För höga krav leder till matsvinn

Ibland får man svar på tal omgående (se gårdagens inlägg). Idag rapporterar Ekot om en studie gjord vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som visar att en genomsnittlig livsmedelsbutik slänger eller reklamerar ungefär 65 ton mat varje år. Forskarna vid SLU konstaterar att minst hälften av den mat – inte minst frukt och grönt – som slängs eller reklameras av livsmedelsbutikerna egentligen kan säljas. Studien antyder också att butikspersonalens kunskaper är avgörande för hur stort matsvinnet blir. Det verkar som att för höga krav leder till att mat slängs i onödan. Samtidigt finns det ekonomiska faktorer som påverkar butikspersonalens beteende. Det är nämligen lönsamt för butikerna att reklamera varor eftersom kostnaden och ”risken” då hamnar på leverantören istället.

Ekots inslag väckte flera intressant frågor hos mig som lyssnare. Vilken utbildning har/får de butiksanställda om livsmedelshygien och livsmedelsförvaring? Sker det kontinuerlig fortbildning? Går det att komma åt de ekonomiska incitament som förefaller styra butikspersonalens handlingar i ”fel riktning”? Ställer vi generellt sett för höga krav på maten i vår tid? Och vilken insats kan den enskilda konsumenten göra? Jag lämnar de tre första frågorna och utvecklar de två följande i korthet nedan.

Det är viktigt och riktigt med högt ställda krav på riskfria livsmedel. Men riskfria livsmedel är inte detsamma som perfekta eller helt felfria livsmedel. Ett kantstött äpple eller en banan som utvecklat bruna fläckar (tecken på mognad) går utmärkt att äta. Samma sak gäller kylvaror med bäst före-dag som snart går ut. Om leverantören och butiken skött kylförvaringen korrekt kan till exempel många mjölkprodukter ofta konsumeras efter utsatt dag. Ett tredje av många möjliga exempel är ägg som har bäst före-dag satt utifrån förvaring i rumstemperatur. Vid kylförvaring kan ägg vanligen förvaras och användas flera veckor till. Det är viktigt att tillägga att det är tillåtet att sälja livsmedel även efter bäst före-dag, så länge butiken gör bedömningen att maten fortfarande håller god kvalitet.

Här tänker jag att den enskilda konsumenten faktiskt kan göra en viktig insats. Genom att ställa rätt och rimliga krav på livsmedlen i butiken kan konsumenten hjälpa butikspersonalen till ett mer hållbart beteende. Men för att kunna göra detta krävs vissa basala kunskaper om livsmedelshygien och livsmedelsförvaring. Konsumenten behöver också utveckla en beredskap att handla mat både planerat och flexibelt. God planering gör att onödiga spontanköp kan undvikas. Det leder till mindre matsvinn och sänkta matkostnader för hushållet. Med beredskap för flexibilitet kan konsumenten samtidigt passa på att handla livsmedel som är tjänliga men kanske inte helt felfria, eller köpa mat som närmar sig eller just passerat bäst före-dag. I vissa fall kan det senare också vara en god affär ur ekonomisk synvinkel, eftersom en del butiker sänker priset på varor som är på väg att ”gå ut”. Lägg därtill att konsumenten faktiskt kan aktualisera frågor som rör matsvinn i mötet med butikspersonalen. Vem vet, en levande dialog mellan kunder och handlare kanske skulle kunna bidra till både minskat matsvinn och sänkta matkostnader!?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s