Att ta fasta på

Ännu ett radiotips att ta fasta på. Veckans morgonandakter i Sveriges Radio P1 har letts av dominikansyster Madeleine Fredell. Vad kan och bör fastetiden fram till påsk innebära? Måste-lyssning!

Fest före fasta

Fastlagen föregår fastan. I vissa delar av världen innebär det karnevalsdagar. Hemma hos oss festar vi på semlor och annat hembakat gott tillsammans med familj och vänner. Med hög andel ekologiskt och Fair Trade på bordet såklart. Men på askonsdagen (14/2) åker tagelskjortan på. Fast det är då det. Idag är det fastlagsfest!

Schysst bakchoklad

Om en vecka är det dags för vårt traditionsenliga fastlagsfika. En rejäl fikafest för familj och vänner innan vi går in i den 40 dagar långa påskfastan.

Under fastlagsfikat dukar vi upp semlor av olika slag samt sju sorters kakor. Bakningen är nu i full gång. Självfallet använder vi en hög andel ekologiska och Fairtrade-certifierade produkter. På bilden Divines schyssta bakchoklad till Chocolate chip cookies. Den och mycket annat som är rättvist handlat köper vi i Fair Trade Shop Globalen där vi också är ideellt engagerade.

Något att ta fasta på

Juice av blåbär och svarta vinbär. Foto: Magnus Myrberg.


Vi är mitt i stilla veckan. Eller stora veckan som den benämns i vissa delar av kristenheten. Just idag är det dymmelonsdagen, som kallas så efter seden att byta ut kyrkklockans metallkläpp mot en av trä, en ”dymmel”. Klangen från klockorna skulle/ska vara mer dov från denna dag. För att helt tystna på långfredagen. 

Apropå att byta ut saker så lever jag på vätska sedan i söndags (palmsöndagen). Istället för fast föda står juicer, utspädda mixade soppor, vattnig välling och olika teer på menyn. Samt vatten i mängd. En övning i att hålla abstinensen stången och söka fokusera på annat. Och förhoppningsvis en väg till mer medvetet och eftertänksamt ätande nu och framöver. Bitvis lite tufft att baka och laga mat utan att få smaka, och dela bord men inte kunna tugga. 

Att frivilligt avstå fast föda ställer mig knappast i samma utsatthet och nöd som många fattiga tvingas uppleva i världen. Men tillståndet av abstinens väcker viljan att verka för en mer rättvis och solidarisk fördelning av ändliga resurser. Att mitt bord hör ihop med andras bord – eller brist på bord. Att allt och alla är beroende och bärs av samma jord. Det slår mig med kraft att allt ytterst sett är en oförtjänt gåva. En gåva att vårda och värna. Det vi får ta emot av nåd är ämnat att delas. 

Den enes bröd…

Under påskfastan har Svenska kyrkans internationella arbete en kampanj på temat Utrota Hungern. I söndags hade vi brödauktion i Tunabergskyrkan där hela behållningen gick till denna angelägna fastekampanj.

Brytbröd

Några av de bröd vi bakade till brödauktionen i Tunabergskyrkan i söndags. Förutom brytbröd bidrog mitt hushåll med rågkakor, grova och ljusa limpor samt fröknäcke.

Men på samma gång som 800 miljoner människor går och lägger sig hungriga i kväll så lider ungefär 2 miljarder människor av övervikt eller fetma. För hunger är ett väldigt allvarligt problem, samtidigt som olika vällevnadssjukdomar utgör den främsta dödsorsaken globalt sett. Så paradoxalt och svårt är läget under solen.

En tid att ta fasta på

Idag är det fastlagssöndagen. Det är den första av de tre (fest)dagar som föregår den stora fasta som många kristna iakttar från askonsdagen och fyrtio dagar fram till påsk. Efter fastlagssöndagen (även kallad köttsöndagen) kommer blåmåndagen (också kallad fläskmåndagen eller korvmåndagen), följd av fettisdagen (eller vita tisdagen).

Fest i fastlagen

Fastlagen är en tid för fest. Därför har jag och Ida skapat en tradition med stor semmelbjudning under dessa dagar. Sedan vi flyttade till en mindre lägenhet har dock festligheterna fått ligga i träda, men kommer att återuppstå så snart vi får chansen (läs: bor lite större). När det begav sig uppmärksammades vår lilla tradition till och med i Dagens Nyheter under rubriken ”Kristen fasta på nytt sätt”.

Fastlagsdagarnas traditionella namn avslöjar att det är en tid för fest och på många håll i världen hålls just nu uppsluppna karnevaler. Ordet karneval har sin bakgrund i medeltida latin och betyder ungefär ”ta bort kött” eller ”farväl kött”. Det är också precis vad jag tänker göra från och med askonsdagen. Kött är nämligen en av de saker som jag kommer att avstå ifrån under årets påskfasta. Och egentligen är det inget märkvärdigt med det, för många kristna gör exakt samma sak både här i Sverige och runt hela vår jord. Jag vill dock berätta om det eftersom det handlar om att tro och liv hör ihop, att tro inte kan reduceras till en privatsak utan också är en viktig drivkraft i min och andra människors strävan efter en bättre värld. För att äta helvegetarisk mat fram till påsk är ett av mina bidrag till att hushålla med jordens resurser, minska min klimatpåverkan och skapa bättre förutsättningar för mat åt alla människor. Det som står (och inte står) på bordet blir förhoppningsvis också en påminnelse för mig (och andra) om den självutgivande kärlekens väg som leder till livet.

