Låt grönsaksskörden jäsa

I två tidigare inlägg har jag uppmärksammat de många fördelarna med fermentering och hur man gör när man mjölksyrajäser grönsaker. Så här i sensommartid är metoden högaktuellt igen, för nu gäller det att ta till vara på alla skördemogna grönsaker på vår kolonilott. Men man behöver inte ha egen täppa för att fermentera. Det går givetvis lika bra att mjölksyra ekologiska grönsaker från närmaste livsmedelsbutik.

Fermentering, ett mathantverk

Fermentering, ett fysiskt mathantverk.


Orangerött riv

Orangerött riv, vackert och aptitretande redan innan jäsningsprocessen har börjat.

Härom kvällen revs det ett par kilo morötter och rödbetor i vårt kök. När rivet saltats, knådats och stoppats på burk, återstod att hälla vassla och saltvatten i burkarna. Det blev fyra stora burkar orangerött riv totalt. Ett väldigt enkelt och roligt sätt att förädla och konservera grönsaksskörden. Att mjölksyrade grönsaker dessutom är nyttig, prisvärd och miljösmart mat gör inte saken sämre.

Dags för jäsning

Dags för jäsning, denna gång under diskhon.

I ett litet hushåll är det ibland svårt att hitta lämplig förvaringsplats för burkar med fermenterade grönsaker och olika inläggningar, för marmelad, sylt och mos med mera. Ja, ur förvaringssynpunkt är augusti, september och oktober en tuff tid för koloniodlare som bor på 60 kvm utan vettig matkällare och bara har tre frysfack i köket. Det krävs en del kreativitet och logistik för att få ihop det. Just nu står de fyra burkarna med orangerött riv och jäser under diskhon…

Skovård i försommartid

Att ta hand om de skor man har är bra för både privatekonomin och miljön. Här hemma brukar vinterskorna rengöras grundligt, smörjas in, putsas upp och ställas undan för sommarförvaring någon gång i april, men i år dröjde det tyvärr till mitten av juni innan jag tog tag i projektet. Onödigt, då det varken är särskilt svårt eller tidskrävande att göra skovårdsjobbet ordentligt. Och det är så härligt att ta fram fina och ”startklara” skor när höstrusket och vinterkylan kommer åter.

Skovård

Skovårdsjobb på diskbänken i köken. I förgrunden ett par kängor av modellen Asp från SkråmträskSkon, gjorda av vegetabiliskt garvat läder som underhålls med hjälp av lädersmorning.

Nedan har jag listat några skovårdstips:

  • Köp skor av god kvalitet. Det är bättre att ha få slitstarka skor än många skor av slit och släng karaktär. Tänk också på hur skorna kan/ska vårdas i samband med köp, och satsa på skor som är möjliga att hålla fina i många år. Kvalitetsskor är ofta dyra vid inköp, men en investering som brukar löna sig i längden.
  • Om ett par skor är slitna eller har gått sönder, konsultera en skomakare innan du kasserar dem. Trasiga sömmar eller nedslitna klackar behöver inte vara en dödsdom för skorna.
  • Låt aldrig smuts torka in på skorna, utan ta för vana att avlägsna lera, grus, saltstänk och damm så fort som möjligt.
  • Lyft ur lösa innersulor ur skorna, så att både innersulan och skon kan torka mellan användningarna.
  • Vädra skorna utomhus ofta och lyft ur lösa innersulor för torkning/vädring varje dag.
  • Låt blöta skor torka i rumstemperatur med urtagna innersulor. Om de är rejält våta kan man stoppa knölat tidningspapper i dem så torkar de snabbare. Men se upp så att uppblött tidningspapper inte torkar fast i skorna. Att torka skor i torkskåp eller torktumlare rekommenderas inte.
  • Rengör, putsa och (i de fall det är nödvändigt) impregnera skorna regelbundet. Använder du skorna dagligen kan de behöva en översyn varje eller varannan vecka. Skapa gärna en rutin för skovård, både i vardagen och mellan säsongerna.
  • Med en bra grundputsning eller infettning kommer man långt och kan sedan underhålla skorna med lättare borstningar till dess de behöver en mer grundlig genomgång igen.
  • Använd skoblock och stövelstöd/stövelsträckare i skor och stövlar som inte ska användas under en längre tid, så håller de formen bättre.
  • Behöver du tips om hur du kan sköta om dina skor på bästa sätt? Rådfråga en skomakare!

Fyll gärna på med fler skovårdstips i kommentarsfältet!

Sallad på gallrade rotsaker

I helgen gallrade vi i pallkragarna på vår kolonilott. De morötter, rödbetor och palsternackor som åkte upp var så små att de inte riktigt kvalar in som primörer. Däremot nyttjade vi en del av de späda bladen från morötter och rödbetor. För varför bara kassera det som faktiskt är både gott och nyttigt att äta!?

