Vad söt du är i förkläde

Det händer att jag får frågan varför jag valt att bli hem- och konsumentkunskapslärare. Ännu oftare får jag höra kommentarer av typen: ”vad roligt med en man i det yrket”. Dylika tillrop är kanske inte så konstiga. Andelen män i yrket ligger på cirka tio procent. Jag är också medveten om att yrkesrollen är kvinnligt kodad och att verksamhetsområdet har setts – och fortfarande ses – som en kvinnlig bastion. I mina mest kritiska stunder kan jag dessutom undra om alla verkligen vill att män ska beträda området. Få eller ingen skulle medge det öppet, men det händer att en undran väcks hos mig. Vill verkligen alla män och kvinnor i skolans värld – och i samhället i övrigt för den delen – att könsstereotypa yrkesmönster utmanas och bryts!? Nej, så är det nog inte och det är sannolikt bäst att jag vänjer mig vid att vara något av en främmande fågel i mitt gebit ett bra tag till.

På tal om yrkesrollen och kön så genomförde jag och en kurskamrat en intervjuundersökning med manliga hem- och konsumentkunskapslärare vårterminen 2014. I uppsatsen kom vi bland annat fram till att manliga hem- och konsumentkunskapslärare tvingas hantera ämnets (låga) status och ramfaktorer precis som andra lärare i yrket, men att männen dessutom måste navigera i ett spänningsfält av förväntningar och fördomar, samtidigt som de vill vara könsöverskridande förebilder. En ambivalent situation där männen förhåller sig till den man (inte) vill vara och den man är i ett kvinnligt kodat ämne och yrke.

Under nämnda intervjustudie fick vi ta del av många engagerande berättelser. En av männen i studien vittnade bland annat om hur han fått i det närmaste sexistiska tillrop från kvinnliga kollegor i personalrummet: ”Men oj, vad söt du är i det där förklädet!” Han berättade att han försöker ignorera lärarkollegorna eller bemöter dem med kvickheter och pikar tillbaka. På samma gång insåg han att detta förhållningssätt indirekt kan göra att kollegornas beteende accepteras och befästs. ”Någonstans önskar jag att jag inte vore lika rapp i käften och att jag kanske skulle ta åt mig mer än vad jag gör. För det är nog viktigt att man sätter stopp för sådana här saker. Jag är nog lite […] för lättsam för det. För skulle man vända […] på det och det var en ung tjej som fick de här gliringarna hela tiden och det var killar som höll på, […] det skulle ju inte vara okej någonstans egentligen. Men på något sätt, när det är en kille som får den så är det mer okej, anses det i alla fall.”

Man ska givetvis inte dra generella slutsatser av en enskild persons erfarenheter. Men mot bakgrund av vittnesbördet ovan är det intressant att lyfta fram en situation som uppstod under min senaste VFU-period. Jag har just gått ifrån hem- och konsumentkunskapssalen för att lämna diverse pappersförpackningar till återvinning och i hastigheten har jag glömt att ta av mig ”uniformen”. I korridoren möter jag en av skolans två manliga rektorer. På avstånd halvropar han: ”Vad söt du är i förkläde!” Ridå.

 

Svensken allt fetare

Enligt en prognos från Världshälsoorganisationen (WHO), som Sveriges Radio rapporterar om idag, riskerar nästan var fjärde svensk att lida av fetma år 2030. Vi står inför en tickande folkhälsobomb och det krävs krafttag för att komma åt problemet. Två relativt enkla sätt att vända utvecklingen är förbättrade kostvanor och mer av vardagsmotion. Här är Livsmedelsverkets nya och mer gröna kostråd en god hjälp på vägen. Den intresserade kan också stämma av sina kostvanor mot nämnda myndighets snabbtest Matvanekollen.

Det är dock viktigt att diskussionen om hur fetmaepidemin (om man nu ska använda det begreppet) kan hejdas inte leder till en ökad stigmatisering av överviktiga och feta personer. För precis som Mai-Lis Hellenius, professor vid Karolinska institutet, säger i radioreportaget så är övervikt och fetma kopplat till faktorer som rör klass och utbildning. Därför blir det fel och orättvist om man enbart pekar på individens ansvar i dylika frågor. Nej, analysen och insatserna måste både vara bredare och mer djuplodande än så. Och jag har sagt det förr och kommer att säga det igen: En utökad hem- och konsumentkunskapsundervisning i grundskolan (och varför inte även i gymnasieskolan) är en viktig bit när åtgärdspusslet ska läggas!

Ett skolämne fett rätt i tiden

Förra torsdagens Vetandets värld i P1 handlade om hur den globala fetmaepidemin ska tacklas. Ett akut ämne då mänskligheten bokstavligen är på väg att äta ihjäl sig. Globalt sett är nämligen mer än 2 miljarder människor feta eller överviktiga. I Sverige har antalet feta personer fördubblats sedan 1990-talet och utgör nu 12 procent av befolkningen. Idag bär nästan varannan svensk på fetma eller övervikt. Denna fetmaepidemi orsakar stort mänskligt lidande och skenande samhällskostnader genom vällevnadssjukdomar som typ 2-diabetes, fettlever, njursvikt, hjärt-kärlsjukdom och cancer.

