Arbetaren är värd sin lön

Galleri

Detta galleri innehåller 5 bilder.

Arbetaren är värd sin lön. Både där och här. Därför är det fredagsfika vid köksbordet, med KRAV– och Fair Trade-märkt cappuccino i kopp från Uppsala-Ekeby/Karlskrona. Trevlig helg! Annonser

Skolmaten – en fråga om resurser

Igår genomförde LRF en köttaktion mot Gripenskolan i Nyköpings kommun, något få väl har missat vid det här laget. Ett av LRF:s argument för hamburgerkuppen var att tjejer behöver näringsriktig kost, inte minst rejält med järn. Hållbara handlingar kritiserade LRF och menade bland annat att det knappast är troligt att kommunen och skolan inte ser till att ungdomarna får den näring de behöver genom skolmaten. Men kanske var det ett väl optimistiskt antagande om skolmaten!?

Idag publicerar DN nämligen nyheten att sju av tio kommunala grundskolor i Stockholm inte uppfyller Livsmedelsverkets näringskrav. Av artikeln att döma innehåller skolmaten i Stockholm bra med fibrer och järn, men det är sämre med D-vitamin och stora problem med fettkvaliteten. Dessa resultat säger givetvis inget om förhållandena i Nyköpings kommun eller riket i övrigt, och vad gäller järninnehållet i maten får ungdomarna i Stockholms skolor uppenbarligen en tillräckligt god kost. Fast det finns uppenbarligen en del att göra för att nå Livsmedelsverkets rättmätigt högt ställda krav på skolans måltider.

Hållbara handlingar är ingen skolmatsblogg och siktar inte heller på att bli det. Den mat och de måltidssituationer som barn och ungdomar möter i skolan är dock väldigt viktiga. Viktiga för barns och ungdomars hälsa på kort och lång sikt, för deras kunskapsinhämtning och sociala utveckling i skolan, och för möjligheten att nå en mer hållbar livsmedelskonsumtion i Sverige och världen. I förskolan och skolan övas barn och ungdomar in i kostvanor, måltidsmönster och beteenden som kommer att påverka såväl enskilda hushåll som samhället i stort framöver. Här har alltså förskolor och skolor ett stort ansvar men också goda möjligheter att vara med och forma framtiden.

I DN-artikeln menar Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm (FP) att Livsmedelsverket har en rigid inställning till skolmatens näringsinnehåll och att ”det spelar ingen roll hur näringsriktig skolmaten är om den inte blir uppäten”. Det ligger förvisso något i det senare, men det är samtidigt ganska tröttsamt att möta alla dessa upprepade förenklingar om det statliga verkets fyrkantighet. För det är väl inte för mycket begärt att skolmaten och skolmåltiden ska kunna vara allt från inbjudande, välsmakande och trevlig, till näringsriktig och hållbar ur miljösynpunkt!? Om dessa bitar inte går att få ihop idag så handlar det sannolikt inte om något annat än resurser. Och på just den punkten borde Edholm och andra politiker fundera över om det är Livsmedelsverket eller de själva som behöver ändra inställning.

Såhär skriver Livsmedelsverket på sin hemsida: ”Skollunchen kan vara en av dagens höjdpunkter! Eleverna bör både känna matglädje och må bra av maten. En satsning på bra mat i skolan är en satsning på hela verksamheten.” En rigid inställning? Nej, knappast! Lägg bara till perspektivet hållbar utveckling och du har en kortfattad programförklaring för skolans mat och måltider.

Kött på benen

Kött är ett både älskat och ifrågasatt livsmedel, och frågor som rör köttkonsumtion är komplexa och laddade. Så det gäller att ha kött på benen när man uttalar sig i frågor som rör köttproduktion och köttkonsumtion. Något som känns särskilt aktuellt att säga idag, då LRF i Nyköpings delar ut hamburgare på Gripenskolan i Nyköping samtidigt som skolan har sin köttfria onsdag.

