Majs emmersallad

Det har blivit alltmer populärt med olika sorters korn i matlagningen. Sedan flera år använder vi Frebacos matkorn, matvete och kvarngryn i vårt hushåll, som ersättning för ris, pasta eller potatis, eller för att skapa nyttiga och matiga sallader.

Emmer

Med emmer (hel kärna) från Warbro kvarn får man en fin bas till många härliga sallader.

Nu har vi även hittat till emmer, ett urvete som åter börjat odlas i Sverige. Och bra är det, för emmer smakar jättegott, har högt näringsinnehåll (mer protein, B-vitaminer och mineraler än modernt vete) och passar utmärkt för ekologisk odling i vår del av världen. KRAV-märkt Emmer är inte heller särskilt dyrt att köpa.

Inspirerad av Anna och Fanny Bergenströms ”Vår vardagssallad” i kokboken Det goda enkla gjorde jag en både vacker och god emmersallad härom kvällen. Emmersalladen serverades med kokt svensk sparris, pocherade ägg, nybakat bröd och färskost. Jag kommer definitivt att fortsätta att nyttja detta vete till sallader och som tillbehör i olika maträtter. Bergenströms tipsar om att ha färdigkokt emmer (eller andra korn) på lut i kylskåpet, och jag vill komplettera rådet med linser, bönor och kikärtor. Med startklara korn och baljväxter går det att dra ihop goda och nyttiga vardagsmiddagar på ett kick.

Emmersalladen nedan är en bra bassallad som sedan går att utveckla med olika ingredienser. Varför inte smulad chèvre eller feta, eller grillad halloumi. Eller kokta eller ugnsrostade primörer. Bergenströms föreslår också andra salladsvarianter med emmer som bas. Emmer, puylinser, koriander och avokado låter till exempel gott.

Emmersallad (4 portioner)

Ingredienser
5 dl kokt emmer
3 dl kokta svarta belugalinser
2 dl valnötter 
Ett stort knippe bladpersilja
En liten kruka mynta
3 msk olivolja eller chiliolja 
2 små citroner
Ett par nypor flingsalt

Gör så här
Koka emmer och linser enligt anvisningarna på respektive förpackning. 
Emmer tar 30-35 min att koka, linser 15-20 min. Jag kokade linserna med 
ett lagerblad och en krossad vitlök, vilket förhöjer smaken. Låt emmer 
och linser svalna innan salladen blandas. Skölj dem svala i ett durkslag 
om tiden är knapp.

Hacka valnötterna grovt. Hacka bladpersiljan och myntan. Ett tips är
att fylla ett glas med kryddorna och klippa sönder dem med en sax. Det 
är smidigare än att hacka dem på skärbräda med en kniv.

Blanda emmer, linser, nötter och kryddor i en skål. Ringla över 
olivolja eller chiliolja. Pressa citronerna. Häll citronsaften över
salladen. Blanda väl. Smaka av med flingsalt. 
Annonser

Potatislandet en månad senare

Den första maj satte vi Amandine, Cherie, Juliette och Marine på vår kolonilott på Tunabergarnas odlarförening. En månad senare växer det så det knakar i potatislandet.

Potatislandet

Potatislandet en månad efter sättning.

Så småningom är det dags att kupa potatisen, men blasten behöver bli 15-20 cm först. Man kupar potatisen för att den ska utvecklas bättre längs stammen och för att undvika att solljuset kommer åt knölarna. Det senare kan i värsta fall ge grön potatis med höga halter av det giftiga ämnet solanin.

Fulheten som bedrar

Päron med smärre skönhetsfläckar

Päron med smärre skönhetsfläckar. Varför ratar jag – och många med mig – fullt ätbara frukter och grönsaker i livsmedelsbutiken bara för att de har små skavanker!?

På söndag anordnar Hans Mosesson (musiker och skådespelare, känd som ICA-Stig) och Måns Herngren (skådespelare, manusförfattare och regissör) en dumpstermarknad i hörnet av Götgatan och Åsögatan på Södermalm i Stockholm. De gör det för att uppmärksamma det vansinniga i att vi svenskar slänger mängder av fullt ätbar mat. Läs och se mer om deras initiativ i DN-artikeln Fulheten som bedrar. Och skriv gärna dina bästa tips om hur vi kan minska matsvinnet i en kommentar till detta inlägg.

