Det händer när du vilar

Vi lever i en tid av stora hot och svåra utmaningar. De senaste dagarnas händelser i Paris förskräcker och väcker avsky. Moskébränderna i flera svenska städer likaså. Vi ställs mot dem på ett farligt sätt, rädslor och fientlighet eskalerar både i världen och här hemma. Lägg till detta de allvarliga miljö- och klimathot som du och jag, och världens ledare, inte tycks kapabla att möta på ett tillräckligt radikalt sätt. Ja, vissa dagar känns mörkret kompakt (när jag skriver detta nås jag av uppgiften om att två personer förmodas döda i ytterligare ett gisslandrama i Paris).

Mot bakgrund av det ovan sagda verkar det kanske lite märkligt att skriva ett inlägg om behovet av vila och nyttan av bokläsning. Är det inte på barrikaderna kampen nu måste föras? Jo, nog är det så att vi som tror på demokrati, tolerans och människors lika värde måste vara beredda att kämpa för vår övertygelse och är skyldiga att höja våra röster för andra människors rättigheter i en tid som denna. Behovet av enveten kamp gäller även strävan efter en mer hållbar livsstil. Nu och framöver är det handling som räknas på en rad områden.

Samtidigt tror jag att denna kamp måste grunda sig i och hämta kraft från stunder och perioder av vila och besinning. Hoten och utmaningarna kräver förvisso både mod och handlingskraft, och det vore fegt att dra sig undan när världen som mest behöver oss. Men även goda krafter behöver fyllas på, både för att orka och för att vara tillräckligt klarsynta. Kampen vinner nämligen inte på att likriktas eller förhastas. Det är bråttom, men all handling behöver växa ur eftertanke för att inte bli kontraproduktiv eller springa in i återvändsgränder.

På mitt nattduksbord ligger Det händer när du vilar av Tomas Sjödin. Boken är ännu oläst, men i mötet med nyhetsflödet dessa dagar tänker jag att det är hög tid att ge den tid och mentalt utrymme. Inte för att dra mig tillbaka från eller förneka världen, men för att söka vettiga proportioner mellan vila och aktivitet – vilket jag tänker är en förutsättning för hållbar och framåtsyftande verksamhet. Världen vilar förvisso inte medan jag ägnar mig åt en bok, fast mina möjligheter att bidra till världens fred ökar om jag har frid i mitt eget liv.

Det händer när du vilar

Tomas Sjödins Det händer när du vilar ska få komplettera nyhetsflödet under en tid framöver.

 

 

 

Fred är vägen till fred

Idag är det första söndagen i advent. Advent betyder ankomst och i gudstjänsten sjunger vi med glädje och förväntan: ”Hosianna, Davids son, välsignad vare han, välsignad Davids son, som kommer i Herrens namn.” (Sv Ps 105)

Advent var från början en fastetid inför Kristi födelses fest. Kristen fasta handlar om att frivilligt avstå från något för att skapa utrymme och resurser över för annat. Det kan till exempel handla om att inte äta kött under en period eller att undvika något som tar för mycket av ens tid och uppmärksamhet. En välgrundad fasta kan öppna upp för en fördjupad relation till både Gud och skapelsen. Fasta för dock inte automatiskt människan närmare Gud, men kan hjälpa den troende att upptäcka Gud och medmänniskan i sitt liv. I och genom fastan kan också goda och hållbara vanor grundläggas eller återtas. Vanor som sedan kan få bli en del av vardagen efter fastetiden.

Det talas sällan om adventsfastan i vår tid, inte ens i kyrkorna. För egen del har jag levt med 40-dagarsfastan inför påsk under många år, men haft svårt att hitta en fungerande form för fasta inför jul. Oftast har det blivit intet. I år är jag dock med och provar en väg till fördjupning under advent. Min fru och jag och ett par vänner läser antologin Fred är vägen till fred och möts för några samtal över boken. Den lilla bokcirkeln drar igång i kväll. Förhoppningsvis kan läsningen och samtalen öppna upp för både Fredsfursten (Jesaja 9:6) och världens och vardagslivets behov av fred och försoning.

KG Hammar, tidigare ärkebiskop och huvudförfattare till antologin, intervjuades om Fred är vägen till fred i SVT:s Gomorron tidigare i år.