinationer av grönsaker och kryddor!

Ingredienser surkål

1 kg strimlad vitkål

15 g salt (3/4 msk, 1,5 procent baserat på grönsaksvikten)

1 dl vasssla

Färska örtkryddor som mejram eller körvel, eller torkade kryddor som kummin eller fänkål

Ev. saltvatten (1,5 procent salthalt) att fylla på med

Ingredienser rått rött riv

1 kg strimlad vitkål

1 kg rivna rödbetor

30 g salt (1 1/2 msk, 1,5 procent baserat på grönsaksvikten)

2 dl vassla

Ev. saltvatten (1,5 procent salthalt) att fylla på med

Gör så här

Bered vassla, saltvatten, grönsaker och förvaringsburk(ar) enligt ovan. Lägg de strimlade och/eller rivna grönsakerna i en bunke. Häll salt över grönsakerna. ”Stampa” sedan grönsakerna ordentligt med ren knytnäve, så att saltet kan börja dra vätska ur dem.

Packa grönsakerna och deras saft i en eller flera glasburkar (givetvis beroende av burkarnas storlek). Häll på vassla och tillsätt vid behov extra saltvatten så att det står vätska ovanför grönsakerna. Det går att hålla ner grönsakerna under vätskans yta med hjälp av en plastbricka och en kork (eller den smarta plastmojäng som följer med många burkar med soltorkade tomater), som pressas ned när burkens lock är på. Slarva inte med detta – det är när grönsakerna sticker upp ovanför vätskeytan och får kontakt med syret ovanför som jäst och mögel kan börja växa.

Förvaring

Ställ glasburken i en större bunke som kan fånga upp den vätska som pyser ut under jäsningsprocessen. Förvara glasburken i rumstemperatur (jag brukar ställa den mörkt i ett överskåp i köket) under fermenteringen, en process som tar ungefär en vecka (har inte provat med så kallad startkultur, men då ska det bara ta ett par dygn).

När fermenteringsprocessen är klar brukar jag flytta över glasburken i kylskåp. De syrade grönsakerna kan konsumeras direkt, men smaken fortsätter att förädlas under de första veckorna så det kan vara värt att vänta ett tag innan burken öppnas.

Fermenterade grönsaker har lång hållbarhet, surkål upp till ett halvår i kylskåp.

Rått rött riv och surkål

Rått rött riv och surkål på burk.

 

 

Soppigt värre

Hösten är här och med den en härlig tid för soppor och grytor. I alla fall brukar det vara så i vårt hushåll. Dagens middag var inget undantag. För i eftermiddags följde följande med hem från vår kolonilott på Tunabergarnas: palsternackor, morötter och persilja. Väl hemma igen satte höften Myrberg (Ida brukar kalla mig så ibland på grund av min fäbless för höftning vid spisen) igång ett soppkok.

I grytan hamnade först ett par finhackade gula lökar och fyra krossad vitlöksklyftor som fick fräsa i lite rapsolja (utan att bli brända, bara glasartade). Sedan åkte det i slantar av ett par stora palsternackor och tre morötter. När även rotsakerna fått fräsa en stund tillsatte jag 10 dl kokhett vatten (från vattenkokaren), smulade i ett par grönsaksbuljongtärningar och därefter fick soppan koka till dess rotsakerna mjuknat. Efter det mixade jag soppan till en konsistens som liknade en lös puré. Den tjocka soppan späddes sedan med några deciliter mellangrädde och därpå följde avsmakning med salt och nymald svartpeppar.

Pamosoppa med finhackad persilja

Pamosoppa med finhackad persilja och tryffelolja.

Den färdiga pamosoppan (palsternacks- och morotssoppa) var som väntat ganska söt i smaken och därför gjorde det sig fint med persilja, tryffelolja och flingsalt som tillbehör. Det hade även varit härligt med ett ny- och hembakat bröd till soppan, men så långt räckte inte dagsplaneringen denna gång. Fäbodknäcke Surdeg med färskost var inte helt fel det heller.

 

 

 

Fermentera mera

Fermentering innebär att jäsa ett livsmedel för förädlad smak och konsistens och förbättrad hållbarhet. Denna jäsningsprocess sker vanligtvis med hjälp av mjölksyrabakterier. Några kända exempel på mjölksyrajästa livsmedel är surkål och isterband, och syrade mjölkprodukter som yoghurt, filmjölk och crème fraiche. Detta inlägg behandlar dock främst fermenterade grönsaker.