Premiär för Köttguiden

Idag har WWF lanserat Köttguiden, en ny konsumentguide för mer hållbara köp av kött.

WWFs Köttguiden

WWFs Köttguiden. Bild hämtad från WWFs hemsida.

Det är ingen nyhet att vi svenskar äter mer kött än vad som är hälsosamt för våra kroppar och hållbart för släktets och jordens överlevnad. På global nivå bidrar vår köttkonsumtion till minskad biologisk mångfald, avsevärda utsläpp av växthusgaser och användning av olika bekämpningsmedel (till djurens foder). Vår köttkonsumtion är dessutom en rättvisefråga, då den stjäl orimligt stora jordbruksresurser som kunde användas för att mätta fler (och fattigare) munnar. På samma gång är kött en källa till viktiga näringsämnen och den svenska djurhållningen bidrar starkt till bevarandet av ett öppet kulturlandskap. Frågan om köttets vara eller inte vara är alltså komplex, men att köttkonsumtionen i Sverige både behöver minska och förändras är ändå enkelt att konstatera.

Genom att äta mindre men miljömässigt bättre kött, välja mer protein från växtriket och inte slänga kött kan du och jag göra en viktig insats för en mer hållbar utveckling. WWFs Köttguiden visar hur olika typer av kött påverkar miljön och djurens välfärd, och gör det lättare att göra ett medvetet val. Köttguiden granskar olika köttslag utifrån fyra kategorier – klimat, biologisk mångfald, bekämpningsmedel samt djurvälfärd och bete – och visar även på andra proteinkällor som kan komplettera eller ersätta kött på tallriken. Du som är van vid WWFs Fiskguiden kommer att känna igen upplägget med ljussignaler för att hitta rätt kött.

Köttguiden finns som mobilapp för både iPhone och Android, men går även att ladda ned som pdf i fullversion eller sammanfattning.

Apropå kött. Idag sände P1s Vetandets värld Lamm lever allt oftare inomhus, ett intressant program om lammuppfödning och vår konsumtion av lammkött.

Människa mot maskin

Mer än en gång har jag hört att moderna diskmaskiner är väldigt vatten- och energisnåla, och att det därför är mer miljövänligt att diska i maskin än för hand. Jag har dock tvivlat på uppgifterna och tänkt att en genomtänkt handdisk med sköljbalja nog ändå är att föredra. Men hur ligger det egentligen till? Vem eller vad är bäst på att diska – människa eller maskin?

Diskställ

Välfyllt diskställ. I vår hyresrätt har vi ingen diskmaskin och är därför hänvisade till handdisk.

Råd & Rön har undersökt frågan i ett test och resultatet var glasklart. Diskmaskinen vann överlägset vad gäller vatten- och energiförbrukning. Vid handdisk gick det åt fyra gånger så mycket vatten och nästan 30 procent mer energi per disk jämfört med en välfylld diskmaskin. Att diska för hand visade sig dock ha vissa fördelar jämfört med att diska i maskin. Det är billigare att handdiska än att investera i en diskmaskin, som därtill kräver dyrt maskindiskmedel. Det går dessutom snabbare att diska för hand än att använda långa, energisnåla diskmaskinsprogram (men man kan ju samtidigt göra något annat av tiden än att stå vid diskhon medan diskmaskinen går). Disken blev därtill något renare vid handdisk, inte minst när det var fråga om riktigt besvärlig smuts eftersom människan kunde vara mer envis än maskinen.

Jag får med andra ord släppa mitt tvivel. Ur miljösynpunkt förefaller det bättre att använda diskmaskin än att handdiska. Samtidigt tänker jag att detta nog bara gäller om man verkligen fyller diskmaskinen ordentligt och undviker att skölja av disken under rinnande vatten innan den sätts i maskinen. Det är alltid skönt att kunna lägga in en liten reservation när man tvingats revidera sin uppfattning…

 

Hälften vore nog

Salt har varit livsmedlet på mångas (allas!?) läppar under dagen. Det började med en debattartikel i SvD, Minska salthalten i alla livsmedel, författad av Stig Orustfjord, Louise Ungerth och Jan Bertoft, och frågan har sedan uppmärksammats stort i flera medier. I DN kan man till exempel läsa om de färdigrätter som innehåller mest salt, en artikel som hämtar fakta från en granskning av olika livsmedels salthalt gjord av Konsumentföreningen Stockholm.
Flingsalt i skål

Flingsalt i skål och oskärpa. Salt har varit på mångas läppar under dagen.

