Allt har sin tid

Allt har sin tid, säger Predikaren i Bibeln. Det finns en tid att blogga. Och det finns en tid att inte blogga. Nu och på obestämd tid framöver är det tid att låta bloggandet vila. Jag vet inte om och när jag tar upp plitandet igen. Däremot vet jag att det alltid är tid för hållbara handlingar.

Tack till alla som läst och kommenterat bloggen och uppmuntrat bloggaren genom åren! 

Annonser

Framtiden i våra händer II

Du och jag har framtiden i våra händer. Foto: Magnus Myrberg.

Vissa stunder, en del dagar, känns det som att det är på väg att vända. Jag och många med mig vet vad som måste till. Vad vi behöver göra – och avstå från att göra – för en hållbar utveckling. Och vi börjar göra det, och bryter ohållbara beteenden. Inte för att det alltid är enkelt. Men de flesta av oss är rätt medvetna om sakernas tillstånd vid det här laget. Därför låter vi allt oftare långsiktiga prioriteringar hamna i förarsätet för våra liv. 

Det känns så hoppfullt. Att se och höra det hos familjemedlemmar och släktingar, bland vänner och arbetskamrater. I Svenska kyrkan och andra ideella sammanhang, där jag har ett djupt engagemang. Och att möta det i spegeln. Det får mig att tro att det kanske ändå inte är kört. Trots allt. ”Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” (Matt 6:21)

Framtiden i våra händer

Du och jag har framtiden i våra händer. Foto: Magnus Myrberg.

Vissa stunder, en del dagar, känns det som att loppet är kört. Jag och många med mig vet vad som måste till. Vad vi behöver göra – och avstå från att göra – för en hållbar utveckling. Ändå gör vi det inte, utan håller fast vid våra ohållbara beteenden. Knappast av okunskap. För de flesta av oss är rätt medvetna om sakernas tillstånd vid det här laget. Det är snarare så att bekvämlighet och kortsiktiga prioriteringar hamnar i förarsätet för våra liv. 

Det känns så nedslående. Ja, rätt hopplöst. Att se och höra det hos familjemedlemmar och släktingar, bland vänner och arbetskamrater. I Svenska kyrkan och andra ideella sammanhang, där jag har ett djupt engagemang. Och inte minst att möta det i spegeln. Det är det värsta. ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.” (Rom 7:19)

Ohållbara bekännelser

Jag försöker ändra mitt vardagsbeteende på en rad områden för att leva mer hållbart. Denna ambition rymmer även en strävan efter progression, efter ständig förbättring. För jag blir aldrig färdig med hållbar utveckling. Nedslående? Jag ser det mest som en angelägen och uppfordrande utmaning, och en möjlighet till livslångt lärande.

I inledningen ovan låtar jag kanske aningen präktig och självbelåten. Poängen med det här inlägget är emellertid inte att framhålla min egen förträfflighet, snarare motsatsen. Jag misslyckas nämligen ofta i min strävan. Och om sanningen ska fram – och det ska den om det ska bli någon hållbar utveckling – så finns det områden och beteenden där jag inte ”ställer om” även om jag vet vad jag borde göra. ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.” (Rom 7:19)

Ett av de ohållbara beteenden jag har på mitt samvete rör lampor och belysning. I mitt hushåll är vi nämligen väldigt förtjusta i lampor och kompromissar ogärna på området. Att sätta en LED- eller lågenergilampa i viss armatur har tagit emot. Och när glödlamporna började fasas ut så tillhörde vi faktiskt hamstrarna. Ja, vi har ett helt litet lager med glödlampor här hemma (nej, vi säljer dem inte).

Taklampa i köket

Taklampan i vårt kök. Det tar emot att byta bort de vackra glödtrådarna.

Det var en ohållbar bekännelse från mig och mitt hushåll. Hur ser det ut hos dig? Vilka ohållbara lik har du i hushållets garderob? På vilka områden eller med vilka vardagsbeteenden gör du inte det goda som du vet att du borde för en mer hållbar utveckling? Jag är nyfiken på din berättelse om ohållbarhet. Bekänn gärna i kommentarsfältet!