Robyn-reklamen vagt formulerat av Volvo

Har funderat på att lyfta Volvos reklam med Robyn här på bloggen, men Konsumentverket och Lisas miljöblogg (och säkert många fler) han uppenbarligen före. Instämmer i frågetecknen. Att tala om ”miljömotorer” är väl överlag ganska problematiskt så länge bilarna går på fossila bränslen.

Lisas miljöblogg

Volvo-Robyn-reklam Undrar om Robyn lägger plastkappan i plastinsamlingen när hon har slitit ut den? Bild: Volvo Personvagnar

Konsumentverket anmäler Volvos reklam med Robyn. Ur Dagens Industri:

”Volvo Personbilars uppmärksammade reklam med artisten Robyn får bassning av Konsumentverket (KV). Miljöpåståenden som ”vår största miljösatsning någonsin”, förekommande såväl i reklamfilmen som på reklambanners på nätet, kritiseras då de anses ge ett vilseledande intryck av produktens miljöfördelar.

– Vi vill inte att man använder sig av sådana oprecisa och vaga miljöargument i marknadsföring, där man inte förklarar vad det är man menar. Det spelar ingen roll om man kan läsa sig till den informationen i ett senare skede, affärsbeslutet fattas redan när man ser reklamen, säger KV:s jurist Ulf Stefansson.

Konsumentverket anser att marknadsföringen är otillbörlig, och Volvo har nu tre veckor på sig att ändra eller förtydliga reklamen innan KV går vidare med ärendet.”

Jag gillar att Volvo gör en miljösatsning och jag gillar Robyn…

View original post 44 fler ord

Matfluga

Plötsligt är de överallt, insekterna. Och jag tänker då inte främst på att det är vår och att både välkomna och mindre välkomna gamla bekanta kryper och flyger fram igen. Nej, nu syftar jag på insekter som föda, det som sedan en tid tillbaka surrar som den nya matfluga som ska mätta och rädda planeten. Förresten, visste du att insektsätande heter entomofagi på fikonspråk!?

I rapporten Edible insects: Future prospects for food and feed security skriver FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) att det finns fler än 1900 ätbara insektsarter på jorden. Ungefär 80 procent av världens befolkning äter också insekter regelbundet. Ja, du läste rätt och inte heller jag trodde på siffran när jag först såg den. Kanske inte så konstigt eftersom européer och nordamerikaner utgör den minoritet som inte riktigt hittat till gräshoppor, myror och skalbaggar ännu. Men om jag har tolkat tidens tecken rätt så kan det eventuellt bli ändring på det. Insekter är nämligen nyttig mat och vid en jämförelse med andra proteinkällor framstår de som betydligt bättre för miljön. Insekter kan vara ett av svaren på frågan hur allt fler människor ska kunna mättas samtidigt som klimatförändringen hejdas.

För den som är nyfiken på den nya matflugan och vill veta mer kan jag tipsa om dokumentärfilmen Insekter på meny, radioprogrammet Svenska insekter på meny och tidningsreportaget Insekterna har landat. Enligt reportaget serverar stjärnkrogen Noma i Köpenhamn både gräshoppor och syrsor. Jag kommer att passera den danska huvudstaden ett par gånger i sommar. ”Äta myror?” En kittlande tanke, men vill man vara trendig är det nog snart hög tid att prova.

 

 

The Boring Side, it’s NOT Swedish

Havredryck är gott och nyttigt, och kan dessutom vara ett klimatsmart alternativ till mjölk. Är drycken KRAV-märkt är det ju ytterligare ett plus. Därför känns det roligt att Oatlys ekologiska havredryck går att få tag på i en butik nära mitt hushåll.

Oatlys havredryck med en tråkig sida

Oatlys havredryck har en tråkig sida

Men vänta nu. På framsidan står det att drycken är svensk. Fast på The Boring Side (varför kallar man ingredienser, näringsvärde med mera för det och varför måste man vara rolig och skriva hurtiga texter på engelska?) kan man läsa att drycken tillverkas i Tyskland. Hmm. Kanske inget scoop, men en lite tråkig sida av en i övrigt väldigt bra produkt.

 

Recension Bee’s Wrap

Bee's Wrap logga

Bee’s Wrap logga

För ett par månader sedan beställde jag Bee’s Wrap, ett vad det verkade smart och lite mer miljövänligt alternativ till plastfolie. Nu har jag hunnit använda produkten ett tag och tänkte berätta om den i ord och bild.

