Vi är fria mobilister

Föreningen Gröna Bilister släppte nyligen konsumentguiden Mobilisten – goda idéer för moderna bilister. Inspirerande läsning för den som vill resa klimatsmart och samtidigt bidra till mer hållbar städer. I guiden kan en bland annat läsa:

Mobilitet handlar om tillgänglighet och att du som resenär ska kunna ta dig till en bestämd plats vid en bestämd tid, utifrån det resslag som passar bäst utifrån dina preferenser. Mobilitet kan även handla om att inte resa alls utan istället att mötas digitalt.

En mobilist reser klimatsmart, när det är nödvändigt och ställer inte transportslag mot varandra. Snarare har mobilisten nytta av hela resepaletten; sin cykelnyckel, sitt kollektivtrafikkort, sitt körkort, bilpoolskort och kanske det viktigaste av allt – sin mobiltelefon med appar och uppkoppling.

I mitt hushåll är vi mobilister sedan ett par år tillbaka. Hade inte koll på begreppet men det stämmer uppenbarligen på vår livsstil. Våren 2016 sålde vi MOSe, vår bensindrivna Renault Clio. Ett val varken vi, plånboken, klimatet eller stadsmiljön vi lever i ångrar. Sedan dess rör vi oss flexibelt mellan olika trafikslag och reser sällan med bil. Vi använder kollektivtrafik som tåg och buss, cyklar, går, samt nyttjar bilpool, hyr eller lånar bil vid behov. Det fungerar hur bra som helst och vi slipper dessutom bilägandet baksidor som däckbyten, biltvätt, dyra servicebesök och jakten på parkeringsplatser. Att äga bil innebär förvisso en stor frihet, men frågan är om inte frihetskänslan av att slippa egen bil är minst lika stor!? Vi är fria mobilister!

Annons

Nu är MOSe såld

Ibland går besluts- och förändringsprocesser snabbare och smidigare än vad jag vågat hoppas på. För bara några månader sedan trodde jag att det skulle ta tid innan mitt hushåll var moget för ett liv utan bilägande. Men nu är vi där, för idag sålde vi MOSe. Lite vemodigt eftersom vi har gjort många trevliga resor med vår Renault Clio. Samtidigt en stor frihetskänsla. Ekonomiskt fördelaktigt blir det också framöver, eftersom bilägande är en av de sämsta affärer hushållet kan ägna sig åt. Fast inte minst känns det bra ur miljösynpunkt. Från och med nu blir det lånebil, hyrbil eller bilpool – men bara när vi verkligen behöver använda bil. Annars cyklar vi eller nyttjar kollektivtrafiken.

Nu är MOSe, vår Renault Clio, såld.

Bilen 2016

Enligt Naturvårdsverket kommer cirka en tredjedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser – cirka 20 miljoner ton koldioxid – från transporter. Av dessa står personbilar för nästan 11 miljoner ton. Flyget är dock det trafikslag som har allra störst energianvändning och klimatpåverkan per personkilometer. Buss och rälsbunden trafik som tunnelbana och tåg är de mest miljövänliga transportalternativen.

Diagram över energianvändning och klimatpåverkan per personkilometer.     Källa: Trafikverket.

Jag har aviserat 2016 som ett handlingens år. Vilka konkreta åtgärder kommer det att innebära för mina och min frus resor och de transporter vårt hushålls konsumtion ger upphov till?

Vi flyger i princip aldrig, och kan med andra ord inte minska vår klimatpåverkan på just den punkten. Däremot äger vi en bil och skulle kunna se över vårt sätt att använda den. Sedan tidigare har vi för vana att ställa av bilen i perioder, vilket vi ska fortsätta med under detta år. Det nya året har medfört nya vardagsuppgifter för oss båda, och inte minst i min frus fall skulle bilen kunna vara en bekväm pendlingslösning. Här är vi dock klara över att det är tåg och buss som gäller i vardagen. Och när årets semesterresor ska planeras blir utgångspunkten också tåg och buss i första hand.

Men det finns faktiskt fler saker som vårt hushåll kan göra för att minska klimatpåverkan från transporter. En sådan sak är att bli ännu bättre på att prioritera frukt och grönsaker som är i säsong. Närodlat och närproducerat kan också vara bra, men det är dock inte alltid givet att korta transporter ger lägre växthusgasutsläpp per liter/kilo livsmedel än vad längre transporter gör. En dåligt fylld lastbil som åker runt i Uppland kan vara en större miljöbov än en välfylld transport från Sydeuropa. Som konsumenter kan vi dock minska vår klimatpåverkan genom att endast undantagsvis ta bilen till stormarknaden.

De gånger vi ändå använder bilen ska vi bli bättre på EcoDriving. Bättre planerad körning och mer motorbroms, generellt lägre varvtal, mjukare accelerationer och lägre topphastighet är några av åtgärderna som kan minska bränsleförbrukningen med 10-20 procent.

