Prylar med tveksamt existensberättigande

Fjärrkontroll till batteridrivet ljus

Fjärrkontroll till batteridrivna ljus. En pryl som gott kan brinna.

Finns det onödigare prylar än den här? Förmodligen. Men nog kvalar en fjärrkontroll till batteridrivna ljus in på topplistan – eller snarare bottenlistan – över prylar med mycket tveksamt existensberättigande!?

Kom gärna med förslag på andra prylar som verkligen inte borde sett dagens ljus.

Årets julklapp och en köpfri dag

HUI Research vill få oss konsumenter att tro att robotdammsugaren är årets julklapp 2015. Enligt pressmeddelandet uppfyller robotdammsugaren också samtliga tre kriterier för att bli årets julklapp: den representerar den tid vi lever i, den säljer i många exemplar och den har fått ett nyväckt intresse.

Hållbara handlingar undrar dock om inte En köpfri dag-bloggen har ett betydligt bättre förslag på årets julklapp: luftgitarren! Den representerar den tid vi borde leva i. En tid då vi konsumerar mindre, men har lite roligare och mår betydligt bättre. En tid där inte prylar väcker intresse, utan relationer och omsorgshandlingar är det intressanta.

På lördag 28/11 är det för övrigt den internationella kampanjdagen En köpfri dag (Buy Nothing Day). Delta i denna motvikt till Black Friday och adventstidens köphysteri genom att avstå konsumtion för en dag (eller flera).

Livet i konsumtionssamhället

Vi lever i vad som brukar kallas för ett konsumtionssamhälle. Livet i konsumtionssamhället är fyllt av frihet och valmöjligheter, och våra konsumtionsval innebär även en möjlighet till påverkan, och är så en form av maktutövning. Det vi väljer att konsumera eller inte konsumera är dessutom viktigt för vår identitet. ”Du blir vad du äter” heter det ibland. Och man blir ju faktiskt även det man väljer att inte äta. Konsumtionssamhället ger oss en unik möjlighet att forma våra jag och hur de ska träda fram för världen.

Livet i konsumtionssamhället tvingar oss samtidigt till en mängd beslut vi kanske inte bett om att fatta. Till saken hör också att staten delegerat ett inte oansenligt ansvar för konsumtionens konsekvenser till oss enskilda medborgare. Staten förväntar sig nämligen direkt eller indirekt att du och jag ska ta ansvar genom vår konsumtion och så lösa komplicerade samhällsutmaningar som till exempel sociala och ekologiska problem. Ett ansvar som är svårt att bära, inte minst mot bakgrund av att vi sällan har tillräckliga kunskaper för att axla det, kombinerat med att den fria marknaden snarare manipulerar än informerar oss (här tänker jag på reklam jämfört med mer saklig information).

Det ovan sagda är skrivet för att problematisera något som vi nog ofta bara tar för givet genom att leva mitt i det. Kanske kan raderna öppna för ett samtal om livet i konsumtionssamhället, och om konsumentens ansvar och dess gränser. Innebär livet i konsumtionssamhället främst frihet och möjligheter, eller är det mer av ett ok att bära? Vad gör livet som konsument med din och min identitet? Vilket ansvar har du och jag egentligen för vår konsumtion? Har vi ansvaret även om vi inte bett om att få det? Är det rätt och riktigt att staten överlåter överlevnadsfrågor i händerna på oss enskilda medborgare? Om inte, hur skulle ett alternativ kunna se ut?

Rundabordssamtal om klimatfrågan

Stängde nyss av TV:n efter att ha sett SVT:s nya Runda bordet, ett samtalsprogram inriktat på de riktigt stora samhälls- och framtidsfrågorna. Det första avsnittet ägnades glädjande nog åt klimatfrågan och runt bordet satt gästerna Olof Persson, vd och koncernchef Volvo, Karin Bradley, biträdande lektor hållbar stadsutveckling KTH, Johan Rockström, professor i miljövetenskap och föreståndare Stockholm Resilience Centre, Gustaf Arrhenius, professor i filosofi och vd Institutet för Framtidsstudier samt Annika Jacobson, chef Greenpeace Sverige. De bidrog samfällt till ett mycket intressant och uppfordrande men paradoxalt nog också hoppfullt samtal. Programmet rekommenderas varmt med andra ord. Jag har däremot missat Planetens gränser, men vill försöka titta ikapp den serien under veckan som kommer.

