Hembakade bullar svårslagna

Hembakade bullar är svårslagna. Kanske inte nyttigast med vetebröd, fast bakar en själv vet en vad som är i deg och fyllning. Och det måste få vara fest ibland. Att leva i både vardag och helg – och att få fira livets högtider – är också viktigt för en hållbar utveckling. 

Hembakade kanel- och kardemummabullar. Foto: Magnus Myrberg

Annonser

Vaxduk är plastduk – vilka hållbara alternativ finns?

Gröna trådar skriver intressant om textil och hållbar utveckling. Här en puff för ett sommaraktuellt inlägg. För även om högsommaren börjar gå över i sensommar så är det ännu tid för sköna, hållbara stunder under bar himmel.

Vaxduk är så praktiskt. När ungarna kladdar med yoghurt eller när skatan bajsar på bordet är det bara att ta fram trasan och torka av. Och sommaren är verkligen vaxdukens tid. Men är det verkligen vax som gör ytan så lätt att torka av? Vaxduk var för länge sedan ett tyg som hade vaxats, exakt […]

via Vaxduk är plastduk – vilka hållbara alternativ finns? — Gröna trådar

Kött och mjölk klimatsmart!?

Välj naturbeteskött om du ska äta nötkött. Foto: Pixabay.

Har kött och mjölk gått och blivit klimatsmarta livsmedel!? Ja, i debattartikeln Bättre för klimatet med fler betande köttdjur i SvD menar Gunnar Rundgren (författare och bonde) och Ann-Helen Meyer von Bremen (journalist och författare) att nya rön visar att betesmark har betydligt större förmåga att binda kol än forskare tidigare trott. Något som vänder upp och ned på gängse uppfattningar om idisslares negativa klimatpåverkan. I vilken mån debattörerna är rätt ute vågar Hållbara handlingar inte ha någon bestämd uppfattning om, även om inspelet måste sägas vara minst sagt intressant. Däremot är det lätt att ställa sig bakom påståendet att naturbeteskött är ett bra val i det fall en ska äta animalier. Om betesdriften är klimatneutral eller till och med klimatpositiv må i dagsläget vara osagt, men den bidrar starkt till bevarande och utveckling av det svenska jordbrukslandskapet och gynnar biologisk mångfald.

Under2 Coalition

Logotypen är hämtad från Under2 Coalitions hemsida.

Hållbara handlingar har tidigare kommenterat den hopplöshet som hotar att breda ut sig med den nuvarande administrationen i Vita huset. I ett par inlägg har budskapet varit: Var inte Trumpen! Kämpa på! Make your household great again!

På den lite större arenan än hushållets är det många som gör just det. Kämpar på. Söker nya vägar och samarbeten när USA som nation inte förmår att leverera det andra länder kunde förvänta sig. Ett av dessa initiativ är Under2 Coalition. En koalition av villiga, motiverade nationer, delstater och städer som lovar att kraftigt minska sina utsläpp av växthusgaser till år 2050 och aktivt stödja Parisavtalet. Under2 Coalition grundades 2015 av amerikanska delstaten Kalifornien och tyska delstaten Baden-Württemberg. Koalitionen består just nu av 177 aktörer på sex kontinenter, som tillsammans representerar mer än 1,2 miljarder människor och 39 procent av världsekonomin (sett till USD i BNP-värde).

Initiativ som detta inger hopp, även på hushållsnivå. Och tänk om vi som hushåll och konsumenter kunde skapa något liknande. En frivillig sammanslutning av motiverade hushåll och personer som ställer sig bakom ett gemensamt hållbarhetslöfte. Ja, vad väntar vi egentligen på!? Hör av dig så kör vi igång!

Kontosparande är bra, amorteringar är bättre

Sätt undan pengar så får du trygghet, menar DN:s Maria Croft. Amortera är ännu bättre, anser Hållbara handlingar. Illustration: Pramit Marattha/Pixabay.

I söndagens DN presenterar ekonomireportern Maria Crofts sin bild av hur hushållet på bästa sätt kan möta förmodade räntehöjningar i framtiden. Crofts menar att det är svårt att i längden göra en bra affär på att binda bolåneräntan. ”För det krävs att man prickar in en tidpunkt när den bundna räntan är så pass låg att den ligger under den rörliga räntan under lång tid”. Fast för enskilda hushåll som vill eller måste ha stor trygghet och förutsägbarhet i ekonomin kan det trots allt vara motiverat att binda bolåneräntorna och kanske göra det nu. Crofts huvudsaklig råd lyder dock: Sätt undan pengar så får du trygghet. Hon menar att hushåll kan skapa motsvarande trygghet genom att utgå från en högre ränta redan nu och sätta undan mellanskillnaden till den faktiska rörliga bolåneräntan på ett sparkonto. På så sätt skapar hushållet ett sparkapital att ta av den dag räntorna eventuellt skjuter i höjden och går över den räntenivå hushållet utgår ifrån i sin beräkning. Tipset är att räkna med en framtida ränta på 4-5 procent.

