Ekologisk odling under debatt

Ekologisk odling har debatterats livligt i olika medier de senaste dagarna. Det började med att Holger Kirschmann, Lars Bergström, Thomas Kätterer och Rune Andersson – samtliga forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) – publicerade en debattartikel på SvD:s Brännpunkt i söndags. Under rubriken Ekologisk odling leder till svält argumenterar de för att ”praktiskt taget alla populära föreställningar om ekologisk odling är felaktiga” och att en fullskalig övergång till ekologisk odling skulle medföra en ”katastrof för framtida livsmedelsförsörjning och innebär större belastning på miljön till en hög kostnad”. De anser även att stödet till ekologisk odling, på cirka 500 miljoner kronor årligen, istället borde satsas på att ytterligare miljöanpassa det konventionella jordbruket.

Kirschmann, Bergström, Kätterer och Andersson har dock inte stått oemotsagda. I DN-artikeln Kritik mot angrepp på ekologisk odling menar Maria Wivstad, föreståndare för SLU:s Centre for organic food and farming, att de fyra kollegorna framför en grov och felaktig förenkling när de hävdar att en fullskalig omställning till ekologiskt jordbruk skulle innebära en halvering av skörden. Wivstad påpekar dessutom att ekologiska grödor står sig väl i relation till konventionellt jordbruk globalt sett.

Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl och generalsekreterare Svante Axelsson hör också till dem som har bemött kritiken av ekologisk odling. Sandahl och Axelsson menar att de fyra forskarna representerar ett snävt och statiskt perspektiv på jordbruk, att de förbigår frågor som rör biologisk mångfald och att de missar de viktiga miljö- och hälsovinster som en minskad användning av konstgödsel och bekämpningsmedel faktiskt innebär. Läs, hör och se Sandahls och Axelssons inlägg här: Naturskyddsföreningen svarar på ekokritiken och Forskare får mothugg om ekologisk mat. Naturskyddsföreningen har även sammanställt ett Svar på tal om ekologiskt och svält.

Till den samlade bilden av denna debatt hör att professor Holger Kirchmann med flera tidigare har fått allvarlig kritik för sitt sätt att bedriva forskning och kommunicera forskningsresultat. De fyra männen bakom söndagens debattartikel tycks dock inte ha tagit intryck av kritiken. När DN intervjuar Lars Bergström hävdar han att de som förespråkar ekologisk odling blundar för fakta, är känslostyrda och därmed underförstått ovetenskapliga. Denna nedlåtande (för att inte säga patriarkala) debattstil ökar inte förtroendet för de ovedersägliga forskningsresultat som herrar Kirschmann, Bergström, Kätterer och Andersson åberopar. Frågan om en hållbar livsmedelsproduktion förtjänar en mer nyanserad och kultiverad diskussion än så.

 

Fullmatad sommar och maxad höst

Efter en fullmatad men samtidigt vilsam ledighet närmar sig vardagen igen. För sommaren har varit intensiv och tillbakalutad på en och samma gång, med en fruktbar mix av resor och hemmatid, umgänge och avskildhet, planerat program och ”ta-dagen-som-den kommer”.

Nu känns det dock skönt att komma tillbaka till många av de rutiner och sammanhang som hör terminerna till. Det är också dags för Hållbara handlingar att lämna trädan. Hösten ser ut att bli maxad och det finns även en hel del att lyfta fram och skriva om från sommaren som varit (och fortfarande är).

En puff för Naturskyddsföreningens kampanj om att klimatmaxa politiken får bli ett första inlägg:

De allmänna valen rycker allt närmare (14 september) och för den som vill bidra till en hållbara utveckling är rösthandlingen ett gyllene tillfälle att göra skillnad. Hållbara handlingar tar dock inte partipolitisk ställning och tänker alltså inte säga åt sina läsare hur de ska rösta. Kom dock ihåg att rösta och gör gärna ett så hållbart val som möjligt.

