Skolmaten – en fråga om resurser

Igår genomförde LRF en köttaktion mot Gripenskolan i Nyköpings kommun, något få väl har missat vid det här laget. Ett av LRF:s argument för hamburgerkuppen var att tjejer behöver näringsriktig kost, inte minst rejält med järn. Hållbara handlingar kritiserade LRF och menade bland annat att det knappast är troligt att kommunen och skolan inte ser till att ungdomarna får den näring de behöver genom skolmaten. Men kanske var det ett väl optimistiskt antagande om skolmaten!?

Idag publicerar DN nämligen nyheten att sju av tio kommunala grundskolor i Stockholm inte uppfyller Livsmedelsverkets näringskrav. Av artikeln att döma innehåller skolmaten i Stockholm bra med fibrer och järn, men det är sämre med D-vitamin och stora problem med fettkvaliteten. Dessa resultat säger givetvis inget om förhållandena i Nyköpings kommun eller riket i övrigt, och vad gäller järninnehållet i maten får ungdomarna i Stockholms skolor uppenbarligen en tillräckligt god kost. Fast det finns uppenbarligen en del att göra för att nå Livsmedelsverkets rättmätigt högt ställda krav på skolans måltider.

Hållbara handlingar är ingen skolmatsblogg och siktar inte heller på att bli det. Den mat och de måltidssituationer som barn och ungdomar möter i skolan är dock väldigt viktiga. Viktiga för barns och ungdomars hälsa på kort och lång sikt, för deras kunskapsinhämtning och sociala utveckling i skolan, och för möjligheten att nå en mer hållbar livsmedelskonsumtion i Sverige och världen. I förskolan och skolan övas barn och ungdomar in i kostvanor, måltidsmönster och beteenden som kommer att påverka såväl enskilda hushåll som samhället i stort framöver. Här har alltså förskolor och skolor ett stort ansvar men också goda möjligheter att vara med och forma framtiden.

I DN-artikeln menar Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm (FP) att Livsmedelsverket har en rigid inställning till skolmatens näringsinnehåll och att ”det spelar ingen roll hur näringsriktig skolmaten är om den inte blir uppäten”. Det ligger förvisso något i det senare, men det är samtidigt ganska tröttsamt att möta alla dessa upprepade förenklingar om det statliga verkets fyrkantighet. För det är väl inte för mycket begärt att skolmaten och skolmåltiden ska kunna vara allt från inbjudande, välsmakande och trevlig, till näringsriktig och hållbar ur miljösynpunkt!? Om dessa bitar inte går att få ihop idag så handlar det sannolikt inte om något annat än resurser. Och på just den punkten borde Edholm och andra politiker fundera över om det är Livsmedelsverket eller de själva som behöver ändra inställning.

Såhär skriver Livsmedelsverket på sin hemsida: ”Skollunchen kan vara en av dagens höjdpunkter! Eleverna bör både känna matglädje och må bra av maten. En satsning på bra mat i skolan är en satsning på hela verksamheten.” En rigid inställning? Nej, knappast! Lägg bara till perspektivet hållbar utveckling och du har en kortfattad programförklaring för skolans mat och måltider.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s