Slutligen har vi frågan om själva bilägandet eller bilberoendet om man så vill. Tillsvidare har vi kvar vår Renault Clio, men vi för samtal om vi ska vara utan bil alternativt satsa på en elbil eller riktigt soppasnål hybrid. Vi behöver dock avvakta med ett definitivt beslut, både av ekonomiska och praktiska skäl. Men vi är i ”process” och kanske blir 2016 året då vi på allvar tar ut kursen mot att bli mer eller mindre fossilfria på bilsidan. Min ambition är att vi ska vara där senast 2020.

 

 

Läs och spara miljoner!

I mitt hushåll äger vi en Renault Clio som vi i stort sett är nöjda med utifrån våra behov. Med jämna mellanrum har vi dock funderat över om det vore bättre att sälja bilen och istället gå med i en bilpool, ansluta oss till en samåkningstjänst eller hyra bil vid de tillfällen vi behöver det. För att göra tröskeln till onödiga bilturer lite högre och samtidigt spara pengar brukar vi ställa av bilen under perioder då vi inte planerar att nyttja den. Vi har också sett avställning som ett steg på vägen att kanske våga kapa trossen till bilberoendet mer definitivt. När jag läser inlägget från En köpfri dag blir jag peppad att allvarligt överväga om tiden för bilförsäljningen är inne. Och jag tycker att det är bra att inlägget även tar upp frågan om vad man bör (och inte bör) göra med de pengar man sparar genom att inte äga bil. Om besparingen ska vara en verklig vinst för miljön får pengarna inte läggas på fler Thailandsresor eller en ökad prylkonsumtion. Men precis som En köpfri dag påpekar så finns det mer hållbara alternativ att lägga slantarna på!

En köpfri dag

Det finns ett enkelt sätt att bli miljonär – i alla fall för många unga stadsbor. Knepet är att aldrig köpa bil – en trend som är på gång med peak car.

En snittkostnad på 6000 kr i månaden för att äga och köra en bil är vanligt. Det blir en kostnad på över fyra miljoner om du har bil hela ditt vuxna liv. Du kan göra en egen beräkning utifrån dina villkor här.

Kostnaden för alternativen med kollektivtrafik, cykel, tåg, buss, taxi och bilpool eller hyra av bil när du verkligen behöver det, blir högt räknat inte ens en miljon för hela ditt vuxna liv. Du sparar med andra ord över tre miljoner i snitt på att aldrig köpa bil om du är ung idag.

Kostnaden kan förstås variera kraftigt beroende på en rad faktorer, men totalt sett sparar nog du och samhället betydligt mer än…

Visa originalinlägg 413 fler ord

Billig energi dyrköpt

I mitt hushåll försöker vi använda bilen så sällan som möjligt. Ja, under kortare och lite längre perioder har vi den avställd för att spara en slant och för att göra tröskeln till onödigt småkörande lite högre. Jag har skrivit om avställning av bilen tidigare, här och här.

Nyligen var det dock dags att tanka bilen för första gången på ett tag. Då blev det påtagligt att bensinpriset är väldigt lågt, efter att råoljepriset har sjunkit med nästan 50 procent sedan förra sommaren. Och det är inte bara bensinen som är billig för tillfället. Även elpriset har legat lågt en längre tid.

Billig bensin glädjer säkert många privatbilister och företag, men hur hållbart är priset egentligen?

Att energipriserna är låga glädjer säkert många hushåll. Om man är beroende av bilen eller sitter med en eluppvärmd villa är prisutvecklingen säkert mycket välkommen. Likaså för många företag. Risken är emellertid stor att de låga energipriserna driver fram en ökad förbrukning. Att bilen får rulla lite extra när det inte kostar så mycket och att temperaturen inomhus hålls någon grad högre än under vintrar med skyhöga elpriser. Eller så används de slantar som sparas genom minskade energikostnader på utlandssemestrar med flyg eller prylkonsumtion.

Billig energi kan ge kortsiktiga plånboksvinster och fina bokslut, men kan visa sig väldigt dyrköpt på sikt. Att läget är allvarligt inskärptes ytterligare förra veckan genom den rapport som framhåller att flera kritiska gränser för vad planeten tål redan har överskridits. Det låga råoljepriset är som att hälla bensin på den redan svårbemästrade klimatbrasan. Billig fossil energi kan dessutom göra att investeringarna i förnyelsebar energi tappar fart. Situationen är minst sagt ohållbar. Det som paradoxalt nog både förfärar och väcker visst hopp är det faktum att vi människor kan välja hur vi ska agera framöver. Hittills har vårt handlande inte varit särskilt övertygande, men det går ju faktiskt att förändra bara viljan finns där. Tillgången till billig bensin och el måste till exempel inte leda till en ökad förbrukning, även om det kan verka lockande för stunden.

Mot det nya året som på räls

Det är många som klagar på SJ och det finns ibland verkligen skäl att göra det. Hållbara handlingar har till exempel kritiserat att SJ slutar sälja utlandsbiljetter. Men efter att ha rest inrikes på räls – och som på räls – en del den senaste tiden vill jag avsluta det gamla bloggåret med en annan och mer positiv bild av det statligt helägda tågbolaget.

