Konsumentens makt och vanmakt

I ett samhälle präglat av konsumtion är det intressant att fundera över vem som sätter ramarna för och styr konsumtionen. Det andra inlägget i serien om konsumtion är därför inriktat på konsumentens makt och vanmakt.

Vilken makt har konsumenter egentligen? Är det fria konsumenter som styr produktionen och utbudet av varor och tjänster genom sin efterfrågan, sina behov, önskemål och prioriteringar? Kan man tala om konsumenter som aktörer med inflytande? Eller är det snarare så att konsumenter är styrda och manipulerade av andras intressen? Av företags och organisationers marknadsföring? Av konsumtionstrender förmedlade av massmedier? Av närståendes och bekantas attityder och förväntningar kring konsumtion? Kan man över huvud taget tala om konsumentmakt? Ja, är konsumenten verkligen herre i sitt eget hus, för att leka lite med ett uttryck hämtat från Freud och psykoanalysen!?

Jag upplever att frågan om konsumentens makt eller vanmakt ibland har en tendens att hamna i något av två diken. Antingen framhålls det att konsumenten är suverän och aktivt ska använda sin makt för att påverka såväl utbudet av varor och tjänster som samhällsutvecklingen. Eller så reduceras konsumenten till ett passivt offer för omständigheter utanför konsumentens egen kontroll. Vi människor behöver visserligen generaliseringar för att göra verkligheten begriplig, men när förenklingarna blir alltför grova döljer det snarare än förtydligar sammanhangen. Och svaret på frågan om konsumenten är suverän eller ett offer är varken självklart eller enkelt.

För egen del tänker jag att enskilda personer, hushåll och samhällsgrupper lever under givna och ibland svårpåverkade strukturella förutsättningar samtidigt som de ständigt ställs inför olika val och möjliga prioriteringar. Utgångspunkten och spelrummet för valen ser dock väldigt olika ut beroende av personens, hushållets eller gruppens socioekonomiska förutsättningar. Fast nästan oavsett hur man har det finns det ofta (men kanske inte alltid) ett visst utrymme att förhålla sig till sin situation och den konsumtion omständigheterna medger (här tänker jag inte bara i ekonomiska termer utan även på konsumtionens sociala sidor och sammanhang). Därför tänker jag att det är lika problematiskt att hävda att konsumenten har allmakt och suveräna valmöjligheter som att mena att konsumenten är helt maktlös och utan alternativ. Det är av den orsaken detta inlägg fått titeln konsumentens makt och vanmakt snarare än konsumentens makt eller vanmakt.

Hur tänker du kring detta? Vad eller vem sätter ramarna för och styr din konsumtion? Använd gärna kommentarsfunktionen för att dela dina funderingar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s