Hållbara handlingar tycker att det är utmärkt att DN lyfter detta kloka alternativ till att binda hushållets bolån. Men även om jag inte är ekonom till ämbetet har jag vissa invändningar mot delar av Crofts förslag. Jag köper tanken på att inte binda bolånen utan bygga upp en buffert istället. Men jag skulle inte välja att placera denna buffert på ett sparkonto i dagsläget (och förmodligen inte heller i framtiden). Istället skulle jag löpande amortera extra på bolånen. Jag skulle göra det eftersom bankernas utlåningsränta är betydligt högre än deras inlåningsränta. Enligt Compricer var den lägsta snitträntan på 3 månader rörlig bolåneränta 1,30 procent (Ålandsbanken) i juli. Samma bank erbjuder just nu 0-0,25 procent i inlåningsränta. Redan där tjänar hushållet alltså på att betala av på skulden snarare än att samla pengar på hög på ett sparkonto, och det även om en räknar med den skattereduktion på 30 procent som hushållet får när det betalar ränta på bolånen. Att amortera extra innebär dessutom att skulden minskar snabbare och att högre bolåneräntor i framtiden inte får samma effekt på hushållets ekonomi. Ytterligare ett argument för att amortera extra är att många hushåll idag sitter med stora skulder. Att minska skuldbördan är i princip aldrig fel, men särskilt angeläget när en är hårt skuldsatt. ”Den som är satt i skuld är icke fri” som tidigare finans- och statsminister Göran Persson så ofta framhöll under krisåren på 1990-talet. Så kontosparande är nog bra, men amorteringar är betydligt bättre.

 

Hyfsat hållbar semester

Semestern går obarmhärtigt mot sitt slut. Gott då att kunna se tillbaka på en lång period av lediga och skönt varierade dagar. Vi har hunnit resa till såväl Nordjylland, Göteborg som Skellefteå. När vi har rört på oss har vi försökt förflytta oss på ett så hållbar sätt som möjligt. Vi övervägde faktiskt att bila till Nordjylland, men bestämde oss sedan för att ta tåget till Göteborg, båten till Frederikshavn, och sedan fortsätta med tåg och buss till Skagen, Løkken och Lønstrup. I Skagentrakten gjorde vi dessutom en del cykelutflykter. Tillbaka i Göteborg var det kollektivtrafiken som gällde under några dagar där. Och till Skellefteå blev det tåg och buss tur och retur. Ett väldigt bekvämt sätt att resa, inte minst då SJ sommartid har en fin kampanj med halva priset i 1:a klass. Tågresan i nämnda klass blev därför billigare än att åka 2:a klass!

I sommar har vi även passat på att vara hemma en längre period och upptäcka en del av det som vår hemstad Uppsala och vårt hemlandskap Uppland har att bjuda på. Hemesterveckor som varit minst lika värdefulla som att vara på resande fot. Eller så är det just variationen som utgjort det lyckade receptet. Vi har bland annat fortsatt vårt flerårsprojekt att gå Upplandsledens alla etapper och slingor och blogga längs vägen. Ett utmärkt sätt att komma ut i naturen och lära känna sitt landskap nära marken. Till etappstarter och från etappmål har vi tagit oss med UL (Upplands Lokaltrafik).

Inne att vara ute

Att vandra längs en landskapsled är god rekreation. Foto: Magnus Myrberg.

Ur hållbarhetssynpunkt anser jag alltså att årets semester får godkänt. Om vi skulle förbättra något så är det inte minst att kompensera för de utsläpp av växthusgaser som vårt resande trots allt generat. Då tänker jag inte minst på båtresan tur och retur Göteborg – Frederikshavn. Hur en bor, äter och konsumerar i övrigt på resande fot är också viktiga hållbarhetsfrågor. Vad gäller boende så har vi stannat över hos familj och vänner, samt nyttjat små familjeägda pensionat och vandrarhem i STF:s regi. I fråga om kost har vi tagit seden dit vi har kommit i andras hem och fritidshus. Vid restaurangbesök har vi dock inte ansträngt oss särskilt för att välja de mest hållbara alternativen vad gäller ställen, rätter och drycker. Här finns det klar förbättringspotential. Konsumtionen i övrigt har varit ganska återhållsam, vilket i sig är positivt ur hållbarhetssynvinkel. En del fynd på antikaffärer och loppisar på annan ort. Bunkring av EmmerveteFram Ekolivs i Haga. Hemma vid datorn har det dock blivit ett antal reafynd på nätet. Det finns alltid risk för överkonsumtion när priserna är röda.

