Skolmaten – en fråga om resurser

Igår genomförde LRF en köttaktion mot Gripenskolan i Nyköpings kommun, något få väl har missat vid det här laget. Ett av LRF:s argument för hamburgerkuppen var att tjejer behöver näringsriktig kost, inte minst rejält med järn. Hållbara handlingar kritiserade LRF och menade bland annat att det knappast är troligt att kommunen och skolan inte ser till att ungdomarna får den näring de behöver genom skolmaten. Men kanske var det ett väl optimistiskt antagande om skolmaten!?

Idag publicerar DN nämligen nyheten att sju av tio kommunala grundskolor i Stockholm inte uppfyller Livsmedelsverkets näringskrav. Av artikeln att döma innehåller skolmaten i Stockholm bra med fibrer och järn, men det är sämre med D-vitamin och stora problem med fettkvaliteten. Dessa resultat säger givetvis inget om förhållandena i Nyköpings kommun eller riket i övrigt, och vad gäller järninnehållet i maten får ungdomarna i Stockholms skolor uppenbarligen en tillräckligt god kost. Fast det finns uppenbarligen en del att göra för att nå Livsmedelsverkets rättmätigt högt ställda krav på skolans måltider.

Hållbara handlingar är ingen skolmatsblogg och siktar inte heller på att bli det. Den mat och de måltidssituationer som barn och ungdomar möter i skolan är dock väldigt viktiga. Viktiga för barns och ungdomars hälsa på kort och lång sikt, för deras kunskapsinhämtning och sociala utveckling i skolan, och för möjligheten att nå en mer hållbar livsmedelskonsumtion i Sverige och världen. I förskolan och skolan övas barn och ungdomar in i kostvanor, måltidsmönster och beteenden som kommer att påverka såväl enskilda hushåll som samhället i stort framöver. Här har alltså förskolor och skolor ett stort ansvar men också goda möjligheter att vara med och forma framtiden.

I DN-artikeln menar Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm (FP) att Livsmedelsverket har en rigid inställning till skolmatens näringsinnehåll och att ”det spelar ingen roll hur näringsriktig skolmaten är om den inte blir uppäten”. Det ligger förvisso något i det senare, men det är samtidigt ganska tröttsamt att möta alla dessa upprepade förenklingar om det statliga verkets fyrkantighet. För det är väl inte för mycket begärt att skolmaten och skolmåltiden ska kunna vara allt från inbjudande, välsmakande och trevlig, till näringsriktig och hållbar ur miljösynpunkt!? Om dessa bitar inte går att få ihop idag så handlar det sannolikt inte om något annat än resurser. Och på just den punkten borde Edholm och andra politiker fundera över om det är Livsmedelsverket eller de själva som behöver ändra inställning.

Såhär skriver Livsmedelsverket på sin hemsida: ”Skollunchen kan vara en av dagens höjdpunkter! Eleverna bör både känna matglädje och må bra av maten. En satsning på bra mat i skolan är en satsning på hela verksamheten.” En rigid inställning? Nej, knappast! Lägg bara till perspektivet hållbar utveckling och du har en kortfattad programförklaring för skolans mat och måltider.

Ännu nyttigare nyckelhål

Nyckelhålet står för mindre socker och salt, mer fullkorn och fibrer samt nyttigare eller mindre fett. Syftet med märkningen är att göra det enklare för konsumenten att hitta hälsosamma livsmedel i butiken, men också att öka utbudet av hälsosam mat på marknaden (genom att sätta press på producenterna). Nu vill Livsmedelsverket skärpa kraven för nyckelhålsmärkta produkter, men också bredda basen för märkningen så att fler livsmedel kan komma i fråga. Bland annat vill man sänka salthalten med 20 procent för nyckelhålsmärkning av många livsmedelsgrupper, och ta bort möjligheten till märkning av sockrade mjölkprodukter. Hållbara handlingar gillar förslaget och gläds åt att den positiva nyheten uppmärksammas av såväl Dagens Nyheter som Sveriges Radio.

 

Minskad och förändrad köttkonsumtion #1

I dag har det gått en vecka av det nya året. Ett nytt år innebär ofta nya eller förnyade intentioner. Under 2014 har jag som ambition att både minska och förändra min köttkonsumtion. Jag vill göra det för att minska min klimatpåverkan, bidra till biologisk mångfald och en giftfri miljö, stödja en mer hållbar och etiskt försvarbar djurhållning, samt äta mer hälsosamt.

Jag har inte några exakta siffror på min konsumtion av kött sedan tidigare, men antar att mängden kött har varit ungefär som den genomsnittlige svenskens, det vill säga cirka 85 kg kött per år inklusive ben och det svinn som sker i livsmedelskedjan. I rent kött handlar det om 50-55 kg per år eller cirka ett kilo kött per vecka. Mitt mål är att halvera denna konsumtion, att äta maximalt 25 kg kött under 2014 och även inkludera fisk i detta. Med andra ord handlar det om ungefär 500 gram eller cirka tre måltider á 150-175 gram kött eller fisk i veckan. Mina föresatser rymmer alltså även de svenska kostrådens rekommendation om att äta fisk 2-3 gånger i veckan. Någon vidare plats för rött kött finns det alltså inte.

Under året vill jag återkomma med reflektioner kring det kött och den fisk jag trots allt äter. För det är som sagt inte bara mängden kött utan även vilket kött jag äter som min ambition tar sikte på. För att hålla koll på båda dessa aspekter av min köttkonsumtion har jag skapat ett särskilt Excel-dokument med kolumner för datum, köttslag, vikt, övrigt (till exempel maträtt eller producent) samt eventuell miljömärkning. När en vecka av det nya året har gått är jag uppe i 465 gram animalier, varav lite mer än 400 gram utgörs av fisk och skaldjur. En rätt bra början, i alla fall sett till mängden kött och fisk.

