Hållbart fiske i Meny

Vad är ok att äta från sjöar och hav? Hur är egentligen läget för gös, torsk, lax, ål, västkusträka och jätteräka? Vad innebär märkningarna MSC, ASC och KRAV? Och hur värdera kritiken mot WWFs Fiskguiden? Lyssna på veckans Meny i Sveriges Radio P1 om du är det minsta intresserad!

Fiskguiden 2016 – god vägledning i fiskdisken

Nu är den här, WWFs Fiskguiden 2016. Ett smidigt verktyg för den som vill göra medvetna val av fisk och skaldjur, och så bidra till ett mer hållbart fiske och vattenbruk.

En nyhet i år är att västkusträkan får grönt ljus. Ja, numera är hela det svenska räkfisket MSC-certifierat. Från forskarhåll kommer dock stark kritik mot att svensk djuphavstrålning miljömärks på detta sätt. En annan nyhet i Fiskguiden 2016 är att Östersjötorsken tilldelas gult och rött ljus. Torsken mår återigen sämre och det gäller att äta den med måtta och välja fisk med rätt ursprung. Tack WWF för denna viktiga vägledning!

WWFs Fiskguiden 2016 lista

WWFs Fiskguiden 2016 – listor med färgmarkeringar samt förkortningar för ursprung och fiskeredskap.

MSC, ASC och KRAV – vad betyder förkortningarna och vad innebär märkningarna? Här kan du läsa mer om miljömärkning av fiske!

Torskrekord och valet i fiskdisken

En tredjedel av det globala fisket är inte biologiskt hållbart. Men det finns exempel som ger visst hopp om att utvecklingen går att vända. Idag rapporterar nämligen Sveriges Radio om rekordfångster av torsk i Nordnorge. I reportaget framkommer det att bestånden inte har varit lika stora och välmående på hundra år, och att det är norska och ryska myndigheters samarbete om torskkvoterna sedan 1980-talet, och nät som släpper igenom småfisk, som gett detta fina resultat. När EU nu står inför att klubba en ny fiskförvaltningsplan för Östersjön utgör dock torskkvoterna en knäckfråga, samtidigt som forskare menar att fisketrycket måste minskas om Östersjötorsken ska kunna återhämta sig på sikt. Förhoppningsvis går EU på forskarnas linje.

När jag läser om torsk i WWFs Fiskguide framstår läget som problematiskt för många bestånd. I fiskguiden utvärderas fisket utifrån tre grundläggande principer: beståndets situation, fiskeredskapens ekologiska påverkan och förvaltningen. Här är det endast torsk som är fångad med långlina och garn i Barents hav som får grönt ljus (= ät gärna). Om torsken är fångad i nordvästra Atlanten, trålad i Nordsjön, Skagerrak, Kattegatt eller västra Östersjön, eller är Norsk kusttorsk anser WWF att man ska låta bli att köpa den. Och man ska vara försiktig med torsk som är fångad i östra Östersjön, garnfångad i västra Östersjön eller trålad i Barents hav. Ja, det är många reservationer och en hel del detaljer att hålla koll på.

Ett enkelt råd är därför att spana efter märkningarna MSC, ASC och KRAV när du handlar torsk och andra läckerheter från havet. Genom att välja certifierade fiskar och skaldjur bidrar du till att stoppa utarmningen av haven och minska utsläppen från odlingar.

Torsk. Foto: Paul Sunters/WWF.

Torsk. Foto: Paul Sunters/WWF.

Fiskguiden 2015 är här

Så var den här, WWFs fiskguide 2015. Guiden omfattar ett 50-tal fiskarter, där cirka hälften har grönt ljus. Förra årets upplaga av fiskguiden skapade rejäl debatt kring västkusträkan. Och eftersom alla nordhavsräkor, förutom dem från Barents hav, har fortsatt rött ljus drog diskussionen igång igen idag. P4 Väst rapporterar om fiskhandlare på Smögen som inte förstår beslutet bakom märkningen, och UNT berättar om fiskhandlare i saluhallen i Uppsala som inte låter guiden få direkt genomslag i utbudet. Något som lätt försvinner i diskussionen är orsakerna till WWFs beslut. Det röda ljuset beror på att kontrollen av dumpning av småräkor är fortsatt dålig och att det finns brister i förvaltningen av västkusträkan. När kritiken nu återkommer kanske det är dags för näringen att dra öronen till sig och verkligen göra något åt problemen!?

