SJ rustar nattågen

Lennakattens ånglok

Lennakattens ånglok ingår inte i SJ:s nattågstrafik. Och tur är väl det med tanke på den fossila källa som driver den fina museijärnvägen i Uppsalatrakten.

Före årsskiftet kom det lika viktiga som roliga beskedet att Trafikverket behåller den viktiga nattågtrafiken till och från övre Norrland. Nattågen kommer även fortsättningsvis att gå två gånger per dygn i vardera riktningen mellan Stockholm och norra Norrland.

Idag berättar Svenska Turistföreningen om nästa framgång i kampen för att rädda nattågen. I den kvartalsrapport som SJ presenterade förra veckan meddelar bolaget att de investerar 150 miljoner kronor i ombyggnad, upprustning och komforthöjning av nattågen. Det handlar om nästan 60 ligg- och sovvagnar på nattågslinjerna från Göteborg/Stockholm och Stockholm/Skåne till Jämtland. Upprustningen inleds redan i år och det första renoverade nattåget rullar under 2018.

Vilken seger för alla som engagerat sig för att behålla och förbättra nattågstrafiken i landet!

Prylar med tveksamt existensberättigande

Fjärrkontroll till batteridrivet ljus

Fjärrkontroll till batteridrivna ljus. En pryl som gott kan brinna.

Finns det onödigare prylar än den här? Förmodligen. Men nog kvalar en fjärrkontroll till batteridrivna ljus in på topplistan – eller snarare bottenlistan – över prylar med mycket tveksamt existensberättigande!?

Kom gärna med förslag på andra prylar som verkligen inte borde sett dagens ljus.

#Dubbelomtanke på alla hjärtans dag

Fairtrade-märkta rosor

Fairtrade-märkta rosor på en plantage i Kenya. Foto: Fairtrade Sverige.

På tisdag, den 14 februari, är det alla hjärtans dag. Det är en dag för lite extra omtanke om nära och kära, men även en möjlighet till omsorg om fjärran medmänniskor. Om du tänker ge bort rosor och/eller choklad så spelar det stor roll vilka blommor eller vilken choklad du köper. Bakom en del produkter gömmer sig knappast en vacker kärlekshistoria, utan osäkra arbetsförhållanden, låga löner och ibland även barnarbete. Genom att välja Fairtrade-märkta produkter på alla hjärtans dag – och alla andra dagar – så gör ditt köp skillnad för odlare och producenter av rosor och choklad. Det är att visa dubbel omtanke!

 

Till matens försvar

Till matens försvar

Till matens försvar av Michael Pollan.

För ett tag sedan läste jag ut Till matens försvar, ett snart decenniegammalt men fortfarande intressant inlägg i diskussionen om mat och hälsa författad av Michael Pollan, professor i journalistik vid Berkeley. I boken vänder sig Pollan med emfas mot den nutida, västerländska nutritionism, som kännetecknas av en atomistisk syn på kost och hälsa. Ett förhållningssätt som innebär att ”mat först och främst handlar om näring och att näring är något så komplicerat att den nog enbart bör tillhandahållas av experter och industri”.

Vad Pollan vill se istället är en återgång till sunt förnuft i relation till mat och måltider. Han sammanfattar sin hållning och sina kostråd i åtta ord: ”Ät mat. I måttliga mängder. Huvudsakligen från växtriket”. Enligt Pollan ska en bara äta det som ens mormors mor skulle ha betraktat som mat. En ska inte överkonsumera mat och en ska se till att en klar majoritet av det som ligger på tallriken är vegetabilier.

Det är lätt att stämma in i sådana tankegångar. Samtidigt är min aversion mot processad mat kanske inte riktigt lika långtgående som Pollans. Jag delar inte heller alltid författarens lätt nostalgiska och någon gång naiva blick på äldre tiders kosthållning. Ja, ibland hemfaller han till något som liknar guldålderstänkande, vilket kan vara lika vilseledande som blind utvecklingsoptimism. Men på många punkter stämmer jag in i kritiken av samtidens västerländska diet. Liksom Pollan vänder jag mig emot att ”mat ska vara snabblagad, billig och lättillgänglig, att mat är en industriprodukt, inte en naturprodukt, att mat är bränsle, inte en väg till gemenskap med andra människor och dessutom med andra arter – med naturen”. Inte minst det senare anser jag är ett nödvändigt förhållningssätt att (åter)erövra om vi ska få en hållbar utveckling på området mat och måltider.

Apropå att krubb handlar om så mycket mer än nutrition. I vår kommer journalisten och författaren Mats-Eric Nilsson med en ny bok med titeln Måltidens magi (Ordfront förlag). Om jag har förstått det rätt fokuserar boken på ätandet som gemenskapsskapande fenomen snarare än på mat som enbart näringsnytta. Ser mycket fram emot att läsa den!

Trovärdigheten upp i rök

Under rubriken Här brinner plasten som du har sorterat rapporterar DN om ett misstänkt storfusk med plaståtervinning. Att plastförpackningar som svenskar ger till materialåtervinning istället eldas upp. År 2015 brändes så mycket som en femtedel av alla plastförpackningar som samlades in. Boven i dramat är företaget Swerec som lovat att 80 procent av plasten som samlas in ska gå till återvinning, men bara materialåtervinner 35 procent i praktiken. Resten matar lågor, bland annat i en cementfabrik på Gotland. Det är väl det som företaget åsyftar när det skriver om ”en ansvarsfull och miljövänlig hantering av källsorterat material” på sin hemsida.

Det DN grävt fram är en mardröm för alla som jobbar för att motivera andra att källsortera sitt avfall. Vet inte hur många gånger jag har försökt bemöta myten om att ”allt hamnar ju ändå på samma ställe till slut”. Tyvärr tvingas jag och många med mig nu konstatera att förpackningsinsamlingens trovärdighet just gått upp i rök. Ja, det kommer att ta lång tid att reparera det skadade förtroendet för systemet. Och medan ett profithungrigt och kortsiktigt tänkande företag gör klirr i kassan är miljö och människa de stora förlorarna.

Ramverk för Sveriges och hushållets klimatpåverkan

Igår tog den svenska regeringen beslut om ett nytt klimatpolitiskt ramverk, bestående av nya klimatmål, en klimatlag och ett klimatpolitiskt råd. Till denna positiva nyhet hör att sju av riksdagens åtta partier står bakom inriktning på politiken. Äntligen ett ljus och en konstruktiv framåtrörelse i det politiska mörker som präglat tillvaron en längre tid nu.

Regeringens långsiktiga klimatmål innebär att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser senast år 2045. Klimatlagen innehåller i sin tur grundläggande bestämmelser om regeringens klimatpolitiska arbete. Regeringen ska i budgetpropositionen årligen lämna en klimatredovisning till riksdagen och ta fram en klimathandlingsplan varje mandatperiod.

Beslutet är ett viktigt fall framåt. Tänk om varje hushåll i vårt avlånga land nu också antog utmaningen att skapa ett ramverk för sin klimatpåverkan. Hur skulle ett sådant ramverk kunna se ut? Kanske kan några av bloggens läsare komma med tankar och förslag?!