Elbilen bäst ur ett livscykelperspektiv

Diskussionen om elbilars hållbarhetsnytta är ibland laddad. Bild: stux/Pixabay.

Elbilen är på frammarsch. Från och till diskuteras dock dess verkliga hållbarhetsnytta. Vilken klimatpåverkan har eldrivna fordon jämfört med fossildrivna? Är det inte fossil källa som genererar en hel del av den el som driver dessa bilar? Och är inte de metaller som används i elbilarnas batterier en ändlig resurs? Råvaror som dessutom är problematiska ur såväl ekologisk som social synvinkel?

Hållbara handlingar har ingen djupare sakkunskap på fordons- och batteriområdet, men inser att det krävs livscykelanalyser för att komma åt komplexa frågor som dessa. Därför läser jag med intresse sammanfattningen av studien Electric vehicle life cycle analysis and raw material availability som kom i mitten av hösten 2017.

Denna oberoende studie kom fram till att elbilen är ett uppenbart klimatsmartare val än dieselbilar oavsett i vilket europeiskt land bilarna körs. Resultatet varierar samtidigt kraftigt mellan olika länder, beroende på om elen framställs av förnybar eller fossil källa. Fast även i ett kolland som Polen släpper en elbil ut 25 procent mindre koldioxid än en dieselbil. Med den svenska elmixen blir utsläppen 85 procent lägre. Genomsnittet inom EU är 55 procent lägre koldioxidutsläpp för elbilen jämfört med dieselbilen.

Metallerna litium och kobolt är (än så länge) avgörande vid tillverkningen av elbilsbatterier. Den aktuella studien visar att de kanske inte är så akut ändliga som en del debattörer har påstått och att tillgången kommer att kunna säkras genom allt effektivare användning i batterierna. Samtidigt slår studien fast att det krävs certifieringar med högst ställda krav för att säkra en ekologiskt och socialt ansvarsfull utvinning av metallerna. Något som alltså återstår att få på plats innan batteritillverkningen kan kallas hållbar på riktigt.

Utvecklingen av elbilar och batterier snurrar snabbt nu och kommer förhoppningsvis att förflytta fordonsbranschen snabbare än den och vi anar. Det gäller dock att säkra upp att utvinningen av råvaror är verkligt hållbar ur både ekologisk och social synvinkel. Annars är talet om litium och kobolt som den nya oljan alltför sant. Och när samhället snart på allvar ställer om till eldrivna fordon gäller det att vi inte konsumerar dem huvudlöst. Även elbilar som går uteslutande på el från förnybar källa belastar miljön vid tillverkningen och under sin livstid. Att dela på elbilen som resurs är därför mer hållbart än att alla ska äga en egen. Den mest hållbara bilen är ju trots allt den som aldrig produceras.

En grön och rättvis skatteväxling

Idag skriver 14 miljö- och energiforskare på DN Debatt och föreslår kraftfulla åtgärder i form av tydliga styrmedel – som nya skatter – för att begränsa svenskars köttkonsumtion och flygresor. Forskarna pekar ut dessa områden eftersom de motsvarar ungefär hälften av de totala utsläppen av växthusgaser i Sverige. ”De utsläpp som uppstår runt om i världen som en följd av svenskarnas matkonsumtion och flygresor är ungefär tre ton koldioxidekvivalenter per person och år. Det kan jämföras med att de totala utsläppen inom Sveriges gränser (vägtrafik, industrier, osv.) är cirka sex ton per person.”

Hållbara handlingar ställer sig positiv till styrmedel som kan hjälpa konsumenter att fatta miljökloka köpbeslut och utveckla mer hållbara resvanor. Att våra mat- och resemönster äventyrar framtida generationers möjlighet att leva ett drägligt liv på planeten är inte bara kortsiktigt utan direkt omoraliskt. Men att varje enskilt hushåll ensamt ska klara av att avgöra vilka beslut och vanor som är de långsiktigt hållbara är varken troligt eller rimligt. Därför behövs det kraftfulla styrmedel, till exempel i form av skattelättnader på solpaneler och elbilar, och straffbeskattning av nötkött och flygresor.