På Naturskyddsföreningens hemsida finns en guide för den som vill ha hjälp att miljörösta.

 

Allt du (inte) vill veta om plast

Igår släppte Naturskyddsföreningen rapporten Allt du (inte) vill veta om plast. Rapporten förefaller både intressant och balanserad, fast jag kan inte leverera någon regelrätt recension då jag endast hunnit skumma den åtta sidor långa sammanfattningen.

Naturskyddsföreningen står knappast för plastkramande, men är samtidigt inte så kategorisk att den hävdar att all plast ska rensas bort utan urskiljning. Klokt eftersom plast är ett praktiskt och bra material i många sammanhang. Fast det beror givetvis på vilken plast det handlar om. Därför är det lätt att stödja Naturskyddsföreningens krav på tydligare innehållsförteckningar för plaster och förbud mot en rad farliga ämnen – bland annat ftalater och bisfenoler – eller misstänkt farliga ämnen i olika plaster.

Som i så många fall gäller det alltså att inte kasta ut barnet med badvattnet. För att ta ett exempel. Plast har revolutionerat livsmedelsförvaringen och radikalt förbättrat möjligheterna till en god livsmedelshygien. Sedan är det en annan sak att en del – eller många – av de plaster som kommit att användas för detta ändamål innehåller ämnen som visat sig mindre lämpliga. Fast den senare risken ska givetvis vägas mot den förra. Man kan ju faktiskt fara väldigt illa av undermålig livsmedelsförvaring också.

Det gäller alltså att hålla två tankar i huvudet samtidigt, förmå se plastens fördelar på samma gång som kraven på plasten måste höjas och vissa ämnen i plaster förbjudas. Här tänker jag även på den plastbantning som pågår i många hushåll. Det är alldeles utmärkt att sluta köpa eller fasa ut plaster som innehåller farliga ämnen. I vissa fall får jag dock intrycket att det är all plast som ska bekämpas. En sådan onyanserad hållning kan bland annat leda till ett onödigt resursslöseri, där plast som redan är producerad inte kommer till användning utifrån beslut som kanske grundar sig mer på ryktesspridning om risker och känslomässiga reaktioner än på saklig information. Men visst, i de fall man är osäker på om ett material är säkert att använda är försiktighetsprincipen att bra alternativ.

För den som är i färd med att köpa plast ger Naturskyddsföreningen följande vägledning: Leta efter nya produkter tillverkade inom EU, eftersom lagstiftningen inom unionen är strängare än på andra håll. Nya plastprodukter är också oftast bättre än äldre då lagstiftningen skärpts på senare år. Om du vill orientera sig bland plastprodukterna där hemma kan jag rekommendera Wikipedias artikel om plastklassningskoder eller en användbar guide över plastsymboler och återvinningsmärken.

 

 

 

Våra EU-politiker och miljön

Ibland sägs det att rösthandlingen är den största miljöinsats en vanlig medborgare kan göra. Hållbara handlingar tar inte partipolitisk ställning men tycker det är livsviktigt med både demokrati och hållbar utveckling. Därför vill jag tipsa om Naturskyddsföreningens rapport om hur svenska EU-politiker har engagerat sig i miljöfrågor under den gångna mandatperioder. Jag har inte lusläst rapporten ännu, men hoppas få tillfälle att göra det före Europaparlamentsvalet den 25 maj.

Schyssta bananer

Media larmar ofta och gärna om farlig mat. Idag presenterar dock DN en positiv nyhet, som dessutom får stort utrymme både i papperstidningen och på tidningens hemsida. I artikeln kan man läsa att försäljningen av ekologiska bananer har fördubblats och att efterfrågan på andra ekoprodukter ökar kraftigt. Det är särskilt intressant att den ökade efterfrågan och försäljningen verkar hålla i sig efter giftlarmet kopplat till bananer för snart ett halvår sedan. Annars brukar matlarm i media bara leda till kortvariga förändringar i människors konsumtionsvanor. Schyssta bananer!