Bakgrunden till det uppmärksammade saltet är denna. Vi svenskar stoppar i oss mycket mer salt än vi behöver. En vuxen svensk äter i genomsnitt 10-12 gram salt (NaCl) om dagen. Det är dubbelt så mycket som Livsmedelsverkets rekommendation om 5-6 gram salt per person och dag. Och kroppen behöver egentligen bara ungefär 1,5 gram/dag.

Ett högt intag av salt kan få stora konsekvenser för hälsan. Det är vetenskapligt bevisat att för mycket salt kan orsaka högt blodtryck och skada njurarna, och högt blodtryck är i sin tur en av de ledande riskfaktorerna för hjärt- och kärlsjukdom (den utan jämförelse vanligaste dödsorsaken i Sverige). Enligt Livsmedelsverket dör betydligt fler personer (1700) av högt saltintag än i trafikolyckor (knappt 300) varje år.

Det är dock inte saltandet i hemmet, vid spisen och matbordet, som är det största problemet. Nej, enligt författarna av debattartikeln i SvD kommer ungefär 75 procent av det salt vi får i oss från köpt mat – restaurangmat och olika hel- och halvfabrikat från livsmedelsindustrin. Som enskild konsument kan det alltså vara svårt att radikalt minska saltintaget. Därför uppmanas nu livsmedelsindustrin och restaurangbranschen att ta sitt ansvar genom att samordnat och successivt sänka salthalten i alla livsmedel.

Livsmedelsverket drar samtidigt igång kampanjen Syna Saltet, där myndigheten vill förmå oss konsumenter att minska vårt saltintag samtidigt som vi sänder en tydlig signal till livsmedelsindustrin om vilka produkter vi vill se framöver. Genom att läsa och jämföra olika produkters näringsdeklarationer är det relativt enkelt att välja det minst salta alternativet. Ännu enklare blir det om man tar för vana att leta efter Nyckelhålsmärkta produkter. För väljer man Nyckelhålet får man i sig mindre socker och salt, mer fullkorn och fibrer och nyttigare eller mindre fett. Det ska också framhållas att saltsmaken är en vanesak. Ja, det tar faktiskt bara någon månad att vänja sig vid en lägre salthalt i maten.

Efter ett inlägg pepprat med negativa ord om salt vill jag avsluta med att understryka betydelsen av vilket salt man använder hemma. Välj ett salt med jod, det är nämligen en av få källor till jod i vår kost.

 

Torskrekord och valet i fiskdisken

En tredjedel av det globala fisket är inte biologiskt hållbart. Men det finns exempel som ger visst hopp om att utvecklingen går att vända. Idag rapporterar nämligen Sveriges Radio om rekordfångster av torsk i Nordnorge. I reportaget framkommer det att bestånden inte har varit lika stora och välmående på hundra år, och att det är norska och ryska myndigheters samarbete om torskkvoterna sedan 1980-talet, och nät som släpper igenom småfisk, som gett detta fina resultat. När EU nu står inför att klubba en ny fiskförvaltningsplan för Östersjön utgör dock torskkvoterna en knäckfråga, samtidigt som forskare menar att fisketrycket måste minskas om Östersjötorsken ska kunna återhämta sig på sikt. Förhoppningsvis går EU på forskarnas linje.

När jag läser om torsk i WWFs Fiskguide framstår läget som problematiskt för många bestånd. I fiskguiden utvärderas fisket utifrån tre grundläggande principer: beståndets situation, fiskeredskapens ekologiska påverkan och förvaltningen. Här är det endast torsk som är fångad med långlina och garn i Barents hav som får grönt ljus (= ät gärna). Om torsken är fångad i nordvästra Atlanten, trålad i Nordsjön, Skagerrak, Kattegatt eller västra Östersjön, eller är Norsk kusttorsk anser WWF att man ska låta bli att köpa den. Och man ska vara försiktig med torsk som är fångad i östra Östersjön, garnfångad i västra Östersjön eller trålad i Barents hav. Ja, det är många reservationer och en hel del detaljer att hålla koll på.

