Kött och mjölk klimatsmart!?

Välj naturbeteskött om du ska äta nötkött. Foto: Pixabay.

Har kött och mjölk gått och blivit klimatsmarta livsmedel!? Ja, i debattartikeln Bättre för klimatet med fler betande köttdjur i SvD menar Gunnar Rundgren (författare och bonde) och Ann-Helen Meyer von Bremen (journalist och författare) att nya rön visar att betesmark har betydligt större förmåga att binda kol än forskare tidigare trott. Något som vänder upp och ned på gängse uppfattningar om idisslares negativa klimatpåverkan. I vilken mån debattörerna är rätt ute vågar Hållbara handlingar inte ha någon bestämd uppfattning om, även om inspelet måste sägas vara minst sagt intressant. Däremot är det lätt att ställa sig bakom påståendet att naturbeteskött är ett bra val i det fall en ska äta animalier. Om betesdriften är klimatneutral eller till och med klimatpositiv må i dagsläget vara osagt, men den bidrar starkt till bevarande och utveckling av det svenska jordbrukslandskapet och gynnar biologisk mångfald.

Biffen 2016

2016 är och ska bli ett omställningens och handlingens år. Jag har redan berättat om mitt hushålls miljöambitioner vad gäller transporter. Utöver Bilen är Biffen, Bostaden, Börsen och Bloggen viktiga att beakta om man vill gå från misskötare till planetskötare. Min tanke var att skriva om målsättningarna för varje B redan i januari, men blogginläggen har tyvärr inte blivit så frekventa som planerat. Hög tid att säga något om Biffen – det vill säga maten – för år 2016.

Mat och hållbar utveckling hänger intimt samman. Av de växthusgaser som påverkar klimatet kommer 25-30 procent från produktionen av livsmedel. Lägg till detta frågor om biologiska mångfald, den svenska landsbygdens överlevnad, djurens välfärd och människors hälsa. Det finns med andra ord all anledning att se över och förändra hushållets mat- och måltidsbeteenden. Så här gör jag innevarande år:

  • Äter mindre kött. Max 10 kg kött (fläsk, nöt, lamm, fågel och vilt) och 10 kg fisk och skaldjur. Denna kött- och fiskbudget följer jag upp i en särskild logg.
  • Äter bättre kött. Jag prioriterar fågel och vilt med lägre klimatpåverkan, ekologiskt kött och naturbeteskött som innebär högre välfärd för djuren och positiva värden för landskap och biologisk mångfald. När jag äter fisk och skaldjur ska de vara hållbart fångade eller odlade, det vill säga MSC- eller ASC-märkta.
  • Fortsätter att utmana mig själv att laga ny, spännande vegetarisk mat.
  • Minskar matsvinnet genom planerade inköp, bättre livsmedelshygien och livsmedelsförvaring, genomgång av de livsmedel som redan finns i kyl, frys och skafferier samt tillagning av kreativa restmåltider och matlådor.

Våra segrar 2015

Hans Rosling, professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet, brukar säga ”I’m not an optimist. I’m a very serious possibilist”. En realistisk inställning till sakernas tillstånd i världen som det är lätt att ställa sig bakom. För det är svårt att se odelat ljust och optimistiskt på jordens och mänsklighetens framtid. Samtidigt finns det många – ibland också oanade – möjligheter till förändringar i en mer hållbar riktning. Förra året skedde en rad små och stora ting på miljöområdet som är värda att uppmärksamma och fira. Naturskyddsföreningen har samlat några av förra årets framgångar under rubriken ”Våra segrar 2015”. Där återfinns allt från ett globalt klimatavtal till en ljusnande framtid för den vitryggiga hackspetten i Sverige. Läs, gläds och bli peppad till förnyade ansträngningar för en mer hållbar utveckling under 2016.