En nyhet i årets upplaga av fiskguiden är att ASC-certifierade tropiska jätteräkor för första gången får grönt ljus, liksom MSC-märkta havskräftor från Kattegatt och Skagerrak. Hållbara handlingar hoppas dock att svenska konsumenter inte tolkar detta som att det är fritt fram att äta alla jätteräkor och havskräftor. Minns alltså att det gröna ljuset bara gäller certifierade odlingar och fisken! För att hålla rätt på detta och annat som rör ett hållbart fiske är det positivt att Fiskguiden nu kan laddas ner som app i mobilen. Men för den som inte har tillgång till guiden elektroniskt eller på annat sätt finns det ett enkelt råd som är lätt att följa: Köp fisk och skaldjur märkta med MSC, ASC eller KRAV, de har nämligen alltid grönt ljus i WWFs fiskguide!  

KRAV-fylld prisjämförelse

Veckan som gick släppte KRAV en prisjämförelse mellan konventionell och KRAV-märkt mat. I undersökningen ingick tio olika produkter i nio olika livsmedelsbutiker, med tre av de största butikskedjorna representerade. De livsmedel som ingick i jämförelsen var mjölk, ägg, nötfärs, laxfilé, torskfilé, makaroner, havregryn, gröna ärtor, morötter och potatis.

Den minsta prisskillnaden, 0,28 öre/portion, återfanns mellan KRAV-märkta och konventionellt odlade morötter, medan laxfilé stod för den största differensen med 4,51 kronor/portion. Prisskillnaden mellan de ekologiska och de oekologiska produkterna var alltså inte så stor som man skulle kunna tro. Något som är intressant med tanke på att konsumenters matval ofta handlar om just pris och smak.

På samma gång måste det understrykas att KRAV:s prisjämförelse gäller enstaka varor. Om man lägger ihop flera produkter till en måltid blir differensen givetvis större per måltidsportion. Vissa produkter konsumeras dessutom i betydligt större volymer än andra. Det faktum att ekologiska gröna ärtor är i genomsnitt 0,97 öre dyrare per portion gör nog mindre för en flerbarnsfamilj än att KRAV-märkning fördyrar mjölken med 0,35 öre/glaset. Att påstå att undersökningen bevisar att alla har råd att köpa KRAV-märkt vore därför alltför onyanserat.

Det finns hushåll som kan prioritera ekologisk mat i alla eller nästan alla lägen. Men det finns också hushåll som har det väldigt knappt och sällan får matbudgeten att gå jämnt ut, och det även om man systematiskt väljer de billigaste av de konventionella alternativen. Så istället för kravfylld eko-elitism förespråkar Hållbara handlingar uppmaningar som: gör det bästa du kan utifrån din och hushållets situation. Att göra någonting är bättre än att göra ingenting. Och kan man inte köpa ekoprodukten kan man i alla fall tala för varan!

Minskad och förändrad köttkonsumtion #4

Den som har följt Hållbara handlingar ett tag vet att 2014 är året då jag försöker minska och förändra min köttkonsumtion. Målet är att äta max 25 kg kött under året (fisk inkluderat), vilket motsvarar ungefär 500 gram (alltså 3-4 portioner) kött per vecka. En ganska tuff målsättning eftersom jag också vill beakta de svenska kostrådens rekommendation om att äta fisk 2-3 gånger i veckan.

Hur går det då med dessa ambitioner? Handen på hjärtat så har väl utvecklingen varit blandad, för att inte säga negativ, sedan i våras. I början av april skrev jag optimistiskt om utsikterna att greja målet. Vid en delsummering inför årets sista två månaderna kan jag emellertid konstatera att min konsumtion redan är upp i nästan 26 kilo kött. Det känns givetvis ganska nedslående att årsmålet passerades redan i slutet av oktober. Nu blir uppgiften istället att arbeta för att inte släppa taget om den strävan som i grunden ändå är positiv och riktig.

När jag blickar bakåt och försöker förstå vad och när vårens positiva trend kom av sig ser jag ett ganska tydligt mönster. Det har varit relativt enkelt att ta kontroll över de måltider jag äter i hemmet och här öka andelen vegetarisk mat. Hade det bara varit för vardagsmaten hemma så hade nog årsmålet varit inom räckhåll. Men på resande fot, vid restaurangbesök och som gäst i andras hem har det av naturliga skäl varit lite svårare att styra menyn. Jag har haft och har hållningen att äta det jag blir bjuden på, och eftersom kött är norm i många sammanhang blir konsumtionen därefter. Skriver inte detta för att beklaga mig över de kötträtter jag bjudits på, men mönstret är ändå tydligt. Bara under fyra semesterveckor på resande fot åt jag 6,5 kilo kött, vilket motsvarar ungefär en fjärdedel av årets konsumtion hittills. Om semesterkonsumtionen varit min vardagskonsumtion skulle jag vara uppe i 65 kilo kött just nu och prognosen för året hamna på närmare 80 kilo (alltså i närheten av svenskens genomsnittliga köttkonsumtion). Utifrån denna lilla sifferexercis går det alltså trots allt att dra en positiv delslutsats efter tio månaders strävan. Mitt förändrade vardagsbeteende – med en medveten ökning av andelen vegetarisk mat på hemmets meny – har uppenbarligen bidragit starkt till att minska min köttkonsumtion totalt sett.

