Det händer när du vilar

Vi lever i en tid av stora hot och svåra utmaningar. De senaste dagarnas händelser i Paris förskräcker och väcker avsky. Moskébränderna i flera svenska städer likaså. Vi ställs mot dem på ett farligt sätt, rädslor och fientlighet eskalerar både i världen och här hemma. Lägg till detta de allvarliga miljö- och klimathot som du och jag, och världens ledare, inte tycks kapabla att möta på ett tillräckligt radikalt sätt. Ja, vissa dagar känns mörkret kompakt (när jag skriver detta nås jag av uppgiften om att två personer förmodas döda i ytterligare ett gisslandrama i Paris).

Mot bakgrund av det ovan sagda verkar det kanske lite märkligt att skriva ett inlägg om behovet av vila och nyttan av bokläsning. Är det inte på barrikaderna kampen nu måste föras? Jo, nog är det så att vi som tror på demokrati, tolerans och människors lika värde måste vara beredda att kämpa för vår övertygelse och är skyldiga att höja våra röster för andra människors rättigheter i en tid som denna. Behovet av enveten kamp gäller även strävan efter en mer hållbar livsstil. Nu och framöver är det handling som räknas på en rad områden.

Samtidigt tror jag att denna kamp måste grunda sig i och hämta kraft från stunder och perioder av vila och besinning. Hoten och utmaningarna kräver förvisso både mod och handlingskraft, och det vore fegt att dra sig undan när världen som mest behöver oss. Men även goda krafter behöver fyllas på, både för att orka och för att vara tillräckligt klarsynta. Kampen vinner nämligen inte på att likriktas eller förhastas. Det är bråttom, men all handling behöver växa ur eftertanke för att inte bli kontraproduktiv eller springa in i återvändsgränder.

På mitt nattduksbord ligger Det händer när du vilar av Tomas Sjödin. Boken är ännu oläst, men i mötet med nyhetsflödet dessa dagar tänker jag att det är hög tid att ge den tid och mentalt utrymme. Inte för att dra mig tillbaka från eller förneka världen, men för att söka vettiga proportioner mellan vila och aktivitet – vilket jag tänker är en förutsättning för hållbar och framåtsyftande verksamhet. Världen vilar förvisso inte medan jag ägnar mig åt en bok, fast mina möjligheter att bidra till världens fred ökar om jag har frid i mitt eget liv.

Det händer när du vilar

Tomas Sjödins Det händer när du vilar ska få komplettera nyhetsflödet under en tid framöver.

 

 

 

Fem för fem

Fick nyligen en frågeutmaning av Katarina Wohlfart. Hållbara handlingar brukar inte haka på och sprida dylika saker, men undantaget är ju som bekant det som bekräftar regeln. De fem frågorna besvaras med hjälp av fem bilder nedan. Utmaningen skickar jag sedan vidare till Green & Bloggen, Ekolisa, Gröna Ekeby, Gröna Pengar och Ett Eko.

1. Vilket livsmedel kan du inte leva utan?

Ägg

Ägg. Kan användas till väldigt mycket och innehåller nästan alla näringsämnen en människa behöver utom C-vitamin.

2. Godaste efterrätten?

Chokladkaka med kaffeglasyr

Chokladkaka med kaffeglasyr. Blir god i dubbel bemärkelse om den görs på ekologiska och Fairtrade-märkta råvaror.

3. Vad tränar du helst en dag då du har all tid i världen?

Mina sinnen

Mina sinnen.

4. Bästa träningsredskapet?

Tidegärden

Tidegärden. Bra verktyg för den ständiga övningen att böja sig inför Den som är större.

5. Vad är du tacksam för just nu?

Vägen valde dig

Vägen valde dig – och du skall tacka. (ur Vägmärken av Dag Hammarskjöld)

Från jord till bord

Idag är det Tacksägelsedagen. I kyrkor runt om i Sverige tackar människor Gud för årets skörd, och på många håll är det även skördefester och skördeauktioner.

Oktoberdimma över Lärdomsstaden

Oktoberdimma över Lärdomsstaden på Tacksägelsedagens morgon.

