Kontosparande är bra, amorteringar är bättre

Sätt undan pengar så får du trygghet, menar DN:s Maria Croft. Amortera är ännu bättre, anser Hållbara handlingar. Illustration: Pramit Marattha/Pixabay.

I söndagens DN presenterar ekonomireportern Maria Crofts sin bild av hur hushållet på bästa sätt kan möta förmodade räntehöjningar i framtiden. Crofts menar att det är svårt att i längden göra en bra affär på att binda bolåneräntan. ”För det krävs att man prickar in en tidpunkt när den bundna räntan är så pass låg att den ligger under den rörliga räntan under lång tid”. Fast för enskilda hushåll som vill eller måste ha stor trygghet och förutsägbarhet i ekonomin kan det trots allt vara motiverat att binda bolåneräntorna och kanske göra det nu. Crofts huvudsaklig råd lyder dock: Sätt undan pengar så får du trygghet. Hon menar att hushåll kan skapa motsvarande trygghet genom att utgå från en högre ränta redan nu och sätta undan mellanskillnaden till den faktiska rörliga bolåneräntan på ett sparkonto. På så sätt skapar hushållet ett sparkapital att ta av den dag räntorna eventuellt skjuter i höjden och går över den räntenivå hushållet utgår ifrån i sin beräkning. Tipset är att räkna med en framtida ränta på 4-5 procent.

Hållbara handlingar tycker att det är utmärkt att DN lyfter detta kloka alternativ till att binda hushållets bolån. Men även om jag inte är ekonom till ämbetet har jag vissa invändningar mot delar av Crofts förslag. Jag köper tanken på att inte binda bolånen utan bygga upp en buffert istället. Men jag skulle inte välja att placera denna buffert på ett sparkonto i dagsläget (och förmodligen inte heller i framtiden). Istället skulle jag löpande amortera extra på bolånen. Jag skulle göra det eftersom bankernas utlåningsränta är betydligt högre än deras inlåningsränta. Enligt Compricer var den lägsta snitträntan på 3 månader rörlig bolåneränta 1,30 procent (Ålandsbanken) i juli. Samma bank erbjuder just nu 0-0,25 procent i inlåningsränta. Redan där tjänar hushållet alltså på att betala av på skulden snarare än att samla pengar på hög på ett sparkonto, och det även om en räknar med den skattereduktion på 30 procent som hushållet får när det betalar ränta på bolånen. Att amortera extra innebär dessutom att skulden minskar snabbare och att högre bolåneräntor i framtiden inte får samma effekt på hushållets ekonomi. Ytterligare ett argument för att amortera extra är att många hushåll idag sitter med stora skulder. Att minska skuldbördan är i princip aldrig fel, men särskilt angeläget när en är hårt skuldsatt. ”Den som är satt i skuld är icke fri” som tidigare finans- och statsminister Göran Persson så ofta framhöll under krisåren på 1990-talet. Så kontosparande är nog bra, men amorteringar är betydligt bättre.

 

LCHF livsfarligt för den orörlige

LCHF livsfarligt för den orörlige säger livsstilsprofessorn Mai-Lis Hellénius i en intervju i SvD. Hon förespråkar istället föga storsäljande kostråd som mindre portioner, medelhavskost och vardagsmotion. Hållbara handlingar håller helt med och önskar att (ännu) fler konsumenter börjar tänka kritiskt kring hur olika kosthåll påverkar såväl hälsa, plånbok som miljö. Att till exempel äta lite mindre och röra sig aningen mer i vardagen låter kanske inte så spännande och effektivt. Men det är nog bland det enklaste en kan göra för att må bättre, spara en slant och belasta planeten lite mindre. Ja, svårare än så behöver det inte vara att ta ett kliv i riktning mot att leva mer hälsosamt och hållbart.

Ekoeffekten

Vad händer när en familj som inte brukar äta ekologisk mat börjar äta 100 procent ekologiskt? COOP har låtit undersöka saken och presenterar det intressanta resultatet tillsammans med fakta och tips om ekomat på sajten Ekoeffekten. Undersökningen är förvisso liten men ligger i linje med tidigare forskningsresultat på området.

I (reklam)filmen nedan får du möta familjen Palmberg som ingår i undersökningen och höra deras tankar om bekämpningsmedel, hälsa, hushållsekonomi och ekomat.

Undersökningen uppmärksammades för övrigt i Nyhetsmorgon (TV4) för en vecka sedan.