 

Minskad och förändrad köttkonsumtion #3

Enligt färska siffror som Jordbruksverket och Livsmedelsverket tagit fram åt DN så har svenskens köttkonsumtion ökat från 50,9 kg/år till 88,2 kg/år från 1950 till 2013. Det är en ökning med ungefär 73 procent på sex decennier. Den mest markanta ökningen har skett under de senaste två decennierna, från 60,1 kg/år 1990 till dagens rekordnivå.

Men det går faktiskt att bryta utvecklingen. Sedan nyår har jag som ambition att både minska och förändra min köttkonsumtion. Och jag är faktiskt på god väg att nå mitt mål, att halvera konsumtionen och äta max 25 kött inklusive fisk under året. För under första kvartalet 2014 åt jag inte mer än ungefär 4,3 kg kött, varav cirka 2,8 kg var fisk och skaldjur. Om jag kan hålla denna konsumtionsnivå handlar det om si sådär 17 kg kött under 2014.

Att minska på köttkonsumtionen har hittills inte känts som någon större uppoffring. Däremot upplever jag det ibland som lite svårt att välja eller få tag på kött som är så bra som möjligt både ur miljöperspektiv och djuretisk synvinkel. Köttguiden är förvisso en väldigt bra hjälp när mina kunskapsluckor blir för påtagliga. Men det händer också att jag av gammal vana inte reflekterar aktivt över det kött som jag köper i butik eller beställer vid restaurangbesök. Här återstår det alltså en hel del att göra under resten av året (och livet). Lägg därtill att jag paradoxalt nog behöver öka min konsumtion av fisk och skaldjur. Om jag ska nå upp till de svenska kostrådens rekommendation om att äta fisk 2-3 gånger i veckan behöver jag bli ännu bättre på att prioritera vilket kött jag äter. Men det får bli något jag jobbar med efter påsk. Än så länge gäller Stora fastan.

Fina fisken

Det händer att jag blir tillfrågad om tips på lättlagade och goda fiskrätter. På min tallrik är en god fiskrätt en måltid som både smakar gott och som kan ätas med någorlunda gott samvete. För fisk och skaldjur finns minst två relevanta och vanliga märkningar som kan hjälpa konsumenten att göra hållbara val:

– Marine Stewardship Council (MSC) är en internationell märkning som utvärderar de biologiska effekterna av fisket utifrån arternas bestånd och det övriga marina ekosystemet (främst havsbottnar). Certifieringen beaktar även frågan om bifångstens sammansättning. MSCs blå miljömärke gör ett bättre miljöval enkelt i butik och på vissa restauranger.

MSC - certifierat hållbart fiske

MSC – certifierat hållbart fiske

– KRAV är en svensk märkning vars regler för vildfångad fisk motsvarar MSCs. Men KRAV har dessutom några mer tekniska områden som bland annat rör motor, bränsle och kemikalier som används ombord på fiskebåtarna. KRAV kan därtill märka odlade vattenbruk, vilket MSC inte gör. KRAVs logga tror jag de flesta känner till.

Varken MSC eller KRAV inkluderar uttryckligen klimataspekten i sina respektive märkningar. Fast fiskets klimatpåverkan mäts till viss del indirekt eftersom märkningarna tar hänsyn till beståndens situation, som påverkar utsläppen av växthusgaser från fisket på ett tydligt sätt.

En del producenter anger fiskemetoden på förpackningen. Som konsument kan man dessutom ställa frågor till handlare och producenter om fiskemetoder. De transporter som krävts för beredning av fisk och skalning av skaldjur deklareras dock sällan på förpackningen.

Utöver miljömärkning och förpackningsinformation finns även WWFs Fiskguide. I guiden markeras fisk- och skaldjursarter som gröna (”smaklig måltid”), gula (”var försiktig med”) eller röda (”låt bli”). Konsumentguiden anger också vilka fisk- och skaldjursarter som finns miljömärkta. Råden baseras på en bedömning av beståndets status, artens biologi, rådande fiskeriförvaltning, bifångster i fisket och fiskets påverkan på ekosystemet. WWFs Fiskguide finns även som app för smartphones.