I morse när Ida och jag gick ned till vår nya kolonilott på Tunabergarnas odlarförening låg dimman över Lärdomsstaden. Sedan början av hösten är vi med egen lott efter att ha delat jord och mödor med en vän under ett par år. Det är härligt och inspirerande med egen åkerplätt, där vi kan börja mer eller mindre från noll med planering och förberedelser inför nästa odlingssäsong. Fast det har också tagit en hel del tid och inneburit mycket slit de senaste helgerna. En bidragande orsak till det är att de förra kolonisterna lät lotten stå för fäfot sista året, med massor av ogräs och sorkbon som följd. Nu är dock det mesta av kolonilotten både uppritad och grävd, och vi har även hunnit plantera hallonbuskar, svartvinbärsbuskar och en hel del vårlökar av olika slag. Tre krusbärsbuskar har vi också, en som fanns kvar på lotten sedan tidigare och två som vi fick med från gamla täppan.

Höstaster och förberedelser inför nästa odlingssäsong

Höstaster och förberedelser inför nästa odlingssäsong.

De tidigare kolonisterna lämnade dock lite av värde på lotten. Vi gläds över nämnda krusbärsbuske, vacker höstaster och några rader med jordärtskockor. De senare skördades Tacksägelsedagen till ära och blir sannolikt till soppa någon dag veckan som kommer. Vi tackar företrädarna och Herren för dessa gåvor!

En hink med jordärtskockor från vår nya kolonilott

En hink med jordärtskockor från vår nya kolonilott.

Vila och rekreation

Sommar och tid för vila och rekreation. Det senare ordet har ibland något nästan ytligt över sig. Jag tänker dock på rekreation i dess bokstavliga betydelse, som återskapelse. Någon skapar nya möjligheter när människan vilar från sitt verk.

Åker och trädgårdsland behöver perioder av vila för att kunna bära växt igen. Visst, man kan gödsla och pressa jorden till det yttersta, men förr eller senare måste den få stå i träda. På ett liknande sätt är det i människans liv. Även där behövs ett växelbruk mellan vardag och helg, verksamma perioder och återhämtning. Bara så kan livet levas hållbart i längden.

Nu är tid att bryta vardagens mönster och låta andra saker ta plats. Ja, somligt – både tyngande krav och mer kära ”måsten” – får ta paus för att annat ska få rum. Jag behöver det för att inte bara hastigt betrakta utan faktiskt se, inte endast höra utan också lyssna.

Apropå lyssnande kan jag rekommendera KG Hammars lovsång till onyttigheten, mellanrummen och pauserna i Tankar för dagen från tidigare i sommar. Ett annat tips är Tomas Sjödins vinterprat om vila från i december ifjol.

Till det som får stå i träda en period under denna sommar hör Hållbara handlingar. Jag anger inte ett datum för återkomsten till tangentbordet, men skulle tro att det blir i mitten eller slutet av augusti. Vill därför passa på att önska alla läsare en riktigt skön sommartid.

Pax et Bonum – en gammal pilgrimshälsning som betyder Frid och allt gott!

 

Fasteutmaning – sluta slänga mat

Apropå Stora fastan så har Svenska kyrkan lanserat en fasteutmaning. Den går ut på att utmana sig själv och andra att sluta slänga mat under perioden 2 mars – 13 april.

Svenska kyrkan skriver bland annat följande om fasteutmaningen på sin hemsida: ”Fastan är en tid att reflektera över vår livsstil. Vad väljer vi och vad väljer vi bort? Att faktiskt äta den mat vi köper kan vara ett sådant val. — Våra personliga insatser för en bättre värld kan vara enkla men ändå meningsfulla, såväl för oss själva som för våra medmänniskor som för skapelsen som helhet.”

Utmaningen följs också av några tips på hur du kan minska ditt matsvinn:

  • Planera dina inköp! Gör en inköpslista och köp bara det du behöver.
  • Luras inte av extrapriser! Att köpa fler varor för att få ett billigare pris blir dyrare om du slänger hälften.
  • Tänk på att datummärkningen inte är lag! Lita på ditt lukt- och smaksinne!
  • Släng inte rester! Gör en lunchlåda till jobbet eller frys in maten till senare tillfälle.
  • Våga fråga matlåda! Be om en matlåda att ta hem resterna i när du är på restaurang.
  • Köp mer ekologiskt! Ekologiska produkter är inte bara bra för kroppen och miljön. Det är också varor vi slänger mindre av då vi ofta får betala lite mer för dem.