 

Fimpa ciggen eller fimpa åtminstone rätt

Fimpar. Foto: Wolfgang Brauner/Pixabay.

Jag är uppväxt med två rökande föräldrar. Ja, inte minst min pappa var en riktig storrökare med en förbrukning på två, ibland uppåt tre, paket om dagen. Inte konstigt att jag hyser en stark aversion mot cigaretter och rökning. Och inte minst mot fimpar.

Visste du förresten att det slängs 2,7 miljoner fimpar på marken!? Varje dag. Bara i Sverige. Det blir omkring 1 miljard fimpar på gator och torg och i naturen varje år enligt Håll Sverige Rent. Väl i naturen tar det 2-5 år för en fimp att brytas ned. 80 procent av allt skräp i stadsmiljöer är dessutom tobaksrelaterade produkter som fimpar, cellofanpapper, snusdosor och cigarrettpaket. Både äckligt och ohållbart.

Men är inte fimpar – även om de är många och äckliga – ett ganska oskyldigt skräp? Nej, knappast! Fimpen är en riktig miljöbov. Cigarrettfiltret är gjort av cellulosaacetat som är en form av plast. Filtret sitter där det sitter för att skydda rökarens lungor från de mest skadliga ämnena i tobaksröken. Så i filtret fastnar gifter som nickel och kadmium. När fimpar sedan förs av regn och vindar till åkrar, skogar, sjöar och hav så sprids både plast och miljöfarliga ämnen i naturen. Stadsmiljöer, vattendrag och stränder förfulas dessutom. Och som om detta inte vore nog så innebär denna nedskräpning att kommuners resurser läggs på renhållning istället för annat. Då har jag inte ens lyft alla samhällsresurser som går till hälso- och sjukvård på grund av rökning. Enligt WHO medför rökning en nota på över 1000 miljarder dollar varje år för den globala ekonomi. Som sagt, fullständigt ohållbart.

Vad kan då göras åt saken? 1. Börja aldrig röka. 2. Sluta röka om du trots allt börjat. 3. Om du inte kan sluta röka – släng aldrig fimpar utomhus. 4. Plocka upp några fimpar efter andra i stan eller i naturen, så gör du en viktig miljöinsats.

Blandad koloni

Vår vän Karolina har myntat uttrycket ”blandad koloni”. Det innebär att odlaren tager vad hen haver av skörden från egen lott och lagar något spännande av det. Ibland med stöd av någon eller några andra råvaror. Kul och miljösmart säsongsmat. 

Ikväll blev det blandad koloni här hemma. Med jordärtskockor från förra årets skörd, rödbetor, majrovor, lök och timjan från årets. Till det grillad kyckling och en enkel sås gjord på majonnäs och gräddfil. Riktigt gott om en får säga det själv! 

REKO-ringar på vattnet

Lokalproducerad mat går starkt just nu. Många besöker och handlar i gårdsbutiker eller letar medvetet efter lokala och regionala producenters varor i livsmedelsbutiken. Ännu ett uttryck för denna starka trend är de REKO-ringar som börjat etableras runt om i Sverige på senare tid. Idag uppmärksammar Sveriges Radio fenomenet i reportaget Köper direkt av lantbrukarna – utan kontroller.

En REKO-ring är ett sätt att koppla ihop producenter och konsumenter av mat. En bärande tanke är att kapa bort mellanleden i livsmedelskedjan och skapa en direkt kontakt mellan bonde och konsument. Kontakten upprättas genom grupper – som kallas just REKO-ringar – i sociala medier. Konsumenten förbokar de varor hen vill ha och sedan möts säljare och kund på en i förväg uppgjord utlämningsplats, till exempel en parkeringsplats (i Uppsala är det IKEAs parkering som gäller). Betalningen sker i förväg eller i samband med upphämtningen. En av REKO-ringarnas styrkor är också att de samlar flera lokala livsmedelsproducenter, vilket är tilltalande för kunden som slipper besöka och handla från ett flertal gårdsbutiker. Allt (nåja) samlas i en grupp och levereras på en och samma utlämningsplats.

