Hållbara bilder #5

Hållbar snabbmat

Dagens middag (gröt på kornflingor, krossat linfrö och torkade fikon + lättmjölk) – god, nyttig, billig och ekologisk snabbmat före spinningpasset på Friskis & Svettis!

 

 

Annonser

Panda Action utan pokal

Idag visar min fru minst en Panda Action-film för sina lågstadieelever. Hon gör det för att prata hållbar utveckling och uppmärksamma Earth Hour, världens största miljömanifestation som genomförs imorgon lördag 29 mars kl. 20.30-21.30.

Inför Earth Hour i Sverige 2014 fokuserar WWF på det man menar är fyra klimatvärstingar: Bilen, Biffen, Bostaden och Börsen. Till varje B finns ett upprop – och till flera av dem en särskild Panda Action-film. Här är filmen som handlar om att sluta köra sönder jorden:

Hållbara handlingar gillar verkligen WWFs satsning för att uppmärksamma klimatfrågan och andra miljöfrågor i skolan. Utifrån just Earth Hour-kampanjen har jag dock en fråga: Varför ber man barn fylla i en önskebubbla för att få en fin pokal? Kan ju verka lite petigt, men är det inte just mindre slöseri och färre prylar som WWF pläderar för i en annan av sina Panda Action-filmer:

Så släck gärna för en ljusare framtid i morgon, men skippa pokalen!

Här följer en uppdatering efter en kontakt med WWF: De pokaler det är tal om är inte fysiska pjäser utan delas ut virtuellt till medlemmar av communityn Panda Planet. Ibland är det skönt att ha fel, att det man reagerar på inte visar sig stämma med verkligheten.

 

 

 

Fläskiga trender

Om man över huvud taget ska äta kött är det viktigt att fundera över vilka döda djur man stoppar i munnen. Idag berättar DN den positiva nyheten att försäljningen av KRAV-märkt fläskkött har ökat så kraftigt att efterfrågan är större än tillgången på vissa produkter. Detta trendbrott är ett av flera konkreta tecken på att ekologisk mat säljer bättre och bättre. Men samtidigt verkar det som att det pågår flera parallella köttrender. När en grupp hushåll prioriterar KRAV-märkt griskött i större utsträckning, handlar andra billigt importerat fläsk som aldrig förr och drar så undan mattan för den konventionella svenska grisuppfödningen. En tredje växande grupp är de personer och hushåll som väljer bort kött helt. Enligt en undersökning gjord på beställning av Djurens rätt är var tionde svensk idag vegetarian. Mat – inte minst till kött – engagerar, fast uppenbarligen på olika sätt.

På KRAVs hemsida kan den som vill läsa mer om hur ekologiskt griskött produceras.

 

 

 

 

Fler och fler svenskar väljer bort kött

Jag är inte helvegetarian men tänker att det är viktigt med en minskad köttkonsumtion. Det finns flera goda skäl att öka andelen vegetabilier på tallriken: minskad klimatpåverkan, djuretiska hänsyn, hälsoaspekter (bland annat minskad risk för vissa cancerformer) men även av en så enkel anledning att det är gott. Och det verkar som att allt fler svenskar söker sig till vegetarisk mat. Enligt en färsk undersökning utesluter ungefär var tionde svensk kött ur kosten. Och andelen veganer och vegetarianer har ökat markant de senaste åren. Glädjande mot bakgrund av de skäl som anges ovan.

Våra EU-politiker och miljön

Ibland sägs det att rösthandlingen är den största miljöinsats en vanlig medborgare kan göra. Hållbara handlingar tar inte partipolitisk ställning men tycker det är livsviktigt med både demokrati och hållbar utveckling. Därför vill jag tipsa om Naturskyddsföreningens rapport om hur svenska EU-politiker har engagerat sig i miljöfrågor under den gångna mandatperioder. Jag har inte lusläst rapporten ännu, men hoppas få tillfälle att göra det före Europaparlamentsvalet den 25 maj.

Att göra vad man kan eller skita i det

”Försäljningen av KRAV-märkta varor i butik ökade med 15 procent 2013 jämfört med 2012. För alla ekologiska varor i alla kanaler, var ökningen 13 procent. Frukt, grönt och kött hör till de kategorier som ökar procentuellt mest. Även mjölk och ägg, som redan har en stor andel KRAV-märkt, ökar tydligt.” Det här och en hel del annat glädjande går att läsa i KRAVs årliga marknadsrapport som presenteras idag.

2013 som ett rekordår för ekologisk mat uppmärksammas av Sveriges Radio. P3 Nyheter har även gjort en snabbundersökning bland studenter vid Luleå Tekniska Universitet, för att se hur ekologisk maten i studenternas matlådor är. Resultatet är lätt nedslående och någon informant uttrycker sig till och med upprörande dumt. Isak (som inte figurerar med efternamn i reportaget, och tur är väl det) säger såhär: ”Jag köper första, bästa jag ser på ICA. Jag skiter i miljön, jag orkar bara inte bry mig. Man har inte riktigt råd heller med de dyra grejerna, säger han.” I reportaget är Isak dessbättre ensam om att säga sig skita i miljön. Däremot återkommer hans uppfattning att ekologisk mat är för dyr för studenter hos många av informanterna. Ett par av studenterna framhåller dock att de gör så gott de kan utifrån de ramar de har. Men flertalet förefaller ha resignerat i frågan.

