Pescetarian 2018

I början av december testade jag och Ida vår klimatpåverkan med hjälp av Klimatkontot. Testet visade att min livsstil orsakar växthusgasutsläpp motsvarande ca 4 ton CO2e¹ per år. Det är klart lägre än genomsnittssvenskens utsläpp, men fortfarande vida över de 0,7-1,5 ton CO2e som är hållbart om vi ska klara den framtida temperaturökningen under 2°C.

Klimatkontots test gav inte bara en helhetsbild utan pekade också ut personliga förbättringsområden. Jag reser måttfullt, flyger aldrig och väljer idag nästan alltid kollektiva transportmedel, i första hand rälsbundna. På energiområdet håller vi inomhustemperaturen nere och slösar inte med varmvatten. Mitt hushåll skulle dock kunna snåla mer med belysningen, men eftersom elen vi konsumerar kommer från egenproducerad andelsägd vindkraft är det trots allt ett mindre problem. Jag införskaffar årligen en del nya kläder och ibland även ny elektronik, och skulle här kunna vara mer återhållsam samt välja begagnade produkter eller dela på och cirkulera resurser i större utsträckning. Fast det testet pekade ut som det viktigaste förbättringsområdet var dock ett annat: MATEN.

Det förekommer lite olika uppgifter om hur stora växthusgasutsläpp medelsvenskens matkonsumtion orsakar. Om en får tro Naturvårdsverket så handlar det om cirka 1,8 ton CO2e per person och år vid blandad kost. 75 procent av dessa växthusgasutsläpp beräknades komma från konsumtion av kött, fisk och mejeriprodukter. Bara svenskens köttkonsumtion står för i genomsnitt ca 0,6 CO2e per person och år. Genom att välja en vegetarisk eller vegansk kosthållning kan klimatpåverkan från maten alltså minska rejält.

Mot bakgrund av detta har vi i mitt hushåll bestämt oss för att bli pescetarianer 2018. Pescetarian innebär att en äter lakto-ovo-vegetarisk kost, samt fisk och skaldjur. Begreppet pescetarian kommer av italienskans pesce (fisk) och vegetarian. Med lakto-ovo-vegetarisk kost menas en vegetarisk kosthållning som inkluderar mejeriprodukter och ägg. Vi tar detta steg som ett bidrag till minskade växthusgasutsläpp från vår kost. Att vår nya kosthållning även har hälsofördelar ser vi som en bonus. Livsmedelsverkets kostråd säger fisk och skaldjur 2-3 gånger/vecka!

Samtidigt som vi tar detta steg är vi medvetna om att det finns fler viktiga hållbarhetsval att göra på matområdet. När vi väljer fisk och skaldjur ska de givetvis vara MSC-, ASC- och/eller KRAV-märkta. Här är WWF:s Fiskguiden också en god vägledning. En ekologisk inriktning gäller givetvis även för den lakto-ovo-vegetariska kosten. Vi strävar även efter att konsumera närodlade och närproducerade livsmedel. Vad gäller mejeriprodukter så är det dessutom viktigt att försöka minska konsumtionen. Jag är inte beredd att helt utesluta mejeriprodukter ur kosten, men ser potential att minska användningen av dem i vardagen. Till förmån för växtbaserade alternativ.

Där står jag och mitt hushåll inför det kommande året. På vilka sätt kommer du att sträva efter en minskad klimatbelastning under 2018? Blir det genom ändringar av din kosthållning eller inom andra områden?

 

 

¹ CO2e är en förkortning för koldioxidekvivalent(er). Olika växthusgaser påverkar klimatet olika mycket. Genom att räkna om olika gasers påverkan till koldioxidekvivalenter kan enskilda växthusgasers påverkan jämföras och adderas. Metan bidrar till exempel 21 gånger mer till växthuseffekten än koldioxid och 1 ton metangas uttrycks därför som 21 ton CO2e.