Blast från rödbetor och morötter.

Blast från rödbetor och morötter.

Primörer på gång

Primörer på gång.

Morotsblast är inte giftigt som en del tror utan går utmärkt att använda i köket. Morotens flikiga blad är riktigt smakrika och väldigt dekorativa, och jag har hört att blasten faktiskt ska vara minst lika näringsrik som själva roten. Rödbetsblast påminner en hel del om mangold både till utseende och smak, och bladen innehåller näringsämnen som kalcium och magnesium.

Blast från rödbetor är dock mycket nitratrika och i för höga doser kan det leda till magbesvär. Barn under ett år ska inte serveras rödbetsblast över huvud taget eftersom de är särskilt känsliga för höga nitrathalter. Lagom är nog bäst även för vuxna. Ja, med tanke på att gröna blad är något hårdsmälta så bör man väl inte överdriva.

Vi använde blasten från morötter och rödbetor till en sallad som serverades som tillbehör till en fransk omelett med parmesanost. Späda blad från morötter och rödbetor kan dock användas till mycket annat i köket. Efter en snabb googling blir jag sugen på att testa pesto på morotsblast. Och rödbetsblad kan ersätta mangold i en mängd recept. Ett enkelt sätt att ta vara på ännu mer av det vi odlar och leva lite mer säsongsanpassat.

 

Rabarber, rabarber, rabarber

Rheum rhabarbarum är en av vårens och försommarens allra finaste läckerheter. De senaste veckorna har nämnda godsak bokstavligen lagt rabarber på vårt kök. Vi har lagat rabarberkräm, rabarberkompott, olika rabarberkakor, rabarberpaj, rabarberchutney och flera sorters rabarbermarmelad. Om det inte vore för oxalsyran i rabarbern skulle vi nog lagat och ätit ännu mer. Vi har dock skördat och fryst in ett antal liter för höstens och vinterns behov. Men fryst och tinad rabarber är inte lika delikat som späda, nyskördade bladskaft och användningsområdet lite smalare. Ja, höst och vinter blir det mest kräm och marmelad av rabarbern här hemma.

Rabarberkaka och rabarbermarmelad

Rabarberkaka och rabarbermarmelad.

Den rabarber vi använder kommer från egen kolonilott eller andras odlingar. Vi har omtänksamma kolonivänner som förser oss med det vi inte odlat fram själva. I vårt bostadsområde och på koloniområdet kan man dock konstatera att många rabarberplantor faktiskt aldrig skördas. Att låta rabarbern bli buskigt stor och gå i blom är verkligen ett resursslöseri. På samma gång säljer ICA-butiken i vår stadsdel rabarber för 28.90 kr/kg…

Om du gillar rabarber och rabarberprodukter kan jag för övrigt tipsa om AlterHedens Rabarberi & Gårdsbutik.

Världsmiljödagen 2015

Världsmiljödagen instiftades efter FN:s miljövårdskonferens i Stockholm 1972 och firas över hela världen den 5 juni varje år. Hållbara handlingar uppmärksammar dagen genom att visa firandets officiella video. Seven Billion Dreams. One Planet. Consume with Care.

Fulheten som bedrar

Päron med smärre skönhetsfläckar

Päron med smärre skönhetsfläckar. Varför ratar jag – och många med mig – fullt ätbara frukter och grönsaker i livsmedelsbutiken bara för att de har små skavanker!?

På söndag anordnar Hans Mosesson (musiker och skådespelare, känd som ICA-Stig) och Måns Herngren (skådespelare, manusförfattare och regissör) en dumpstermarknad i hörnet av Götgatan och Åsögatan på Södermalm i Stockholm. De gör det för att uppmärksamma det vansinniga i att vi svenskar slänger mängder av fullt ätbar mat. Läs och se mer om deras initiativ i DN-artikeln Fulheten som bedrar. Och skriv gärna dina bästa tips om hur vi kan minska matsvinnet i en kommentar till detta inlägg.

Människa mot maskin

Mer än en gång har jag hört att moderna diskmaskiner är väldigt vatten- och energisnåla, och att det därför är mer miljövänligt att diska i maskin än för hand. Jag har dock tvivlat på uppgifterna och tänkt att en genomtänkt handdisk med sköljbalja nog ändå är att föredra. Men hur ligger det egentligen till? Vem eller vad är bäst på att diska – människa eller maskin?

Diskställ

Välfyllt diskställ. I vår hyresrätt har vi ingen diskmaskin och är därför hänvisade till handdisk.

