Hållbart fiske i Meny

Vad är ok att äta från sjöar och hav? Hur är egentligen läget för gös, torsk, lax, ål, västkusträka och jätteräka? Vad innebär märkningarna MSC, ASC och KRAV? Och hur värdera kritiken mot WWFs Fiskguiden? Lyssna på veckans Meny i Sveriges Radio P1 om du är det minsta intresserad!

Fiskguiden 2016 – god vägledning i fiskdisken

Nu är den här, WWFs Fiskguiden 2016. Ett smidigt verktyg för den som vill göra medvetna val av fisk och skaldjur, och så bidra till ett mer hållbart fiske och vattenbruk.

En nyhet i år är att västkusträkan får grönt ljus. Ja, numera är hela det svenska räkfisket MSC-certifierat. Från forskarhåll kommer dock stark kritik mot att svensk djuphavstrålning miljömärks på detta sätt. En annan nyhet i Fiskguiden 2016 är att Östersjötorsken tilldelas gult och rött ljus. Torsken mår återigen sämre och det gäller att äta den med måtta och välja fisk med rätt ursprung. Tack WWF för denna viktiga vägledning!

WWFs Fiskguiden 2016 lista

WWFs Fiskguiden 2016 – listor med färgmarkeringar samt förkortningar för ursprung och fiskeredskap.

MSC, ASC och KRAV – vad betyder förkortningarna och vad innebär märkningarna? Här kan du läsa mer om miljömärkning av fiske!

Torskrekord och valet i fiskdisken

En tredjedel av det globala fisket är inte biologiskt hållbart. Men det finns exempel som ger visst hopp om att utvecklingen går att vända. Idag rapporterar nämligen Sveriges Radio om rekordfångster av torsk i Nordnorge. I reportaget framkommer det att bestånden inte har varit lika stora och välmående på hundra år, och att det är norska och ryska myndigheters samarbete om torskkvoterna sedan 1980-talet, och nät som släpper igenom småfisk, som gett detta fina resultat. När EU nu står inför att klubba en ny fiskförvaltningsplan för Östersjön utgör dock torskkvoterna en knäckfråga, samtidigt som forskare menar att fisketrycket måste minskas om Östersjötorsken ska kunna återhämta sig på sikt. Förhoppningsvis går EU på forskarnas linje.

När jag läser om torsk i WWFs Fiskguide framstår läget som problematiskt för många bestånd. I fiskguiden utvärderas fisket utifrån tre grundläggande principer: beståndets situation, fiskeredskapens ekologiska påverkan och förvaltningen. Här är det endast torsk som är fångad med långlina och garn i Barents hav som får grönt ljus (= ät gärna). Om torsken är fångad i nordvästra Atlanten, trålad i Nordsjön, Skagerrak, Kattegatt eller västra Östersjön, eller är Norsk kusttorsk anser WWF att man ska låta bli att köpa den. Och man ska vara försiktig med torsk som är fångad i östra Östersjön, garnfångad i västra Östersjön eller trålad i Barents hav. Ja, det är många reservationer och en hel del detaljer att hålla koll på.

Ett enkelt råd är därför att spana efter märkningarna MSC, ASC och KRAV när du handlar torsk och andra läckerheter från havet. Genom att välja certifierade fiskar och skaldjur bidrar du till att stoppa utarmningen av haven och minska utsläppen från odlingar.

Torsk. Foto: Paul Sunters/WWF.

Torsk. Foto: Paul Sunters/WWF.

Fiskguiden 2015 är här

Så var den här, WWFs fiskguide 2015. Guiden omfattar ett 50-tal fiskarter, där cirka hälften har grönt ljus. Förra årets upplaga av fiskguiden skapade rejäl debatt kring västkusträkan. Och eftersom alla nordhavsräkor, förutom dem från Barents hav, har fortsatt rött ljus drog diskussionen igång igen idag. P4 Väst rapporterar om fiskhandlare på Smögen som inte förstår beslutet bakom märkningen, och UNT berättar om fiskhandlare i saluhallen i Uppsala som inte låter guiden få direkt genomslag i utbudet. Något som lätt försvinner i diskussionen är orsakerna till WWFs beslut. Det röda ljuset beror på att kontrollen av dumpning av småräkor är fortsatt dålig och att det finns brister i förvaltningen av västkusträkan. När kritiken nu återkommer kanske det är dags för näringen att dra öronen till sig och verkligen göra något åt problemen!?