Mjölkkronan, mejerientreprenörer och konsumentmakten

Som konsument är det aningen svårt att orientera sig i mjölkkrisens Sverige. Att handla mejeriprodukter gjorda på svensk råvara kan tyckas vara en god utgångspunkt. Men ersättningen till den mjölkproducerande bonden hänger på mejeriföretaget. Om/när man handlar svenska produkter från mejerijätten Arla är det tyvärr inte givet att svenska bönder tjänar särskilt mycket på det. Jenny Jewert, miljö- och vetenskapsjournalist och fristående kolumnist på DN, skrev en intressant artikel på temat – Spelet om mjölken – förra veckan.

Arla kontrollerar ungefär 70 procent av svensk mjölkråvara samtidigt som man har ett gemensamt avräkningspris (det pris bonden får för mjölken) som baseras på världsmarknadspriset för drygt 13 000 Arlabönder runt om i världen. Detta marknadspris sätts på en lägstanivå utifrån – med svenska mått mätt – låga krav på hur djur och natur tas omhand. Arlas kooperativa konstruktion innebär dessutom att en eventuell höjning av priset på företagets mejeriprodukter gjorda på svensk råvara inte kommer svenska bönder till del i någon större utsträckning. Ur det perspektivet verkar det bättre att gynna andra mejeriföretag och därmed de svenska bönder som levererar mjölkråvara till dem. Fast det blir ju inte Arlas svenska bönder lyckligare av.

I ett försök att möta krisen och ”runda” Arla har ICA och LRF tagit initiativ till Mjölkkronan. Under perioden 21/9 2015 till 27/3 2016 ger ICA Sveriges mjölkföretagare en direktersättning på en krona per såld enlitersförpackning, som fördelas utifrån respektive företags leveransvolym. Eftersom svenska bönder bara utgör en liten minoritet bland det kooperativa Arlas medlemmar, sker fördelningen till dessa 3100 mjölkbönder med hjälp av LRF Konsult. Övriga mejerier fördelar mjölkronan direkt till sina mjölkråvaruleverantörer. Ett utmärkt men tidsbegränsat initiativ av ICA och LRF, och en välförtjänt känga till Arla som inte förmår att ta hand om sina egna medlemmar.

Mjölkkrisen måste dock mötas även med andra medel. Det behövs inte minst aktörer som kan utmana Arlas dominerande ställning på den svenska marknaden. Och här verkar det hända saker runt om i landet, i alla fall om man får tro Sveriges Radios rapportering om att Allt fler små mejerier startas. Det är roligt och angeläget att småskaliga mejerientreprenörer tar chansen när den stora aktören på marknaden sviker. Jag tänker att det sannolikt är satsningar som kommer att bära sig, för det råder knappast någon brist på konsumenter som är villiga att betala lite extra för viktiga värden som bevarande och utveckling av svensk mjölkproduktion, höga krav i djurhållningen, vård av kulturlandskapet och gynnande av den biologiska mångfalden.

Som Uppsalabo försöker jag bidra till de uppländska böndernas överlevnad genom att köpa ekologiska mjölkprodukter från Sju Gårdar. Och att det är fler som tänker och gör så vittnar tomma eller nästan tomma vagnar och hyllor med Sju Gårdars produkter om. Det och en växande skara nya mejeriföretagare är hoppfulla tecken i mjölkkrisens Sverige.

Mjölk från Sju Gårdar

Mjölk från uppländska Sju Gårdar säljer bra i Uppsala.

Premiär för Köttguiden

Idag har WWF lanserat Köttguiden, en ny konsumentguide för mer hållbara köp av kött.

WWFs Köttguiden

WWFs Köttguiden. Bild hämtad från WWFs hemsida.

