Livet i konsumtionssamhället

Vi lever i vad som brukar kallas för ett konsumtionssamhälle. Livet i konsumtionssamhället är fyllt av frihet och valmöjligheter, och våra konsumtionsval innebär även en möjlighet till påverkan, och är så en form av maktutövning. Det vi väljer att konsumera eller inte konsumera är dessutom viktigt för vår identitet. ”Du blir vad du äter” heter det ibland. Och man blir ju faktiskt även det man väljer att inte äta. Konsumtionssamhället ger oss en unik möjlighet att forma våra jag och hur de ska träda fram för världen.

Livet i konsumtionssamhället tvingar oss samtidigt till en mängd beslut vi kanske inte bett om att fatta. Till saken hör också att staten delegerat ett inte oansenligt ansvar för konsumtionens konsekvenser till oss enskilda medborgare. Staten förväntar sig nämligen direkt eller indirekt att du och jag ska ta ansvar genom vår konsumtion och så lösa komplicerade samhällsutmaningar som till exempel sociala och ekologiska problem. Ett ansvar som är svårt att bära, inte minst mot bakgrund av att vi sällan har tillräckliga kunskaper för att axla det, kombinerat med att den fria marknaden snarare manipulerar än informerar oss (här tänker jag på reklam jämfört med mer saklig information).

Det ovan sagda är skrivet för att problematisera något som vi nog ofta bara tar för givet genom att leva mitt i det. Kanske kan raderna öppna för ett samtal om livet i konsumtionssamhället, och om konsumentens ansvar och dess gränser. Innebär livet i konsumtionssamhället främst frihet och möjligheter, eller är det mer av ett ok att bära? Vad gör livet som konsument med din och min identitet? Vilket ansvar har du och jag egentligen för vår konsumtion? Har vi ansvaret även om vi inte bett om att få det? Är det rätt och riktigt att staten överlåter överlevnadsfrågor i händerna på oss enskilda medborgare? Om inte, hur skulle ett alternativ kunna se ut?

Annonser

2 thoughts on “Livet i konsumtionssamhället

  1. Håller med, man ska inte behöva oroa sig för att produkter innehåller farliga ämnen. Sedan tänker jag också på alla som lånar pengar som de inte har möjlihet att betala tillbaka eller köper prylar på kredit.

    • Det du skriver om kreditköp är viktigt. Alla myndiga konsumenter har förvisso ett ansvar för att sköta sina ekonomiska åtaganden, men konsumtionssamhället innebär en tuff ekonomisk och social press för många hushåll. Den absoluta fattigdomen kanske inte är så uppenbar i majoriteten av svenska hem, men den relativa fattigdomen kan vara väl så svår att leva med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s