Hållbara handlingar tycker att det är utmärkt att DN lyfter detta kloka alternativ till att binda hushållets bolån. Men även om jag inte är ekonom till ämbetet har jag vissa invändningar mot delar av Crofts förslag. Jag köper tanken på att inte binda bolånen utan bygga upp en buffert istället. Men jag skulle inte välja att placera denna buffert på ett sparkonto i dagsläget (och förmodligen inte heller i framtiden). Istället skulle jag löpande amortera extra på bolånen. Jag skulle göra det eftersom bankernas utlåningsränta är betydligt högre än deras inlåningsränta. Enligt Compricer var den lägsta snitträntan på 3 månader rörlig bolåneränta 1,30 procent (Ålandsbanken) i juli. Samma bank erbjuder just nu 0-0,25 procent i inlåningsränta. Redan där tjänar hushållet alltså på att betala av på skulden snarare än att samla pengar på hög på ett sparkonto, och det även om en räknar med den skattereduktion på 30 procent som hushållet får när det betalar ränta på bolånen. Att amortera extra innebär dessutom att skulden minskar snabbare och att högre bolåneräntor i framtiden inte får samma effekt på hushållets ekonomi. Ytterligare ett argument för att amortera extra är att många hushåll idag sitter med stora skulder. Att minska skuldbördan är i princip aldrig fel, men särskilt angeläget när en är hårt skuldsatt. ”Den som är satt i skuld är icke fri” som tidigare finans- och statsminister Göran Persson så ofta framhöll under krisåren på 1990-talet. Så kontosparande är nog bra, men amorteringar är betydligt bättre.