Konceptet med REKO-ringar kommer från Finland. Där startade rörelsen 2013 och idag finns 180 REKO-ringar med en kvarts miljon medlemmar i vårt östra grannland. I Sverige är antalet ringar (än så länge) lite mer blygsamt. Ett 40-tal svenska REKO-ringar finns med på sajten REKO-ringar i Sverige.

Hållbara handlingar tycker att utvecklingen är spännande men har inte gått med i någon ring (ännu). De flesta (eller kanske alla) ringar är Facebook-baserade och om en inte är med där försvåras kontakten mellan producent och konsument. Ett frågetecken kring REKO-ringarna gäller dock livsmedelshygienen. Att lokalproducerade livsmedel säljs direkt av bönderna på en parkeringsplats behöver inte innebära undermålig hygien, men verksamheten måste vara helt säker. Att tumma på hygienen är ingen framkomlig väg, hur närproducerad varan än är. Dålig livsmedelshygien innebär nämligen hälsorisker, sämre kvalitet och förkortad hållbarhet. Som konsument är det också viktigt att vara medveten om att resan till utlämningsplatsen kan vara problematisk ur klimatsynpunkt. En biltur till möbeljättens parkering i utkanten av stan för att köpa några lokalproducerade kycklingar är ingen miljöbravad. Lägg därtill att det inte alltid är självklart att lokalt eller regionalt producerade livsmedel innebär lägsta möjliga utsläpp av växthusgaser. Så fråga gärna ring-bönderna hur de arbetar med frågor som rör hygien och klimatpåverkan. Sådant måste de kunna svara tillfredsställande på för att REKO-ringen ska vara ett riktigt bra alternativ till livsmedelsbutiken.

#movethedate

Fram till 1970-talet levde mänskligheten inom planetens ekologiska gränser, även om uttaget av naturresurser redan då var väldigt ojämnt fördelat mellan olika länder. Under de senaste decennierna har det ekologiska resursuttaget accelererat och idag lever vi på en ständigt växande, fullständigt ohållbar och orättvist fördelad kredit. När WWF och andra uppmärksammar Earth Overshoot Day är det ett sätt att försöka åskådliggöra problemet och skapa opinion för att lösa det. I år inträffar dagen tyvärr redan idag, vilket är en dag tidigare än förra året. Ett trist rekord som vi måste sluta slå framöver.

Nya siffror visar att mänskligheten globalt sett lever som om vi hade 1,7 planeter till vårt förfogande. Det råder dock stora skillnader mellan olika länders förbrukning av jordens förnybara ekologiska resurser. Australien och USA toppar resursförbrukningsligan på 5,2 respektive 5,0 jordklot, men vi svenskar har inte mycket att vara stolta över med våra 4,2 planeter. Om alla levde som Indiens befolkning skulle vi däremot bara använda ekologiska resurser motsvarande 0,6 jordklot. Skillnaderna mellan människor i olika delar av världen är med andra ord gigantiska. Men även om människor i materiellt sett fattiga delar av världen står för en mindre resursförbrukning tvingas de vara med och betala priset för materiellt sett rika länders konsumtion. Att detta är orättfärdigt är väl ett understatement. 

Antalet jordklot 2017

Antalet jordklot som behövs utifrån olika länders förbrukning av ekologiska resurser.

Enligt Global Footprint Network som gjort beräkningarna om Earth Overshoot Day så står utsläppen av koldioxid för 60 procent av mänsklighetens nuvarande ekologiska fotavtryck. Förbrukningen av fossila bränslen är en starkt bidragande orsak, men hit hör även vår produktion och konsumtion av livsmedel. Stor köttkonsumtion och mycket onödigt matsvinn är här två av huvudproblemen. Bara animalieproduktionen står idag för cirka 15 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser.

För att inspirera oss att minska våra ekologiska fotavtryck lanserar Global Footprint Network och ett 30-tal partners #movethedate. Om vi hjälps åt och skjuter upp Overshoot Day 4-5 dagar varje år skulle vi kunna leva på planetens ekologiska resurser år 2050. Vi grejar det om alla är med och bidrar med små och stora steg i en mer hållbar riktning. Några av mina bidrag för att minska mitt ekologiska fotavtryck vad gäller koldioxid är att inte flyga, välja kollektivtrafik framför egen bil, öka andelen vegetariskt på tallriken, dra ned på portionsstorleken, minska matsvinnet och placera mina pensionspengar på ett hållbart sätt. Vad gör du? Berätta gärna med en kommentar!

Tips! På Global Footprint Networks hemsida finns en kalkylator som du kan använda för att räkna ut ditt ekologiska fotavtryck.