Slutligen ett par tips: Naturskyddsföreningens Fem frågor om köttet ger en snabb introduktion till frågor som rör köttkonsumtionens miljöpåverkan och SLU:s Köttguiden erbjuder en god vägledning till genomtänkta köttval.

Det som är bra för hälsan är ofta bra för miljön

Idag släpper Livsmedelsverket en viktig rapport om animalieproduktionens miljöpåverkan. Rapportens slutsatser lyfts fram av Ekot och SVT.

Livsmedelsverkets rekommendation om minskad köttkonsumtion står fast, men verket har nu ytterligare preciserat vägledningen för konsumenter utifrån olika miljöperspektiv som till exempel klimatfrågan och biologisk mångfald. Det gör det förhoppningsvis lite enklare att välja miljöklokt i livsmedelsbutiken men har sannolikt också en folkbildande effekt. Jag går inte in närmare på rekommendationerna om kött utan hänvisar till rapporten och olika mediers rapportering om rapporten.

Bland rekommendationerna finns dock också en oväntad nyhet. Svensken får rådet att minska sitt ostätande! Ostkonsumtionen har fördubblats sedan 1970-talet och Livsmedelsverket menar att det vore bra både för folkhälsan och miljön om konsumtionen minskade. Att överdrivet ostintag kan ha negativa hälsoeffekter kände jag till, men att ost har en så stor klimatpåverkan hade jag faktiskt ingen aning om. Jag har inte detaljstuderat rapporten (ännu) men förstår det som att det är de stora mängderna mjölk som krävs vid osttillverkning som ligger bakom rekommendationen.

Avslutar med att konstatera det som Livsmedelsverket ofta upprepar: Det som är bra för hälsan är ofta bra för miljön och vice versa.

Minska matsvinnet

Livsmedelsproduktionens miljöpåverkan debatteras mycket i vår tid. Debatten rymmer många viktiga aspekter, men ett perspektiv som ibland inte får det utrymme det förtjänar är frågan om matsvinn. För visste du att vi i Sverige slänger 50-60 kilo fullt ätbar mat per person och år!? Och att matsvinnet utgör nära två procent av den svenska konsumtionens samlade klimatpåverkan!?

Matsvinn kan definieras som livsmedel som slängs men som hade kunnat nyttjas om de hanterats annorlunda. Här finns det mycket att göra i alla led, för livsmedelsindustrin, livsmedelsbutiker, restauranger, storkök, företag, föreningar och privathushåll. Ett vanligt hushåll kan minska sitt matsvinn genom att planera sina livsmedelsinköp, ta hand om matrester och förvara maten på ett bra sätt.

På Livsmedelsverkets hemsida finns det information om matsvinn och optimal förvaring av livsmedel. Följ råden du hittar där – det tjänar både miljön och plånboken på!

Lär känna ditt kylskåp

Kylskåp kan vara konstruerade på lite olika sätt och skåpets utformning påverkar dess egenskaper, bland annat var man kan förvänta sig den lägsta temperaturen.

Äldre kylskåp har ofta ett kylelement (i form av ett liggande U) högst upp i skåpet. I sådana kylskåp är det vanligen kallast längst in på det översta hyllplanet. Idag har de flesta kylskåp istället en kylplatta i ryggen. Denna konstruktion gör att den lägsta temperaturen ofta återfinns längst in i mitten av kylskåpet eller i närheten av kylplattans nedre ände. Eftersom kall luft sjunker är det i stället som varmast på översta hyllan i dessa kylskåp. Här kan den som är van vid äldre kylskåp alltså behöva lära om. I det fall kylskåpet är utrustat med dynamisk kyla – med fläkt eller inblåsning av kall luft – kan dock andra förhållanden gälla. Och olika tillverkare framhåller ibland att kylskåpsmodeller utformats för att hålla exakt samma temperatur i hela skåpet. Dylika kylskåp kan ha sina fördelar, men man kan samtidigt ifrågasätta om detta alltid är bäst ur förvaringssynpunkt. Måttliga temperaturdifferenser mellan olika delar av kylskåpet kan nämligen vara funktionellt när olika livsmedel ska förvaras bakom samma kylskåpsdörr.

Temperaturen kan med andra ord variera mellan olika delar av ett kylskåp. Därför är det bra att lära känna sitt kylskåp och utnyttja eventuella temperaturskillnader för optimal förvaring av livsmedel. Mät med jämna mellanrum temperaturen i olika delar av kylskåpet. Ett tips är att avläsa temperaturen på morgonen då kylskåpet varit stängt hela natten. Flytta termometern mellan olika punkter i skåpet, som högst upp längst in, i mitten längst ut, grönsakslådan, dörren o.s.v. Notera termometerns placering och de uppmätta värdena på ett papper, och reglera vid behov kylskåpets inställningar.

Enligt Livsmedelsverket är 4-5 ºC en lämplig medeltemperatur i kylskåpet hos konsumenter. En låg temperatur är bra då bakterier, jästsvampar och mögel växer långsammare. Det gör att kvaliteten hos livsmedlen bibehålls och att hållbarheten ökar. En del livsmedel – som till exempel tomat, gurka, banan och ananas – är dock känsliga för alltför kall förvaring. Många livsmedel kan emellertid förvaras i temperaturer strax över 0 ºC, med ännu längre hållbarhet som följd. Samtidigt ökar energiåtgången, vilket gör att Energimyndighetens rekommendation för kylskåp också är just 5 ºC.

Mer om optimal förvaring av livsmedel en annan gång.