Jag tänker att Svenska kyrkans fasteutmaning är ett bra sätt att föra upp frågan om matsvinn ännu tydligare på vardagens agenda. Och att öva sig intensivt på ett förändrat beteende under fastetiden kan ge nya goda vanor som håller i sig även efter påsk.

Samtidigt kan jag tycka att uppmaningen om att ”sluta slänga mat” är väl utopisk och aningen missvisande. Vi behöver absolut anstränga oss mycket för att minska matsvinnet, men i vardagen möter vi också livsmedel som faktiskt inte ska konsumeras. Att påstå att ”datummärkningen inte är lag” är dessutom bara delvis sant. Här gäller det att kunna skilja på bäst före-dag och sista förbrukningsdag. På Konsumentföreningen Stockholms sajt Släng inte maten kan den som vill läsa mer om datummärkning.

Fram till palmsöndagen pågår för övrigt Svenska kyrkans stora fasteinsamling med temat Allt för att utrota hungern. De pengar jag sparar genom att avstå från alkohol och utrymmesmat under fastan ska jag ge dit!

Stora fastan

Efter den tre dagar långa fastlagen – fastlagssöndagen, blåmåndagen (ibland kallad fläskmåndagen eller korvmåndagen) och fettisdagen (eller vita tisdagen) – är det idag askonsdagen och påskfastan tar sin början.

Kors vid Husaby källa

Kors vid Husaby källa (eller S:t Sigfrids källa) där Olof Skötkonung döptes år 1008.

Askonsdagen har fått sitt namn från den gamla tradition där botgörares pannor korstecknades med aska, varefter de fick lämna kyrkans gemenskap för att återkomma efter att ha fått syndernas förlåtelseskärtorsdagen. Under de senaste decennierna har seden att låta sig korstecknas med aska vid fastans ingång återkommit i Svenska kyrkan, och i många församlingar firas därför särskilda askonsdagsmässor idag. En tydlig markering för den kristne att vi nu lämnar fastlagens uppsluppna karneval (bakgrund i medeltida latin, betyder ungefär ”ta bort kött”) och går in i en betydligt mer allvarstyngd period av rannsakan och botgöring fram till påsk.

Påskfastan – eller Stora fastan – är en förberedelsetid inför påsken i kristen tradition. I den västliga kyrkotraditionen sträcker sig denna fastetid från askonsdagen till påskafton, en period om 40 dagar om man tar bort söndagarna (som alltid är festdagar i kyrkan – Jesus uppstod ju på påskdagen som är alla söndagars söndag).

Att fasta är att avstå från något för att öppna upp för, fördjupa eller vinna något annat. För egen del tänker jag att min fasta inför påsk ska vara sådan att den aktualiserar och ger ökat utrymme för min gudsrelation och mina relationer till allt Gud har skapat. Till det skapade hör givetvis medmänniskan men också djur och natur. Jag tänker inte att min fasta per automatik för mig närmare Gud, men jag ber och hoppas att den kan bidra till att både den inre och den yttre världen får lite mer liv. Ja, för mig handlar fasta på många sätt om att öva mig i ett lite mer hållbart liv, ett liv som är hållbart i både inre och yttre bemärkelse.

I år har jag kommit fram till att påskfastan bland annat ska få bli en period då jag äter helvegetariskt och avstår från all alkohol och utrymmesmat. Att äta vegetarisk mat bidrar till att hushålla med jordens resurser, minskar min klimatpåverkan och skapar bättre förutsättningar för mat åt alla människor. Att avstå från alkohol ger också vissa positiva miljöeffekter men skapar dessutom ett ökat ekonomiskt utrymme att avvara pengar till välgörande ändamål. Den så kallade utrymmesmaten – godis, bakverk, läsk och annat som tillför mycket av kalorier och/eller fett men väldigt lite näringsämnen – avstås av samma skäl som alkoholen.

Detta fokus på kosthållningen kan för somliga tyckas världsligt, men jag tror och tänker att alla bitar i livet hör samman. Min kristna tro aktualiserar vad jag äter under tiden fram till påsk, och det som står (och inte står) på bordet blir en påminnelse för mig (och andra) om vart vi är på väg och vem som vandrar med oss längs vägen. ”O du som världens synder bär och kan allt ve förstå, giv oss din kärleks eld och lär oss korsets väg att gå.” Sv Ps 137:5                                                        

Den dolda källan

Det gamla året lägger sig att dö och det är snart dags att ta emot 2014. I SVT välkomnas det nya året traditionsenligt med Alfred Tennysons Nyårsklockan. Hållbara handlingar vill inte vara sämre än statliga televisionen och lägger därför upp en dikt som förhoppningsvis kan bidra till både eftertanke och hopp inför det år som väntar.