I programmet diskuterades olika sätt att stoppa fetmaepidemins framfart. Ett huvudspår tycks vara samverkan mellan länder samt mellan myndigheter och företag med syfte att göra det enklare och billigare att äta nyttigt och svårare och dyrare att äta fet, salt och söt mat. Stephan Rössner, professor emeritus i hälsoinriktad beteendeforskning, framhöll också vikten av ett nationellt kunskapscentrum på området. Som blivande lärare saknade jag dock skolan som en möjlig aktör i sammanhanget och ämnet hem- och konsumentkunskap som en resurs i arbetet för en förbättrad folkhälsa.

Hem- och konsumentkunskap är ett skolämne som borde vara fett rätt i tiden. I praktiken är det dock grundskolans minsta undervisningsämne med ynka 118 timmar i timplanen. Tilldelningen av timmar kan jämföras med ämnen som idrott och hälsa (500 timmar), slöjd (330 timmar), bild och musik (220 timmar vardera) eller elevens val (382 timmar). Denna snedfördelning av timmar mellan olika praktisk-estetiska ämnen är ologisk, och med tanke på fetmaepidemin blir den ännu mer svår att förstå. Mot bakgrund av att övervikt och fetma ökar föreslog förvisso den tidigare alliansregeringen en förstärkning av grundskolans hälsoundervisning med 100 timmar, men valde att förlägga satsningen helt till ämnet idrott och hälsa. Min intention är inte att ställa skolämnen mot varandra, men jag anser att skolpolitiker och många andra visar stor okunskap när de missar eller bortser ifrån den potential som finns i ämnet hem- och konsumentkunskap. Ge gärna fler timmar till ämnet idrott och hälsa, men utöka samtidigt undervisningstiden i det av grundskolans ämnen som behandlar hälsa, ekonomi och miljö med utgångspunkt i hemmets handlingar!

Grönaste Bloggarna 2014

greenmatch-awward-blog

GreenMatch har nominerat de 60 Grönaste Bloggarna 2014 och det är uppmuntrande att Hållbara handlingar finns med på listan över gröna inspiratörer, hållbara företag och klimatsmarta organisationer. Gemensamt för bloggarna är att GreenMatch anser att de genom sina hemsidor bidrar till upplysning, ökad information och god debatt för en grön utveckling av vår planet. Jag ska göra vad jag kan för att Hållbara handlingar ska fortsätta i den andan.

Vardagen inte allt, men nära nog

”Varför vill du bli hem- och konsumentkunskapslärare?” Jag får frågan med jämna och ojämna mellanrum, och svaret jag ger innehåller oftast något om glädjen i hemmets olika handlingar och vikten av hållbar utveckling.

Nyligen lyssnade jag på Sara Danius vinterprogram i P1. I programmet berättar litteraturprofessorn och ledamoten av Svenska Akademien om sin pågående cancerbehandling, men hon kommer även in på de vardagliga handlingarnas betydelse när livet är svårt. Hon återger några samtal med sin vän psykiatern, och hur hon med tiden kommit på hur han förmedlar ett välgörande budskap när han ofta är exalterat upptagen av matlagning och måltider.

Danius tolkning av sin väns outtalade budskap är som en lovsång till ämnet hem- och konsumentkunskap. Så här lyder den: ”Omsorgen om vardagen. Omsorgen om maten och måltiderna. Omsorgen om dem som står oss nära. Vardagen är kanske inte allt vi har, men inte långt därifrån.”

 

 

 

Klargörande om underårigas nätköp

I dagens DN skriver Maria Crofts om föräldrars rätt att häva barns nätköp. En angelägen men svårgreppad konsumentfråga som förtjänar uppmärksamhet. För även om underåriga inte kan ingå rättsligt bindande avtal på egen hand är det inte förbjudet för företag att sluta avtal med personer under 18 år. Fast utan förmyndarens (föräldrar fungerar vanligen som sina omyndiga barns förmyndare) samtycke är avtalet inte bindande. Så ser rättsläget ut. Inte så lätt för konsumenten att hänga med i de lätt inkonsekventa juridiska svängarna. Just därför vill jag tipsa om Crofts någorlunda klargörande artikel.

Grundskolans minsta ämne måste bli större

Ämnet hem- och konsumentkunskap och dess position i den svenska grundskolan (och möjliga plats i gymnasieskolan) debatteras sällan i offentligheten. Konstigt med tanke på hur aktuella frågor om mat, konsumtion och hållbar utveckling är i vår tid. Inte desto mindre roligt och viktigt när förtroendevalda (oavsett färg) engagerar sig.

Den debattartikel – Mer hemkunskap i skolan skulle ge mindre matsvinn – jag nyss läste skrevs av Johan Hultberg (M) i augusti i år. Är han ensam om sin uppfattning eller finns det fler politiker som vill verka för ett ökat utrymmet för ämnet hem- och konsumentkunskap i skolan?!

Rubriksättaren på Aftonbladet skulle dock behöva en lektion. Ämnet heter hem- och konsumentkunskap (Hkk) numera!