Köttätandet minskar rejält

Mellan 1990 och 2016 ökade den svenska köttkonsumtionen med hela 41 procent. När Jordbruksverket idag presenterade siffror över köttkonsumtionen 2017 ser vi dock ett positivt trendbrott. Under förra året minskade konsumtionen av kött med 2,6 procent. Svensken åt mindre av alla köttslag utom lamm. Det kött vi konsumerar är därtill svenskt i allt större utsträckning.

Trendbrottet är inte oväntat. Få torde ha missat att en minskad köttkonsumtion är bra både för hälsan och klimatet. Under några års tid har vi också levt med en tydlig vegetarisk och vegansk mattrend. Nästan märkligt att det är först nu som den verkligen syns i statistiken. Att de som äter kött väljer svensk råvara är inte heller så konstigt med tanke på våra höga djurskyddskrav och restriktiva antibiotikaanvändning.

På samma gång återstår det en bra bit att vandra till en hållbar köttkonsumtion. Ja, konsumtionen av kött behöver halveras från dagens nivåer för att vara hälsosam och hållbar ur klimatsynpunkt. Så det är bara att sätta igång. Om du äter kött så byt ut varannan måltid till en vegetarisk eller vegansk. Eller minska mängden till hälften när du äter kött. Välj dessutom bästa möjliga kött. Med bästa möjliga menar jag svenskt kött och att prioritera naturbeteskött, ekologiskt kött och viltkött. Och minska generellt på kött från idisslare (nöt och lamm) till förmån för fågel. Använd gärna WWFs Köttguiden som hjälp på vägen. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.

Annons

Mjölkkronan, mejerientreprenörer och konsumentmakten

Som konsument är det aningen svårt att orientera sig i mjölkkrisens Sverige. Att handla mejeriprodukter gjorda på svensk råvara kan tyckas vara en god utgångspunkt. Men ersättningen till den mjölkproducerande bonden hänger på mejeriföretaget. Om/när man handlar svenska produkter från mejerijätten Arla är det tyvärr inte givet att svenska bönder tjänar särskilt mycket på det. Jenny Jewert, miljö- och vetenskapsjournalist och fristående kolumnist på DN, skrev en intressant artikel på temat – Spelet om mjölken – förra veckan.

Arla kontrollerar ungefär 70 procent av svensk mjölkråvara samtidigt som man har ett gemensamt avräkningspris (det pris bonden får för mjölken) som baseras på världsmarknadspriset för drygt 13 000 Arlabönder runt om i världen. Detta marknadspris sätts på en lägstanivå utifrån – med svenska mått mätt – låga krav på hur djur och natur tas omhand. Arlas kooperativa konstruktion innebär dessutom att en eventuell höjning av priset på företagets mejeriprodukter gjorda på svensk råvara inte kommer svenska bönder till del i någon större utsträckning. Ur det perspektivet verkar det bättre att gynna andra mejeriföretag och därmed de svenska bönder som levererar mjölkråvara till dem. Fast det blir ju inte Arlas svenska bönder lyckligare av.

I ett försök att möta krisen och ”runda” Arla har ICA och LRF tagit initiativ till Mjölkkronan. Under perioden 21/9 2015 till 27/3 2016 ger ICA Sveriges mjölkföretagare en direktersättning på en krona per såld enlitersförpackning, som fördelas utifrån respektive företags leveransvolym. Eftersom svenska bönder bara utgör en liten minoritet bland det kooperativa Arlas medlemmar, sker fördelningen till dessa 3100 mjölkbönder med hjälp av LRF Konsult. Övriga mejerier fördelar mjölkronan direkt till sina mjölkråvaruleverantörer. Ett utmärkt men tidsbegränsat initiativ av ICA och LRF, och en välförtjänt känga till Arla som inte förmår att ta hand om sina egna medlemmar.

Mjölkkrisen måste dock mötas även med andra medel. Det behövs inte minst aktörer som kan utmana Arlas dominerande ställning på den svenska marknaden. Och här verkar det hända saker runt om i landet, i alla fall om man får tro Sveriges Radios rapportering om att Allt fler små mejerier startas. Det är roligt och angeläget att småskaliga mejerientreprenörer tar chansen när den stora aktören på marknaden sviker. Jag tänker att det sannolikt är satsningar som kommer att bära sig, för det råder knappast någon brist på konsumenter som är villiga att betala lite extra för viktiga värden som bevarande och utveckling av svensk mjölkproduktion, höga krav i djurhållningen, vård av kulturlandskapet och gynnande av den biologiska mångfalden.