Råd & Rön har undersökt frågan i ett test och resultatet var glasklart. Diskmaskinen vann överlägset vad gäller vatten- och energiförbrukning. Vid handdisk gick det åt fyra gånger så mycket vatten och nästan 30 procent mer energi per disk jämfört med en välfylld diskmaskin. Att diska för hand visade sig dock ha vissa fördelar jämfört med att diska i maskin. Det är billigare att handdiska än att investera i en diskmaskin, som därtill kräver dyrt maskindiskmedel. Det går dessutom snabbare att diska för hand än att använda långa, energisnåla diskmaskinsprogram (men man kan ju samtidigt göra något annat av tiden än att stå vid diskhon medan diskmaskinen går). Disken blev därtill något renare vid handdisk, inte minst när det var fråga om riktigt besvärlig smuts eftersom människan kunde vara mer envis än maskinen.

Jag får med andra ord släppa mitt tvivel. Ur miljösynpunkt förefaller det bättre att använda diskmaskin än att handdiska. Samtidigt tänker jag att detta nog bara gäller om man verkligen fyller diskmaskinen ordentligt och undviker att skölja av disken under rinnande vatten innan den sätts i maskinen. Det är alltid skönt att kunna lägga in en liten reservation när man tvingats revidera sin uppfattning…

 

Ekoeffekten

Vad händer när en familj som inte brukar äta ekologisk mat börjar äta 100 procent ekologiskt? COOP har låtit undersöka saken och presenterar det intressanta resultatet tillsammans med fakta och tips om ekomat på sajten Ekoeffekten. Undersökningen är förvisso liten men ligger i linje med tidigare forskningsresultat på området.

I (reklam)filmen nedan får du möta familjen Palmberg som ingår i undersökningen och höra deras tankar om bekämpningsmedel, hälsa, hushållsekonomi och ekomat.

Undersökningen uppmärksammades för övrigt i Nyhetsmorgon (TV4) för en vecka sedan.

En tid att ta fasta på

Idag är det fastlagssöndagen. Det är den första av de tre (fest)dagar som föregår den stora fasta som många kristna iakttar från askonsdagen och fyrtio dagar fram till påsk. Efter fastlagssöndagen (även kallad köttsöndagen) kommer blåmåndagen (också kallad fläskmåndagen eller korvmåndagen), följd av fettisdagen (eller vita tisdagen).

Fest i fastlagen

Fastlagen är en tid för fest. Därför har jag och Ida skapat en tradition med stor semmelbjudning under dessa dagar. Sedan vi flyttade till en mindre lägenhet har dock festligheterna fått ligga i träda, men kommer att återuppstå så snart vi får chansen (läs: bor lite större). När det begav sig uppmärksammades vår lilla tradition till och med i Dagens Nyheter under rubriken ”Kristen fasta på nytt sätt”.

Fastlagsdagarnas traditionella namn avslöjar att det är en tid för fest och på många håll i världen hålls just nu uppsluppna karnevaler. Ordet karneval har sin bakgrund i medeltida latin och betyder ungefär ”ta bort kött” eller ”farväl kött”. Det är också precis vad jag tänker göra från och med askonsdagen. Kött är nämligen en av de saker som jag kommer att avstå ifrån under årets påskfasta. Och egentligen är det inget märkvärdigt med det, för många kristna gör exakt samma sak både här i Sverige och runt hela vår jord. Jag vill dock berätta om det eftersom det handlar om att tro och liv hör ihop, att tro inte kan reduceras till en privatsak utan också är en viktig drivkraft i min och andra människors strävan efter en bättre värld. För att äta helvegetarisk mat fram till påsk är ett av mina bidrag till att hushålla med jordens resurser, minska min klimatpåverkan och skapa bättre förutsättningar för mat åt alla människor. Det som står (och inte står) på bordet blir förhoppningsvis också en påminnelse för mig (och andra) om den självutgivande kärlekens väg som leder till livet.

”Herre, du vandrar försoningens väg, själv både flykting och fredlös.
Smärtornas gata med hetta och damm drev dig din kärlek att gå.
Visa oss vägen, försoningens Herre. Ge oss nu viljan att gå den.” (Sv Ps 738:1)

 

 

 

Islossning i frysen

Vår frys har bett om avfrostning en tid. När lådorna riktigt kärvar i facken går det inte längre att förtränga det stundande projektet. Vi och väderleken har dock gått om varandra de senaste veckorna. När det har varit riktigt kallt ute har det inte varit läge för avfrostning inne, och när projektet verkat möjligt har blidvädret slagit till.

I morse öppnade sig så ett fönster – eller snarare dörren till frysen – på allvar. Termometern visade -7 °C (visst det får gärna vara -20 °C men ändå) och planen var en studiedag hemma. En hel del isdunsar och dripp-droppande senare är nu frysen avfrostad. Märkvärdigt så mycket vatten det kan rinna ur ett halvskåp. Bra för elförbrukningen och livsmedelsförvaringen att ha det gjort. Strax dags att slå på frysen, för att så småningom flytta in frysvarorna från balkongen igen.

Islossning i frysen

Före, under och efter islossningen i frysen.