 

Mjölkkronan, mejerientreprenörer och konsumentmakten

Som konsument är det aningen svårt att orientera sig i mjölkkrisens Sverige. Att handla mejeriprodukter gjorda på svensk råvara kan tyckas vara en god utgångspunkt. Men ersättningen till den mjölkproducerande bonden hänger på mejeriföretaget. Om/när man handlar svenska produkter från mejerijätten Arla är det tyvärr inte givet att svenska bönder tjänar särskilt mycket på det. Jenny Jewert, miljö- och vetenskapsjournalist och fristående kolumnist på DN, skrev en intressant artikel på temat – Spelet om mjölken – förra veckan.

Arla kontrollerar ungefär 70 procent av svensk mjölkråvara samtidigt som man har ett gemensamt avräkningspris (det pris bonden får för mjölken) som baseras på världsmarknadspriset för drygt 13 000 Arlabönder runt om i världen. Detta marknadspris sätts på en lägstanivå utifrån – med svenska mått mätt – låga krav på hur djur och natur tas omhand. Arlas kooperativa konstruktion innebär dessutom att en eventuell höjning av priset på företagets mejeriprodukter gjorda på svensk råvara inte kommer svenska bönder till del i någon större utsträckning. Ur det perspektivet verkar det bättre att gynna andra mejeriföretag och därmed de svenska bönder som levererar mjölkråvara till dem. Fast det blir ju inte Arlas svenska bönder lyckligare av.

I ett försök att möta krisen och ”runda” Arla har ICA och LRF tagit initiativ till Mjölkkronan. Under perioden 21/9 2015 till 27/3 2016 ger ICA Sveriges mjölkföretagare en direktersättning på en krona per såld enlitersförpackning, som fördelas utifrån respektive företags leveransvolym. Eftersom svenska bönder bara utgör en liten minoritet bland det kooperativa Arlas medlemmar, sker fördelningen till dessa 3100 mjölkbönder med hjälp av LRF Konsult. Övriga mejerier fördelar mjölkronan direkt till sina mjölkråvaruleverantörer. Ett utmärkt men tidsbegränsat initiativ av ICA och LRF, och en välförtjänt känga till Arla som inte förmår att ta hand om sina egna medlemmar.

Mjölkkrisen måste dock mötas även med andra medel. Det behövs inte minst aktörer som kan utmana Arlas dominerande ställning på den svenska marknaden. Och här verkar det hända saker runt om i landet, i alla fall om man får tro Sveriges Radios rapportering om att Allt fler små mejerier startas. Det är roligt och angeläget att småskaliga mejerientreprenörer tar chansen när den stora aktören på marknaden sviker. Jag tänker att det sannolikt är satsningar som kommer att bära sig, för det råder knappast någon brist på konsumenter som är villiga att betala lite extra för viktiga värden som bevarande och utveckling av svensk mjölkproduktion, höga krav i djurhållningen, vård av kulturlandskapet och gynnande av den biologiska mångfalden.

Som Uppsalabo försöker jag bidra till de uppländska böndernas överlevnad genom att köpa ekologiska mjölkprodukter från Sju Gårdar. Och att det är fler som tänker och gör så vittnar tomma eller nästan tomma vagnar och hyllor med Sju Gårdars produkter om. Det och en växande skara nya mejeriföretagare är hoppfulla tecken i mjölkkrisens Sverige.

Mjölk från Sju Gårdar

Mjölk från uppländska Sju Gårdar säljer bra i Uppsala.

Augustis ängamat

Som barn var jag inte helt förtjust i den redda soppan ängamat. Jag vet inte om det var skolbespisningens version eller något helfabrikat som grundlade aversionen. I vuxen ålder har jag hur som helst aldrig tillagat just denna soppa i mitt kök. Men jag vill ju inte vara sämre än att jag kan ge en maträtt en förnyad chans. Så augustis nya vegetariska maträtt är – för mig alltså lite oväntat – just ängamat.

