Människan bakom ökningen av medeltemperaturen

Från år 1900 till år 2017 steg medeltemperaturen i Sverige från 3,1 till 4,3 grader rapporterar SVT. Det är en ökning med mer än en grad och handlar inte om några naturliga variationer enligt forskare på området. Nej, det är människans verksamhet – inte minst koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen – som är orsaken. SVTs meteorolog Pererik Åberg förklarar sambanden i en informativ kortfilm.

Ökningen av medeltemperaturen är alltså ett faktum och människans beteende från industrialismens intåg och framåt boven i dramat. Men gjort är gjort. Frågan är vad vi lär av misstagen och hur vi förändrar sakernas tillstånd framåt? Här krävs modiga politiska beslut men även varje hushålls medverkan.

Kommer klimatfrågan att få den plats den förtjänar i årets valrörelse? Hittills verkar det inte så, utan det är farliga förenklingar om den andre och ett ovärdigt tonläge som dominerar. Som så ofta förr. Det är inte så vi löser vår tids största ödesfråga. Fast utmaningarna löses inte heller genom business as usual i hushållet, i väntan på strukturella förändringar och tekniska innovationer. Människan bakom ökningen av medeltemperaturen möter också i en livsstilsspegel framför dig.

Annons

Framtiden i våra händer II

Du och jag har framtiden i våra händer. Foto: Magnus Myrberg.

Vissa stunder, en del dagar, känns det som att det är på väg att vända. Jag och många med mig vet vad som måste till. Vad vi behöver göra – och avstå från att göra – för en hållbar utveckling. Och vi börjar göra det, och bryter ohållbara beteenden. Inte för att det alltid är enkelt. Men de flesta av oss är rätt medvetna om sakernas tillstånd vid det här laget. Därför låter vi allt oftare långsiktiga prioriteringar hamna i förarsätet för våra liv. 

Det känns så hoppfullt. Att se och höra det hos familjemedlemmar och släktingar, bland vänner och arbetskamrater. I Svenska kyrkan och andra ideella sammanhang, där jag har ett djupt engagemang. Och att möta det i spegeln. Det får mig att tro att det kanske ändå inte är kört. Trots allt. ”Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” (Matt 6:21)

Framtiden i våra händer

Du och jag har framtiden i våra händer. Foto: Magnus Myrberg.

Vissa stunder, en del dagar, känns det som att loppet är kört. Jag och många med mig vet vad som måste till. Vad vi behöver göra – och avstå från att göra – för en hållbar utveckling. Ändå gör vi det inte, utan håller fast vid våra ohållbara beteenden. Knappast av okunskap. För de flesta av oss är rätt medvetna om sakernas tillstånd vid det här laget. Det är snarare så att bekvämlighet och kortsiktiga prioriteringar hamnar i förarsätet för våra liv. 

Det känns så nedslående. Ja, rätt hopplöst. Att se och höra det hos familjemedlemmar och släktingar, bland vänner och arbetskamrater. I Svenska kyrkan och andra ideella sammanhang, där jag har ett djupt engagemang. Och inte minst att möta det i spegeln. Det är det värsta. ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.” (Rom 7:19)