DN lyfter också fram de sex varor som Naturskyddsföreningen menar att konsumenten bör prioritera att byta till ekologiska: Kaffe, bananer, vindruvor, mejeriprodukter, kött och potatis. Bra tips på var konsumenten kan börja sin omställning till en mer hållbar livsmedelskonsumtion. Om det inte går att prioritera alla dessa produkter på en gång, tänker jag att en ekologiskt producerad vara är ett viktigt steg i rätt riktning. Sedan kan den nya goda vanan utvecklas med ytterligare ett eller flera livsmedel så småningom.

När ekologiska produkter är på tapeten vill jag även slå ett slag för Fair Trade. För flera importerade varor sammanfaller dessutom ekologisk och etiskt hållbar produktion. Ja, i många butiker går det att göra bananköpet dubbelt så schysst!

Miljö-appar

Jag och en kompis skrev och marknadsförde en diktsamling som specialarbete på gymnasiet. ”Miljö för alla” är en gymnasists fördjupningsarbete i form av en miljöblogg. Spännande och angeläget grepp!

Miljö för Alla

apparJag fick ett önskemål om ett inlägg om appar. Så här kommer det!

Naturskyddsföreningen – Grön Guide
Denna app var jag inte jätteimponerad över när jag först kollade på den.
Photo 2Photo 7Men det visade sig att jag tittade alldeles för snabbt! Appen är full av tips och lättläst information om vad man kan göra för ”gröna” gärningar. Om man vill kan man filtrera listan så man bara ser de Extra viktiga tipsen, som att äta mindre kött, flyga mindre och att undvika korta bilresor. Just de jag nämnt är ju bland de mest omtalade klimathandlingarna, därför finner jag deras information såsom ”5 viktiga varor att byta till eko” mer hjälpsammare.
Man kan även kryssa av de gärningarna som man bestämt sig för att göra. På det viset får man väl sämre samvete om man inte gör det!

Det jag gillar mest med guiden är dess vardagliga språk och att deras texter…

View original post 325 fler ord

Minskad och förändrad köttkonsumtion #1

I dag har det gått en vecka av det nya året. Ett nytt år innebär ofta nya eller förnyade intentioner. Under 2014 har jag som ambition att både minska och förändra min köttkonsumtion. Jag vill göra det för att minska min klimatpåverkan, bidra till biologisk mångfald och en giftfri miljö, stödja en mer hållbar och etiskt försvarbar djurhållning, samt äta mer hälsosamt.

Jag har inte några exakta siffror på min konsumtion av kött sedan tidigare, men antar att mängden kött har varit ungefär som den genomsnittlige svenskens, det vill säga cirka 85 kg kött per år inklusive ben och det svinn som sker i livsmedelskedjan. I rent kött handlar det om 50-55 kg per år eller cirka ett kilo kött per vecka. Mitt mål är att halvera denna konsumtion, att äta maximalt 25 kg kött under 2014 och även inkludera fisk i detta. Med andra ord handlar det om ungefär 500 gram eller cirka tre måltider á 150-175 gram kött eller fisk i veckan. Mina föresatser rymmer alltså även de svenska kostrådens rekommendation om att äta fisk 2-3 gånger i veckan. Någon vidare plats för rött kött finns det alltså inte.

Under året vill jag återkomma med reflektioner kring det kött och den fisk jag trots allt äter. För det är som sagt inte bara mängden kött utan även vilket kött jag äter som min ambition tar sikte på. För att hålla koll på båda dessa aspekter av min köttkonsumtion har jag skapat ett särskilt Excel-dokument med kolumner för datum, köttslag, vikt, övrigt (till exempel maträtt eller producent) samt eventuell miljömärkning. När en vecka av det nya året har gått är jag uppe i 465 gram animalier, varav lite mer än 400 gram utgörs av fisk och skaldjur. En rätt bra början, i alla fall sett till mängden kött och fisk.