LRF i Nyköping menar att man agerar för att få till stånd en debatt kring en viktig fråga, nämligen att skolungdomarna måste få tillräckligt med näring. Vilket man alltså inte anser att ungdomarna får om skolan har en vegetarisk dag per vecka. Till Dagens Media säger Lovisa Norberg, medlem i LRF och den som anordnar aktionen: ”Vi tycker att de (läs kommunen) har dåliga kunskaper om de här frågorna. Dessutom går de ut och talar om att vi producerar en dålig produkt.” Och hon tillägger: ”Vi vill bara att ungarna ska få ordentligt med näring alla dagar. Det är särskilt viktigt för tjejer som växer, idrottar och ska bli snygga. De har ett väldigt stort järnbehov och jag tror inte att man alltid tänker på flickorna. De har kommit i skymundan för de ställer sig inte upp och skriker direkt.”

Med tanke på LRF:s hållning till vegetarisk mat kan man undra vem eller vilka som behöver läsa på. Det går nämligen alldeles utmärkt att leva på vegetarisk kost utan att få näringsbrist. Att hävda något annat är att fara med direkt osanning! Och att det skulle finnas någon substans bakom påståendet att skolköket inte tänker in just tjejers näringsbehov har jag mycket svårt att tro. Men vad vet jag, kommunens eller skolans kostchef kan ha missat den senaste forskningen om vilka livsmedel som gör flickor snygga!?

Det är inte heller någon som har hävdat att LRF:s medlemmar producerar köttprodukter av låg kvalitet. Problemet är bara att köttproduktionen inte är särskilt hållbar, något som LRF och dess företrädare säkert har hört talas om. Det går nämligen åt betydligt mer resurs för att producera animalier än vegetabilier. Ska jorden kunna föda alltfler människor behöver vi i västvärlden därför förändra vår livsmedelskonsumtion. Lägg därtill att animalieproduktion också leder till stora utsläpp av växthusgaser, något som inte minst gäller för idisslare. Så ja, ur dessa synvinklar är nötkött en mindre bra produkt. För jag hörde inte att LRF:s lokala företrädare i Nyköping slog ett slag för naturbeteskött, som på ett tydligt sätt bidrar positivt till kulturvård och biologisk mångfald (och därför kan sägas vara en mer legitim köttproduktion trots klimatpåverkan).

LRF:s tilltag liknar för övrigt Moderata Ungdomsförbundets aktion mot Vasaskolan i Gävle, när skolan hade en vegetarisk dag i november 2013. MUF argumenterade då utifrån ett valfrihetperspektiv och att ingen ska tvingas att äta vegetarisk mat. En argumentation och överreaktion som tyder på stor okunskap, eftersom kött och köttkonsumtion vanligtvis utgör en tydlig norm i västvärlden.

Grejar män biffen!?

Kött – inte minst rött kött – har länge åtnjutit högsta status när livsmedel rangordnas i västvärlden. Det ska vara kött när det är fest, och kött har en stark tendens att strukturera och namnge många måltider. Ja, även helvegetariska rätter hämtar ofta namn från kötträtter, till exempel sojakorv och morotsbiffar.

Sedan Andra världskriget har köttkonsumtionen ökat och idag äter svensken i genomsnitt 85 kg kött/år (slaktkroppsvikt, inklusive ben). Direktkonsumtionen av rent kött är cirka 49 kilo per person, men till detta kommer 23 kilo charkvaror och 11 kilo frysta produkter som innehåller kött (till exempel färdigmat). För den som vill veta mer om köttkonsumtionen i Sverige rekommenderas Jordbruksverkets hemsida.

Forskning visar att män äter mer kött än kvinnor. Kött associeras även till egenskaper som förknippas med maskulinitet, till exempel styrka och aggressivitet. Det finns också de som menar att köttets höga status samvarierar med mäns överordning i samhället, att det inte är en slump att det som män gärna äter också har högst status när livsmedel rangordnas. Kvinnor är hur som helst oftare vegetarianer eller veganer än vad män är.

Varför skriver jag nu detta? Jo, i vår tid talas det ofta om behovet av en minskad köttkonsumtion. Det finns flera goda skäl till detta: djuretiska ställningstaganden, hälsoaspekter, rättviseperspektiv (tillgång till mat för alla på jorden) och miljöhänsyn. Vi som lever i västvärlden står alla inför utmaningen att försöka leva mer hållbart, bland annat genom förändrade matvanor. Mot bakgrund av hur köttkonsumtionen ser ut förefaller män ha en särskilt saftig uppgift att ta tag i. Frågan är om vi män grejar den biffen!?