Jag har sagt det förr men det tål att upprepas: Med stora resurser följer ett stort ansvar. Den som har begränsade resurser har däremot ett mindre handlingsutrymme. Fast även om de ekonomiska resurserna är små går det ofta (men inte alltid) att göra vissa prioriteringar och genom sina val och handlingar visa på den samhällsutveckling man vill se. Pengar är givetvis en viktig faktor i detta sammanhang, och just studenter är en av de samhällsgrupper som generellt sett har det ganska knapert (även om det så klart råder stor variation inom studentgruppen). Och eftersom jag själv är student kan jag mer än väl förstå de svåra privatekonomiska överväganden som kan uppstå i vardagen. Däremot har jag svårare att acceptera den hållning till viktiga överlevnadsfrågor som vissa studenter ger uttryck för i reportaget. För med utbildning följer (förhoppningsvis) kunskapsresurser. Resurser som man faktiskt också har ett stort ansvar att förvalta på bästa sätt.

Ohållbart förslag för att stoppa mackdöden

Flera medier, däribland Sveriges Radio, rapporterar om ett regeringsförslag för att stoppa mackdöden i den svenska glesbygden. Idag måste alla bensinmackar som säljer mer än tusen kubikmeter bensin per år även erbjuda sina kunder möjligheten att tanka miljövänliga bränslen som etanol eller gas. Något som har inneburit stora och långtifrån alltid lönsamma investeringar för en del mackägare. Regeringens förslag går ut på att lätta på kraven så att bara hälften av landets mackar ska behöva saluföra miljövänliga bränslen.

Med släkt och vänner på den uppländska landsbygden vet jag vad bygdens mack kan betyda. Jag är också medveten om att etanol inte är (det enda) svaret på frågan om hur framtidens drivmedelsförsörjning ska se ut. Ändå känns regeringens förslag som ett uppenbart bakslag och en bekräftelse på att utvecklingen tyvärr inte leds i hållbar riktning. Vore det inte ett bättre alternativ att staten går in och hjälper de små mackägarna i glesbygden med tillräckliga investeringsbidrag så att det finns miljövänliga bränslealternativ att tillgå i hela landet!?

 

Räkommendationen och försiktighetsprincipen

Jag är ingen riktig fena på fiskefrågor, men efter att ha lyssnat på morgonekots rapportering om den svenska räkkonsumtionen kan jag inte sluta mig som musslan utan måste säga något öppet.

Det har gått lite drygt en månad sedan Världsnaturfonden (WWF) kom med en uppdatering av sin konsumentguide, Fiskguide 2014. En av förändringarna mot tidigare var att nordhavsräkan fått så kallat rött ljus och att detta gällde alla nordhavsräkor förutom räkor från Barents hav. WWF framhöll att den förändrade rekommendationen i första hand berodde på dåliga beståndsuppskattningar, risk för överfiske, dumpning av små räkor i havet, otydlig förvaltning och kontroll.

WWFs ändrade rekommendation för svenska räkor väckte starka reaktioner. Det var väl inte oväntat att fiskerinäringen skulle slå bakåt, men även jordbruksminister Eskil Erlandsson och Havs- och vattenmyndighetens generaldirektör Björn Risinger ryckte ut och stöttade det svenska räkfisket med olika uttalanden. Ett inslag i SVTs Västnytt fångade på ett bra sätt konflikten mellan ett hävdande av rätten att utnyttja lagliga fångstkvoter och en mer långsiktigt inriktad försiktighetsprincip. Debatten rymde även vissa mer nyanserade pro-räka-inlägg, bland annat av biologen och författaren Stefan Edman.

Idag kom så nyheten att WWF:s rödlistning av räkor fiskade i Skagerrack och Kattegatt inte har givit någon effekt, i alla fall inte på kort sikt. Enligt Peter Källström, ordförande i Svenska Fiskhandelsförbundet, har försäljningen inte fallit utan snarare ökat något. Och i intervjun i morgonekot tillägger han: ”Konsumenterna efterfrågar svenska räkor. Man vill ha det som är lokalt fiskat och det som är närproducerat.”

Jag kan för lite om det svenska räkfisket och hållbart fiske för att kunna uttala mig bestämt i frågan. Men så mycket vet jag att det är långt ifrån säkert att det är den fisk och de skaldjur som är fångade och fileade/skalade i närområdet som är de bästa ur synvinkeln hållbar utveckling. Det kan till exempel vara mer resurseffektivt att låta handfilea norsk fisk i Asien än att göra det maskinellt i Skandinavien, och i denna kalkyl ingår såväl fiskets som transporternas utsläpp av växthusgaser.

Frågan om hållbart fiske är väldigt komplex och när debattens vågor går höga är det svårt att veta vem man ska lyssna på som konsument. En möjlig hållning är att låta sig vägledas av försiktighetsprincipen. Om det finns indikationer på att en produkt eller ett beteende inte är långsiktigt hållbart kan det vara skäl nog att dra öronen till sig och ändra sina vanor. I fallet med nordhavsräkan har det fått mig att luta åt att följa WWFs rekommendation, även om en av mig respekterad auktoritet som Stefan Edman förespråkar något annat. Och när Edman talar om WWFs rekommendation som ett hot mot räkan som ”kronjuvelen i Göteborgs och Bohusläns varumärke” får det mig att undra om det inte är hög tid att utveckla och stärka varumärken med hjälp av andra medel än dem som bygger på en mer eller mindre ohållbar exploatering av djur och natur?!