Ängamat är en redd sommar- eller skördesoppa som normalt innehåller morötter, blomkål, sockerärter och garneras med hackad persilja. Recept på soppan skiljer sig dock åt en del och jag skulle vilja påstå att ängamat kan vara lite av vegetarisk pyttipanna, fast i soppform då. En soppa byggd på principen ”man tager vad man haver”, i alla fall i vårt kök. I den ängamatssoppa som vi lagat under augusti månad har innehållet styrts av skörden på vår kolonilott. En riktig soppa i säsong med morötter, palsternacka, potatis och bondbönor. Kanske inte så mild i smaken som ängamat brukar vara, men det ser jag bara som en smaklig fördel.

Ängamat

Ängamat,  i en ”man tager vad man haver”-version.

Ängamat

Ingredienser (4 portioner)
300 g morot
150 g potatis
100 g palsternacka
20 baljor bondbönor
4 st salladslökar
7 dl vatten
1 buljongtärning eller motsvarande buljongpulver
4 dl mjölk
1 dl grädde
3 msk vetemjöl
1 tsk salt
Vit- eller svartpeppar
Rikligt med bladpersilja

Gör så här
Skala morot, potatis och palsternacka. Slanta morot och palsternacka, 
skär potatisen i kuber. Sprita bondbönorna, det vill säga ta ut bönorna 
ur baljorna. Skala och finhacka salladslöken, använd både lök och blast. 
Ansa bladpersiljan och finhacka den. Spara några persiljeblad hela till 
garnering.

Lägg bondbönorna i en kastrull och täck dem med vatten. Tillsätt lite
salt och koka upp. Låt sjuda försiktigt i 2-3 minuter. Häll av kok-
vattnet och kyl bönorna med kallvatten. Ta sedan bort det yttre skalet 
på bönorna. Det är den inre bönan som ska användas i soppan.

Koka upp vatten i en vattenkokare. Lägg kuberna av morot, potatis och 
palsternacka i en kastrull och häll det kokande vattnet över. Tillsätt
salt. Koka grönsakerna knappt mjuka. Lägg i salladslöken efter några 
minuter och tillsätt buljong.

Sila av buljongen när grönsakerna nästan är mjuka. Ställ grönsakerna åt
sidan en stund. Häll tillbaka buljongen i kastrullen och tillsätt resten 
av mjölken och grädden. Låt koka upp.  

Gör en redning av 1 dl av mjölken och vetemjölet. Ta kastrullen från
plattan och tillsätt redningen i en fin stråle under vispning. Koka upp
och låt sjuda i 2-3 minuter. Tillsätt den hackade bladpersiljan. Smaka
av med salt och nymald peppar. 

Lägg tillbaka grönsakerna - även bondbönorna - i soppan. Koka upp, men 
låt inte soppan koka någon längre stund utan bara så att grönsakerna
blir heta igen. Servera omgående. 

Garnera med några hela persiljeblad. Servera gärna ett färskt bröd och 
hårdost som tillbehör.

KRAV-fylld prisjämförelse

Veckan som gick släppte KRAV en prisjämförelse mellan konventionell och KRAV-märkt mat. I undersökningen ingick tio olika produkter i nio olika livsmedelsbutiker, med tre av de största butikskedjorna representerade. De livsmedel som ingick i jämförelsen var mjölk, ägg, nötfärs, laxfilé, torskfilé, makaroner, havregryn, gröna ärtor, morötter och potatis.

Den minsta prisskillnaden, 0,28 öre/portion, återfanns mellan KRAV-märkta och konventionellt odlade morötter, medan laxfilé stod för den största differensen med 4,51 kronor/portion. Prisskillnaden mellan de ekologiska och de oekologiska produkterna var alltså inte så stor som man skulle kunna tro. Något som är intressant med tanke på att konsumenters matval ofta handlar om just pris och smak.

På samma gång måste det understrykas att KRAV:s prisjämförelse gäller enstaka varor. Om man lägger ihop flera produkter till en måltid blir differensen givetvis större per måltidsportion. Vissa produkter konsumeras dessutom i betydligt större volymer än andra. Det faktum att ekologiska gröna ärtor är i genomsnitt 0,97 öre dyrare per portion gör nog mindre för en flerbarnsfamilj än att KRAV-märkning fördyrar mjölken med 0,35 öre/glaset. Att påstå att undersökningen bevisar att alla har råd att köpa KRAV-märkt vore därför alltför onyanserat.