Det är ingen nyhet att vi svenskar äter mer kött än vad som är hälsosamt för våra kroppar och hållbart för släktets och jordens överlevnad. På global nivå bidrar vår köttkonsumtion till minskad biologisk mångfald, avsevärda utsläpp av växthusgaser och användning av olika bekämpningsmedel (till djurens foder). Vår köttkonsumtion är dessutom en rättvisefråga, då den stjäl orimligt stora jordbruksresurser som kunde användas för att mätta fler (och fattigare) munnar. På samma gång är kött en källa till viktiga näringsämnen och den svenska djurhållningen bidrar starkt till bevarandet av ett öppet kulturlandskap. Frågan om köttets vara eller inte vara är alltså komplex, men att köttkonsumtionen i Sverige både behöver minska och förändras är ändå enkelt att konstatera.

Genom att äta mindre men miljömässigt bättre kött, välja mer protein från växtriket och inte slänga kött kan du och jag göra en viktig insats för en mer hållbar utveckling. WWFs Köttguiden visar hur olika typer av kött påverkar miljön och djurens välfärd, och gör det lättare att göra ett medvetet val. Köttguiden granskar olika köttslag utifrån fyra kategorier – klimat, biologisk mångfald, bekämpningsmedel samt djurvälfärd och bete – och visar även på andra proteinkällor som kan komplettera eller ersätta kött på tallriken. Du som är van vid WWFs Fiskguiden kommer att känna igen upplägget med ljussignaler för att hitta rätt kött.

Köttguiden finns som mobilapp för både iPhone och Android, men går även att ladda ned som pdf i fullversion eller sammanfattning.

Apropå kött. Idag sände P1s Vetandets värld Lamm lever allt oftare inomhus, ett intressant program om lammuppfödning och vår konsumtion av lammkött.

Minskad och förändrad köttkonsumtion #5 Naturbeteskött

Under 2014 försöker jag minska och förändra min köttkonsumtion. I ett tidigare inlägg har jag dock tvingats konstatera att årets konsumtion redan passerat målet om max 25 kilo kött. Något jag däremot inte berättat så mycket om under året är mitt hushålls strävan efter att konsumera mer av ”rätt” sorts kött. Här kommer därför ett inlägg om vårt senaste köttköp och det storkok vi lagat på delar av köttet i kväll.

Tidigare i veckan fick Ida och jag vår andel av en köttlåda från Uppsala Naturbete. Vi är tre hushåll som gått ihop och delat på en liten nötlåda, vilket är 1/8 styckning på cirka 20 kg för 145 kronor/kg. För vår del blev det fyra kilo köttfärs samt cirka ett kilo var av rostbiff, märgpipa och entrecote.

Naturbeteskött

Nötkött från Uppsala Naturbete, slaktat, styckat och förpackat av Sörby Slakteri och Styck AB.

I kväll har vi tinat ett kilo av nötfärsen och gjort ett storkok köttfärssås och chili con carne. Inte minst den senare rätten är riktigt smart mat ur perspektivet hållbar utveckling, eftersom färsen här drygas ut med bönor. Baljväxter är dessutom proteinrika. Ett annat – men inte lika proteinrikt – tips är att dryga ut köttfärssåsen med rivna morötter eller andra rotsaker. Sammanlagt lagade vi 16 portioner mat av ett kilo färs, vilket innebär att kostnaden för köttet ligger på ungefär nio kronor per portion. Det tillkommer givetvis ytterligare utgifter för en komplett kötträtt och måltid, men räkneexemplet visar ändå att det går att laga någorlunda prisvärd mat på det lite dyrare naturbetesköttet.

Slutligen något om naturbeteskött och dess många fördelar. Så här skriver Uppsala Naturbete på sin hemsida:

”Det finns många anledningar till att minska vår konsumtion av kött. Men när vi väl äter det – välj naturbeteskött. Då vet du att du inte bara får en produkt av hög kvalitet från friska djur som växt långsamt utan också att djuren har bidragit till att öka biologisk mångfald och hålla landskapet öppet. Naturbeteskött kommer från djur som växt långsamt och fått leva dubbelt så länge som konventionella slaktdjur. Detta ger bland annat ett mer välmarmorerat och smakrikt kött. Djuren har fötts upp på enbart bete och ensilerat gräs. Detta gör bland annat att köttet är rikare på Omega-3 fetter samt Vitamin D och E. Djuren har garanterat tillbringat större del av sina liv utomhus med tillgång till skydd för väder och vind. Detta möjliggör att de kan utöva sina naturliga beteenden och lever ett mer välmående och friskare liv. Betesdjur behövs för att hålla värdefulla kultur- och naturlandskap öppna för allmänheten och bevarade för framtiden.”

