Vad söt du är i förkläde

Det händer att jag får frågan varför jag valt att bli hem- och konsumentkunskapslärare. Ännu oftare får jag höra kommentarer av typen: ”vad roligt med en man i det yrket”. Dylika tillrop är kanske inte så konstiga. Andelen män i yrket ligger på cirka tio procent. Jag är också medveten om att yrkesrollen är kvinnligt kodad och att verksamhetsområdet har setts – och fortfarande ses – som en kvinnlig bastion. I mina mest kritiska stunder kan jag dessutom undra om alla verkligen vill att män ska beträda området. Få eller ingen skulle medge det öppet, men det händer att en undran väcks hos mig. Vill verkligen alla män och kvinnor i skolans värld – och i samhället i övrigt för den delen – att könsstereotypa yrkesmönster utmanas och bryts!? Nej, så är det nog inte och det är sannolikt bäst att jag vänjer mig vid att vara något av en främmande fågel i mitt gebit ett bra tag till.

På tal om yrkesrollen och kön så genomförde jag och en kurskamrat en intervjuundersökning med manliga hem- och konsumentkunskapslärare vårterminen 2014. I uppsatsen kom vi bland annat fram till att manliga hem- och konsumentkunskapslärare tvingas hantera ämnets (låga) status och ramfaktorer precis som andra lärare i yrket, men att männen dessutom måste navigera i ett spänningsfält av förväntningar och fördomar, samtidigt som de vill vara könsöverskridande förebilder. En ambivalent situation där männen förhåller sig till den man (inte) vill vara och den man är i ett kvinnligt kodat ämne och yrke.

Under nämnda intervjustudie fick vi ta del av många engagerande berättelser. En av männen i studien vittnade bland annat om hur han fått i det närmaste sexistiska tillrop från kvinnliga kollegor i personalrummet: ”Men oj, vad söt du är i det där förklädet!” Han berättade att han försöker ignorera lärarkollegorna eller bemöter dem med kvickheter och pikar tillbaka. På samma gång insåg han att detta förhållningssätt indirekt kan göra att kollegornas beteende accepteras och befästs. ”Någonstans önskar jag att jag inte vore lika rapp i käften och att jag kanske skulle ta åt mig mer än vad jag gör. För det är nog viktigt att man sätter stopp för sådana här saker. Jag är nog lite […] för lättsam för det. För skulle man vända […] på det och det var en ung tjej som fick de här gliringarna hela tiden och det var killar som höll på, […] det skulle ju inte vara okej någonstans egentligen. Men på något sätt, när det är en kille som får den så är det mer okej, anses det i alla fall.”

Man ska givetvis inte dra generella slutsatser av en enskild persons erfarenheter. Men mot bakgrund av vittnesbördet ovan är det intressant att lyfta fram en situation som uppstod under min senaste VFU-period. Jag har just gått ifrån hem- och konsumentkunskapssalen för att lämna diverse pappersförpackningar till återvinning och i hastigheten har jag glömt att ta av mig ”uniformen”. I korridoren möter jag en av skolans två manliga rektorer. På avstånd halvropar han: ”Vad söt du är i förkläde!” Ridå.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s