En nyhet i årets upplaga av fiskguiden är att ASC-certifierade tropiska jätteräkor för första gången får grönt ljus, liksom MSC-märkta havskräftor från Kattegatt och Skagerrak. Hållbara handlingar hoppas dock att svenska konsumenter inte tolkar detta som att det är fritt fram att äta alla jätteräkor och havskräftor. Minns alltså att det gröna ljuset bara gäller certifierade odlingar och fisken! För att hålla rätt på detta och annat som rör ett hållbart fiske är det positivt att Fiskguiden nu kan laddas ner som app i mobilen. Men för den som inte har tillgång till guiden elektroniskt eller på annat sätt finns det ett enkelt råd som är lätt att följa: Köp fisk och skaldjur märkta med MSC, ASC eller KRAV, de har nämligen alltid grönt ljus i WWFs fiskguide!  

Jätteräkor odlas på Uppsalaslätten

Jag tillhör den minoritet som aldrig blivit golvad av gambas. Av miljöskäl har det dessutom varit enkelt att skippa scampi. Trots mitt ointresse och min kritiska inställning måste jag säga att det är väldigt glädjande att företaget Vegafish är på gång med odling av jätteräkor i både Uppsala och Bjuv. För jag vet hur många som älskar dessa tropiska räkor, men önskar se en mer hållbar odling än den som drivs genom skövlade mangroveskogar. I sammanhanget är det dessutom en fin bonus att Vegafish satsar på bassänger som är uppvärmda av billig spillvärme och att räkornas foder kommer att bestå av restprodukter från jordbruket.

Det är med andra ord bara att gratulera Vegafish till en vad det verkar både hållbar och lukrativ affärsidé. Den möjliga hake jag kan se är att försäljningen av jätteräkor kan få ett generellt uppsving när ryktet om de mer hållbara läckerheterna når ut i stugorna. Ja, i värsta fall tänker många att ”jaha, då är det alltså grönt ljus att äta scampi nu” och funderar inte längre över hur räkorna odlats. Håll därför utkik efter märkningarna MSC, ASC och KRAV när du handlar jätteräkor också i framtiden. Och du, glöm inte att fråga efter hållbara alternativ även på restaurangen!

Räkommendationen och försiktighetsprincipen

Jag är ingen riktig fena på fiskefrågor, men efter att ha lyssnat på morgonekots rapportering om den svenska räkkonsumtionen kan jag inte sluta mig som musslan utan måste säga något öppet.

Det har gått lite drygt en månad sedan Världsnaturfonden (WWF) kom med en uppdatering av sin konsumentguide, Fiskguide 2014. En av förändringarna mot tidigare var att nordhavsräkan fått så kallat rött ljus och att detta gällde alla nordhavsräkor förutom räkor från Barents hav. WWF framhöll att den förändrade rekommendationen i första hand berodde på dåliga beståndsuppskattningar, risk för överfiske, dumpning av små räkor i havet, otydlig förvaltning och kontroll.

WWFs ändrade rekommendation för svenska räkor väckte starka reaktioner. Det var väl inte oväntat att fiskerinäringen skulle slå bakåt, men även jordbruksminister Eskil Erlandsson och Havs- och vattenmyndighetens generaldirektör Björn Risinger ryckte ut och stöttade det svenska räkfisket med olika uttalanden. Ett inslag i SVTs Västnytt fångade på ett bra sätt konflikten mellan ett hävdande av rätten att utnyttja lagliga fångstkvoter och en mer långsiktigt inriktad försiktighetsprincip. Debatten rymde även vissa mer nyanserade pro-räka-inlägg, bland annat av biologen och författaren Stefan Edman.

Idag kom så nyheten att WWF:s rödlistning av räkor fiskade i Skagerrack och Kattegatt inte har givit någon effekt, i alla fall inte på kort sikt. Enligt Peter Källström, ordförande i Svenska Fiskhandelsförbundet, har försäljningen inte fallit utan snarare ökat något. Och i intervjun i morgonekot tillägger han: ”Konsumenterna efterfrågar svenska räkor. Man vill ha det som är lokalt fiskat och det som är närproducerat.”