Kraftfulla miljöskatter skulle emellertid kunna slå mot samhällsgrupper som redan lever under knappa förhållanden, något forskarna lyfter fram i sin artikel. ”För att öka acceptansen för nya styrmedel är det också viktigt att de utformas så att de uppfattas som rättvisa och inte drabbar svaga grupper orimligt hårt. Då till exempel klimatskatter genererar intäkter för staten kan skatter på andra områden sänkas i syfte att uppnå en totaleffekt som är både samhällsekonomiskt positiv och som uppfattas som rättvis.” Till denna rättviseaspekt hör även att höginkomsttagare genom sin konsumtion och sina vanor ofta står för betydligt högre utsläpp av växthusgaser än låginkomsttagare.

Hållbara handlingar välkomnar en kraftfull grön skatteväxling, men det måste samtidigt vara en rättvis sådan. Både för att rättvisa är viktigt i sig och för att den gröna skatteväxlingen ska uppfattas som legitim.

 

Rundabordssamtal om klimatfrågan

Stängde nyss av TV:n efter att ha sett SVT:s nya Runda bordet, ett samtalsprogram inriktat på de riktigt stora samhälls- och framtidsfrågorna. Det första avsnittet ägnades glädjande nog åt klimatfrågan och runt bordet satt gästerna Olof Persson, vd och koncernchef Volvo, Karin Bradley, biträdande lektor hållbar stadsutveckling KTH, Johan Rockström, professor i miljövetenskap och föreståndare Stockholm Resilience Centre, Gustaf Arrhenius, professor i filosofi och vd Institutet för Framtidsstudier samt Annika Jacobson, chef Greenpeace Sverige. De bidrog samfällt till ett mycket intressant och uppfordrande men paradoxalt nog också hoppfullt samtal. Programmet rekommenderas varmt med andra ord. Jag har däremot missat Planetens gränser, men vill försöka titta ikapp den serien under veckan som kommer.

Ekokritiker får fortsatt svar på tal

I söndags publicerades något av ett generalangrepp på ekologisk odling på SvD:s Brännpunkt. Hållbara handlingar har redan skrivit ett inlägg om den debatt som följt på artikeln av Holger Kirschmann, Lars Bergström, Thomas Kätterer och Rune Andersson (forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU), men eftersom ekokritikerna får fortsatt svar på tal från flera håll kommer här en uppföljning i korthet.

Igår replikerade Artur Granstedt, docent i ekologisk odling och koordinator för Östersjöprojektet BERAS, under rubriken En del av en kampanj mot ekomat och hävdade att talet om att ekologiskt jordbruk är en väg till svält är ren nonsens och utgår från en argumentation där man väljer källor som det passar. ”I artikeln påstås att ‘forskning har visat’ att det ekologiska jordbruket inte har några fördelar ur miljö- och klimatsynpunkt, jämfört med konventionell odling, och man talar till och med om att forskningsresultaten är ‘entydiga’. Det är ett påstående som aldrig skulle ha accepterats i en vetenskapligt granskad text.”

Samma dag kontrade Charlotte André, ordförande Organic Sweden, och Lars Nellmer, vd KRAV, och menade att de fyra ekokritikerna helt negligerar de miljö- och hälsoproblem som de kemiska bekämpningsmedlen inom konventionellt jordbruk för med sig. ”De största miljö- och hälsovinsterna som tusentals ekobönder i Sverige och världen över bidrar med är renare vatten och bördigare jordar. De förorenar inte våra jordar och vattendrag med rester av kemiska bekämpningsmedel.” Igår svarade även husdjursagronomen Simon Jonsson och växtodlingsagronomen Staffan Landström (båda vid SLU) genom att visa att ekologiskt jordbruk visst kan ge lika stor skörd konventionella gårdar. De empiriska data de hänvisar till är hämtade från ett stort och långt fullskaleprojekt om ekologisk mjölkproduktion som SLU genomförde vid Öjebyns försöksstation i Norrbotten under åren 1990-2002. Intressanta forskningsresultat som Kirschmann, Bergström, Kätterer och Andersson antingen ignorerar eller inte känner till.