Ännu nyttigare nyckelhål

Nyckelhålet står för mindre socker och salt, mer fullkorn och fibrer samt nyttigare eller mindre fett. Syftet med märkningen är att göra det enklare för konsumenten att hitta hälsosamma livsmedel i butiken, men också att öka utbudet av hälsosam mat på marknaden (genom att sätta press på producenterna). Nu vill Livsmedelsverket skärpa kraven för nyckelhålsmärkta produkter, men också bredda basen för märkningen så att fler livsmedel kan komma i fråga. Bland annat vill man sänka salthalten med 20 procent för nyckelhålsmärkning av många livsmedelsgrupper, och ta bort möjligheten till märkning av sockrade mjölkprodukter. Hållbara handlingar gillar förslaget och gläds åt att den positiva nyheten uppmärksammas av såväl Dagens Nyheter som Sveriges Radio.

 

Schyssta bananer

Media larmar ofta och gärna om farlig mat. Idag presenterar dock DN en positiv nyhet, som dessutom får stort utrymme både i papperstidningen och på tidningens hemsida. I artikeln kan man läsa att försäljningen av ekologiska bananer har fördubblats och att efterfrågan på andra ekoprodukter ökar kraftigt. Det är särskilt intressant att den ökade efterfrågan och försäljningen verkar hålla i sig efter giftlarmet kopplat till bananer för snart ett halvår sedan. Annars brukar matlarm i media bara leda till kortvariga förändringar i människors konsumtionsvanor. Schyssta bananer!

DN lyfter också fram de sex varor som Naturskyddsföreningen menar att konsumenten bör prioritera att byta till ekologiska: Kaffe, bananer, vindruvor, mejeriprodukter, kött och potatis. Bra tips på var konsumenten kan börja sin omställning till en mer hållbar livsmedelskonsumtion. Om det inte går att prioritera alla dessa produkter på en gång, tänker jag att en ekologiskt producerad vara är ett viktigt steg i rätt riktning. Sedan kan den nya goda vanan utvecklas med ytterligare ett eller flera livsmedel så småningom.

När ekologiska produkter är på tapeten vill jag även slå ett slag för Fair Trade. För flera importerade varor sammanfaller dessutom ekologisk och etiskt hållbar produktion. Ja, i många butiker går det att göra bananköpet dubbelt så schysst!

Miljö-appar

Jag och en kompis skrev och marknadsförde en diktsamling som specialarbete på gymnasiet. ”Miljö för alla” är en gymnasists fördjupningsarbete i form av en miljöblogg. Spännande och angeläget grepp!

Miljö för Alla

apparJag fick ett önskemål om ett inlägg om appar. Så här kommer det!

Naturskyddsföreningen – Grön Guide
Denna app var jag inte jätteimponerad över när jag först kollade på den.
Photo 2Photo 7Men det visade sig att jag tittade alldeles för snabbt! Appen är full av tips och lättläst information om vad man kan göra för ”gröna” gärningar. Om man vill kan man filtrera listan så man bara ser de Extra viktiga tipsen, som att äta mindre kött, flyga mindre och att undvika korta bilresor. Just de jag nämnt är ju bland de mest omtalade klimathandlingarna, därför finner jag deras information såsom ”5 viktiga varor att byta till eko” mer hjälpsammare.
Man kan även kryssa av de gärningarna som man bestämt sig för att göra. På det viset får man väl sämre samvete om man inte gör det!

Det jag gillar mest med guiden är dess vardagliga språk och att deras texter…

View original post 325 fler ord

Ställ av bilen

Under det senaste året har Ida och jag gång på gång återkommit till bilägandets miljöbelastning och kostnader, men utan att hitta vår väg framåt. Vid flera tillfällen har vi övervägt att leva helt utan bil eller att gå med i en bilpool. Varje gång har vi dock landat i tillsvidarebeslutet att behålla vår Renault Clio. Med flera släktingar och vänner boende på landsbygden, och årliga långresor i nordlig och sydlig riktning, tycker vi trots allt att vi behöver bilen. Och även om vi inte riktigt vill erkänna det utåt är det ibland – för att inte säga ganska ofta – väldigt smidigt att ha egen bil när det så kallade livspusslet ska läggas: För storhandling i livsmedelstemplet, på väg till och från Friskis & Svettis i minus tio grader, vid återvinning i större skala, för friluftsliv en tidig lördagsmorgon etcetera.

