Den dolda källan

Det gamla året lägger sig att dö och det är snart dags att ta emot 2014. I SVT välkomnas det nya året traditionsenligt med Alfred Tennysons Nyårsklockan. Hållbara handlingar vill inte vara sämre än statliga televisionen och lägger därför upp en dikt som förhoppningsvis kan bidra till både eftertanke och hopp inför det år som väntar.

Med önskan om en fin nyårshelg och ett Gott Nytt År!

Hur orkar man? Det är den dolda källan
som strömmar under marken som ger liv
Jag vet ju att den finns - men alltför sällan
har jag haft mod att stanna, ta mig tid

Som ett skuggande träd på en brinnande jord
ska du resa dig inför min syn
Som att skuggande träd på en brinnande jord
sorgens vatten förvandlat till vin
Som ett skuggande träd på en brinnande jord
ska du värma mig var jag än är

Den dolda källan av Ylva Eggehorn

Strandskator är vi allihop

På juldagen sändes Fredrik Lindströms vinterprogram i P1. Jag hörde det både bildade och underhållande programmet först idag. Kan varmt rekommendera Lindströms kritiska och underfundiga reflektioner om ekonomism, konsumism och tillväxt som religion. Att vi i vår tid lever som förbrukare och inte som förvaltare, och att vi likt missbrukare förnekar sakernas tillstånd och den katastrof som vårt konsumtionsbeteende obönhörligen kommer att leda till. För strandskator är vi allihop. Lyssna på vinterprogrammet så förstår du vad jag menar! 

Lys morgonstjärna

Ikon med Jesusbarnet och Herrens moder Maria

Ikon med Jesusbarnet och Herrens moder Maria

Idag är det fjärde advent och i kyrkornas gudstjänster står Herrens moder Maria i fokus. Maria som fick den hissnande uppgiften att föda Guds liv i världen. Hennes ja till uppdraget är förebildligt för människor i alla tider.

I fredags hade jag en dag i avskildhet i klostermiljö för att hitta fokus inför Kristi födelses fest. Varför skriver jag ett inlägg om det och om Maria här på bloggen? Jo, jag tänker att hållbar utveckling även handlar om människans insida. En hållbar livsstil är att leva hållbart såväl inåt som utåt, något som gäller oavsett vilken livsåskådning man förfäktar. För mig personligen är den kristna tron en väg för det inre livet samtidigt som tron rymmer en tydlig kallelse att verka i det yttre, att säga ja till Guds liv i världen.

Med dessa ord tar Hållbara handlingar ledigt några dagar. Nästa inlägg skrivs sannolikt i mellandagarna. Önskar alla läsare en ljus och glädjefylld helg och avslutar med att citera en av psalmerna vi sjöng i gudstjänsten i Tunabergskyrkan i Uppsala idag:

”Lys morgonstjärna Gud har tänt,                                                                                           o, kom till oss, kom, Guds advent,                                                                                     förjaga mörkret tills vi ser                                                                                                     en värld där, Gud, din vilja sker.
Var glad, var glad! Immanuel                                                                                                   ger frihet åt var bunden själ.” (Sv Ps 423:5)

Ny teknik och folkbildning

Läser i DN om en ny app som kan hjälpa konsumenten att avgöra om ett livsmedel är ätbart eller inte. Spännande med teknologi som kan bidra till att minska matsvinnet. Samtidigt finns en viss risk att tekniken för konsumenten ännu längre ifrån förmågan att själv bedöma olika livsmedels status och hållbarhet. En kombination av ny teknik och folkbildning vore nog det bästa!

Bäst före sista förbrukningsdag

Mjölkmannen är inte ensam. Det är nämligen vanligt att bäst före-dag och sista förbrukningsdag misstolkas eller blandas ihop. Något som leder till matsvinn och därmed onödig belastning av både plånbok och miljö. Eftersom repetition är all kunskaps moder skriver jag lite om datummärkning av livsmedel nedan. Information som kan komma väl till pass under och efter stundade helger.

Bäst före-dag indikerar till vilket datum ett livsmedel kan förväntas ha fullgod kvalitet, förutsatt att de förvarats på det sätt som föreskrivs på förpackningen. Tillverkaren garanterar alltså att livsmedlet har kvar smak, färg, konsistens och näringsämnen under den angivna hållbarhetstiden. Fast många livsmedel går utmärkt att äta även efter passerad bäst före-dag. Ta för vana att testa om livsmedlet är ok genom att använda dina sinnen – titta, lukta och smaka. Och kom ihåg att förvaring av kylvaror vid lägre temperatur än den som anges på förpackningen vanligtvis medför längre hållbarhetstid än bäst före-dag. Inte minst om förpackningen är obruten.