Bee's Wrap ark i olika storlekar

Bee’s Wrap-ark i olika storlekar

Bee’s Wrap finns i olika dimensioner och genom Bucks and Spurs köpte jag ett set med ett ark i varje storlek (S/M/L). Jag har för mig att de tre arken kostade 175 kr och idag tar butiken 190 kr för samma paket. Det är dyra grejer och en kostnad som kan vara svår att motivera i jämförelse med den betydligt billigare plastfolien. Här får en längre tids användning visa om en återanvändningsbar produkt ändå kan bli prisvärd i längden eller om det handlar om en kostnad som konsumenten får ta för att bidra till en mer hållbar utveckling.

Att ha olika storlekar på arken har visat sig väldigt bra. Det är ju en sak att täcka kortänden av en gurka och en annan sak att slå in ett halvt vitkålshuvud.

Inslagen gurka

Gurka inslagen i minsta Bee’s Wrap-arket

Delat vitkålshuvud

Delat vitkålshuvud före förvaring i Bee’s Wraps största ark

Det har även varit smidigt att täcka tallrikar och skålar med hjälp av arken. Jag har dock undvikit att använda produkten i direkt kontakt med mat som kan ge smak, som till exempel tsatsiki och starka ostar. Jag har också följt tillverkarens råd om att inte förvara rått kött i arken.

Hur är det då att få arken på plats? Och sitter de fast sedan? Här håller produkten vad tillverkaren lovar. Det är bara att slå in livsmedlet eller täcka en skål och sedan värma arken med händerna så att materialet får den form man önskar. Hittills har arken också stannat på plats och därtill återgått till ursprungsformen efter rengöring och torkning.

Täckt bunke

Bunke täckt med ett ark av Bee’s Wrap

Arken har varit väldigt lätta att rengöra och torka. Det har räckt att skölja av dem i kallt vatten eller diska dem varsamt med vanligt diskmedel och fingervarmt vatten. Sedan har arken fått torka i diskstället eller upphängda i en nypa intill. När arken inte använts har de förvarats torrt och mörkt i en låda, ovanpå förpackningen med plastfolie – som en påminnelse om att det finns ett mer hållbart alternativ till hands. Första gången jag skulle lägga undan arken var jag dock på väg att samla dem i en plastpåse. (O)vanans makt är stor!

Bee's Wrap på tork

Bee’s Wrap på tork

Enligt tillverkaren är Bee’s Wrap-arken miljövänliga, gjorda av ekologisk bomullsmuslin (en tunn bomullsväv), bivax, jojobaolja och kåda. Hur produktens miljöbelastning faktiskt ser ut kan jag inte avgöra i alla detaljer, men jag sätter ett litet frågetecken i kanten eftersom det rör sig om ett material av bomull. Att bomullen är ekologisk är givetvis ett stort plus (eftersom jordbrukskemikalier för gödning och insektsbekämpning inte används), men bomull är ändå en väldigt törstig gröda som kräver stora mängder vatten. Något jag inte heller kan bedöma är bivaxets och jojobaoljans påstådda antibakteriella egenskaper. Arken har hur som helst förefallit fräscha och hygieniska så här långt.

Bee’s Wrap finns bland annat att köpa genom Bucks and Spurs, Lapland Eco Store och VitaVera.

Den som är väldigt stark är inte alltid väldigt snäll

4 av 10 väljer ekologisk mat enligt en färsk undersökning gjord på uppdrag av Livmedelsföretagen. I studien konstateras – inte helt oväntat – att det är kvinnor och personer yngre än 40 år som driver konsumtionsutvecklingen i ekoriktning. Däremot är det lite mer förvånande att ungefär lika många låginkomsttagare som höginkomsttagare handlar ekologiska livsmedel.

Ökade kostnader anges ofta som en anledning till att inte kunna prioritera ekoprodukter. Ett påstående som denna studie alltså problematiserar på ett intressant sätt. Bland höginkomsttagare är det därtill 12 procent som säger att de aldrig köper ekologiskt, medan siffrorna för låg- och medelinkomsttagare är 9 respektive 3 procent. Trots stora resurser tycks alltså välbärgade hushåll vara mindre benägna att konsumera gröna livsmedel. Något som rimmar illa med devisen om att ”den som är väldigt stark också måste vara väldigt snäll” (ord som har tillskrivits både Pippi och Bamse). Heder åt alla de hushåll med knappa resurser som trots allt stöttar en hållbar livsmedelsproduktion!