Så tillbaka till frågan där inlägget startade. Jag har börjat rekommendera kokboken Blå fisk som svar på den. Enligt MSC riktar sig boken till ”redan frälsta fiskälskare och till dig som vill testa att laga fisk och skaldjur för första gången”. Behöver jag säga att alla recepten är baserade på fisk och skaldjur som finns MSC-märkta!?

Minskad och förändrad köttkonsumtion #2

Det har gått drygt en månad av 2014. Dags att göra en första avstämning av min ambition att minska och förändra köttkonsumtionen.

Hittills i år har jag konsumerat ungefär 2 200 gram kött. Om jag fortsätter med samma konsumtionstakt kommer jag att missa min årsmålsättning om max 25 kg kött (inklusive fisk och skaldjur) med något kilo. Fast det finns ju elva månader kvar att jobba med frågan, och om jag får säga det själv så är det ändå en hyfsad start.

Ungefär hälften av min köttkonsumtionen hittills i år består av fisk och skaldjur, en fjärdedel är fläskkött och den resterande delen utgörs av nöt och fågel. Jag borde öka andelen fisk och skaldjur lite till framöver, men är nöjd med att i princip alla råvaror från havet har varit KRAV– och/eller MSC-märkta. Däremot känns det mindre bra att mängden fläsk är så pass stor. Här skulle jag önska nå längre vad gäller en orientering mot mer av naturbeteskött av nöt och lamm, samt vilt. Jag behöver också läsa på mer om dessa frågor för att göra bästa möjlig köttval framöver.

Apropå förändrade matvanor så uppmärksammar DN att svenskens konsumtion av kött ökade 2013 och att det är fågelkött, men även nöt- och fläskkött, som står för ökningen. Av samma artikel framgår det att mjölkkonsumtionen sjunkit, men att vi äter mer av mjölkprodukter som ost, fet grädde, filmjölk och yoghurt. När jag läser om alla dessa animaliska produkter blir jag nyfiken på hur det går för vegetabilierna? När presenteras statistiken över deras utveckling? För det vill ju till att vi minskar konsumtionen av animalier och ökar andelen vegetabilier om jorden ska kunna föda allt fler människor och klimatförändringarna ska kunna bromsas i tid.

 

 

Minskad och förändrad köttkonsumtion #1

I dag har det gått en vecka av det nya året. Ett nytt år innebär ofta nya eller förnyade intentioner. Under 2014 har jag som ambition att både minska och förändra min köttkonsumtion. Jag vill göra det för att minska min klimatpåverkan, bidra till biologisk mångfald och en giftfri miljö, stödja en mer hållbar och etiskt försvarbar djurhållning, samt äta mer hälsosamt.

Jag har inte några exakta siffror på min konsumtion av kött sedan tidigare, men antar att mängden kött har varit ungefär som den genomsnittlige svenskens, det vill säga cirka 85 kg kött per år inklusive ben och det svinn som sker i livsmedelskedjan. I rent kött handlar det om 50-55 kg per år eller cirka ett kilo kött per vecka. Mitt mål är att halvera denna konsumtion, att äta maximalt 25 kg kött under 2014 och även inkludera fisk i detta. Med andra ord handlar det om ungefär 500 gram eller cirka tre måltider á 150-175 gram kött eller fisk i veckan. Mina föresatser rymmer alltså även de svenska kostrådens rekommendation om att äta fisk 2-3 gånger i veckan. Någon vidare plats för rött kött finns det alltså inte.

Under året vill jag återkomma med reflektioner kring det kött och den fisk jag trots allt äter. För det är som sagt inte bara mängden kött utan även vilket kött jag äter som min ambition tar sikte på. För att hålla koll på båda dessa aspekter av min köttkonsumtion har jag skapat ett särskilt Excel-dokument med kolumner för datum, köttslag, vikt, övrigt (till exempel maträtt eller producent) samt eventuell miljömärkning. När en vecka av det nya året har gått är jag uppe i 465 gram animalier, varav lite mer än 400 gram utgörs av fisk och skaldjur. En rätt bra början, i alla fall sett till mängden kött och fisk.

Slutligen ett par tips: Naturskyddsföreningens Fem frågor om köttet ger en snabb introduktion till frågor som rör köttkonsumtionens miljöpåverkan och SLU:s Köttguiden erbjuder en god vägledning till genomtänkta köttval.