Den globala textilindustrin ett år efter katastrofen

Hållbara handlingar har haft en stilla vecka och stillheten fortsätter även under påskhelgen. Fast undantaget bekräftar som bekant regeln. Tidigare på förmiddagen sände Sveriges Radios fördjupande utrikesmagasin Konflikt ett intressant avsnitt om den globala textilindustrin ett år efter katastrofen i Bangladesh, då 1 138 människor dog när fabriken Rana Plaza rasade samman. Jag missade tyvärr sista halva av programmet, men tänker ”lyssna ikapp” via podradion (som du når via länken till avsnittet ovan).

För den som vill veta mer om den globala textilindustrin rekommenderas ett besök på Swedwatch hemsida. Swedwatch är en ideell förening och partipolitiskt obunden researchorganisation vars syfte är att minska sociala och miljömässiga missförhållanden kopplade till svenskrelaterade företags verksamheter i utvecklingsländer. Några andra källor till fördjupade kunskaper i frågan är Fair Trade Center, Clean Clothes Campaign (svenska nätverket Rena kläder hittar jag tyvärr inte någon hemsida till längre) och Föreningen Medveten Konsumtion.

Med önskan om en fin påskhelg. I natt blir påsken dessutom glädjefylld!

Panda Action utan pokal

Idag visar min fru minst en Panda Action-film för sina lågstadieelever. Hon gör det för att prata hållbar utveckling och uppmärksamma Earth Hour, världens största miljömanifestation som genomförs imorgon lördag 29 mars kl. 20.30-21.30.

Inför Earth Hour i Sverige 2014 fokuserar WWF på det man menar är fyra klimatvärstingar: Bilen, Biffen, Bostaden och Börsen. Till varje B finns ett upprop – och till flera av dem en särskild Panda Action-film. Här är filmen som handlar om att sluta köra sönder jorden:

Hållbara handlingar gillar verkligen WWFs satsning för att uppmärksamma klimatfrågan och andra miljöfrågor i skolan. Utifrån just Earth Hour-kampanjen har jag dock en fråga: Varför ber man barn fylla i en önskebubbla för att få en fin pokal? Kan ju verka lite petigt, men är det inte just mindre slöseri och färre prylar som WWF pläderar för i en annan av sina Panda Action-filmer:

Så släck gärna för en ljusare framtid i morgon, men skippa pokalen!

Här följer en uppdatering efter en kontakt med WWF: De pokaler det är tal om är inte fysiska pjäser utan delas ut virtuellt till medlemmar av communityn Panda Planet. Ibland är det skönt att ha fel, att det man reagerar på inte visar sig stämma med verkligheten.

 

 

 

Konsumentens makt och vanmakt

I ett samhälle präglat av konsumtion är det intressant att fundera över vem som sätter ramarna för och styr konsumtionen. Det andra inlägget i serien om konsumtion är därför inriktat på konsumentens makt och vanmakt.

Vilken makt har konsumenter egentligen? Är det fria konsumenter som styr produktionen och utbudet av varor och tjänster genom sin efterfrågan, sina behov, önskemål och prioriteringar? Kan man tala om konsumenter som aktörer med inflytande? Eller är det snarare så att konsumenter är styrda och manipulerade av andras intressen? Av företags och organisationers marknadsföring? Av konsumtionstrender förmedlade av massmedier? Av närståendes och bekantas attityder och förväntningar kring konsumtion? Kan man över huvud taget tala om konsumentmakt? Ja, är konsumenten verkligen herre i sitt eget hus, för att leka lite med ett uttryck hämtat från Freud och psykoanalysen!?

Jag upplever att frågan om konsumentens makt eller vanmakt ibland har en tendens att hamna i något av två diken. Antingen framhålls det att konsumenten är suverän och aktivt ska använda sin makt för att påverka såväl utbudet av varor och tjänster som samhällsutvecklingen. Eller så reduceras konsumenten till ett passivt offer för omständigheter utanför konsumentens egen kontroll. Vi människor behöver visserligen generaliseringar för att göra verkligheten begriplig, men när förenklingarna blir alltför grova döljer det snarare än förtydligar sammanhangen. Och svaret på frågan om konsumenten är suverän eller ett offer är varken självklart eller enkelt.