Som Uppsalabo försöker jag bidra till de uppländska böndernas överlevnad genom att köpa ekologiska mjölkprodukter från Sju Gårdar. Och att det är fler som tänker och gör så vittnar tomma eller nästan tomma vagnar och hyllor med Sju Gårdars produkter om. Det och en växande skara nya mejeriföretagare är hoppfulla tecken i mjölkkrisens Sverige.

Mjölk från Sju Gårdar

Mjölk från uppländska Sju Gårdar säljer bra i Uppsala.

Premiär för Köttguiden

Idag har WWF lanserat Köttguiden, en ny konsumentguide för mer hållbara köp av kött.

WWFs Köttguiden

WWFs Köttguiden. Bild hämtad från WWFs hemsida.

Det är ingen nyhet att vi svenskar äter mer kött än vad som är hälsosamt för våra kroppar och hållbart för släktets och jordens överlevnad. På global nivå bidrar vår köttkonsumtion till minskad biologisk mångfald, avsevärda utsläpp av växthusgaser och användning av olika bekämpningsmedel (till djurens foder). Vår köttkonsumtion är dessutom en rättvisefråga, då den stjäl orimligt stora jordbruksresurser som kunde användas för att mätta fler (och fattigare) munnar. På samma gång är kött en källa till viktiga näringsämnen och den svenska djurhållningen bidrar starkt till bevarandet av ett öppet kulturlandskap. Frågan om köttets vara eller inte vara är alltså komplex, men att köttkonsumtionen i Sverige både behöver minska och förändras är ändå enkelt att konstatera.

Genom att äta mindre men miljömässigt bättre kött, välja mer protein från växtriket och inte slänga kött kan du och jag göra en viktig insats för en mer hållbar utveckling. WWFs Köttguiden visar hur olika typer av kött påverkar miljön och djurens välfärd, och gör det lättare att göra ett medvetet val. Köttguiden granskar olika köttslag utifrån fyra kategorier – klimat, biologisk mångfald, bekämpningsmedel samt djurvälfärd och bete – och visar även på andra proteinkällor som kan komplettera eller ersätta kött på tallriken. Du som är van vid WWFs Fiskguiden kommer att känna igen upplägget med ljussignaler för att hitta rätt kött.

Köttguiden finns som mobilapp för både iPhone och Android, men går även att ladda ned som pdf i fullversion eller sammanfattning.

Apropå kött. Idag sände P1s Vetandets värld Lamm lever allt oftare inomhus, ett intressant program om lammuppfödning och vår konsumtion av lammkött.

Minskad och förändrad köttkonsumtion #5 Naturbeteskött

Under 2014 försöker jag minska och förändra min köttkonsumtion. I ett tidigare inlägg har jag dock tvingats konstatera att årets konsumtion redan passerat målet om max 25 kilo kött. Något jag däremot inte berättat så mycket om under året är mitt hushålls strävan efter att konsumera mer av ”rätt” sorts kött. Här kommer därför ett inlägg om vårt senaste köttköp och det storkok vi lagat på delar av köttet i kväll.

Tidigare i veckan fick Ida och jag vår andel av en köttlåda från Uppsala Naturbete. Vi är tre hushåll som gått ihop och delat på en liten nötlåda, vilket är 1/8 styckning på cirka 20 kg för 145 kronor/kg. För vår del blev det fyra kilo köttfärs samt cirka ett kilo var av rostbiff, märgpipa och entrecote.

Naturbeteskött

Nötkött från Uppsala Naturbete, slaktat, styckat och förpackat av Sörby Slakteri och Styck AB.