Med önskan om en fin nyårshelg och ett Gott Nytt År!

Hur orkar man? Det är den dolda källan
som strömmar under marken som ger liv
Jag vet ju att den finns - men alltför sällan
har jag haft mod att stanna, ta mig tid

Som ett skuggande träd på en brinnande jord
ska du resa dig inför min syn
Som att skuggande träd på en brinnande jord
sorgens vatten förvandlat till vin
Som ett skuggande träd på en brinnande jord
ska du värma mig var jag än är

Den dolda källan av Ylva Eggehorn

Lys morgonstjärna

Ikon med Jesusbarnet och Herrens moder Maria

Ikon med Jesusbarnet och Herrens moder Maria

Idag är det fjärde advent och i kyrkornas gudstjänster står Herrens moder Maria i fokus. Maria som fick den hissnande uppgiften att föda Guds liv i världen. Hennes ja till uppdraget är förebildligt för människor i alla tider.

I fredags hade jag en dag i avskildhet i klostermiljö för att hitta fokus inför Kristi födelses fest. Varför skriver jag ett inlägg om det och om Maria här på bloggen? Jo, jag tänker att hållbar utveckling även handlar om människans insida. En hållbar livsstil är att leva hållbart såväl inåt som utåt, något som gäller oavsett vilken livsåskådning man förfäktar. För mig personligen är den kristna tron en väg för det inre livet samtidigt som tron rymmer en tydlig kallelse att verka i det yttre, att säga ja till Guds liv i världen.

Med dessa ord tar Hållbara handlingar ledigt några dagar. Nästa inlägg skrivs sannolikt i mellandagarna. Önskar alla läsare en ljus och glädjefylld helg och avslutar med att citera en av psalmerna vi sjöng i gudstjänsten i Tunabergskyrkan i Uppsala idag:

”Lys morgonstjärna Gud har tänt,                                                                                           o, kom till oss, kom, Guds advent,                                                                                     förjaga mörkret tills vi ser                                                                                                     en värld där, Gud, din vilja sker.
Var glad, var glad! Immanuel                                                                                                   ger frihet åt var bunden själ.” (Sv Ps 423:5)

Fred är vägen till fred

Idag är det första söndagen i advent. Advent betyder ankomst och i gudstjänsten sjunger vi med glädje och förväntan: ”Hosianna, Davids son, välsignad vare han, välsignad Davids son, som kommer i Herrens namn.” (Sv Ps 105)

Advent var från början en fastetid inför Kristi födelses fest. Kristen fasta handlar om att frivilligt avstå från något för att skapa utrymme och resurser över för annat. Det kan till exempel handla om att inte äta kött under en period eller att undvika något som tar för mycket av ens tid och uppmärksamhet. En välgrundad fasta kan öppna upp för en fördjupad relation till både Gud och skapelsen. Fasta för dock inte automatiskt människan närmare Gud, men kan hjälpa den troende att upptäcka Gud och medmänniskan i sitt liv. I och genom fastan kan också goda och hållbara vanor grundläggas eller återtas. Vanor som sedan kan få bli en del av vardagen efter fastetiden.

Det talas sällan om adventsfastan i vår tid, inte ens i kyrkorna. För egen del har jag levt med 40-dagarsfastan inför påsk under många år, men haft svårt att hitta en fungerande form för fasta inför jul. Oftast har det blivit intet. I år är jag dock med och provar en väg till fördjupning under advent. Min fru och jag och ett par vänner läser antologin Fred är vägen till fred och möts för några samtal över boken. Den lilla bokcirkeln drar igång i kväll. Förhoppningsvis kan läsningen och samtalen öppna upp för både Fredsfursten (Jesaja 9:6) och världens och vardagslivets behov av fred och försoning.

KG Hammar, tidigare ärkebiskop och huvudförfattare till antologin, intervjuades om Fred är vägen till fred i SVT:s Gomorron tidigare i år.