På väg mot Kungsleden

Nu sitter vi på nattåget mot Kiruna. Därifrån reser vi med buss till Nikkaluokta i morgon förmiddag. Sedan är det dags för vandring till Saltoluokta. 

Under några år bockar vi av avsnitt för avsnitt på Kungsleden. Ett roligt projekt som bjuder på hisnande vackra vyer i kombination med både vila och strapatser. Den perfekta rekreationen om du frågar mig. Någorlunda klimatsmart semester dessutom. Så länge man väljer tåg och buss istället för flyg och helikoptertransfer vill säga. Förra gången vi var vid Kebnekaise fjällstation surrade det tyvärr duktigt i luften. Och då pratar vi inte mygg eller knott utan turister på väg till och från fjällen. Härligt att många vill ta del av Lapplandsfjällens toppar och vidder. Synd bara att perspektiven är så kortsiktiga hos somliga på fjälläventyr.

Nu tar bloggandet en paus till efter vandringen. Önskar bloggens läsare och följare sköna dagar under sommarsolen. 

Lappland är ett vitt begrepp

Förra helgen bjöd Ida och jag vänner på renskavsgryta. När vi tog renskaven i frysdisken kom vi även att titta på andra skavprodukter från samma livsmedelsföretag. Vi häpnade lite över följande upptäckt:

Fjällskav och kronthjortsskav

Fjällskav och kronthjortsskav från Nya Zeeland

Lammskav från Nya Zeeland

Lammskav från Nya Zeeland

Polarica är ett svenskt företag som via livsmedelshandeln säljer djupfryst ren, vilt, fågel, svamp och bär till konsumenter. På företagets hemsida kan man bland annat läsa: ”När vi på Polarica väljer ut de råvaror som i slutänden hamnar på bordet i hemmen och på restauranger har vi alltid måltiden för ögonen. Vi vill alltid försäkra oss om att våra kunder får det bästa Lapplands vilda skafferi har att erbjuda.”

Polaricas renskav har sitt ursprung i de svenska och finska delarna av Sápmi (samernas historiska bosättningsområde som sträcker sig över hela Nordkalotten). Som konsument kan man ju få för sig att ett företag som trycker hårt på Lappland i sin marknadsföring även hämtar annat kött från denna del av världen. Så är uppenbarligen inte fallet. Älgskaven och vildsvinsskaven är visserligen från Sverige, men såväl fjällskav som kronhjortsskav och lammskav kommer från andra sidan jorden (närmare bestämt från Nya Zeeland). Ganska vilseledande för konsumenten, då ord som ”fjäll” och ”skav” i kombination med Polaricas lappländska image lätt för tanken till kött från nordligare breddgrader. I sammanhanget ska det dock framhållas att företaget inte hymlar med köttets ursprung utan har tydliga märkningar av sina förpackningar. Men visst borde det gå att ordna både fjällskav och lammskav med kött från Sverige eller Norden!?

En annan upptäckt vi gjorde är att Polarica marknadsför i princip samma produkt under två olika namn. Företagets kronhjortsskav innehåller kronhjortkött 90% (sammansatt av mindre bitar) och vatten, och deras fjällskav består av kronhjortkött 90% (sammansatt av mindre bitar), vatten och rökarom. Ordet ”fjäll” används som en dimridå för att kunna differentiera utbudet, men i grund och botten handlar det om samma kronhjortskött (från Nya Zeeland). Och nog för att det kan vara dimmigt i fjällvärlden ibland, men när blev ”fjäll” och ”rökarom” synonymer!?