Det är tillåtet att sälja livsmedel även efter bäst före-dag, om butiken gör bedömningen att livsmedlet fortfarande håller god kvalitet. Många butiker sänker priset på varor som närmar sig bäst före-dag. En aktiv och flexibel konsument kan alltså både göra en miljöinsats (minska matsvinnet) och spara några kronor genom att leta efter och använda sådana varor.

Sista förbrukningsdag är den sista dag ett livsmedel garanteras som tjänligt. Man ska inte äta livsmedel som passerat denna dag. Det är inte tillåtet att sälja livsmedel efter det att sista förbrukningsdag har passerats!

Grön upphandling

Lisas miljöblogg skriver bra om grön upphandling. Jag instämmer och tillägger att när verkligheten säger något annat än kartan är det ofta bra att gå på den förra!

Lisas miljöblogg

Nationalekonomerna ryter till mot grön upphandling i en debattartikel i DN. Doktor i Nationalekonomi är ju en fin titel och många har respekt för nationalekonomernas kunskaper, men vad är det de skriver egentligen? Jo de hävdar att när det offentliga efterfrågar mer miljövänligt så stiger priser på de varorna och styr vanliga konsumenter över till de icke miljövänliga. Ja, det är ju mikroekonomins grundprincip och själv har jag läst tillräckligt med nationalekonomi för att känna igen den. Men se dig omkring? Är det så det fungerar i verkligheten? Det verkar ju snarare vara tvärtom,  i alla fall när det gäller mat. Nu när alla vill ha ekologiska bananer kan man få dem till samma pris som de besprutade. Dags att titta upp från skrivborden kanske?

”Påståenden om upphandling på tvärs mot all erfarenhet” skriver Anders Wikmans, upphandlingsutredningens ordförande i sitt svar i DN. Han använder ett annat exempel på att…

View original post 136 fler ord

Bonus malus pronto

I går kom den statliga utredningen Fossilfrihet på väg. Jag har inte läst de 575 sidorna men tagit del av några av referaten i media. Mitt intryck är att alla politiker verkar överens om att användningen av fossila bränslen måste minskas radikalt och att det behövs breda och långsiktiga politiska överenskommelser för att detta ska bli möjligt. Trots detta förefaller det som att vi får vänta på handslagen över parti- och blockgränserna. Kanske inte så konstigt med nio månader kvar till riksdagsvalet. Men med tanke på att det är mer än fem i tolv för planeten så är det hög tid att politiker av god vilja verkligen agerar och samverkar. Eller hur är det med den goda viljan när det kommer till praktiken och den nödvändiga omställningen av samhällets fordonsflotta!?

I DN:s pappersupplaga talar både energiminister Anna-Karin Hatt (M) och Åsa Romson (språkrör MP) om möjligheten att nå politisk konsensus kring vissa av utredningens förslag. Ett av förslagen är ett så kallat bonus malus-system. Ett bonus malus-system innehåller både positiva/belönande och negativa/straffande incitament och kan bland annat användas för att skapa beteendeförändringar som leder till en mer hållbar utveckling. I det aktuella fallet handlar det om att bilar med höga koldioxid-utsläpp beläggs med en särskild straffskatt medan bilar med låga utsläpp får en motsvarande premie.

Hatt, Romson och andra riksdagspolitiker – om ni nu är överens på vissa punkter, vad väntar ni på!? Jag och många med mig vill bidra till en mer hållbar utveckling på transportområdet, men kan inte bära den ekonomiska omställningsbördan ensamma. Bonus malus pronto!

Snurrig säsong på ICA Maxi

Säsongsmat och att äta säsongsanpassat har varit i ropet ett tag. Fast egentligen är det ju inget nytt. Människor har i alla tider anpassat sin kosthållning utifrån rådande omständigheter, efter årstid och omgivning. Det är snarare under de senaste decennierna som vi har fått för oss att allt ska vara tillgängligt alltid. En hållning som inte är särskilt hållbar.

Begreppet säsongsmat är dock mångtydigt och används på lite olika sätt i olika sammanhang. Själv tänker jag att säsongsmat är livsmedel som för tillfället håller en hög kvalitet (god smak och bra näringsinnehåll), är någorlunda prisvärda och har en så liten miljöpåverkan som möjligt. Och säsongsmat handlar framför allt om det som är ”i säsong” lokalt eller regionalt, och alltså inte livsmedel som är det på andra sidan jordklotet.