I kväll har vi tinat ett kilo av nötfärsen och gjort ett storkok köttfärssås och chili con carne. Inte minst den senare rätten är riktigt smart mat ur perspektivet hållbar utveckling, eftersom färsen här drygas ut med bönor. Baljväxter är dessutom proteinrika. Ett annat – men inte lika proteinrikt – tips är att dryga ut köttfärssåsen med rivna morötter eller andra rotsaker. Sammanlagt lagade vi 16 portioner mat av ett kilo färs, vilket innebär att kostnaden för köttet ligger på ungefär nio kronor per portion. Det tillkommer givetvis ytterligare utgifter för en komplett kötträtt och måltid, men räkneexemplet visar ändå att det går att laga någorlunda prisvärd mat på det lite dyrare naturbetesköttet.

Slutligen något om naturbeteskött och dess många fördelar. Så här skriver Uppsala Naturbete på sin hemsida:

”Det finns många anledningar till att minska vår konsumtion av kött. Men när vi väl äter det – välj naturbeteskött. Då vet du att du inte bara får en produkt av hög kvalitet från friska djur som växt långsamt utan också att djuren har bidragit till att öka biologisk mångfald och hålla landskapet öppet. Naturbeteskött kommer från djur som växt långsamt och fått leva dubbelt så länge som konventionella slaktdjur. Detta ger bland annat ett mer välmarmorerat och smakrikt kött. Djuren har fötts upp på enbart bete och ensilerat gräs. Detta gör bland annat att köttet är rikare på Omega-3 fetter samt Vitamin D och E. Djuren har garanterat tillbringat större del av sina liv utomhus med tillgång till skydd för väder och vind. Detta möjliggör att de kan utöva sina naturliga beteenden och lever ett mer välmående och friskare liv. Betesdjur behövs för att hålla värdefulla kultur- och naturlandskap öppna för allmänheten och bevarade för framtiden.”

 

Minskad och förändrad köttkonsumtion #3

Enligt färska siffror som Jordbruksverket och Livsmedelsverket tagit fram åt DN så har svenskens köttkonsumtion ökat från 50,9 kg/år till 88,2 kg/år från 1950 till 2013. Det är en ökning med ungefär 73 procent på sex decennier. Den mest markanta ökningen har skett under de senaste två decennierna, från 60,1 kg/år 1990 till dagens rekordnivå.

Men det går faktiskt att bryta utvecklingen. Sedan nyår har jag som ambition att både minska och förändra min köttkonsumtion. Och jag är faktiskt på god väg att nå mitt mål, att halvera konsumtionen och äta max 25 kött inklusive fisk under året. För under första kvartalet 2014 åt jag inte mer än ungefär 4,3 kg kött, varav cirka 2,8 kg var fisk och skaldjur. Om jag kan hålla denna konsumtionsnivå handlar det om si sådär 17 kg kött under 2014.

Att minska på köttkonsumtionen har hittills inte känts som någon större uppoffring. Däremot upplever jag det ibland som lite svårt att välja eller få tag på kött som är så bra som möjligt både ur miljöperspektiv och djuretisk synvinkel. Köttguiden är förvisso en väldigt bra hjälp när mina kunskapsluckor blir för påtagliga. Men det händer också att jag av gammal vana inte reflekterar aktivt över det kött som jag köper i butik eller beställer vid restaurangbesök. Här återstår det alltså en hel del att göra under resten av året (och livet). Lägg därtill att jag paradoxalt nog behöver öka min konsumtion av fisk och skaldjur. Om jag ska nå upp till de svenska kostrådens rekommendation om att äta fisk 2-3 gånger i veckan behöver jag bli ännu bättre på att prioritera vilket kött jag äter. Men det får bli något jag jobbar med efter påsk. Än så länge gäller Stora fastan.

Fler och fler svenskar väljer bort kött

Jag är inte helvegetarian men tänker att det är viktigt med en minskad köttkonsumtion. Det finns flera goda skäl att öka andelen vegetabilier på tallriken: minskad klimatpåverkan, djuretiska hänsyn, hälsoaspekter (bland annat minskad risk för vissa cancerformer) men även av en så enkel anledning att det är gott. Och det verkar som att allt fler svenskar söker sig till vegetarisk mat. Enligt en färsk undersökning utesluter ungefär var tionde svensk kött ur kosten. Och andelen veganer och vegetarianer har ökat markant de senaste åren. Glädjande mot bakgrund av de skäl som anges ovan.