Vad söt du är i förkläde

Det händer att jag får frågan varför jag valt att bli hem- och konsumentkunskapslärare. Ännu oftare får jag höra kommentarer av typen: ”vad roligt med en man i det yrket”. Dylika tillrop är kanske inte så konstiga. Andelen män i yrket ligger på cirka tio procent. Jag är också medveten om att yrkesrollen är kvinnligt kodad och att verksamhetsområdet har setts – och fortfarande ses – som en kvinnlig bastion. I mina mest kritiska stunder kan jag dessutom undra om alla verkligen vill att män ska beträda området. Få eller ingen skulle medge det öppet, men det händer att en undran väcks hos mig. Vill verkligen alla män och kvinnor i skolans värld – och i samhället i övrigt för den delen – att könsstereotypa yrkesmönster utmanas och bryts!? Nej, så är det nog inte och det är sannolikt bäst att jag vänjer mig vid att vara något av en främmande fågel i mitt gebit ett bra tag till.

På tal om yrkesrollen och kön så genomförde jag och en kurskamrat en intervjuundersökning med manliga hem- och konsumentkunskapslärare vårterminen 2014. I uppsatsen kom vi bland annat fram till att manliga hem- och konsumentkunskapslärare tvingas hantera ämnets (låga) status och ramfaktorer precis som andra lärare i yrket, men att männen dessutom måste navigera i ett spänningsfält av förväntningar och fördomar, samtidigt som de vill vara könsöverskridande förebilder. En ambivalent situation där männen förhåller sig till den man (inte) vill vara och den man är i ett kvinnligt kodat ämne och yrke.

Under nämnda intervjustudie fick vi ta del av många engagerande berättelser. En av männen i studien vittnade bland annat om hur han fått i det närmaste sexistiska tillrop från kvinnliga kollegor i personalrummet: ”Men oj, vad söt du är i det där förklädet!” Han berättade att han försöker ignorera lärarkollegorna eller bemöter dem med kvickheter och pikar tillbaka. På samma gång insåg han att detta förhållningssätt indirekt kan göra att kollegornas beteende accepteras och befästs. ”Någonstans önskar jag att jag inte vore lika rapp i käften och att jag kanske skulle ta åt mig mer än vad jag gör. För det är nog viktigt att man sätter stopp för sådana här saker. Jag är nog lite […] för lättsam för det. För skulle man vända […] på det och det var en ung tjej som fick de här gliringarna hela tiden och det var killar som höll på, […] det skulle ju inte vara okej någonstans egentligen. Men på något sätt, när det är en kille som får den så är det mer okej, anses det i alla fall.”

Man ska givetvis inte dra generella slutsatser av en enskild persons erfarenheter. Men mot bakgrund av vittnesbördet ovan är det intressant att lyfta fram en situation som uppstod under min senaste VFU-period. Jag har just gått ifrån hem- och konsumentkunskapssalen för att lämna diverse pappersförpackningar till återvinning och i hastigheten har jag glömt att ta av mig ”uniformen”. I korridoren möter jag en av skolans två manliga rektorer. På avstånd halvropar han: ”Vad söt du är i förkläde!” Ridå.

 

Charkprodukter, cancer, klimatet och könsstereotyper

Idag har Världshälsoorganisationen (WHO) presenterat en sammanställning om sambandet mellan konsumtionen av charkprodukter, rött kött och cancer, vilket bland annat DN rapporterar. Det är första gången organisationen klassar livsmedel som direkt cancerframkallande, och till denna kategori räknas nu processade charkuteriprodukter som korv, bacon, skinka och pastejer. Stort intag av rött kött från nöt, gris och lamm anses också kunna orsaka cancer, men här konstateras sambandet som lite mindre tydligt (”orsakar troligen cancer”).

WHO:s sammanställning är en nyhet i den meningen att sambandet mellan köttkonsumtion och cancer skrivs ut så explicit. Fast redan sedan tidigare är Livsmedelsverkets kostråd att vi ska begränsa konsumtionen av kött från nöt, gris och lamm till max 500 gram i veckan och att endast en liten del av dessa bör vara charkuteriprodukter. I sammanhanget ska också framhållas att det är väl känt att köttproduktion slukar betydligt större resurser än odling av vegetabilier och är mycket mer klimatbelastande.

Enligt matvaneundersökningen Riksmaten 2010-11 konsumerar 42 procent av svenska kvinnor och 72 procent av männen mer än 500 gram rött kött och charkuteriprodukter i veckan. En anpassning till kostrådens rekommendationer vore med andra ord en vinst för folkhälsan. Lägg därtill att en minskad köttkonsumtion skulle innebära betydande miljövinster. Ja, bara genom att följa kostråden kan inte minst svenska män göra en viktig insats för sin egen hälsa och mänsklighetens framtida livsbetingelser på planeten. Med sådana givna drivkrafter kan det låta som att saken snart borde vara biff, men med tanke på att köttkonsumtion ofta förknippas med manlighet är nog utmaningen inte alldeles enkel.

Eller så är den det egentligen. Kom igen nu grabbar och gubbar, och tjejer och tanter med för den delen. Ni behöver inte bli helvegetarianer, men minska köttkonsumtionen grejar ni. Ät kött, men gör det med måtta. Nöj er med en portion istället för två. Laga vegetariskt en eller ett par dagar i veckan. Öka andelen vegetabilier på tallriken vid varje måltid. Dryga ut köttfärsen med baljväxter eller rivna morötter går även det. Och kom ihåg att vegetabilier inte är något feminint (men inte heller något maskulint). Det är bara lite godare, hälsosammare och (klimat)smartare mat.