”Herre, du vandrar försoningens väg, själv både flykting och fredlös.
Smärtornas gata med hetta och damm drev dig din kärlek att gå.
Visa oss vägen, försoningens Herre. Ge oss nu viljan att gå den.” (Sv Ps 738:1)

 

 

 

Stora fastan

Efter den tre dagar långa fastlagen – fastlagssöndagen, blåmåndagen (ibland kallad fläskmåndagen eller korvmåndagen) och fettisdagen (eller vita tisdagen) – är det idag askonsdagen och påskfastan tar sin början.

Kors vid Husaby källa

Kors vid Husaby källa (eller S:t Sigfrids källa) där Olof Skötkonung döptes år 1008.

Askonsdagen har fått sitt namn från den gamla tradition där botgörares pannor korstecknades med aska, varefter de fick lämna kyrkans gemenskap för att återkomma efter att ha fått syndernas förlåtelseskärtorsdagen. Under de senaste decennierna har seden att låta sig korstecknas med aska vid fastans ingång återkommit i Svenska kyrkan, och i många församlingar firas därför särskilda askonsdagsmässor idag. En tydlig markering för den kristne att vi nu lämnar fastlagens uppsluppna karneval (bakgrund i medeltida latin, betyder ungefär ”ta bort kött”) och går in i en betydligt mer allvarstyngd period av rannsakan och botgöring fram till påsk.

Påskfastan – eller Stora fastan – är en förberedelsetid inför påsken i kristen tradition. I den västliga kyrkotraditionen sträcker sig denna fastetid från askonsdagen till påskafton, en period om 40 dagar om man tar bort söndagarna (som alltid är festdagar i kyrkan – Jesus uppstod ju på påskdagen som är alla söndagars söndag).

Att fasta är att avstå från något för att öppna upp för, fördjupa eller vinna något annat. För egen del tänker jag att min fasta inför påsk ska vara sådan att den aktualiserar och ger ökat utrymme för min gudsrelation och mina relationer till allt Gud har skapat. Till det skapade hör givetvis medmänniskan men också djur och natur. Jag tänker inte att min fasta per automatik för mig närmare Gud, men jag ber och hoppas att den kan bidra till att både den inre och den yttre världen får lite mer liv. Ja, för mig handlar fasta på många sätt om att öva mig i ett lite mer hållbart liv, ett liv som är hållbart i både inre och yttre bemärkelse.

I år har jag kommit fram till att påskfastan bland annat ska få bli en period då jag äter helvegetariskt och avstår från all alkohol och utrymmesmat. Att äta vegetarisk mat bidrar till att hushålla med jordens resurser, minskar min klimatpåverkan och skapar bättre förutsättningar för mat åt alla människor. Att avstå från alkohol ger också vissa positiva miljöeffekter men skapar dessutom ett ökat ekonomiskt utrymme att avvara pengar till välgörande ändamål. Den så kallade utrymmesmaten – godis, bakverk, läsk och annat som tillför mycket av kalorier och/eller fett men väldigt lite näringsämnen – avstås av samma skäl som alkoholen.

Detta fokus på kosthållningen kan för somliga tyckas världsligt, men jag tror och tänker att alla bitar i livet hör samman. Min kristna tro aktualiserar vad jag äter under tiden fram till påsk, och det som står (och inte står) på bordet blir en påminnelse för mig (och andra) om vart vi är på väg och vem som vandrar med oss längs vägen. ”O du som världens synder bär och kan allt ve förstå, giv oss din kärleks eld och lär oss korsets väg att gå.” Sv Ps 137:5                                                        

Fred är vägen till fred

Idag är det första söndagen i advent. Advent betyder ankomst och i gudstjänsten sjunger vi med glädje och förväntan: ”Hosianna, Davids son, välsignad vare han, välsignad Davids son, som kommer i Herrens namn.” (Sv Ps 105)

Advent var från början en fastetid inför Kristi födelses fest. Kristen fasta handlar om att frivilligt avstå från något för att skapa utrymme och resurser över för annat. Det kan till exempel handla om att inte äta kött under en period eller att undvika något som tar för mycket av ens tid och uppmärksamhet. En välgrundad fasta kan öppna upp för en fördjupad relation till både Gud och skapelsen. Fasta för dock inte automatiskt människan närmare Gud, men kan hjälpa den troende att upptäcka Gud och medmänniskan i sitt liv. I och genom fastan kan också goda och hållbara vanor grundläggas eller återtas. Vanor som sedan kan få bli en del av vardagen efter fastetiden.

Det talas sällan om adventsfastan i vår tid, inte ens i kyrkorna. För egen del har jag levt med 40-dagarsfastan inför påsk under många år, men haft svårt att hitta en fungerande form för fasta inför jul. Oftast har det blivit intet. I år är jag dock med och provar en väg till fördjupning under advent. Min fru och jag och ett par vänner läser antologin Fred är vägen till fred och möts för några samtal över boken. Den lilla bokcirkeln drar igång i kväll. Förhoppningsvis kan läsningen och samtalen öppna upp för både Fredsfursten (Jesaja 9:6) och världens och vardagslivets behov av fred och försoning.

KG Hammar, tidigare ärkebiskop och huvudförfattare till antologin, intervjuades om Fred är vägen till fred i SVT:s Gomorron tidigare i år.