Jag kan för lite om det svenska räkfisket och hållbart fiske för att kunna uttala mig bestämt i frågan. Men så mycket vet jag att det är långt ifrån säkert att det är den fisk och de skaldjur som är fångade och fileade/skalade i närområdet som är de bästa ur synvinkeln hållbar utveckling. Det kan till exempel vara mer resurseffektivt att låta handfilea norsk fisk i Asien än att göra det maskinellt i Skandinavien, och i denna kalkyl ingår såväl fiskets som transporternas utsläpp av växthusgaser.

Frågan om hållbart fiske är väldigt komplex och när debattens vågor går höga är det svårt att veta vem man ska lyssna på som konsument. En möjlig hållning är att låta sig vägledas av försiktighetsprincipen. Om det finns indikationer på att en produkt eller ett beteende inte är långsiktigt hållbart kan det vara skäl nog att dra öronen till sig och ändra sina vanor. I fallet med nordhavsräkan har det fått mig att luta åt att följa WWFs rekommendation, även om en av mig respekterad auktoritet som Stefan Edman förespråkar något annat. Och när Edman talar om WWFs rekommendation som ett hot mot räkan som ”kronjuvelen i Göteborgs och Bohusläns varumärke” får det mig att undra om det inte är hög tid att utveckla och stärka varumärken med hjälp av andra medel än dem som bygger på en mer eller mindre ohållbar exploatering av djur och natur?!

Fina fisken

Det händer att jag blir tillfrågad om tips på lättlagade och goda fiskrätter. På min tallrik är en god fiskrätt en måltid som både smakar gott och som kan ätas med någorlunda gott samvete. För fisk och skaldjur finns minst två relevanta och vanliga märkningar som kan hjälpa konsumenten att göra hållbara val:

– Marine Stewardship Council (MSC) är en internationell märkning som utvärderar de biologiska effekterna av fisket utifrån arternas bestånd och det övriga marina ekosystemet (främst havsbottnar). Certifieringen beaktar även frågan om bifångstens sammansättning. MSCs blå miljömärke gör ett bättre miljöval enkelt i butik och på vissa restauranger.

MSC - certifierat hållbart fiske

MSC – certifierat hållbart fiske

– KRAV är en svensk märkning vars regler för vildfångad fisk motsvarar MSCs. Men KRAV har dessutom några mer tekniska områden som bland annat rör motor, bränsle och kemikalier som används ombord på fiskebåtarna. KRAV kan därtill märka odlade vattenbruk, vilket MSC inte gör. KRAVs logga tror jag de flesta känner till.

Varken MSC eller KRAV inkluderar uttryckligen klimataspekten i sina respektive märkningar. Fast fiskets klimatpåverkan mäts till viss del indirekt eftersom märkningarna tar hänsyn till beståndens situation, som påverkar utsläppen av växthusgaser från fisket på ett tydligt sätt.

En del producenter anger fiskemetoden på förpackningen. Som konsument kan man dessutom ställa frågor till handlare och producenter om fiskemetoder. De transporter som krävts för beredning av fisk och skalning av skaldjur deklareras dock sällan på förpackningen.

Utöver miljömärkning och förpackningsinformation finns även WWFs Fiskguide. I guiden markeras fisk- och skaldjursarter som gröna (”smaklig måltid”), gula (”var försiktig med”) eller röda (”låt bli”). Konsumentguiden anger också vilka fisk- och skaldjursarter som finns miljömärkta. Råden baseras på en bedömning av beståndets status, artens biologi, rådande fiskeriförvaltning, bifångster i fisket och fiskets påverkan på ekosystemet. WWFs Fiskguide finns även som app för smartphones.

Så tillbaka till frågan där inlägget startade. Jag har börjat rekommendera kokboken Blå fisk som svar på den. Enligt MSC riktar sig boken till ”redan frälsta fiskälskare och till dig som vill testa att laga fisk och skaldjur för första gången”. Behöver jag säga att alla recepten är baserade på fisk och skaldjur som finns MSC-märkta!?