 

Ekokritiker får fortsatt svar på tal

I söndags publicerades något av ett generalangrepp på ekologisk odling på SvD:s Brännpunkt. Hållbara handlingar har redan skrivit ett inlägg om den debatt som följt på artikeln av Holger Kirschmann, Lars Bergström, Thomas Kätterer och Rune Andersson (forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU), men eftersom ekokritikerna får fortsatt svar på tal från flera håll kommer här en uppföljning i korthet.

Igår replikerade Artur Granstedt, docent i ekologisk odling och koordinator för Östersjöprojektet BERAS, under rubriken En del av en kampanj mot ekomat och hävdade att talet om att ekologiskt jordbruk är en väg till svält är ren nonsens och utgår från en argumentation där man väljer källor som det passar. ”I artikeln påstås att ‘forskning har visat’ att det ekologiska jordbruket inte har några fördelar ur miljö- och klimatsynpunkt, jämfört med konventionell odling, och man talar till och med om att forskningsresultaten är ‘entydiga’. Det är ett påstående som aldrig skulle ha accepterats i en vetenskapligt granskad text.”

Samma dag kontrade Charlotte André, ordförande Organic Sweden, och Lars Nellmer, vd KRAV, och menade att de fyra ekokritikerna helt negligerar de miljö- och hälsoproblem som de kemiska bekämpningsmedlen inom konventionellt jordbruk för med sig. ”De största miljö- och hälsovinsterna som tusentals ekobönder i Sverige och världen över bidrar med är renare vatten och bördigare jordar. De förorenar inte våra jordar och vattendrag med rester av kemiska bekämpningsmedel.” Igår svarade även husdjursagronomen Simon Jonsson och växtodlingsagronomen Staffan Landström (båda vid SLU) genom att visa att ekologiskt jordbruk visst kan ge lika stor skörd konventionella gårdar. De empiriska data de hänvisar till är hämtade från ett stort och långt fullskaleprojekt om ekologisk mjölkproduktion som SLU genomförde vid Öjebyns försöksstation i Norrbotten under åren 1990-2002. Intressanta forskningsresultat som Kirschmann, Bergström, Kätterer och Andersson antingen ignorerar eller inte känner till.

Idag skriver så Kristina Belfrage, forskare vid SLU, och Mats Olsson, professor emeritus vid SLU, på SvD:s Brännpunkt att det ekologiska lantbruket utvecklas hela tiden och att ”gröna” gårdar visst kan uppvisa lika goda resultat som konventionella. De poängterar också att det är det konventionella jordbruket som utgör ett hot mot den biologiska mångfalden och orsakar att bekämpningsmedelsrester hamnar i mat och grund- och ytvatten.

Debatten lär säkert fortsätta och Hållbara handlingar följer den med intresse. Fast min uppfattning i sak är redan klar och säkert också känd.

Ekologisk odling under debatt

Ekologisk odling har debatterats livligt i olika medier de senaste dagarna. Det började med att Holger Kirschmann, Lars Bergström, Thomas Kätterer och Rune Andersson – samtliga forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) – publicerade en debattartikel på SvD:s Brännpunkt i söndags. Under rubriken Ekologisk odling leder till svält argumenterar de för att ”praktiskt taget alla populära föreställningar om ekologisk odling är felaktiga” och att en fullskalig övergång till ekologisk odling skulle medföra en ”katastrof för framtida livsmedelsförsörjning och innebär större belastning på miljön till en hög kostnad”. De anser även att stödet till ekologisk odling, på cirka 500 miljoner kronor årligen, istället borde satsas på att ytterligare miljöanpassa det konventionella jordbruket.