Undersökningen visar också att två av tre svenskar väljer ett svenskt konventionellt odlat alternativ före importerade ekologiska livsmedel. Här framstår de som bor på landsbygden som mest benägna att välja svenska konventionella produkter framför importerade ekovaror.

Det senare resultatet kan ju låta som ett uttryck för aktiva och kloka konsumentval i en komplex värld. Att välja (mer eller mindre) närproducerade konventionella produkter framför importerade ekologiska är dock inte så välgrundat som många tycks tro. Så här skriver Naturskyddsföreningen om just denna fråga på sin hemsida: ”Svenskt är bra, men det är viktigare att välja mycket eko och mycket vego om du vill göra en insats för miljön. Matens transport till butikerna är inte det som påverkar miljön mest. Kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel och enorma odlingar där bara en enda gröda frodas belastar miljön mycket mer. Det slipper du bidra till när du köper ekologiskt. Du visar också att det finns en efterfrågan på ekologiskt, vilket kommer att leda till fler svenska ekojordbruk. För en bonde är det oftast mer lönsamt att satsa på ekologiskt, vilket kan rädda många svenska jordbruk som hotas av nedläggning.”

Så välj generellt ekologiskt och vegetariskt framför konventionellt närproducerat. Och tänk gärna på livsmedlets väg till butiken, men kom också ihåg att transporten från butiken till hushållet kan vara väl så miljöbelastande!

 

 

 

Förändring genom efterfrågan

Kom just hem från livsmedelsbutiken vid vårt stadsdelstorg. På frukt- och grönsaksavdelningen noterade jag återigen att det verkar ha hänt något. För jag har sett det gång på gång, både på ICA Supermarket Tuna backar och i andra butiker.

”Det” är allt fler ekologiska produkter. När jag betalade mina varor berättade jag om min spaning för kassörskan och berömde butiken. Svaret jag fick gladde mig nästan ännu mer än den ekologiska frukten jag just köpt: ”Jo, jag tycker också det är roligt. Det var fler och fler som frågade efter ekologiska produkter.”

Den lokala livsmedelsbutikens gensvar på kundernas efterfrågan känns så hoppfullt. Och då inte bara för mitt hushålls möjligheter att köpa ekologiska produkter. Butikens förbättrade ekosortiment visar att vi konsumenter faktiskt kan bidra till att driva utvecklingen i en mer hållbar riktning. Att vi kan göra det genom att prioritera ekologiska alternativ, men också genom att fråga efter dem.

Kanske kan den enskilde konsumenten inte förändra världen på egen hand, men uppenbarligen kan kundernas efterfrågan påverka livsmedelsbutikers sortiment. Och det är ett litet men ändå påtagligt sätt att göra samhället en aning grönare.

 

Istället för slit och släng

Kläder och textilier har återanvänts på olika sätt sedan urminnes tider. Men någon klädåtervinning i större skala har vi (ännu) inte i Sverige. Detta trots att vi slänger ungefär åtta kilo kläder per person och år.

Mot bakgrund av detta är det spännande att höra om det klädåtervinningsprojekt som Göteborgs kommun och renhållningsföretaget Renova just nu genomför i Göteborg. I ett trettiotal soprum har man ställt ut insamlingsbehållare för kläder och redan fått in drygt tre ton textilier. En resurs som istället för att bli till energi genom förbränning säljs, går till bistånd eller används som stoppningsmaterial i möbler.

Textilproduktion medför i många fall en stor miljöpåverkan. Därför är det viktigt att använda och vårda kläder på ett bra sätt och återvinna dem när de inte längre kan tjäna sitt syfte. Om miljön nu nödvändigtvis måste belastas borde det vara självklart att de produkter som kommer ut av denna process används och återanvänds på ett så resurseffektivt sätt som möjligt. Förhoppningsvis kan Göteborgsprojektet utvidgas och spridas till fler kommuner.

På tal om klädåtervinning så har vissa företag i branschen börjat uppmärksamma frågan. H&M har utvecklat ett eget klädinsamlingskoncept där man tar emot kläder och hemtextilier oavsett märke.