Ett enkelt råd är därför att spana efter märkningarna MSC, ASC och KRAV när du handlar torsk och andra läckerheter från havet. Genom att välja certifierade fiskar och skaldjur bidrar du till att stoppa utarmningen av haven och minska utsläppen från odlingar.

Torsk. Foto: Paul Sunters/WWF.

Torsk. Foto: Paul Sunters/WWF.

Framkomlighet och sunt förnuft

Begreppet framkomlighet används ofta när man talar om att bilister, cyklister och gående ska kunna ta sig fram i trafik- och stadsmiljöer på någorlunda lika villkor. Grundkravet är högst rimligt, att gator, torg, cykel- och gångstråk ska vara tillgängliga för alla.

Gångna vinter uppmärksammades det som kommit att kallas genusplogning eller jämställd snöröjning stort i media, som ett exempel på vad ett prioriterat arbete med framkomlighetsfrågor kan innebära i praktiken. Forskning visar nämligen att män ofta tar bilen medan kvinnor i högre utsträckning går, cyklar eller reser kollektivt. Ensamstående kvinnor med barn och singelkvinnor är de som går och cyklar mest av alla grupper. Traditionell snöröjning – där ringleder och bilvägar prioriteras framför gång- och cykelvägar – kan därför anses brista ur jämställdhetssynpunkt. Med start i Karlskoga för några år sedan inleddes så genusplogningens segertåg genom riket, med en omvänd (eller snarare rättvänd) prioritering av snöröjningen.

Hållbara handlingar tycker att det är utmärkt att frågor som rör framkomlighet analyseras ur olika synvinklar. Sedan kan man alltid diskutera vilken etikett olika satsningar bör få. I fallet med genusplogningen kunde ju miljöplogning, klimatplogning eller hälsoplogning vara minst lika giltiga benämningar. Om nu olika former av snöröjning behöver särskilda namn. Samtidigt kan man ju tycka att det varken borde behövas teoribildningar eller nya begrepp för att bedöma och hantera framkomlighetsfrågor. Men uppenbarligen räcker inte sunt förnuft, oavsett säsong….

Apropå framkomlighet

Apropå framkomlighet. Så här såg gång- och cykelvägen ut vid Dag Hammarskjölds väg i Uppsala igår vid lunchtid. Bilvägen var givetvis farbar. Bilden togs i höjd med Uppsala slott och Botaniska trädgården.

 

 

 

 

 

 

Ekoeffekten

Vad händer när en familj som inte brukar äta ekologisk mat börjar äta 100 procent ekologiskt? COOP har låtit undersöka saken och presenterar det intressanta resultatet tillsammans med fakta och tips om ekomat på sajten Ekoeffekten. Undersökningen är förvisso liten men ligger i linje med tidigare forskningsresultat på området.

I (reklam)filmen nedan får du möta familjen Palmberg som ingår i undersökningen och höra deras tankar om bekämpningsmedel, hälsa, hushållsekonomi och ekomat.

Undersökningen uppmärksammades för övrigt i Nyhetsmorgon (TV4) för en vecka sedan.

Stoppa matsvinnet och bli en vinnare

”En brödskiva i sophinken. Och spagettin som blev över från middagen. Och gräddfilen som visst gått ut. Varje dag kastar de flesta av av oss en hel del mat, knappt utan att tänka på det.

Men det är värt att tänka på. Dels kastar vi bort mycket pengar. I vårt land slänger en tvåbarnsfamilj mat i onödan för ungefär 6000 kr varje år. Dels är det en belastning för miljön. Maten som slängs i svenska hushåll motsvarar växthusgasutsläpp på 500 000 ton. Det är lika mycket som 200 000 bilar släpper ut på ett år. Matsvinnet är alltså en riktig klimatbov.

Lyckligtvis är matsvinn ett problem som går att lösa. Mycket av maten som slängs är fullt ätbar när den åker i soporna. Eller hade kunnat ätas om den hanterats rätt. Det gäller bara att veta hur man gör. Enkla saker som att ledsen sallad kan räddas i en skål vatten i kylen. Små insatser för att minska matsvinnet gör stor skillnad!”

Detta och mycket att annat kan du läsa om på sajten Stoppa matsvinnet. Och du, på sajten finns en tävling där du kan vinna pengar motsvarande de summor som en tvåbarnsfamiljer slänger i slasken och soporna varje år. Vad skulle du hitta på för roligt för 6000 kr, istället för att kasta bort dem?!