Upptäck hållbart

Upptäck hållbart

Känn ditt land genom att upptäcka det hållbart.

Under andra halvan av juli månad fjällvandrade jag och Ida längs Kungsleden mellan Nikkaluokta och Saltoluokta. Vi bodde på Svenska turistföreningens (STF) fjällstationer och stugor längs leden och hade dem också som bas för några dagsturer. Ett väldigt trevligt sätt att tillbringa tio dagar på fjället.

Intrycket av STFs arbete för hållbar turism i fjällen är dock blandat. Visst jobbar STF i hållbar riktning, både genom att underlätta för naturupplevelser och minska verksamhetens miljöbelastning. Men på samma gång surrar det oavbrutet av helikoptrar i Kebnekaisefjällen, delvis på grund av att STF öppnar för denna klimatbov till genväg in i fjällvärlden. Jag är inte emot nödvändiga tillgänglighetslösningar, men tycker nog att STF och andra i turistnäringen sviker i miljöansvar när de alltför lättvindigt pekar på flyg- och helikoptertrafik som ett möjligt färdsätt till fjällmålen. Och trevliga middagar med vinpaket i fjällmiljö i alla ära (jag har själv avnjutit sådana), men hur hållbart är det egentligen!?

Med det sagt så vill jag samtidigt lyfta fram en utmärkt artikel om hållbar turism som finns på STFs hemsida. Läs artikeln och lär känna ditt land på ett mer hållbart sätt!

Rädda nattågen

Denna vår är det stor risk att det sista reguljära nattåget gick till Jämtland. SJ har beslutat sig för att det är olönsamt med nattåg till och från Jämtland. Snart ska också Norrlandstrafiken utvärderas av Trafikverket. Kanske står vi då helt utan nattågsförbindelser till norra Sverige”.

Citatet ovan är hämtat från Svenska Turistföreningens (STF) upprop för att rädda nattågen. Och det är lätt att hålla med STF när de säger att nattåg borde ha en framtid, att de är miljösmarta, tidseffektiva och jobbskapande. Tänk om SJ – och inte minst det statliga bolagets ägare (alltså staten = den sittande rödgröna regeringen) – kunde fatta det!

Jag har skrivit under STFs upprop. Gör det du också!

Rädda nattågen

Nattåg har en framtid, rädda dem!

Ps. I sommar tar jag och Ida nattåget tur och retur Uppsala – Kiruna/Boden, för att vandra  längs Kungsleden mellan Nikkaluokta och Saltoluokta.

Orimligt veckoslutsturistande

Idag skriver DN Resor bland annat om veckoslutsresor till Hemavan, en artikel som jag tyvärr inte kan länka till eftersom den (ännu) inte finns på tidningens hemsida. Efter att ha vandrat Kungsleden från Hemavan till Ammarnäs kan jag meddela att Vindelfjällen är en riktig höjdare. Jag är dock mindre imponerad av DNs weekendreportage.

Artikeln, med rubriken ”Tre timmar från Stockholm city”, går ut på att visa hur nära det är från Stockholm till Hemavan och hur mycket man kan trycka in på ett veckoslut i denna miljö. Jag kan förvisso förstå det lockande i att få ut maximalt av ett par, tre dagar i fjällen och lyckas kombinera det med att vara i tid till jobbet på måndag morgon. Men ur perspektivet hållbart resande är hela upplägget förkastligt. Här förstår jag inte vad som har hänt med DNs ambitioner på området. För några år sedan försökte tidningens resereportage redovisa flygets bidrag till utsläppen av växthusgaser, visa på problemet och framhålla alternativa färdsätt. I den aktuella artikeln är det flyget som förs fram som förstahandsalternativet och tidningen missar till och med att nämna att man kan ta tåg med Inlandsbanan till Storuman och buss därifrån till Hemavan.

Jag tror jag vet vad ett starkt sug efter fjällvärlden innebär. Och jag fattar att det måste bli flyg tur och retur om man som Mälardalsbo ska få ett helt veckoslut i Vindelfjällen och samtidigt köra på som vanligt i vardagen därhemma. Men hör och häpna, man kanske inte ska lyckas med dylika weekendresor! För hur rimligt är upplägget med tanke på jordens belägenhet!? Om det ska finnas några glaciärer kvar att besöka i fjällvärlden är det hög tid att tänka om och sluta turista på detta orimliga sätt. Och DN Resor, kom igen, återgå till att visa på flygets miljökonsekvenser och peka på lite mer hållbara alternativ framöver.

 

 

Många bäckar små

Vattenpaus vid fjällbäck

Vattenpaus vid fjällbäck mellan Singi och Kebnekaise.

I juli i år vandrade Ida och jag mellan Abisko och Nikkaluokta. Vi lyckades pricka in bästa tänkbara fjällväder och hade en på många sätt fantastisk vecka längs Dag Hammarskjöldleden (Kungsledens nordligaste del + sträckan Singi – Nikkaluokta).

När jag rör mig i fjällvärlden tänker jag ofta på vatten, på vilken gåva det är att ha tillgång till rent vatten. I fjällterräng blir detta ofta så oerhört påtagligt. För det allra mesta går det bara att sätta ned kåsan i närmaste bäck och njuta av det friska, klara vattnet. Något man normalt undviker längs låglandsleder.

Kontrasten mellan fjällveckans vatten och vattnet i vardagen i Uppsala är också stor. Här tänker jag inte bara på smakskillnaden och tillsatserna i stadsvattnet. Under vandringar blir även hushållningen med vattenresurserna en viktig del av vardagen. Oavsett om man bor i tält eller stuga är man nämligen begränsad vad gäller varmvatten. En nyttig övning i resurshushållning som jag tyvärr inte gör så mycket av när jag väl lämnat fjället.

Dagarna i fjällvärlden är dessutom en träning i att undvika att förstöra vattnet för andra. Det någon gjort med eller i vattnet uppströms kan komma att påverka allt nedströms den punkten. Det är därför en klok och omtänksam utgångspunkt att tänka att man i princip alltid kan vara den som är uppströms för någon annan. En princip som man ju faktiskt skulle kunna överföra till sitt vattenbruk i hushållet där hemma!

Fotbad i fjällbäck

Fotbad i fjällbäck.

Under sommarens fjällvecka kändes dock hotet mot det rena drickvattnet extra närvarande i Lapplandsfjällen. När vi rörde oss i Kebnekaisefjällen var det svårt att inte tänka på Herkuleskraschen och allt flygfotogen som måste ta vägen någonstans i den ömtåliga miljön. Regelbundna mätningar i området kring olycksplatsen har visat spår av föroreningar, men hittills inte på några hälsovådliga nivåer.