Ohållbara bekännelser

Jag försöker ändra mitt vardagsbeteende på en rad områden för att leva mer hållbart. Denna ambition rymmer även en strävan efter progression, efter ständig förbättring. För jag blir aldrig färdig med hållbar utveckling. Nedslående? Jag ser det mest som en angelägen och uppfordrande utmaning, och en möjlighet till livslångt lärande.

I inledningen ovan låtar jag kanske aningen präktig och självbelåten. Poängen med det här inlägget är emellertid inte att framhålla min egen förträfflighet, snarare motsatsen. Jag misslyckas nämligen ofta i min strävan. Och om sanningen ska fram – och det ska den om det ska bli någon hållbar utveckling – så finns det områden och beteenden där jag inte ”ställer om” även om jag vet vad jag borde göra. ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.” (Rom 7:19)

Ett av de ohållbara beteenden jag har på mitt samvete rör lampor och belysning. I mitt hushåll är vi nämligen väldigt förtjusta i lampor och kompromissar ogärna på området. Att sätta en LED- eller lågenergilampa i viss armatur har tagit emot. Och när glödlamporna började fasas ut så tillhörde vi faktiskt hamstrarna. Ja, vi har ett helt litet lager med glödlampor här hemma (nej, vi säljer dem inte).

Taklampa i köket

Taklampan i vårt kök. Det tar emot att byta bort de vackra glödtrådarna.

Det var en ohållbar bekännelse från mig och mitt hushåll. Hur ser det ut hos dig? Vilka ohållbara lik har du i hushållets garderob? På vilka områden eller med vilka vardagsbeteenden gör du inte det goda som du vet att du borde för en mer hållbar utveckling? Jag är nyfiken på din berättelse om ohållbarhet. Bekänn gärna i kommentarsfältet!