Vi är fria mobilister

Föreningen Gröna Bilister släppte nyligen konsumentguiden Mobilisten – goda idéer för moderna bilister. Inspirerande läsning för den som vill resa klimatsmart och samtidigt bidra till mer hållbar städer. I guiden kan en bland annat läsa:

Mobilitet handlar om tillgänglighet och att du som resenär ska kunna ta dig till en bestämd plats vid en bestämd tid, utifrån det resslag som passar bäst utifrån dina preferenser. Mobilitet kan även handla om att inte resa alls utan istället att mötas digitalt.

En mobilist reser klimatsmart, när det är nödvändigt och ställer inte transportslag mot varandra. Snarare har mobilisten nytta av hela resepaletten; sin cykelnyckel, sitt kollektivtrafikkort, sitt körkort, bilpoolskort och kanske det viktigaste av allt – sin mobiltelefon med appar och uppkoppling.

I mitt hushåll är vi mobilister sedan ett par år tillbaka. Hade inte koll på begreppet men det stämmer uppenbarligen på vår livsstil. Våren 2016 sålde vi MOSe, vår bensindrivna Renault Clio. Ett val varken vi, plånboken, klimatet eller stadsmiljön vi lever i ångrar. Sedan dess rör vi oss flexibelt mellan olika trafikslag och reser sällan med bil. Vi använder kollektivtrafik som tåg och buss, cyklar, går, samt nyttjar bilpool, hyr eller lånar bil vid behov. Det fungerar hur bra som helst och vi slipper dessutom bilägandet baksidor som däckbyten, biltvätt, dyra servicebesök och jakten på parkeringsplatser. Att äga bil innebär förvisso en stor frihet, men frågan är om inte frihetskänslan av att slippa egen bil är minst lika stor!? Vi är fria mobilister!

Annonser

Gatusmart och kliMATklok odling

Det händer mycket spännande vad gäller hållbar urban matproduktion. Begreppet Urban Gardening, stadsnära odling, började höras i Sverige för ungefär tio år sedan och fenomenet växer så det knakar. Idag snackar vi inte bara kreativ balkongodling, vertikla odlingslösningar på små eller oväntade ytor, nyetablering av kolonilotter på ödetomter eller takterrasser som omvandlas till sköna och produktiva oaser. Nu börjar även mer storskaliga och innovativa entreprenöriella projekt mogna fram. Exempel på sådana gatusmarta och klimMATkloka odlingsinitiativ är Plantagons agritechture, Urban Oasis hydroponiska odlingar i Stockholm och Stadsjords pilotanläggning för akvaponik i Göteborg.

Plantagon World Food Building. Foto: Plantagon.

Plantagon har på kort tid skapat uppmärksamhet med flera offensiva initiativ för storskaliga urbana odlingar i Sverige. Med agritechture menas en kombination av agrikultur, innovativ teknologi och arkitektur. I februari blir 350 kvm garage under DN-skrapan på Kungsholmen i Stockholm ett växthus med vertikal grönsaksodling. Företaget har som mål att ha tio liknande anläggningar för härodling igång i Stockholmsområdet år 2020. Ett annat pilotprojekt är på gång att förverkligas i Linköping. Där ska företaget bygga 60 meter höga Plantagon World Food Building. Ett hus som kombinerar kontorsutrymmen med ett vertikalt växthus. Projektet har tilldelats det prestigefyllda priset The International Architecture Awards 2016.

Malarten Clarias är god, rik på omega 3 och växer fort. Just därför mycket lämpad för akvaponisk odling. Bild: Stadsjord.

Hydroponik är en yt- och resurseffektiv odling av växter i vatten utan jord, med näring tillgänglig direkt i vattnet. Växterna kräver visserligen ljus, men solljus kan ersättas med LED-lampor. Det möjliggör odling i andra miljöer än de konventionella. Foodtechföretaget Urban Oasis har just som idé att nyttja oanvända underjordiska utrymmen i större städer till växthus under marknivå. Ett pilotprojekt har redan inletts under ICA Kvantum i Liljeholmen, Stockholm, med mål att kunna sälja lokalt odlade grönskar året runt.

Akvaponik, en kombination av fisk- och grönsaksodling, är inte en utopi utan kan snart vara en högintressant pusselbit inom urban matproduktion. Här matchas konventionell akvakultur (odling av fisk, skaldjur eller alger i bassänger) med hydroponik i en symbiotisk miljö. Den avföring som ansamlas i vattnet vid traditionell akvakultur – och som till slut blir giftig för vattendjuren – leds till ett hydroponiskt system där den bryts ner av kvävefixerande bakterier och blir till näring för växterna. Det renade vattnet återförs sedan till fiskarna. I Slakthusområdet i Göteborg utvecklar Stadsjord en pilotanläggning för ändamålet. Fler är på gång i Lerum och i Hyllie i Malmö. Enligt Stadsjords beräkningar kan en akvaponisk anläggning på 50 kvm förse 100 personer med fisk och grönsaker. Dylika fisk- och grönsaksodlingar vore fullt möjliga att etablera i vanliga bostadshus. Med ett eventuellt statligt stöd från 2019 kan det bli verklighet förr än vi anar.

Det var tre konkreta exempel på den mer storskaliga urban matproduktion som är på gång. Ja, det verkar växa så att det knakar i branschen. En häftig och hoppingivande utveckling som det blir spännande att följa framöver. Och som nybliven pescetarian blir jag lite extra nyfiken på akvaponik. Kanske i en källare nära mig så småningom!?

Gröna sköna busskurer

Att resa med kollektivtrafiken är ett hållbart val, både för miljön och plånboken. Flera av Uppsalas stadsbussar går dessutom på biogas och några är elhybrider. Upplands Lokaltrafik (UL) jobbar även på att anpassa motorer och dieseltankar för drift med ren biodiesel. UL har därtill det ambitiösa målet att vara helt fossiloberoende till år 2020.

Som ett litet steg på vägen mot en ännu mer hållbar kollektivtrafik och en förbättrad stadsmiljö invigdes idag Uppsalas första busskur med sedumtak. Företaget JCDecaux och Uppsala kommun siktar på att det i framtiden ska bli totalt ett trettiotal busskurstak täckta med fetknopps- och fetbladsväxter. Ett småskaligt men intressant projekt, då takvegetationen minskar trafikbullret, absorberar avgaser och tar hand om regnvatten.