På väg mot Kungsleden

Nu sitter vi på nattåget mot Kiruna. Därifrån reser vi med buss till Nikkaluokta i morgon förmiddag. Sedan är det dags för vandring till Saltoluokta. 

Under några år bockar vi av avsnitt för avsnitt på Kungsleden. Ett roligt projekt som bjuder på hisnande vackra vyer i kombination med både vila och strapatser. Den perfekta rekreationen om du frågar mig. Någorlunda klimatsmart semester dessutom. Så länge man väljer tåg och buss istället för flyg och helikoptertransfer vill säga. Förra gången vi var vid Kebnekaise fjällstation surrade det tyvärr duktigt i luften. Och då pratar vi inte mygg eller knott utan turister på väg till och från fjällen. Härligt att många vill ta del av Lapplandsfjällens toppar och vidder. Synd bara att perspektiven är så kortsiktiga hos somliga på fjälläventyr.

Nu tar bloggandet en paus till efter vandringen. Önskar bloggens läsare och följare sköna dagar under sommarsolen. 

Många bäckar små

Vattenpaus vid fjällbäck

Vattenpaus vid fjällbäck mellan Singi och Kebnekaise.

I juli i år vandrade Ida och jag mellan Abisko och Nikkaluokta. Vi lyckades pricka in bästa tänkbara fjällväder och hade en på många sätt fantastisk vecka längs Dag Hammarskjöldleden (Kungsledens nordligaste del + sträckan Singi – Nikkaluokta).

När jag rör mig i fjällvärlden tänker jag ofta på vatten, på vilken gåva det är att ha tillgång till rent vatten. I fjällterräng blir detta ofta så oerhört påtagligt. För det allra mesta går det bara att sätta ned kåsan i närmaste bäck och njuta av det friska, klara vattnet. Något man normalt undviker längs låglandsleder.

Kontrasten mellan fjällveckans vatten och vattnet i vardagen i Uppsala är också stor. Här tänker jag inte bara på smakskillnaden och tillsatserna i stadsvattnet. Under vandringar blir även hushållningen med vattenresurserna en viktig del av vardagen. Oavsett om man bor i tält eller stuga är man nämligen begränsad vad gäller varmvatten. En nyttig övning i resurshushållning som jag tyvärr inte gör så mycket av när jag väl lämnat fjället.

Dagarna i fjällvärlden är dessutom en träning i att undvika att förstöra vattnet för andra. Det någon gjort med eller i vattnet uppströms kan komma att påverka allt nedströms den punkten. Det är därför en klok och omtänksam utgångspunkt att tänka att man i princip alltid kan vara den som är uppströms för någon annan. En princip som man ju faktiskt skulle kunna överföra till sitt vattenbruk i hushållet där hemma!

Fotbad i fjällbäck

Fotbad i fjällbäck.

Under sommarens fjällvecka kändes dock hotet mot det rena drickvattnet extra närvarande i Lapplandsfjällen. När vi rörde oss i Kebnekaisefjällen var det svårt att inte tänka på Herkuleskraschen och allt flygfotogen som måste ta vägen någonstans i den ömtåliga miljön. Regelbundna mätningar i området kring olycksplatsen har visat spår av föroreningar, men hittills inte på några hälsovådliga nivåer.