Sedan drygt en vecka tillbaka provar vi dock en ny väg som bilägare. Vi har ställt av bilen för att inte använda den i onödan i vardagen. När vi började undersöka möjligheten att ställa av fordon upptäckte vi hur enkelt och lönsamt det kan vara. Det kostar nämligen inget att ställa av bilen. När man sedan ställer på den igen debiteras man 50 kronor. Under tiden bilen är avställd betalar man ingen fordonsskatt och en betydligt lägre försäkringskostnad (kallas avställnings- eller garageförsäkring). Och naturligtvis inga driftskostnader. En uppenbar vinst, både för plånboken och för miljön.

I det konkreta fallet med vår bil innebär en avställning att vi tjänar pengar redan efter fyra-fem dagar (för man måste ju räkna in påställningsavgiften i kalkylen). Miljön vinner på avställningen från dag ett. Det fina i kråksången är också att man kan ställa av och ställa på sin bil hur ofta man vill. Med andra ord finns det inget som hindrar att man ställer av sin bil under någon eller några veckor i stöten, för att sedan använda den planerat och effektivt mellan avställningarna. Lite som att hyra bil fast man äger den. Det är dessutom enkelt att ställa av och ställa på sitt fordon med Transportstyrelsens servicetelefon, e-tjänst eller app. Ändringen av försäkringen sker därtill automatiskt från den dag då fordonet ställts av eller ställts på. För den som tänker ställa av bilen en lite längre tid finns det dock vissa praktiska saker som kan vara bra att tänka på. Tips om detta och om fördelarna med avställning finns att läsa i Svenska Dagbladets artikel Ställa av bilen och spara slantarna.

Allt man behöver veta för att ställa av fordon går att läsa på Transportstyrelsens hemsida.

Minskad och förändrad köttkonsumtion #1

I dag har det gått en vecka av det nya året. Ett nytt år innebär ofta nya eller förnyade intentioner. Under 2014 har jag som ambition att både minska och förändra min köttkonsumtion. Jag vill göra det för att minska min klimatpåverkan, bidra till biologisk mångfald och en giftfri miljö, stödja en mer hållbar och etiskt försvarbar djurhållning, samt äta mer hälsosamt.

Jag har inte några exakta siffror på min konsumtion av kött sedan tidigare, men antar att mängden kött har varit ungefär som den genomsnittlige svenskens, det vill säga cirka 85 kg kött per år inklusive ben och det svinn som sker i livsmedelskedjan. I rent kött handlar det om 50-55 kg per år eller cirka ett kilo kött per vecka. Mitt mål är att halvera denna konsumtion, att äta maximalt 25 kg kött under 2014 och även inkludera fisk i detta. Med andra ord handlar det om ungefär 500 gram eller cirka tre måltider á 150-175 gram kött eller fisk i veckan. Mina föresatser rymmer alltså även de svenska kostrådens rekommendation om att äta fisk 2-3 gånger i veckan. Någon vidare plats för rött kött finns det alltså inte.

Under året vill jag återkomma med reflektioner kring det kött och den fisk jag trots allt äter. För det är som sagt inte bara mängden kött utan även vilket kött jag äter som min ambition tar sikte på. För att hålla koll på båda dessa aspekter av min köttkonsumtion har jag skapat ett särskilt Excel-dokument med kolumner för datum, köttslag, vikt, övrigt (till exempel maträtt eller producent) samt eventuell miljömärkning. När en vecka av det nya året har gått är jag uppe i 465 gram animalier, varav lite mer än 400 gram utgörs av fisk och skaldjur. En rätt bra början, i alla fall sett till mängden kött och fisk.

Slutligen ett par tips: Naturskyddsföreningens Fem frågor om köttet ger en snabb introduktion till frågor som rör köttkonsumtionens miljöpåverkan och SLU:s Köttguiden erbjuder en god vägledning till genomtänkta köttval.

En carvingsväng in i ensamheten

Jag är inte någon vidare skidåkare – varken nedför backar eller i spåret – men uppskattade ändå Björn Wimans krönika ”Människan tar en carvingsväng in i ensamheten” i gårdagens DN. ”Det kostar mindre än någonsin att ta ut de flotta svängarna i livet, men i slutänden måste någon betala.”