KRAV-fylld prisjämförelse

Veckan som gick släppte KRAV en prisjämförelse mellan konventionell och KRAV-märkt mat. I undersökningen ingick tio olika produkter i nio olika livsmedelsbutiker, med tre av de största butikskedjorna representerade. De livsmedel som ingick i jämförelsen var mjölk, ägg, nötfärs, laxfilé, torskfilé, makaroner, havregryn, gröna ärtor, morötter och potatis.

Den minsta prisskillnaden, 0,28 öre/portion, återfanns mellan KRAV-märkta och konventionellt odlade morötter, medan laxfilé stod för den största differensen med 4,51 kronor/portion. Prisskillnaden mellan de ekologiska och de oekologiska produkterna var alltså inte så stor som man skulle kunna tro. Något som är intressant med tanke på att konsumenters matval ofta handlar om just pris och smak.

På samma gång måste det understrykas att KRAV:s prisjämförelse gäller enstaka varor. Om man lägger ihop flera produkter till en måltid blir differensen givetvis större per måltidsportion. Vissa produkter konsumeras dessutom i betydligt större volymer än andra. Det faktum att ekologiska gröna ärtor är i genomsnitt 0,97 öre dyrare per portion gör nog mindre för en flerbarnsfamilj än att KRAV-märkning fördyrar mjölken med 0,35 öre/glaset. Att påstå att undersökningen bevisar att alla har råd att köpa KRAV-märkt vore därför alltför onyanserat.

Det finns hushåll som kan prioritera ekologisk mat i alla eller nästan alla lägen. Men det finns också hushåll som har det väldigt knappt och sällan får matbudgeten att gå jämnt ut, och det även om man systematiskt väljer de billigaste av de konventionella alternativen. Så istället för kravfylld eko-elitism förespråkar Hållbara handlingar uppmaningar som: gör det bästa du kan utifrån din och hushållets situation. Att göra någonting är bättre än att göra ingenting. Och kan man inte köpa ekoprodukten kan man i alla fall tala för varan!

Kan högstadieskolan kan hushållet

Just nu gör jag verksamhetsförlagd utbildning (VFU, läs praktik inom lärarprogrammet) på en högstadieskola i Uppsala kommun. I morse fick klassen som min handledare är mentor för återkoppling från skolans matråd. Eleverna som rapporterade berättade bland annat att skolan gått från 20 till 8 kg slängd mat per dag när frågan om matsvinn särskilt uppmärksammades för ett tag sedan. Svinnet mer än halverades alltså, och 12 kg mat mindre i soptunnan varje dag innebär många sparade portioner varje vecka. Något både miljön och kommunens ekonomi tjänar på.

Resultatet visar vilka stora möjligheter till resurshushållning och miljövinster det finns bara genom att börja tänka på och undvika onödigt matsvinn. Och om en högstadieskola kan mer än halvera sitt matsvinn, vad borde då inte många hushåll kunna göra!?

Gröna sköna busskurer

Att resa med kollektivtrafiken är ett hållbart val, både för miljön och plånboken. Flera av Uppsalas stadsbussar går dessutom på biogas och några är elhybrider. Upplands Lokaltrafik (UL) jobbar även på att anpassa motorer och dieseltankar för drift med ren biodiesel. UL har därtill det ambitiösa målet att vara helt fossiloberoende till år 2020.

Som ett litet steg på vägen mot en ännu mer hållbar kollektivtrafik och en förbättrad stadsmiljö invigdes idag Uppsalas första busskur med sedumtak. Företaget JCDecaux och Uppsala kommun siktar på att det i framtiden ska bli totalt ett trettiotal busskurstak täckta med fetknopps- och fetbladsväxter. Ett småskaligt men intressant projekt, då takvegetationen minskar trafikbullret, absorberar avgaser och tar hand om regnvatten.

 

rEKOrdsommar med steg i rätt riktning

Det har varit en rekordsommar och då tänker jag inte bara på solen och värmen. Ekologiska livsmedel har också varit heta. Den stora morgontidningen har berättat om detta i artiklar som Ekologiska drycker vinnare på Systemet, Klart fler antioxidanter i ekomat och Rekordstor efterfrågan på ekologisk mat i år. Men husorganet har även förmedlat nyheten (nåja, så nytt eller överraskande var det väl inte) att Hushållen kastar tusentals kronor rakt i soptunnan genom att slänga ätbar mat.

Att prioritera ekologiska varor och minska på matsvinnet är två bra vägar till en mer hållbar livsmedelskonsumtion. Alla hushållskassor mäktar inte med att göra en radikal omställning till eko, men nästan varje hushåll kan ta ett, ett par eller flera steg i rätt riktning. Ja, om man lever under  knappa förhållanden så kanske ekomaten måste stå tillbaka, men man kan göra desto mer på matsvinnsfronten och samtidigt spara en hel del pengar.