Kirschmann, Bergström, Kätterer och Andersson har dock inte stått oemotsagda. I DN-artikeln Kritik mot angrepp på ekologisk odling menar Maria Wivstad, föreståndare för SLU:s Centre for organic food and farming, att de fyra kollegorna framför en grov och felaktig förenkling när de hävdar att en fullskalig omställning till ekologiskt jordbruk skulle innebära en halvering av skörden. Wivstad påpekar dessutom att ekologiska grödor står sig väl i relation till konventionellt jordbruk globalt sett.

Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl och generalsekreterare Svante Axelsson hör också till dem som har bemött kritiken av ekologisk odling. Sandahl och Axelsson menar att de fyra forskarna representerar ett snävt och statiskt perspektiv på jordbruk, att de förbigår frågor som rör biologisk mångfald och att de missar de viktiga miljö- och hälsovinster som en minskad användning av konstgödsel och bekämpningsmedel faktiskt innebär. Läs, hör och se Sandahls och Axelssons inlägg här: Naturskyddsföreningen svarar på ekokritiken och Forskare får mothugg om ekologisk mat. Naturskyddsföreningen har även sammanställt ett Svar på tal om ekologiskt och svält.

Till den samlade bilden av denna debatt hör att professor Holger Kirchmann med flera tidigare har fått allvarlig kritik för sitt sätt att bedriva forskning och kommunicera forskningsresultat. De fyra männen bakom söndagens debattartikel tycks dock inte ha tagit intryck av kritiken. När DN intervjuar Lars Bergström hävdar han att de som förespråkar ekologisk odling blundar för fakta, är känslostyrda och därmed underförstått ovetenskapliga. Denna nedlåtande (för att inte säga patriarkala) debattstil ökar inte förtroendet för de ovedersägliga forskningsresultat som herrar Kirschmann, Bergström, Kätterer och Andersson åberopar. Frågan om en hållbar livsmedelsproduktion förtjänar en mer nyanserad och kultiverad diskussion än så.

 

Återskapade hagmarker och motorcyklar

Värdefulla hagar

Värdefulla hagar bidrar till biologisk mångfald.

Igår vandrade Ida och jag etapp nummer fyraUpplandsleden, en fin tur på lite drygt nio kilometer mellan Kopphagen i Länna och skolan i Almunge. Längs vägar och stigar mötte vi både sådant som gladde och upprörde. Till det förra hörde bland annat västergök, liljekonvaljer i mängd och återskapade hagmarker. Det senare handlade framför allt om tre motorcykelåkare. För ja, tro det eller ej, men när vi intog vår lunch på några soldränkta stenhällar längs leden så blev vi nära nog påkörda av dessa enduroentusiaster. Trist med människor (ofta män!) som visar noll hänsyn till natur- och friluftsliv. Det är dessutom förbjudet i lag att framföra motordrivna fortskaffningsmedel på detta sätt.

I mina mest kritiska stunder brukar jag hävda att all motorsport borde förbjudas. Det kanske är att gå lite väl långt, men visst är det ganska sorgligt att man kan bli både rik och berömd genom att hänge sig åt (manliga) lekar som äventyrar jordens framtid!?

Spår av manlig enfald

Vad manlig enfald bidrar till är både uppenbart och en gåta.

Vår tid på jorden

Upplandsmuseet pågår utställningen Vår tid på jorden med fotografier av Mattias Klum. En se- och tänkvärd fotoutställning om jordens skönhet och skörhet.

Vår tid på jorden 2

Det är Vår tid på jorden. Vi kan göra skillnad. Vi måste börja NU.

På grund av stor publiktillströmning är utställningen förlängd till 14 september. Det var tur för mig som var sen ur startgroparna.

Om du inte har möjlighet att besöka Upplandsmuseet finns boken Vår tid på jorden av Mattias Klum och Johan Rockström att låna på många bibliotek.