ICA Maxi Stenhagen i Uppsala – och sannolikt många andra ICA-butiker – har dock en lite annan syn på begreppet. ”Vår bästa tid är nu! Det är alltid skördetid någonstans på jorden” lyder parollen på det väl exponerade säsongshjul som finns på frukt- och grönsaksavdelning på nämnda butik.

Säsongshjul på ICA Maxi, Stenhagen, Uppsala.

Säsongshjul på ICA Maxi, Stenhagen, Uppsala.

Det är i sig positivt att livsmedelsbutiker uppmärksammar mat som är ”i säsong”. Fast som kund häpnar jag ändå över hur ICA Maxi tolkar och praktiserar begreppet. Det aktuella säsongshjulet innehåller förvisso svenska säsongsgrönsaker och frukter som rödkål, morot, brysselkål, grönkål och äpplen. Men dessa ställs tillsammans med frukter och grönsaker från annat håll. Och inte minst – när butiken exponerar grönsaker och frukter lyser de svenska med sin frånvaro och man frontar med citrusfrukt från Sydeuropa och chilensk avokado!

Frukt och grönsaker vid säsongshjulet

Frukt och grönsaker vid säsongshjulet på ICA Maxi, Stenhagen, Uppsala.

Avokado från Chile. Säsongsmat!?

Avokado från Chile. Säsongsmat!?

När jag ser mig om på frukt- och grönsaksavdelningen i butiken upptäcker jag dessutom att de lokalt eller regionalt odlade livsmedlen inte fått några fina röda skyltar med texten ”Säsongsvara!”. Kanske var det en tillfällig miss, men jag befarar att så inte är fallet. Vän av konspirationsteorier skulle till och med kunna få för sig att livsmedelskedjan och/eller den enskilda butiken använder ett innebegrepp som säsong för att locka sina kunder till konsumtion som egentligen rimmar ganska illa med de intentioner som begreppet ofta förknippas med.

För den som på allvar vill försöka äta mat efter säsong vill jag tipsa om EkoMatCentrum som säljer affischer med säsongsguider för ”Fisk & skaldjur” och ”Frukt & grönt”.

Många bäckar små

Vattenpaus vid fjällbäck

Vattenpaus vid fjällbäck mellan Singi och Kebnekaise.

I juli i år vandrade Ida och jag mellan Abisko och Nikkaluokta. Vi lyckades pricka in bästa tänkbara fjällväder och hade en på många sätt fantastisk vecka längs Dag Hammarskjöldleden (Kungsledens nordligaste del + sträckan Singi – Nikkaluokta).

När jag rör mig i fjällvärlden tänker jag ofta på vatten, på vilken gåva det är att ha tillgång till rent vatten. I fjällterräng blir detta ofta så oerhört påtagligt. För det allra mesta går det bara att sätta ned kåsan i närmaste bäck och njuta av det friska, klara vattnet. Något man normalt undviker längs låglandsleder.

Kontrasten mellan fjällveckans vatten och vattnet i vardagen i Uppsala är också stor. Här tänker jag inte bara på smakskillnaden och tillsatserna i stadsvattnet. Under vandringar blir även hushållningen med vattenresurserna en viktig del av vardagen. Oavsett om man bor i tält eller stuga är man nämligen begränsad vad gäller varmvatten. En nyttig övning i resurshushållning som jag tyvärr inte gör så mycket av när jag väl lämnat fjället.

Dagarna i fjällvärlden är dessutom en träning i att undvika att förstöra vattnet för andra. Det någon gjort med eller i vattnet uppströms kan komma att påverka allt nedströms den punkten. Det är därför en klok och omtänksam utgångspunkt att tänka att man i princip alltid kan vara den som är uppströms för någon annan. En princip som man ju faktiskt skulle kunna överföra till sitt vattenbruk i hushållet där hemma!

Fotbad i fjällbäck

Fotbad i fjällbäck.

Under sommarens fjällvecka kändes dock hotet mot det rena drickvattnet extra närvarande i Lapplandsfjällen. När vi rörde oss i Kebnekaisefjällen var det svårt att inte tänka på Herkuleskraschen och allt flygfotogen som måste ta vägen någonstans i den ömtåliga miljön. Regelbundna mätningar i området kring olycksplatsen har visat spår av föroreningar, men hittills inte på några hälsovådliga nivåer.