SJ:s tåg är nämligen ett utmärkt och miljömärkt (Bra Miljöval) alternativ till flyg och bil. Ett hållbart transportmedel som trots snö och kyla kan vara förvånansvärt punktligt. Tågvagnarna är välstädade (toaletterna nästan konstigt fräscha i jultrafiken) och sittplatserna sköna. Och vid flera tillfällen har jag slagits av hur genuint trevlig ombordpersonalen är. Lägg till detta små men inte oviktiga detaljer som att kaffet ombord är både KRAV– och Fairtrademärkt, mjölken ekologisk och sockret Fairtrade. Heja!

Reko kaffe och eko mjölk ombord på SJ 3000 längs Norrlandskusten.

Som resenär blir jag också glad när jag bläddrar i Kupé och kan notera att frågor som rör hållbar utveckling uppmärksammas i kundtidningen. Något jag dessutom känner igen från tidigare möten med tidningen. Bra jobbat där, fortsätt så även under kommande år!

SJ:s kundtidning Kupé aktualiserar bland annat hur nyårsfirandet kan göras mer hållbart.

I kväll blir det nyårsfirande hos gudsonen Olle och hans familj i huvudstaden. Hur jag och Ida reser dit behöver jag nog knappast berätta. Inför 2015 tänker jag bland annat att det ska få bli ett så spårbundet år som möjligt. Både här hemma och på kontinenten. Det är inte ett nyårslöfte om att aldrig använda bilen, men en intention att alltid välja tåget där och när det går. Gott Nytt År!

Bilen bättre av än på

För snart ett år sedan skrev jag ett inlägg om fördelarna med att ställa av bilen. Under 2014 har mitt hushåll låtit bilen stå under kortare och längre perioder. Genom framförhållning och samordning har den förändrade bilanvändningen knappast inneburit några större problem eller uppoffringar, men väl vinster för både privatekonomin och miljön.

Det är enkelt att ställa av och ställa på sitt fordon. Transportstyrelsen erbjuder fyra smidiga vägar: appen Mina fordon, en e-tjänst via datorn, servicetelefon eller skriftlig begäran med hjälp av fordonets registreringsbevis. Vi använder Mina fordon, vilket bara tar några sekunder. Det är dock viktigt att tänka på att en avställning aldrig kan göras bakåt i tiden, utan bara från och med den dag då en fullständig anmälan kommer in till Transportstyrelsen.

Transportstyrelsens app Mina fordon går enkelt att ladda ned på iTunes eller Google Play.

 

Ovana vintercyklister sökes

De flesta vet nog att att det är bra för hälsan, plånboken och miljön att välja cykeln framför bilen i vardagen. Ganska många praktiserar också denna form av vardagsmotion under sommarhalvåret. När hösten kommer och vintern är i antågande hamnar dock cykeln ofta i förrådet. Det är något Uppsala kommun vill råda bot på. Därför lanserar kommunen nu Vintercyklisten, en kampanj som vänder sig till ovana vintercyklister. Hållbara handlingar låter ringklockan ljuda som en gilla-signal, men är nog personligen diskvalificerad för kampanjen efter många års vinterhojande i Lärdomsstaden.

Samåkningsdagen

I morgon fredag 10 oktober är det samåkningsdagen eller The International #RidesharingDay. Bakom det ursprungliga initiativet till dagen står den svenska ideella rörelsen Skjutsgruppen, men fler aktörer i samåkningssvängen har hakat på. Ett exempel är GoMore som erbjuder sina medlemmar presentkort på gratis skjuts via företagets hemsida i morgon.

Jag puffar gärna för samåkning, men kan inte skryta med att jag är särskilt duktig på det i praktiken. Visst, jag försöker lyfta frågan om samåkningens fördelar i olika sammanhang (som i detta inlägg) och brukar jobba för att ”fylla bilar” i görligaste mån, till exempel vid resor i föreningslivet. På samma gång har jag svårt att släppa taget om den bil vi äger och upplever det som ett ganska långt steg att dela den fullt ut med något eller några andra hushåll. Ett mindre hållbart förhållningssätt som jag är medveten om, men uppenbarligen inte riktigt mogen att förändra….

Närbilder på nationaldagen

På nationaldagen passar det väl utmärkt med några närbilder av vad den uppländska myllan förmår att ge!?

Så här såg det ut i pallkragen för några veckor sedan…

…och nu är samma pallkrage överfull av sallad och mangold.

I en av de andra pallkragarna är rödbetorna på gång…

…och de förkultiverade squashplantorna trivs också med livet på kolonin.

Det är bara några minuters promenadväg från mitt och Idas hem till Tunabergarnas odlarförening, där vi delar en kolonilott med en vän. Närodlat med andra ord och även någorlunda ekologiskt. En del av de frön vi har satt i år är ekologiska och mycket av jorden och gödningen är godkänd för KRAV-odling eller hämtad från lottens kompost. Artificiella bekämpningsmedel och konstgödsel är givetvis uteslutna. Och odlingslådorna är återbrukade pallkragar. Vi försöker dessutom minska på och samordna biltransporterna vid inköp till odlingssysslorna.