Idag skriver så Kristina Belfrage, forskare vid SLU, och Mats Olsson, professor emeritus vid SLU, på SvD:s Brännpunkt att det ekologiska lantbruket utvecklas hela tiden och att ”gröna” gårdar visst kan uppvisa lika goda resultat som konventionella. De poängterar också att det är det konventionella jordbruket som utgör ett hot mot den biologiska mångfalden och orsakar att bekämpningsmedelsrester hamnar i mat och grund- och ytvatten.

Debatten lär säkert fortsätta och Hållbara handlingar följer den med intresse. Fast min uppfattning i sak är redan klar och säkert också känd.

Ekologisk odling under debatt

Ekologisk odling har debatterats livligt i olika medier de senaste dagarna. Det började med att Holger Kirschmann, Lars Bergström, Thomas Kätterer och Rune Andersson – samtliga forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) – publicerade en debattartikel på SvD:s Brännpunkt i söndags. Under rubriken Ekologisk odling leder till svält argumenterar de för att ”praktiskt taget alla populära föreställningar om ekologisk odling är felaktiga” och att en fullskalig övergång till ekologisk odling skulle medföra en ”katastrof för framtida livsmedelsförsörjning och innebär större belastning på miljön till en hög kostnad”. De anser även att stödet till ekologisk odling, på cirka 500 miljoner kronor årligen, istället borde satsas på att ytterligare miljöanpassa det konventionella jordbruket.

Kirschmann, Bergström, Kätterer och Andersson har dock inte stått oemotsagda. I DN-artikeln Kritik mot angrepp på ekologisk odling menar Maria Wivstad, föreståndare för SLU:s Centre for organic food and farming, att de fyra kollegorna framför en grov och felaktig förenkling när de hävdar att en fullskalig omställning till ekologiskt jordbruk skulle innebära en halvering av skörden. Wivstad påpekar dessutom att ekologiska grödor står sig väl i relation till konventionellt jordbruk globalt sett.

Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl och generalsekreterare Svante Axelsson hör också till dem som har bemött kritiken av ekologisk odling. Sandahl och Axelsson menar att de fyra forskarna representerar ett snävt och statiskt perspektiv på jordbruk, att de förbigår frågor som rör biologisk mångfald och att de missar de viktiga miljö- och hälsovinster som en minskad användning av konstgödsel och bekämpningsmedel faktiskt innebär. Läs, hör och se Sandahls och Axelssons inlägg här: Naturskyddsföreningen svarar på ekokritiken och Forskare får mothugg om ekologisk mat. Naturskyddsföreningen har även sammanställt ett Svar på tal om ekologiskt och svält.

Till den samlade bilden av denna debatt hör att professor Holger Kirchmann med flera tidigare har fått allvarlig kritik för sitt sätt att bedriva forskning och kommunicera forskningsresultat. De fyra männen bakom söndagens debattartikel tycks dock inte ha tagit intryck av kritiken. När DN intervjuar Lars Bergström hävdar han att de som förespråkar ekologisk odling blundar för fakta, är känslostyrda och därmed underförstått ovetenskapliga. Denna nedlåtande (för att inte säga patriarkala) debattstil ökar inte förtroendet för de ovedersägliga forskningsresultat som herrar Kirschmann, Bergström, Kätterer och Andersson åberopar. Frågan om en hållbar livsmedelsproduktion förtjänar en mer nyanserad och kultiverad diskussion än så.