För egen del tänker jag att enskilda personer, hushåll och samhällsgrupper lever under givna och ibland svårpåverkade strukturella förutsättningar samtidigt som de ständigt ställs inför olika val och möjliga prioriteringar. Utgångspunkten och spelrummet för valen ser dock väldigt olika ut beroende av personens, hushållets eller gruppens socioekonomiska förutsättningar. Fast nästan oavsett hur man har det finns det ofta (men kanske inte alltid) ett visst utrymme att förhålla sig till sin situation och den konsumtion omständigheterna medger (här tänker jag inte bara i ekonomiska termer utan även på konsumtionens sociala sidor och sammanhang). Därför tänker jag att det är lika problematiskt att hävda att konsumenten har allmakt och suveräna valmöjligheter som att mena att konsumenten är helt maktlös och utan alternativ. Det är av den orsaken detta inlägg fått titeln konsumentens makt och vanmakt snarare än konsumentens makt eller vanmakt.

Hur tänker du kring detta? Vad eller vem sätter ramarna för och styr din konsumtion? Använd gärna kommentarsfunktionen för att dela dina funderingar.

Jag konsumerar, alltså är jag

Det sägs att vi lever i ett konsumtionssamhälle. Vad menas med det och vad innebär konsumentmakt? Och om konsumenter kan ha makt, kan man även tala om en konsuments vanmakt? I en serie inlägg kommer jag att diskutera konsumtion ur några olika perspektiv.

Begreppen konsumtion och konsument kan ges olika innebörd. Ordet konsumtion kommer av latinets consumere som betyder förbruka. En gammal och snäv definition är just ”förbrukning” och med konsument menas då en slutanvändare av varor eller tjänster. Idag är det dock vanligt med en bredare och mer komplex förståelse av begreppen. När en person köper en vara eller en tjänst är det inte fråga om en isolerad inköpshandling utan en del av en omfattande process. Denna process rymmer allt från företags och organisationers information och marknadsföring av varor och tjänster, över medvetna och omedvetna impulser och överväganden hos den presumtive konsumenten, till konsumentens köp och bruk av varor och tjänster. Och i vår tids samhälle konsumeras allt. Det är inte bara fråga om varor och tjänster, utan även upplevelser av till exempel natur och kultur är föremål för det vi kallar konsumtion.

Ett annat sätt att närmar sig konsumtionsbegreppet är att anlägga både ett ekonomiskt (materiellt) och ett expressivt (symboliskt) perspektiv. Vi lever i en tid och en del av världen där marknaderna för varor och tjänster är välutvecklade, där det råder ett enormt utbud, intensiv marknadsföring och där människors vardag är kantad av en mängd ekonomiska beslut. Ibland använder vi ordet konsumtionssamhälle för att beskriva detta. På samma gång är ett konsumtionssamhälle ett samhälle där konsumtion också har stor betydelse för människors uppfattning om sig själva och varandra. Konsumtion är här en viktig social markör, något som används för att positionera sig, bygga identitet(er) och skapa mening. ”Jag konsumerar, alltså är jag”, för att leka med René Descartes cogito, ergo sum. Eller lite annorlunda uttryckt: ”jag är/blir det jag konsumerar”.

Utifrån det ovan sagda kan man tala om materiellt och socialt nödvändig konsumtion. Den materiellt nödvändiga konsumtionen innebär de varor och tjänster som är av nöden för den fysiska överlevnaden. Det handlar saker som tak över huvudet, kläder på kroppen och mat i magen. Socialt nödvändig konsumtion är istället de varor och tjänster som är nödvändiga för att följa med i samhällsutvecklingen och passa in socialt. En TV eller dator är kanske inte helt avgörande för den fysiska överlevnaden, men för många är det ändå en social nödvändighet i just vårt land och i vår tid. När man talar om materiellt och socialt nödvändig konsumtion är det dock viktigt att inte ställa begreppen mot varandra. Nej, vanligen är det olika dimensioner som kan kopplas till samma eller liknande konsumtionshandlingar. Det är till exempel alltid fysiskt nödvändigt med mat, men den sociala nödvändigheten i matkonsumtionen styrs av olika normer i olika samhällen, klasser och grupper.

Jag avslutar med några frågor till dig som läsare: Vilken konsumtion är materiellt nödvändig i ditt liv? Hur ser den socialt nödvändiga konsumtionen ut för dig? Vad kan du inte vara utan för det fysiska livets skull? Och vad är omöjligt att undvara om du inte ska avvika i alltför hög grad i relation till andra människor? Använd gärna kommentarsfältet för att dela med dig av dina reflektioner.