Slutligen ett par tips: Naturskyddsföreningens Fem frågor om köttet ger en snabb introduktion till frågor som rör köttkonsumtionens miljöpåverkan och SLU:s Köttguiden erbjuder en god vägledning till genomtänkta köttval.

En hållbar vindvestering

Företaget O2 producerar förnybar energi genom vindkraft. Bland kunderna finns både företag och privatpersoner. Som konsument kan man köpa miljömärkt vindkraftsel på elmarknaden. Men det är också möjligt att gå med i O2 El Ekonomisk Förening, Sveriges största vindkraftskooperativ med ca 4000 medlemmar. Medlem blir man genom att köpa en eller flera så kallade vindandelar. Varje vindandel kostar 6 700 kr i engångsinsats och berättigar till 1 000 kWh per år till ett lågt och stabilt elpris. En vindvestering som är hållbar ur miljösynpunkt, men som också kan visa sig ekonomiskt fördelaktig på lite sikt. Och skulle man vilja göra sig av med sina andelar går det att ordna på ett andelstorg.

O2 stöder Naturskyddsföreningen och just nu finns ett fint kampanjerbjudande för den som vill göra en vindvestering för framtiden. För varje ny eller befintlig andelsägare som investerar i vindandelar ger företaget 300 kronor till Naturskyddsföreningens utbildningsprojekt Energifallet. Och investeringen ger dessutom ett års medlemskap i Naturskyddsföreningen.

Men – och detta är ett viktigt men – för vilka konsumenter är det möjligt att vindvestera? Visst låter det attraktivt med låga och stabila elkostnader, fast hur många hushåll har råd att avvara 6 700 kronor per vindandel för att få tillgång till det fördelaktiga priset? Jag reser inte frågetecknen för att kritisera O2 utan för att visa på ett tydligt exempel där hushåll med knappa resurser inte har möjlighet att göra den investering som både miljön och de själva skulle kunna dra nytta av. Det är dyrt att vara fattig och det är svårt att göra hållbara investeringar utan sparkapital eller goda förutsättningar till krediter.

Mot bakgrund av det jag tidigare skrivit om konsumtionens villkor infinner sig följande frågor: Är hushåll som lever under knappa förhållande till viss del utestängda från möjligheten att bidra till en hållbar utveckling? Hur hållbart är det för dessa hushåll, för samhället och för planetens överlevnad? Och vilket ansvar faller på dem som faktiskt har ekonomiska möjligheter att investera för en hållbar utveckling!?

Grön självbild är falsk

I en serie läsvärda blogginlägg analyserar Mikael Karlsson (ordförande i Naturskyddsföreningen) hur Sverige står sig på miljöområdet i en internationell jämförelse. Den bild som tornar fram är inte så ljus som vi ofta vill tro. Nej, vår gröna självbild förefaller falsk och om Sverige haft ledartröjan på vissa miljöområden så har den numera åkt av.

Det är ofta roligt, ja ibland till och med lite kittlande, när myter avslöjas och beläggs som falska. I just detta fall är det dock svårt att känna någon glädje. Däremot är det utmärkt att vår gröna självbild synas i sömmarna. För även vi svenskar verkar vara självbedragare av naturen (se tidigare blogginlägg).

En grön jul redan nu

Det står måndag 4 november i almanackan och julen känns fortfarande ganska avlägsen. Men handeln har redan nu börjat bulla upp inför köpfesten. Därför levererade Naturskyddsföreningen nyligen tio knep för en grönare jul. En lista som känns mer angelägen och hållbar än många andra önskelistor och budskap vi kommer att möta under de närmaste veckorna. Så även om återvinning är viktigt – vänta inte med miljöinsatsen till den stund då julens sopor ska sorteras. Låt det hållbara tänket vara med när hemmet eller arbetsplatsen pyntas, belysningen tänds och kompletteras, maten planeras och klapparna inhandlas!