Det finns hushåll som kan prioritera ekologisk mat i alla eller nästan alla lägen. Men det finns också hushåll som har det väldigt knappt och sällan får matbudgeten att gå jämnt ut, och det även om man systematiskt väljer de billigaste av de konventionella alternativen. Så istället för kravfylld eko-elitism förespråkar Hållbara handlingar uppmaningar som: gör det bästa du kan utifrån din och hushållets situation. Att göra någonting är bättre än att göra ingenting. Och kan man inte köpa ekoprodukten kan man i alla fall tala för varan!

Försäljningsökning som ger eko

Efterfrågan på ekologiska livsmedel steg 2013 (ca 12 procent) och ser ut att öka ännu mer markant i år. ICA:s försäljning av ekovaror steg med så mycket som 62 procent under andra kvartalet i år jämfört med samma period förra året. Denna nyhet är särskilt glädjande eftersom ICA knappast legat i framkant på området. Fast nu verkar det ha hänt något, och detta något märks faktiskt även i hyllorna på lilla ICA Tunabackar där jag vardagshandlar. Ekoprodukterna blir fler och fler, och de säljer uppenbarligen eftersom hyllplatserna ibland gapar tomma.

När Naturskyddsföreningen listar fem (nåja, det är ju faktiskt fler livsmedel än så på listan, men låt gå) viktiga varor att byta till eko nämner de följande: kaffe, bananer och vindruvor, mejeriprodukter, kött samt potatis. Roligt att se att flera av de val som ICA:s kunder gör stämmer med denna rekommendation. Listat utifrån försäljningsvärde hos ICA handlar det om: 1. Mjölk, 2. Filmjölk/naturell yoghurt, 3. Ägg, 4. Bananer, 5. Kaffe. Just denna vecka säljer dock ICA Tunabackar konventionellt odlade vindruvor med 50 procents rabatt om man utnyttjar deras digitala erbjudande. Gör inte det – utan välj något annat och säg också åt din lokala handlare att sluta erbjuda hårt besprutade livsmedel till orimligt låga priser.

 

Minskad och förändrad köttkonsumtion #2

Det har gått drygt en månad av 2014. Dags att göra en första avstämning av min ambition att minska och förändra köttkonsumtionen.

Hittills i år har jag konsumerat ungefär 2 200 gram kött. Om jag fortsätter med samma konsumtionstakt kommer jag att missa min årsmålsättning om max 25 kg kött (inklusive fisk och skaldjur) med något kilo. Fast det finns ju elva månader kvar att jobba med frågan, och om jag får säga det själv så är det ändå en hyfsad start.

Ungefär hälften av min köttkonsumtionen hittills i år består av fisk och skaldjur, en fjärdedel är fläskkött och den resterande delen utgörs av nöt och fågel. Jag borde öka andelen fisk och skaldjur lite till framöver, men är nöjd med att i princip alla råvaror från havet har varit KRAV– och/eller MSC-märkta. Däremot känns det mindre bra att mängden fläsk är så pass stor. Här skulle jag önska nå längre vad gäller en orientering mot mer av naturbeteskött av nöt och lamm, samt vilt. Jag behöver också läsa på mer om dessa frågor för att göra bästa möjlig köttval framöver.

Apropå förändrade matvanor så uppmärksammar DN att svenskens konsumtion av kött ökade 2013 och att det är fågelkött, men även nöt- och fläskkött, som står för ökningen. Av samma artikel framgår det att mjölkkonsumtionen sjunkit, men att vi äter mer av mjölkprodukter som ost, fet grädde, filmjölk och yoghurt. När jag läser om alla dessa animaliska produkter blir jag nyfiken på hur det går för vegetabilierna? När presenteras statistiken över deras utveckling? För det vill ju till att vi minskar konsumtionen av animalier och ökar andelen vegetabilier om jorden ska kunna föda allt fler människor och klimatförändringarna ska kunna bromsas i tid.