Mjölksyrabakterier utgör en naturlig del av många råa grönsakers mikroflora. Vid spontan fermentering används dessa naturligt förekommande laktobacillerLactobacillus plantarum är en av de vanligare – för att utveckla en jäsningsprocess. Det går även att tillsätta vassla eller så kallad startkultur (med frystorkade bakterier) för att snabba på jäsningsprocessen. Grönsakerna måste dock vara råa, för vid värmebehandling dör mjölksyrabakterierna.

Vad händer då vid fermentering av grönsaker? Jo, laktobacillerna konsumerar grönsakernas sockerarter (kolhydrater) samtidigt som mjölksyra och ättiksyra bildas. Syrabildningen gör att pH-värdet sjunker från omkring 6,0 till 4,0. Under denna process försvinner andra och mer skadliga bakterier som inte tål den sura miljön. På så sätt förändras grönsakernas arom och konsistens samtidigt som deras hållbarhet ökar.

Fermenterade grönsaker har många fördelar. De kan betraktas som en form av probiotika, det vill säga livsmedel som innehåller aktiva bakterier med hälsofrämjande egenskaper. Vissa sorter av laktobaciller har nämligen visat sig ha positiva effekter på människans mag- och tarmflora. De anses mildra förstoppningsproblem, skydda mot sjukdomsframkallande bakterier i magtarmkanalen och ge näring åt tarmslemhinnan som är central för
kroppens näringsupptag. Vid fermentering reduceras också nitratinnehållet i grönsaker som rödbetor, spenat och kålrötter, vilket är positivt eftersom höga nitrathalter kan leda till bildandet av nitrosaminer som är cancerframkallande.

Jäsningsprocessen är dessutom positiv ur ett näringsperspektiv. Grönsakernas halt av vitamin C bevaras och fermenterade grönsaker verkar därtill positivt för lösligheten av järn. Vid måltider där fermenterade grönsaker ingår ökar järnupptaget. Något som kan vara bra att veta för vegetarianer och kvinnor i fertil ålder (två grupper som ibland lider av järnbrist).

Sist men inte minst vill jag säga något om miljöfördelarna med syrade grönsaker. Genom fermentering kan grönsaker – gärna lokalt och ekologiskt odlade – tas om hand på ännu ett sätt och konserveras för framtida konsumtion. Det kan bidra till minskat matsvinn och färre/kortare transporter. Lägg därtill att fermentering är en energisnål konserveringsmetod. Omfattningen av miljövinsten vid fermentering avgörs dock av valet av råvara. Kål och rotsaker är att föredra om man vill maximera fermenteringens ”klimatnytta”. Samma grönsaker är dessutom billiga att köpa eller odla!

Men hur fermenterar man grönsaker i praktiken? Mer om det i ett kommande inlägg!

 

Torkad frukt fint komplement

COOP Änglamark torkad frukt

Torkad frukt från COOP Änglamark

Det går att diskutera om frukt från fjärran land är ett klokt miljöval. Ja, ur perspektivet hållbar utveckling är det ofta säsongsanpassat och närodlat som gäller. Som nordbor är vi emellertid hänvisade till kål, rotsaker, vinteräpplen och frysta bär från sen höst till vår. Fina grönsaker, frukter och bär förvisso, men ibland vill i alla fall jag få smaka på citrusfrukter och annat gott från sydligare breddgrader. Det ena behöver dock inte utesluta det andra. Med tyngdpunkten förlagd till det närodlade och säsongsanpassade är mycket vunnet.

För egen del är jag mycket förtjust i torkad frukt. Torkad frukt är gott och hållbart på mer än ett sätt. Lång hållbarhet är en fördel. Minskade transportvolymer jämfört med färsk frukt en annan. Det gäller dock att vara observant på hur den torkade frukten har odlats och konserverats. Det larmas till exempel om vindruvor och kemiska bekämpningsmedel, ett problem som då naturligtvis också gäller för russin. Om man vill konsumera hållbart är KRAV-märkta produkter därför att rekommendera. Tillsammans med Saltå Kvarns och Kung Markattas produkter är COOPs utbud i Änglamarkserien ett utmärkt alternativ för den som gillar torkad frukt. Idag hamnade russin, aprikoser, plommon, fikon och dadlar i min varukorg.